Aktuellt & Nyheter

Undvik köldkramp i kylan

Redaktionen 22 februari, 2021 • Uppdaterades 16 april, 2025 • 1 minuts läsning

Många hundar tycker att det är härligt att springa och leka i snön. Men hur väl en hund tål kyla varierar beroende på ras och individ. När det är riktigt kallt ute kan hundar drabbas av köldkramp under promenaden. Det visar sig oftast genom att hunden stannar upp och vägrar gå samtidigt som den lyfter en eller flera tassar i luften. Om hunden får kramp i flera tassar samtidigt kan den sätta sig ned eller till och med ramla omkull.

Om hunden får köldkramp:

Värm omedelbart tassarna i dina händer och massera försiktigt. Är det en liten hund kan du lyfta upp den och stoppa den innanför jackan och bära den en bit.
Om din hund drabbas av köldkramp upprepade gånger nöj dig med korta promenader när det är riktigt kallt – och aktivera istället hunden inomhus.

Det är inte så vanligt att hundar förfryser sig, men när det är ordentligt kallt ute kan även hundar drabbas. Störst risk att råka illa ut har utstickande kroppsdelar som tassar, öron och svanstipp. Även hanhundarnas pung är i farozonen när temperaturen går ned och har man en tik ska man vara försiktig med stillasittande som kan leda till urinvägsinfektion.

Tecken på förfrysningsskador:

Rodnade, svullna eller ömma öron, svanstipp eller andra områden. Misstänker du att din hund förfrusit sig ska du kontakta en veterinär.
Ett täcke är en bra investering för att skydda din hund mot kyla. Små hundar, nakenhundar och tunnpälsade hundar kan behöva täcke under hela höst- och vintersäsongen.

Gemensamt för alla raser är dock att hundens förmåga att hålla värmen är mycket bättre om den tillåts hålla sig i rörelse. Även en hund som klarar promenader i -15°C kan snabbt få problem om den av någon anledning tvingas stå stilla i några minuter.

(Källa: Agria)

Forskning

Så påverkar rasen din hunds personlighet och beteende

Hundars beteende påverkas inte bara av uppfostran och miljö – även ras spelar roll. Det visar en ny studie där forskare har jämfört beteendet hos tre välkända hundraser: labrador retriever, schäfer och beagle.

Redaktion 24 februari, 2026 • 2 minuters läsning

Studien bygger på det etablerade frågeformuläret C-BARQ (Canine Behavioral Assessment and Research Questionnaire), som används internationellt för att kartlägga hundars beteende i vardagen.

I studien har hundägare fått svara på ett omfattande frågeformulär om sina hundars beteende i olika situationer, bland annat socialt beteende, rädsla, aggressivitet, lydnad, stress och aktivitetsnivå. Totalt omfattar C-BARQ över 100 frågor och ger en bred bild av hur hundar fungerar i sin hemmiljö, snarare än i testsituationer.

Resultaten visar tydliga skillnader mellan raserna. Labrador retriever beskrivs generellt som social, samarbetsvillig och relativt låg i aggressivitet, vilket ligger i linje med rasens vanliga användning som familjehund och assistanshund.

Schäfer uppvisar enligt studien högre grad av vaksamhet och skyddsbeteenden, samt större variation i stress- och reaktionsmönster. Beagle sticker ut genom hög nyfikenhet och självständighet, men också genom större benägenhet att följa dofter och visa lägre följsamhet i vissa vardagssituationer.

Rätt förväntningar ger tryggare hundliv

Forskarna betonar att resultaten inte ska tolkas som att en ras är ”bättre” eller ”sämre” än en annan. I stället handlar det om att olika raser har utvecklats för olika uppgifter, vilket fortfarande avspeglas i deras beteende. Studien visar också att individvariationerna inom varje ras är stora, och att uppväxtmiljö, träning och erfarenheter har stor betydelse.

En viktig poäng i studien är att bättre kunskap om rasrelaterade beteenden kan bidra till mer realistiska förväntningar hos hundägare. Genom att förstå vilka egenskaper som är vanliga inom en ras kan både val av hund och upplägg av träning och vardag anpassas bättre – något som i förlängningen kan minska problem, stress och omplaceringar.

Webbild liggande (1) — Bild: Stock.adobe

Forskarna lyfter även fram C-BARQ som ett värdefullt verktyg för både forskning och praktiskt hundägande. Eftersom formuläret bygger på ägares observationer i vardagen ger det en kompletterande bild till traditionella mentaltester.

Studien bidrar till den växande forskningen om hur genetik, rasbakgrund och miljö samverkar i hundars beteende – kunskap som är relevant både för uppfödare, instruktörer och vanliga hundägare.

Källa: Research Journal of Agricultural Science – beteendestudie baserad på C-BARQ-enkäten

Avel & Hälsa

Så jobbar rasklubbarna

Genom statistik, utbildning och nära samarbete med uppfödare tar rasklubbarna ett stort ansvar för sina rasers hälsa och mentalitet. Här delar Svenska Chodský pesklubben och Svenska Australian shepherdklubben med sig av hur de arbetar.

Karin Wandrell 21 februari, 2026 • Uppdaterades 23 februari, 2026 • 6 minuters läsning

Bildtext: Tina Sperring och aussien Cosmic på lydnadskurs.

Chodský pes är en relativt ny ras i Sverige. Den kommer ursprungligen från Tjeckien och är känd för sitt livliga temperament, stora nyfikenhet och vänliga sinne. Svenska Chodský pesklubben bildades 2013, blev officiellt godkänd året därpå och har i dag omkring 160 medlemmar.

Arbetet är uppdelat i flera sektorer, men kärnan är avel och hälsa. Många medlemmar har flera roller, vilket skapar ett nära samarbete. Fokus ligger på att sprida kunskap, samla data och få uppfödare att följa klubbens rekommendationer.

– Det är vi som sätter ramarna...