Fråga Veterinären

Här svarar Evidensia Djursjukvårds legitimerade veterinärer på dina frågor.

FRÅGA

Hej fråga veterinären.
Jag tror att min hund är åksjuk. Finns det åksjuketabletter för hundar? Var köper jag sådana? Eller behöver jag få dem utskriva av en veterinär?
Tack på förhand
Magnus

SVAR

Hej Magnus!

Ja, hundar kan precis som människor bli åksjuka med illamående och kräkningar. De kan även bli oroade av bilåkning av andra orsaker, som till exempel en skramlig bur eller för att de tidigare har haft en obehaglig upplevelse i bilen. Det är en god idé att se över hur hunden har det när den reser, ifall det är något särskilt som verkar trigga oro.
Det finns särskilda receptbelagda läkemedel mot såväl illamående som ångest. I en del fall kan vanlig åksjukemedicin fungera även för hundar och det ska i så fall ordineras av veterinär. Mitt råd är därför att du kontaktar din veterinär för diskussion kring vad som skulle kunna vara lämpligt för din hund.
Lycka till

Boel Sandros,

Leg, veterinär

FRÅGA

Hej hej! Jag ska ut och flyga och ta med mig hunden för första gången. Vad är viktigt att tänka på?
Hälsningar!
Linn

SVAR

Hej!
Det är lite olika villkor som gäller vid flygning med hund. Dels spelar hundens storlek och ras in, dels vilket flygbolag och flygkapten man reser med. Hundar som väger mindre än 8 kg brukar kunna resa i kabinen med sin ägare, men större hundar måste transporteras i lastutrymmet (där bagaget är). De blir då incheckade i sin bur som ”specialbagage”. Många flygbolag nekar att ta ombord trubbnosraser eftersom det har förekommit att hundar av sådana raser fått problem med andningen under flygning, i vissa fall med dödlig utgång. Hos en del bolag är det piloten som bestämmer om en hund ska tillåtas ombord eller ej.

Känsliga individer kan bli mycket stressade av hanteringen, rörelserna och flygbullret som en flygtransport innebär. Till viss del kan obehaget lindras med hjälpmedel såsom konstgjorda hundferomoner (Adaptil) och kosttillskottet Zylkene, men man ger inte receptbelagda lugnande medel pga risken för biverkningar när hunden är utan övervakning. Om du har en mycket känslig hund av större storlek är mitt råd att du överväger andra färdsätt.

Antalet hundar som tillåts ombord är begränsat, så det första du bör göra är att kontakta flygbolaget i god tid innan du har tänkt resa så att du säkert får en plats. Hundar måste transporteras i särskilda burar som är godkända av IATA (mer information om dessa finns på webben) och som har rätt mått för hundens storlek så att den kan sitta, ligga och stå bekvämt. Mått för hundburar kan du hitta på Jordbruksverkets hemsida. Buren ska även vara försedd med vattenskål. Det är bra att skaffa en sådan bur i god tid, så att hunden hinner vänja sig vid den före resan.

På själva flygdagen ska hunden vara välrastad och ha fått en liten måltid före avresa. Det finns inga bestämmelser för hur länge en hund får transporteras med flyg, men när de reser med bil ska de rastas och utfodras var sjätte timme, så det kan man ha som tumregel. Undvik om möjligt mycket långa flighter, välj hellre att göra ett stopp någonstans där du får checka ut hunden för att rasta och utfodra den.

Om resan går utomlands finns det även smittskyddsregler som måste följas. Hunden behöver ha ett EU-pass och ska vara vaccinerad mot rabies. Mer information om vilka regler som gäller hittar du på Jordbruksverkets hemsida samt hos ambassaden eller konsulatet för landet du reser till. Det är också bra om du i god tid rådfrågar din veterinär om det finns särskilda smittrisker på det aktuella resmålet som hunden bör förberedas för.

Lycka till!

