Till huvudinnehållet

Har du tips och uppslag till nya artiklar? Kontakta redaktionen

Tema

Specialsök – hundens egen hjärngympa

1073658
Redaktion 3 maj, 2019 Uppdaterades 16 april, 2025 4 minuters läsning

Knark, mögel och vägglöss. Det är bara några av de områden där hundars luktsinnen kan hjälpa oss. Här får du veta hur specialsök funkar – och hur du kan testa hemma med din hund.

Som vi kunde berätta i förra numret av Brukshunden arbetar Svenska Bruks- hundklubben (SBK) med att få specialsök godkänt som en officiell provform. Men vad är det som är så speciellt med just specialsök? Vi frågade Susanne Kihl, en av klubbens kunniga på området. Hon har varit med och tagit fram klubbens instruktörsutbildning och sitter med i den projektgrupp inom SBK som sysslar med just specialsök. Susanne började jobba som hund- skötare på Securitas hundsektion redan som 18-åring och utbildade sig senare till dressör och har jobbat med bland annat sprängämneshundar och minhundar, två varianter av specialsök. Kort sagt: hon har jobbat med hundar i hela sitt vuxna liv och idag jobbar hon operativt med vägglushundar.
– Specialsök är allt som vi lär hundar om specifika dofter, det vi kallar etiketter. Som uppletande av föremål och vittring av människor, att tillexempel kunna spåra en människa som försvunnit. Men här ingår också ID-sök och kantarellsök.

Nose Work, som blivit populärt på senare år, är en sorts specialsök. Där använder man till exempel så kallade hydrolater som doftämnen.
– I specialsök jobbar man i flera typer av miljöer. Det kan bli överrasknings- situationer där man inte i förväg vet
i exakt vilken miljö söket ska utföras. Därför får man vara lite uppfinningsrik när man tränar och variera mellan olika typer av lokaler, båtar, lastbilar… tja, det finns inga begränsningar. På frågan om alla hundar kan träna specialsök kommer Susannes svar omedelbart:
– Jajemän! Alla hundar har näsa och förmåga. Sedan handlar det även om motivation och den kan styras av anlag och vilka möjligheter de fått att utveckla sitt luktsinne, säger Susanne och fortsätter:
– Det som jag tycker är så fantastiskt roligt är att se hunden växa med uppgiften. Vi är ett team där hunden sköter jobbet. Vi hjälper hunden att höja motivationen att just hitta. Det blir som en skattjakt!

När det gäller själva inlärningen poängterar Susanne att det finns många olika vägar gå. Men hon återkommer till en mening flera gånger under samtalet: det ska vara värdefullt att hitta!
– För mig är det viktigast av allt. Söka–hitta–belöna är mina hörnstenar.

Sålunda lägger hon ner mycket jobb på att få hunden att finna glädjen i att hitta – och att dela hundens glädje när den lyckas, allt för att hunden ska känna iver att lyckas nästa gång också.
– När väl den motivationen sitter brukar jag börja träna in markeringar parallellt – alltså hur hunden ska visa att den hittat skatten, om den ska sitta, ligga eller vad den ska göra. Men att hitta är viktigare!, understryker Susanne.

Att jobba med nosen kan också vara ett sätt att stimulera hundar med speciella förutsättningar. Dels hundar som kanske fått fysiska hinder som gör att de inte kan vara lika aktiva i skog och mark längre (eller om husse/matte har fått svårt att röra på sig). Dels hundar med problem- beteenden.

För dem kan nosarbetet ha en direkt lugnande effekt, det märker Susann på en del av sina deltagare.
– Hundar som kanske visar rädsla eller stress, glömmer det när de får jobba koncentrerat med nosen. Det är så roligt att se att de där och då kan släppa på rädslan och att ekipaget växer med uppgiften!

När vi skrev om specialsök i förra numret fanns två testmoment som alla kan vara med att prova, innan slutgiltigt beslut tas 2021. Sedan dess har det tillkommit ytterligare tre som finns på här.
– Medlemmarna har möjlighet att vara med och påverka och komma med förslag på hur proven ska se ut och hur bedöm- ningarna ska gå till. Vi är tacksamma för alla förslag innan vi skapar regelverket, säger Susanne.

Susannes bästa träningstips

1. Lek och belöna. Vi använder röd kong classic som etikett, så börja med att låta hunden leka med en kong. Kolla att den tycker att det är kul. Du kan gömma den ute eller inne, men inom ett begränsat område (exempelvis 5×5 meter utomhus). Låt kongen vara åtkomlig hela tiden. När hunden hittar den springer du fram och leker och berömmer. Det blir en del av ceremonin, ni skapar ett beteende. Det är extra viktigt i början att hunden får snabbt resultat och att den lär sig leken – ”åh, nu kommer den försvinna och då ska jag hitta”.

