Många föräldrar är osäkra på hur mycket barnet ska involveras när ett husdjurs liv är på väg att ta slut. Ta barnens sorg över husdjur på allvar.Hur mycket förstår barnet om döden? Bör barnet vara närvarande vid avlivning? Och hur hjälper man bäst sitt barn att bearbeta sin sorg?

I många svenska hem lever barn och djur sida vid sida som en del av familjen. Men familjedjurs liv är korta, och förlusten kan ofta vara barnets första möte med döden.

– Barn anknyter känslomässigt till sina familjedjur på samma sätt som till andra familjemedlemmar. I vissa fall kan ett barn till och med vara särskilt fäst vid djuret. Samtidigt kan mindre barn ha svårt att förstå skillnaden mellan liv och död, och dödens slutgiltighet. Det är en gradvis utvecklingsprocess att förstå vad det innebär att vara död. Ta därför barnens sorg på allvar när djuret inte längre är en del av familjen, förklarar Kristine Jensen de López, professor i utvecklingspsykologi och en del av Centrum för människa-djur-psykologi vid Aalborgs universitet.

Sorg är reaktionen på en förlust av någon man håller av. Och till skillnad från vad många kanske tror, är det emotionellt sett inte så stor skillnad på om det är en människa eller ett djur man sörjer över.

– De flesta barn kommer att anpassa sig till förlusten av en familjemedlem, vare sig det är en två- eller fyrbent, inom ett par år. Men vissa barn kan ha svårt att hantera sorgeprocessen, och de riskerar att utveckla sociala och känslomässiga problem.

Så hjälper du ditt barn i sorgeprocessen

• Prata om sorgen: Att samtala om sorg hjälper barnet att uttrycka sina känslor kring det sorgliga som hänt. Det kan hjälpa dem att förstå att sorg är en naturlig känsla och förhindra att känslorna problematiseras.
• Dela goda minnen: Det är bra för barnet att prata om det husdjur som har gått bort. Dela historier om dagen ni fick djuret, roliga upplevelser och om dess personlighet och särskilda egenskaper.
• Något att minnas djuret med: Barnet kanske vill behålla något som var djurets, till exempel en matskål, säng eller halsband. Sådana fysiska minnen av djuret kan vara ett stöd i barnets sorgeprocess.
• Anordna en minnesceremoni: En gemensam aktivitet i familjens sorgeprocess kan vara att hålla en minnesceremoni. Planera tillsammans hur ceremonin ska gå till och respektera om barnet inte vill delta.
• Ha en ”backup” vid avlivningen: Om barnet deltar i själva avlivningen kan det vara en bra idé att ha en familjemedlem eller en nära vän som barnet känner, redo att gå en promenad eller ta hand om barnet om det blir för överväldigande. Då kan föräldrarna stanna hos djuret medan en annan vuxen tar hand om barnet.
• Respektera barnets önskemål: Låt barnet själv välja hur mycket det vill delta i avlivningsprocessen eller andra sorgrelaterade aktiviteter.

(Källa: Agria Danmark)