Boel Sandros,

Leg, veterinär

FRÅGA

Jag undrar hur jag ska göra för att få min hund att gå ner i vikt. Det är en schäfertik som är sju år gammal. Många har kommenterat och frågat om hon ska ha valpar och det börjar kännas lite jobbigt. Vi är ute och promenerar varje dag och hon äter vanligt foder. Jag försöker heller inte ge henne godis eller annat. Hur ska jag göra?
/Sollan

SVAR

Hej Sollan!

Jag tycker att du till att börja med bör ta reda på om din hund väger för mycket och i så fall hur mycket hon bör gå ner. Det enklaste är om du vänder dig till din lokala veterinärklinik, där djurvårdspersonalen brukar kunna hjälpa till med att både bedöma hullet och lägga upp en viktminskningsplan med regelbundna vägningar. Det finns även sätt att själv bedöma sin hunds hull: Hunden ska ha en synlig midja både från sidan och ovanifrån, och det ska gå att känna hundens revben med fingrarna utan att trycka alltför hårt (det ska kännas ungefär som en blöt skurtrasa mellan huden och revbenen). På nätet kan du hitta hjälpmedel för hullbedömning om du söker på Body Condition Score.

Om hunden är lindrigt överviktig brukar det räcka att minska lite på fodergivan och öka på motionen. Man bör inte sätta en målvikt som är lägre än 85% av den aktuella vikten. Utgå från fodergivan för hennes målvikt och ge 60% av denna under bantningsperioden. Rekommenderad fodergiva brukar stå angivet på foderförpackningen. Väg upp dagsgivan på till exempel en köksvåg och fördela på 2-3 portioner per dag. Väg hunden regelbundet, helst varje vecka, så att du kan följa viktnedgången. Använd samma våg för varje vägning. Målsättningen bör vara att hon har nått sin målvikt på ca tre månader, så om vägningarna visar att hon går ner snabbare eller långsammare än så bör du justera fodergivan eller gå över till ett särskilt viktminskningsfoder. Framför allt om man planerar en större viktnedgång kan det vara klokt att ge viktminskningsfoder för att säkerställa att hunden får i sig alla näringsämnen hon behöver.

Det är viktigt att hunden håller en strikt diet med enbart hundfoder, eftersom det är lätt hänt att man underskattar mängden energi som finns i ”snacks”, såsom en ostbit eller smörgås här och där. Det kan nämligen motsvara en hel extra måltid om dagen och kan sabotera alla bantningsförsök. Man ska förutom godis även undvika att ge matrester mm och hellre använda några torrfoderkulor från den dagliga fodergivan som belöning. Många djurägare tycker att det är lättast att ha koll på hundens utfodring och vikt om det bara är en person i hushållet som får ge hunden mat. Det är jättebra att ni är ute på promenader, eftersom det gör det lättare för hunden att både behålla vikten och en ha bra muskelmassa. Försök sikta på att promenera minst 5 km dagligen.

Råden ovan gäller hundar som är friska i övrigt. Om din hund samtidigt med viktuppgången har andra symtom, som t ex flåsighet, ökad törst, hälta, pälsförändringar eller nedsatt ork kan det tyda på en underliggande sjukdom. I så fall bör du kontakta veterinär innan du inleder bantningen.

Lycka till!

Boel Sandros,

Leg, veterinär

FRÅGA

Jag gillar inte min nuvarande veterinär. Hen har varit vår “husveterinär” under flera hundars levnadstid, men jag tycker att hen har slutat vara den mysiga veterinär som vi fastnade för i början. Nu vill vi byta veterinär, MEN inte byta klinik. Hur ska jag göra?
/Emil

SVAR

Hej!