2. Öka svårigheten. Göm kongen där hunden inte kommer åt den. När hunden visar att den hittat så trolla fram den tillsammans och belöna.

3. Göm mindre bitar. När hunden blivit duktig på att hitta kongen kan du dela den i mindre bitar för att öka svårighetsgraden.

4. 
Gå en kurs. Många SBK-klubbar håller kurser i specialsök, där kan du få ännu mer fördjupning.


Dela artikeln

Tjänstehund

Hundarna blev Ellys väg tillbaka

Elly gick bara några dagar i skolan under hela sjuan. Mötet med Matilda Ström och hennes sociala tjänstehundar blev en vändpunkt. Med hundarnas hjälp växte både självförtroendet och modet att se fram emot framtiden.

Karin Wandrell
Karin Wandrell 15 augusti, 2026 5 minuters läsning
Webbild liggande (2)
Runa fick Ellys självförtroende att växa. Matilda Ström

När Elly gick i mellanstadiet fungerade skolan ganska bra. Men när hon började högstadiet förändrades allt.

– Jag gick i en liten byskola från årskurs 1 till 6. När jag började sjuan blev klasserna mycket större och vi var många elever som inte kände varandra. Jag trivdes varken i min klass eller i skolan så jag var där kanske tre eller fyra dagar under hela läsåret.

Det var först när Elly började åttan och socialtjänsten kopplades in som hon fick mer stöd. Hon började på Slussen, en särskild stödverksamhet på Nordmarkens skola i Årjäng för elever som behöver en mer anpassad skolgång. Där arbetar socialpedagoger och elevassistenter nära eleverna för att skapa trygghet och ge individuellt stöd.

– Vi var som mest fyra elever åt gången, och ibland ännu färre. Det var väldigt lugnt och fungerade mycket bättre för mig än en vanlig skolklass.

Allt började med en promenad 

Matilda Ström, som har arbetat med sociala tjänstehundar sedan 2007, kom i kontakt med Elly genom ett pilotprojekt. Socialtjänsten och skolan arbetade tillsammans kring elever med skolfrånvaro för att hitta nya sätt att få det att kännas meningsfullt att komma tillbaka till skolan. Här kan sociala tjänstehundar fungera som stöd och bidra till ökad trygghet, motivation och kontakt.

För Matilda handlade första mötet med Elly om att skapa en relation. De upptäckte snabbt att de delade intresset för djur. Elly visade bilder på sina katter och sin kanin. Hemma hos Matilda fanns också både katt och kanin.

skolhundar
Runa och Dixie är superhjältar på riktigt.Matilda Ström

– Våra första hundpromenader var ganska tystlåtna. Men det gjorde ingenting. Det fanns inget krav på att fylla tystnaden med ord. Jag brukar säga att jag tror att Elly och jag hade fått en bra kontakt ändå, men hundarna gjorde vägen dit mycket lättare. De skapade trygghet från första stund och blev det som förde oss samman.

Relationen kommer först 

Matilda menar att det inte bara handlar om närvaro i skolan. Det behöver också finnas glädje och motivation.

– När jag började arbeta med Elly tänkte jag egentligen inte så mycket på skolfrånvaron i sig. Efter nästan 20 års arbete med sociala tjänstehundar har jag lärt mig att det viktigaste alltid är att bygga upp ett förtroende. Först när det finns kan man börja arbeta med allt det andra.

Många ungdomar i Ellys situation har redan fått svara på samma frågor från vuxna om och om igen: Hur mår du? Varför går du inte till skolan? Hur kan vi hjälpa dig? Här blir hunden en naturlig brobyggare. Fokus ligger inte längre på problemen utan på hunden.

Webbild liggande (1)
Elly tränar Dixie på att gå genom tunneln.Matilda Ström

– Ibland vet de inte ens själva varför de känner som de gör. När de känner sig trygga kommer samtalen ofta av sig självt. Då blir det också lättare att sätta ord på det som känns svårt.

Mycket av det Matilda och Elly har gjort tillsammans kretsar kring hundarna. De har tränat dem, lärt dem olika trick, gått på café och tränat mycket dogparkour. Hundarna dömer inte och har inga dolda avsikter. De är genuina och finns bara där, vilket skapar en trygghet som många behöver.

Steg för steg växte modet 

Efter hand började Matilda se hur Elly vågade utmana sig själv i allt fler situationer.

