Fråga Veterinären

Christophe Bujon, specialist i hundens och kattens sjukdomar, är en av Evidensia Djursjukvårds legitimerade veterinärer som svarar på dina frågor.

FRÅGA

Vilket är mest tillförlitligt inför parning – utstryk eller blodprov?

/Maria

SVAR

Hej Maria!

Du är inte ensam att ställa dig den frågan, även många veterinärer har undrat och det har lett till att man flera gånger har gjort studier i frågan. Det finns studier där man har jämfört tolkningen av vaginalutstryk med tikarnas nivåer av progesteron i blodet. Där kom man fram till att blodprovet är mycket säkrare att avgöra när det är bäst att para då det ger ett mycket exaktare värde. Om man hade gått efter endast tolkningen av vaginalutstryken så hade bara en tredjedel av tikarna i studien blivit dräktiga. Det finns även studier där man låtit olika personer titta på vaginalutstryk och sett att många tolkar samma utstryk väldigt olika vilket ökar osäkerheten om man använder utstryk som enda metod.

Sammanfattningsvis kan man säga att progesteronprov slår vaginalutstryk rätt kraftigt vad gäller tillförlitlighet när man ska avgöra tidpunkt för parning av tiken men vaginalutstryk kan användas för att avgöra när man ska börja ta blodprov då det ger en uppskattning av vart i cykeln tiken ligger.

Hälsningar,

Christophe

BRUKSHUNDEN NR 2 // 2019

FRÅGA

Hej! Jag har en sju år gammal schäfertik. Jag har haft fästinghalsband på henne sedan start. Första åren tyckte jag att det funkade jättebra. Vi hittade väldigt sällan fästingar på henne. Men sedan har de bara blivit fler och fler. Förra året provade vi med droppar i stället, men då blev det bara ännu värre. Nu är vi tillbaka på halsbandet. Vad beror det på att det inte fungerar lika bra längre? Kan hunden bli motståndskraftig mot ämnet i bandet över tid? Och klarar fästingmedlen nu när man pratar om nya fästingsorter? Är de nya sorterna farliga för hundar också? Hur vet jag om hon behöver vård?

/Yvonne

SVAR

Hej Yvonne!

Jag antar att det fästinghalsband du pratar om är ett av de som säljs på apotek. Det finns många olika sorter som säljs även på andra ställen och deras verkan kan jag inte uttala mig om. Den absolut vanligaste orsaken till att man upplever att fästinghalsband (och även spot-on mot fästingar) inte fungerar är att man inte har satt det på hunden på rätt sätt. Både halsband och spot-on är beroende av kontakt med hundens hud för att fungera. Det verksamma ämnet i halsbandet eller spot-onen sprids över hela kroppen genom ytspänningen i hudfettet. Om halsbandet eller spot-onen endast hamnar i pälsen sprids det inte.

Så mitt första råd är att du först borstar ur all underull som är lös så att huden frigörs så mycket som möjligt och att du sedan kammar en bena i pälsen som halsbandet kan ligga i. Justera sedan halsbandets längd så att det ligger dikt an mot huden. Det är elastiskt och är gjort för att ligga tätt mot huden. Hunden kan inte bli motståndskraftig mot halsbandet då den redan är det. De ämnen som finns i fästinghalsband och spot-on är ofarliga för däggdjur och är bara farliga för insekter. Det finns vad jag vet ingen motståndskraft hos svenska fästingar mot de fästingmedel som säljs på apotek. De ”nya” fästingar som kommit till Sverige är också känsliga för dessa fästingmedel. Den nya fästingen, ”brokig hundfästing”, kan bära på sjukdomar som är farliga för hundar (och även människor); det är därför viktigt att ha ett bra skydd under hela fästingsäsongen. De flesta fästingsjukdomar ger rätt diffusa symptom så om du märker att din hund inte mår bra eller har ett förändrat beteende bör du söka hjälp. De vanligaste symptomen är feber och trötthet men kan även vara hälta eller dålig aptit.

Lycka till!

Christophe

FRÅGA

Min äldre tik fick livmoderinflammation när hon bara var 5 år gammal och nu är jag orolig för hennes dotter som är 3 år. Är livmoderinflammation genetiskt/ärftligt och finns det risk för att även hon drabbas vid så ung ålder?