Givetvis kan du byta veterinär om du vill det! Förslagsvis bokar du helt enkelt in nästa besök via klinikens reception eller onlinebokning och säger att du vill prova en ny veterinär. Annars kan du, beroende på vad du och er gamla husveterinär har för relation, säga till vederbörande direkt att du vill förnya dig och prova att träffa någon av hens kollegor. Kanske har du redan bestämt dig för vem du vill gå till istället och då kan du berätta det. Du behöver inte ange någon anledning till bytet – vi veterinärer är väl medvetna om att inte alla djurägare klickar med alla veterinärer, och har full förståelse för att vissa väljer att gå till någon annan. Men informera gärna om att bytet inte beror på att du är missnöjd med din gamla veterinärs kompetens eller yrkesutövning, sådant är värdefullt att få veta.

Lycka till!

Boel Sandros,

Leg, veterinär

FRÅGA

Min 6-åriga labradorhane luktar illa ur munnen men jag tycker tänderna ser rätt ok ut och han äter med god aptit. Vi tog tandsten på honom för 2 år sen. Kan jag avvakta med att ta honom till veterinär?
/Med vänlig hälsning, Christer

SVAR

Hej Christer!

Dålig andedräkt är inte normalt på hund även om många tror det. En frisk hundmun luktar inte illa. Även om tänderna ser fina ut så kan det finnas processer som endast syns med röntgen och som kan orsaka den dåliga lukten och även göra ont. Många tror att hundar skulle sluta äta om de hade ont i en tand eller ont i munnen. Överlevnadsinstinkten är dock så stark att hundar fortsätter äta, ibland med helt oförändrad aptit, även om de har en riktigt smärtsam tand. Plaque på tänderna, som består av foderrester, saliv och bakterier, kan orsaka infektioner som kan leta sig ner i tandfickor och orsaka skador på tand och tandben och sluta med tandlossning. Det kan vara svårt att se eventuella tandskador som kan ha uppkommit vid lek eller apportering. En skadad tand kan långsamt men säkert brytas ner och blir infekterad om skadan är tillräckligt djup.

Sen finns det andra saker som kan ge dålig andedräkt som till exempel magkatarr, tonsillit, en tumör i munhålan eller problem i näshålan. Så mitt råd till dig är att gå till en tandveterinär för undersökning av din hund. Det kan krävas röntgen av tänderna för att kunna avgöra om allt är som det ska. Två tredjedelar av tanden är rot som sitter i tandbenet och inte kan undersökas på något annat sätt än med röntgen.

Lycka till!

Christophe

Christophe Bujon,

specialist i hundens och kattens sjukdomar, leg veterinär

FRÅGA

Vi var hos veterinären för att ta bort tandsten för ett par år sedan. Nu har vår hund fått lite fula brunaktiga beläggningar igen. Vågar jag försöka ta bort det själv? Vi köpte en speciell skrapa hos veterinären, men jag har aldrig vågat använda den. Är lite rädd att jag ska skada emaljen. Sist vi var hos veterinären fick hon sövas, men jag har läst att det kan vara farligt att söva hunden för ofta, så jag skulle helst vilja slippa.

Petter

SVAR

Hej Petter!

På ett par år hinner det byggas upp ordentligt med plaque på tänderna. Plaque är en blandning av bakterier, matrester och annat som tillsammans bildar en hinna. Tyvärr lägger sig hinnan även under tandköttskanten och skadar tandben och rot vilket i förlängningen kan leda till tandvärk och tandlossning. Tandskrapan kan man använda för att ta bort klumpar med tandsten men för att ta bort beläggningarna på bästa sätt utan att skada emaljen och komma åt ordentligt behöver hunden sövas och tänderna göras rent professionellt. Att söva en hund för tandrengöring en eller två gånger om året är mindre riskabelt än att låta den gå med kroniska infektion i munnen. Jag skulle rekommendera att du går till veterinär med din hund och får tänderna rengjorda ordentligt för det låter som att det är dags!

Lycka till!

Christophe Bujon,

specialist i hundens och kattens sjukdomar, leg veterinär

FRÅGA

Hej!
Min labrador har fått ett utslag/sår på buken. Det är rött och lite kladdigt. Jag har försökt badda både med koksaltlösning för att hålla rent i pälsen och så själva såret också. Ibland ser det ut som om det ska läkas men så blir det värre igen. Han verkar inte påverkad på något annat sätt utan är lika pigg som vanligt. Men han är väldigt intresserad av det där och försöker komma åt och slicka så fort jag vänder blicken ifrån honom.
Vad gör vi? Åker till veterinär? Kan det läka ut av sig själv?