– Vi har till exempel varit på Årjängstravet under V85, där Elly hjälpte till i barnområdet. Hon fick ta ansvar för en av hundarna, visa besökarna hur de kan bemöta hundarna och delta i olika aktiviteter. Elly har tidigare haft svårt för stora folksamlingar, men det märktes inte alls nu.

Ängsgrön
Matilda Ström

Elly deltog också i projektet Läsa äger, en nationell satsning som ska inspirera barn att läsa under sommarlovet. På plats på biblioteket fanns också författarna bakom Knyckertz-böckerna. Elly ansvarade för att signera böckerna med tassavtryck gjorda med potatistryck.

– En av Ellys tidigare lärare kom fram och var så glad över att se henne ta plats och vara en del av allt som hände. Jag var väldigt stolt över henne, säger Matilda.

Spännande framtid väntar 

När Matilda ser tillbaka på deras första möte och hur mycket Elly har vuxit de senaste ett och ett halvt åren är det inte skolresultaten hon först tänker på.

– Jag ser en glad tjej som umgås med kompisar, har framtidsplaner och ser fram emot att börja plugga. Betyg och studier går alltid att lösa, det viktiga är att må bra och våga tro på sig själv. För Elly har den sociala utvecklingen, att våga ta för sig, känna att hon kan och få tillbaka självförtroendet, varit den största förändringen.

I höst väntar nästa steg. Då börjar Elly på folkhögskola, där hon ska läsa upp sina betyg inför gymnasiet. Hon har redan besökt skolan flera gånger och ser fram emot skolstarten. När hon ser tillbaka till när hon först träffade Matilda och hundarna märker hon själv hur mycket som har förändrats.

Gul bana
Ellys resa har gått från hemmasittare till folkhögskola.Matilda Ström

– Då tittade jag mest ner i marken och hade svårt att ta plats. I dag känner jag mig tryggare och vågar mer vara mig själv. Det bästa har varit att få vara med hundarna. De har gjort allting mycket lättare.

En Sifoundersökning genomförd på uppdrag av Purina visar att svenska befolkningen är positiv till sociala tjänstehundar och gärna ser att antalet hundar i tjänst ökar. 


Dela artikeln

Forskning

Ny forskning kan minska skaderisken i agility

Agility ställer höga krav på hundens kropp, men fortfarande saknas mycket kunskap om hur olika hinder och moment påverkar rörelseapparaten. Nu ska en ny finsk forskningsstudie ge svar på några av de frågor som länge diskuterats inom sporten – med målet att minska skador och öka hundarnas välfärd.

Redaktion
Redaktion 13 augusti, 2026 2 minuters läsning
Webbild liggande
Stock.adobe

Studien leds av veterinären och forskaren Anna Boström vid Veterinary Teaching Hospital i Helsingfors och finansieras med stöd från Agria och Svenska Kennelklubbens forskningsfond. Forskarna ska bland annat undersöka hur olika hopphöjder påverkar hundens landning och hur kroppen belastas vid A-hindret.

Tidigare undersökningar visar att omkring en tredjedel av alla agilityhundar någon gång drabbas av en sportrelaterad skada. Genom biomekaniska analyser hoppas forskarna få en bättre förståelse för vilka moment som innebär störst belastning och hur träning och banbyggnad kan utvecklas för att minska skaderisken.

– Vi hoppas att vår forskning ska öka kunskapen om hur agility påverkar hundens rörelseapparat. Förhoppningsvis kan studien bidra till nya riktlinjer och ökad medvetenhet kring hundars välfärd inom agilitysporten, säger Anna Boström.

Förbättra hundarnas välmående 

Forskarna betonar samtidigt att agility i grunden är en positiv aktivitet för många hundar.

– Agility kan ge hundar positiva upplevelser och öka deras välfärd, men sporten kan också innebära risk för skador. För att minska skaderisken och förbättra hundarnas välmående behöver vi mer kunskap om sportens krav på hundens kropp, säger Anna Boström.

Projektet bygger på redan insamlad data som nu analyseras av forskargruppen. Förutom olika hopphöjder ska man studera biomekaniken vid A-hindret, där hunden utsätts för stora krafter både vid upp- och nedfart. Det praktiska forskningsarbetet och dataanalysen leds av postdoktor Leena Inkilä.

Om forskningen visar att vissa hinder, hopphöjder eller rörelsemönster innebär en högre belastning än andra kan den kunskapen användas för att utveckla träning, tävlingsregler och banutformning.

Målet är att hundarna ska kunna utöva sporten med så liten skaderisk som möjligt och samtidigt behålla den glädje och arbetslust som gjort agility till en av världens mest populära hundsporter.


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Brukshunden använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.