/Viveka

SVAR

Hej Viveka!

Livmoderinflammation är något som framförallt drabbar äldre tikar. Efter varje löp förbereder sig livmodern för att ta hand om flera foster genom att slemhinnan blir tjockare, producerar vätska och sänker immunförsvaret. När tiken blir äldre och har gått igenom denna cykel flera gånger uppstår förändringar i livmoderväggen men bland annat cystor och en viss förslappning. Detta medför större mottaglighet för bakterier och tiken kan få det som kallas pyometra vilket betyder en varfylld livmoder. Det typiska är att tiken får symptom 4-6 veckor efter löpet.

Man har gjort flera studier och inte kunnat se någon genetisk eller ärftlig benägenhet att få livmoderinflammation överhuvudtaget. Generellt kunde man se att vid 10 års ålder så har 25% av alla okastrerade tikar fått livmoderinflammation. Vissa får det så tidigt som vid första löpet men man kunde inte se att det var genetiskt. Däremot såg man att stora och kraftiga raser som t ex Bullmastiff i allmänhet fick livmoderinflammation mycket tidigare (runt 3 års ålder i snitt) än små späda raser som t ex Yorkshireterrier som fick det när de var mycket äldre (runt 10 års ålder i snitt). Så man kan dra slutsatsen att livmoderinflammation i unga år snarare är bundet till vilken ras hunden tillhör.

Lycka till!

Christophe

FRÅGA

Min hund har problem med att tömma sina analsäckar. Finns det något jag kan göra för att underlätta tömning eller motverka problem? Något hon ska undvika att äta alt något hon absolut ska äta/göra mer av?

/Sofia

SVAR

Hej Sofia!

Analsäckarna ska tömmas lite varje gång hunden har avföring. Det ska komma ut lite analsäckssekret och sätta en ”signatur” på avföringen. Om körtlarna sitter lite för långt isär eller om hundens avföring är lite mjuk så sker inte detta och analsäckarna fylls då med sekret. Det kan spänna och kännas obehagligt och i värsta fall kan man få en inflammation/infektion. Det som kan hjälpa är att ge hunden extra fiberrik mat, t ex lägga till morot i fodret, så att den får en fast avföring och då även rätt tjocka korvar vilket hjälper till att trycka ut en liten mängd analsäckssekret när hunden bajsar. Det är viktigt att undvika sådant som hunden brukar få mjuk avföring av. Om problemen ständigt återkommer så kan man operera bort analsäckarna då de är organ som inte hunden måste ha.

Lycka till!

Christophe

FRÅGA

Min dvärgpudel som är 2 år gammal (hanhund och kastrerad) haltar till ibland när vi är ute och går. Det är som att han håller upp ena bakbenet ett eller två steg och sen går han helt som vanligt igen. Det är vänster bakben han gör det med fast jag har ibland sett honom göra samma sak med höger. Vad kan det vara?

/Niklas

SVAR

Hej Niklas!

Vid hältor är det alltid viktigt att låta undersöka sin hund. I stort sett alla hältor orsakas av smärta eller kan leda till smärtsamma tillstånd. I din hunds fall låter det som det man kallar patellaluxation eller patellaupphakning. Patella är det latinska namnet för knäskål och den kan hoppa ur läge vilket kan låsa knät tillfälligt. När en veterinär undersöker bakbenet brukar tendensen för knäskålen att hoppa ur läge graderas på en skala från 0 till 3 där 0 betyder att den ligger helt fast i korrekt läge och 3 att den ligger helt fast i fel läge. Däremellan finns två olika grader där knäskålen kan flyttas ur läge och återgå till normal position. Det är när knäskålen hamnar fel som låsningen inträffar vilket leder till att hunden hoppar till med benet uppe.

Patellaluxation är en av de få hältor som oftast inte är smärtsam men det kan leda till problem längre fram. Tillståndet går att korrigera kirurgiskt om det finns behov för det, det avgörs av den veterinär som undersöker hunden. Hur omfattande operationen blir beror på graden av bekymmer och hur knät ser ut. Gå till en veterinär, gärna en ortoped, som får känna på knät och bedöma om din hund är en operationskandidat eller inte. Vänta inte för länge då det är bättre att operera det så tidigt som möjligt om det visar sig vara befogat.

Lycka till!

Christophe