Mona

SVAR

Hej Mona!

Det låter som din hund har en rejäl hudinfektion. Dessa kan komma av att det har blivit en skada på huden och så har det varit fuktigt och varmt. Bakterierna som finns normalt i huden växer då till och det kan bli stora fula kladdiga infektioner. Ibland kan det också finnas andra bakomliggande orsaker som allergi, hudparasiter eller kontaktallergi. Det viktigaste är att göra rent ordentligt och för att göra det måste pälsen rakas bort. Sen tvättar man rent med koksaltlösning eller alsollösning. Hunden får inte komma åt att slicka och det undviker man lättast genom att låta hunden ha en krage på sig. I din hunds fall låter det som att det är en envis infektion som kanske har en bakomliggande orsak som måste utredas. Eftersom det inte läker ut helt av sig själv skulle jag rekommendera att en veterinär kikar på det och gör rent ordentligt. Ibland kan det behövas receptbelagda preparat för att komma till bukt med vissa hudinfektioner.

Lycka till!

Christophe Bujon,

specialist i hundens och kattens sjukdomar, leg veterinär

FRÅGA

Jag har en snart 1,5  årig stabyhoun som nu “nött ner” en trampdyna så kraftigt att hon vägrar sätta ner den i marken. Utan överdriven motion blev plötsligt en av baktassens främre trampdynor som nednött i ena kanten och hunden hoppar på tre ben senaste två dygnen. Detta hände även i vintras och jag trodde hon sprungit på skare men nu är här snöfritt.
Vad kan det vara? Svampinfektion? Skrapsår?Allergi?
Hur ska jag behandla?? Smörjer med tass salva men tveksam effekt.

/Mia

SVAR

Hej Mia!

Du har en ung hund och det känns osannolikt att trampdynan skulle nötas ner för att den skulle vara av dålig kvalitet. Mer sannolikt är att den verkligen nöts ner på grund av kraftigt lokalt slitage. Jag har fått in många hundar med lokala slitskador på klor eller delar av trampdyna utan att djurägaren har märkt att hunden kanske släpat ena tån i marken vid varje steg.

Orsaker till att en hund släpar en del av trampdynan i marken är många. De kan göra det om de har ont och därför inte lyfter på benet ordentligt. De kan göra det om de har en nervskada (t ex vid diskbråck eller en inflammation i en nerv). Stelhet i någon led eller en felställning i en eller flera leder kan också leda till att tassen inte kommer upp som den ska vid varje steg. Om hunden i kombination med detta vistats mycket på asfalt så kan nedslitningen gå fort. Det behövs en veterinär bedömning för att kunna säga vad orsaken är.

Mitt första tips är att undvika hårda underlag när ni rastar henne och boka tid till en veterinär för att undersöka om det finns någon bakomliggande orsak till nedslitningen. Be gärna någon om hjälp att från sidan titta på hunden när hon går och kanske se om hon just drar den trampdynan i marken när hon går om det har hunnit bli bättre när du läser detta. Om hon fortfarande hoppar på tre ben är det hög tid att ta henne till veterinär för en genomgång.

Lycka till!

Christophe Bujon,

specialist i hundens och kattens sjukdomar, leg veterinär

FRÅGA

Hej!  Har en sexårig tik som alltid löpt med synligt blod, på dagen med sex månaders mellanrum utom denna gång.  Inget synligt blod men småskvätter och tvättar sig. Kanske ett tyst löp eller?  Något man behöver oroa sig för när löp förändras? Skendräktig brukar hon bli, men än är det för tidigt för att se det.

/Sus

SVAR

Hej!

När en tik som alltid haft likartade och regelbundna löp plötsligt får ett avvikande löp bör man kolla upp det. Det kan vara en normal variation precis om du är inne på, men det finns flera anledningar till att en tiks löp förändras, som t ex nedsatt funktion i sköldkörteln, annan hormonstörning, systemisk sjukdom och vissa läkemedelsbehandlingar. Även livmoderinflammation, pyometra, skulle kunna yttra sig på detta sätt. Eftersom livmoderinflammation snabbt kan ta en allvarlig vändning bör man låta undersöka hunden så snart det går. Om tiken samtidigt uppvisar andra symtom som ökad törst, feber, trötthet/svaghet eller diarré behöver hon komma till veterinären omgående.

Lycka till!

Boel Sandros,

Leg, veterinär

FRÅGA

Hej

Min tik löper 4 ggr om året, hon är Pinscher 3 år. Hon verkar inte bli särskilt berörd av detta, kan det bli mindre ofta med åren?

/Sture

SVAR

Hej!

De flesta tikar löper normalt en till två gånger om året. En del individer kan löpa tre gånger om året. Fyra gånger är ovanligt, men kan förekomma hos unga tikar i början och de brukar då glesas ut inom något år. Det man först skulle vilja förvissa sig om är att din hund har fyra separata löp och inte så kallade delade löp (när löpet upphör ”mitt i” och startar igen några veckor-månader senare). Ett sätt att ta reda på det är genom att undersöka celler från vagina i mikroskop vid olika tidpunkter i löpcykeln.

Om hunden har fyra verkliga löp om året innebär detta en ökad påfrestning för livmodern.

En löpcykel består av förlöp, höglöp och efterlöp, och därefter går tikens äggstockar och livmoder in i en vilofas. Förlöp och höglöp brukar pågå i sammanlagt ca tre veckor och efterlöpet i ett par tre månader.  En tik som löper fyra gånger om året har således inte så mycket tid för en vilofas innan nästa löp börjar, dvs hon är under ständig hormonpåverkan. Studier har visat att flera löp i följd ökar risken för en viss typ av förändringar i livmoderslemhinnan (CEH, cystisk endometriehyperplasi) som i sin tur är en riskfaktor för att utveckla den allvarliga sjukdomen pyometra, livmoderinflammation. Livmoderinflammation har en komplex bakgrund, och om det finns flera riskfaktorer, eller om man som ägare är orolig kan det vara en god idé att kastrera hunden. Ta gärna kontakt med din veterinär för att få rådgivning om vad som är bäst för just din hund.

Lycka till!

Boel Sandros,

Leg, veterinär

FRÅGA

Min goldentik som är två år har fått SRMA och har haft flera skov. Är sjukdomen ärftligt? Om det är ärftligt, innebär det att man ska undvika avla med just den sjuka individen eller gäller det hela kullen samt föräldrarna? Försvinner sjukdomen någonsin eller ligger den latent? Kan hunden tränas som vanligt vid underhållsdos med kortison som hunden behandlas med för närvarande?

/Lotta

SVAR

Hej Lotta!

Först några ord om SRMA, steroid-responsiv meningit-arterit, som är en form av hjärnhinneinflammation: sjukdomen kan uppträda akut, och yttrar sig då med feber, nackstelhet, eventuellt ryggsmärta, samt ofta nedsatt aptit och ovilja att röra sig. Symtomen kan komma och gå. SRMA förekommer även i kronisk form, då symtomen kan vara lite mer diffusa. Till exempel kan hunden bli darrig, vinglig, få krampanfall eller tecken på nedsatt neurologisk funktion.

Det är inte fullständigt klarlagt hur SRMA uppkommer. Det verkar som att något utlöser sjukdomen, dock har man inte identifierat något smittämne som skulle kunna vara orsaken. Man har sett att sjukdomen är vanligare hos vissa raser och inom vissa linjer, vilket talar för att det finns en ärftlig komponent. Just nu pågår forskning om ärftligheten inom vissa raser och resultat väntas inom kort. Då man inte har identifierat vilka gener som banar vägen för sjukdomen så går det tyvärr inte att screena friska individer tänkta för avel. Sjuka individer bör inte gå i avel och det är klokt att undvika samma föräldrakombination i fortsättningen.

Prognosen för fullständigt tillfrisknande varierar mellan individer. En del får bara ett skov medan andra behöver stå på kortison livet ut. Vissa hundar kan ha fått kroniska neurologiska skador, som kvarstår även efter att inflammationen är avläkt.

Det är svårt för mig att uttala mig om träningsnivå för just din hund eftersom jag inte har träffat henne. Generellt kan sägas att hundar som är friska i övrigt och som står på en mycket låg underhållsdos kortison mår lika bra av träning som friska djur. Långtidsbehandling med kortison påverkar både ämnesomsättning och muskelmassa negativt, vilket motion i viss mån kan kompensera för. Man bör dock alltid vara lyhörd för hundens behov samt undvika hård träning. Det bästa är om din veterinär kan ge dig råd för just din hund.

Lycka till!

Boel Sandros,

Leg, veterinär

FRÅGA

Varför äter hunden bajs?
Min hund har tack och lov inte hört till de hundar som brukar äta bajs. Det har hänt vid enstaka tillfällen under åren. Nu är min tik åtta år och har plötsligt börja äta bajs betydligt mer ofta. (Betyder inte jätteofta, men säkert ett par gånger i månaden i alla fall.) Ska jag vara orolig?

/Anita  

SVAR

Hej Anita!

Det finns olika orsaker till att hundar äter bajs. Ofta har de helt enkelt fått smak för det! Matglada hundar som står på bantning kan också vilja ”dryga ut” fodergivan med bajs. Om beteendet åtföljs av andra tecken på att något inte står rätt till kan det dock vara värt att göra ett besök hos veterinären:

Om hunden även äter gräs, jord eller pinnar, i synnerhet om den hetsäter och kanske kräks upp det efteråt. Om den har nedsatt aptit på fastande mage (det typiska är att hunden petar i maten på morgnarna, eller kanske inte alls vill ha frukost). Detta kan vara symtom på att hunden har magkatarr eller känner sig illamående av någon annan anledning. Likaså om avföringen är lös eller slemmig, eller kanske innehåller osmält mat, då man kan misstänka tarmkatarr. Om du ser andra symtom som t ex luftvägsbesvär eller ökad törst bör du också uppsöka veterinär.

Vidare kan hundar som äter bajs (oavsett orsaken) få i sig inälvsparasiter. Vuxna, friska hundar har oftast ett bra immunförsvar som gör att de klarar av smärre parasitsmittor, men det finns några maskar som kan orsaka besvär även hos dem, såsom hakmask eller lungmask. Om du är orolig för att din hund ska ha fått inälvsparasiter vill jag råda dig att skicka avföringsprov till labb för analys (då ska hunden inte ha ätit bajs de tre-fyra dagarna innan provet tas). Mer information om hur du går till väga kan du få hos veterinären eller på apoteket.

Lycka till!

Boel Sandros,

Leg, veterinär

FRÅGA

Vilket är mest tillförlitligt inför parning – utstryk eller blodprov?

/Maria

SVAR

Hej Maria!

Du är inte ensam att ställa dig den frågan, även många veterinärer har undrat och det har lett till att man flera gånger har gjort studier i frågan. Det finns studier där man har jämfört tolkningen av vaginalutstryk med tikarnas nivåer av progesteron i blodet. Där kom man fram till att blodprovet är mycket säkrare att avgöra när det är bäst att para då det ger ett mycket exaktare värde. Om man hade gått efter endast tolkningen av vaginalutstryken så hade bara en tredjedel av tikarna i studien blivit dräktiga. Det finns även studier där man låtit olika personer titta på vaginalutstryk och sett att många tolkar samma utstryk väldigt olika vilket ökar osäkerheten om man använder utstryk som enda metod.

Sammanfattningsvis kan man säga att progesteronprov slår vaginalutstryk rätt kraftigt vad gäller tillförlitlighet när man ska avgöra tidpunkt för parning av tiken men vaginalutstryk kan användas för att avgöra när man ska börja ta blodprov då det ger en uppskattning av vart i cykeln tiken ligger.

Hälsningar,

Christophe Bujon,

specialist i hundens och kattens sjukdomar, leg veterinär

BRUKSHUNDEN NR 2 // 2019

FRÅGA

Hej! Jag har en sju år gammal schäfertik. Jag har haft fästinghalsband på henne sedan start. Första åren tyckte jag att det funkade jättebra. Vi hittade väldigt sällan fästingar på henne. Men sedan har de bara blivit fler och fler. Förra året provade vi med droppar i stället, men då blev det bara ännu värre. Nu är vi tillbaka på halsbandet. Vad beror det på att det inte fungerar lika bra längre? Kan hunden bli motståndskraftig mot ämnet i bandet över tid? Och klarar fästingmedlen nu när man pratar om nya fästingsorter? Är de nya sorterna farliga för hundar också? Hur vet jag om hon behöver vård?

/Yvonne

SVAR

Hej Yvonne!

Jag antar att det fästinghalsband du pratar om är ett av de som säljs på apotek. Det finns många olika sorter som säljs även på andra ställen och deras verkan kan jag inte uttala mig om. Den absolut vanligaste orsaken till att man upplever att fästinghalsband (och även spot-on mot fästingar) inte fungerar är att man inte har satt det på hunden på rätt sätt. Både halsband och spot-on är beroende av kontakt med hundens hud för att fungera. Det verksamma ämnet i halsbandet eller spot-onen sprids över hela kroppen genom ytspänningen i hudfettet. Om halsbandet eller spot-onen endast hamnar i pälsen sprids det inte.

Så mitt första råd är att du först borstar ur all underull som är lös så att huden frigörs så mycket som möjligt och att du sedan kammar en bena i pälsen som halsbandet kan ligga i. Justera sedan halsbandets längd så att det ligger dikt an mot huden. Det är elastiskt och är gjort för att ligga tätt mot huden. Hunden kan inte bli motståndskraftig mot halsbandet då den redan är det. De ämnen som finns i fästinghalsband och spot-on är ofarliga för däggdjur och är bara farliga för insekter. Det finns vad jag vet ingen motståndskraft hos svenska fästingar mot de fästingmedel som säljs på apotek. De ”nya” fästingar som kommit till Sverige är också känsliga för dessa fästingmedel. Den nya fästingen, ”brokig hundfästing”, kan bära på sjukdomar som är farliga för hundar (och även människor); det är därför viktigt att ha ett bra skydd under hela fästingsäsongen. De flesta fästingsjukdomar ger rätt diffusa symptom så om du märker att din hund inte mår bra eller har ett förändrat beteende bör du söka hjälp. De vanligaste symptomen är feber och trötthet men kan även vara hälta eller dålig aptit.

Lycka till!

 

 

 

 

 

 

Christophe Bujon,

specialist i hundens och kattens sjukdomar, leg veterinär

FRÅGA

Min äldre tik fick livmoderinflammation när hon bara var 5 år gammal och nu är jag orolig för hennes dotter som är 3 år. Är livmoderinflammation genetiskt/ärftligt och finns det risk för att även hon drabbas vid så ung ålder?

/Viveka

SVAR

Hej Viveka!

Livmoderinflammation är något som framförallt drabbar äldre tikar. Efter varje löp förbereder sig livmodern för att ta hand om flera foster genom att slemhinnan blir tjockare, producerar vätska och sänker immunförsvaret. När tiken blir äldre och har gått igenom denna cykel flera gånger uppstår förändringar i livmoderväggen men bland annat cystor och en viss förslappning. Detta medför större mottaglighet för bakterier och tiken kan få det som kallas pyometra vilket betyder en varfylld livmoder. Det typiska är att tiken får symptom 4-6 veckor efter löpet.

Man har gjort flera studier och inte kunnat se någon genetisk eller ärftlig benägenhet att få livmoderinflammation överhuvudtaget. Generellt kunde man se att vid 10 års ålder så har 25% av alla okastrerade tikar fått livmoderinflammation. Vissa får det så tidigt som vid första löpet men man kunde inte se att det var genetiskt. Däremot såg man att stora och kraftiga raser som t ex Bullmastiff i allmänhet fick livmoderinflammation mycket tidigare (runt 3 års ålder i snitt) än små späda raser som t ex Yorkshireterrier som fick det när de var mycket äldre (runt 10 års ålder i snitt). Så man kan dra slutsatsen att livmoderinflammation i unga år snarare är bundet till vilken ras hunden tillhör.

Lycka till!

 

Christophe Bujon,

specialist i hundens och kattens sjukdomar, leg veterinär

FRÅGA

Min hund har problem med att tömma sina analsäckar. Finns det något jag kan göra för att underlätta tömning eller motverka problem? Något hon ska undvika att äta alt något hon absolut ska äta/göra mer av?

/Sofia

SVAR

Hej Sofia!

Analsäckarna ska tömmas lite varje gång hunden har avföring. Det ska komma ut lite analsäckssekret och sätta en ”signatur” på avföringen. Om körtlarna sitter lite för långt isär eller om hundens avföring är lite mjuk så sker inte detta och analsäckarna fylls då med sekret. Det kan spänna och kännas obehagligt och i värsta fall kan man få en inflammation/infektion. Det som kan hjälpa är att ge hunden extra fiberrik mat, t ex lägga till morot i fodret, så att den får en fast avföring och då även rätt tjocka korvar vilket hjälper till att trycka ut en liten mängd analsäckssekret när hunden bajsar. Det är viktigt att undvika sådant som hunden brukar få mjuk avföring av. Om problemen ständigt återkommer så kan man operera bort analsäckarna då de är organ som inte hunden måste ha.

Lycka till!

 

Christophe Bujon,

specialist i hundens och kattens sjukdomar, leg veterinär

FRÅGA

Min dvärgpudel som är 2 år gammal (hanhund och kastrerad) haltar till ibland när vi är ute och går. Det är som att han håller upp ena bakbenet ett eller två steg och sen går han helt som vanligt igen. Det är vänster bakben han gör det med fast jag har ibland sett honom göra samma sak med höger. Vad kan det vara?

/Niklas

SVAR

Hej Niklas!

Vid hältor är det alltid viktigt att låta undersöka sin hund. I stort sett alla hältor orsakas av smärta eller kan leda till smärtsamma tillstånd. I din hunds fall låter det som det man kallar patellaluxation eller patellaupphakning. Patella är det latinska namnet för knäskål och den kan hoppa ur läge vilket kan låsa knät tillfälligt. När en veterinär undersöker bakbenet brukar tendensen för knäskålen att hoppa ur läge graderas på en skala från 0 till 3 där 0 betyder att den ligger helt fast i korrekt läge och 3 att den ligger helt fast i fel läge. Däremellan finns två olika grader där knäskålen kan flyttas ur läge och återgå till normal position. Det är när knäskålen hamnar fel som låsningen inträffar vilket leder till att hunden hoppar till med benet uppe.

Patellaluxation är en av de få hältor som oftast inte är smärtsam men det kan leda till problem längre fram. Tillståndet går att korrigera kirurgiskt om det finns behov för det, det avgörs av den veterinär som undersöker hunden. Hur omfattande operationen blir beror på graden av bekymmer och hur knät ser ut. Gå till en veterinär, gärna en ortoped, som får känna på knät och bedöma om din hund är en operationskandidat eller inte. Vänta inte för länge då det är bättre att operera det så tidigt som möjligt om det visar sig vara befogat.

Lycka till!

 

 

Christophe Bujon,

specialist i hundens och kattens sjukdomar, leg veterinär