Aktuellt & Nyheter

Susanne Jidesten blir ny generalsekreterare för SKK

Svenska Kennelklubbens Centralstyrelse har utsett Susanne Jidesten till ny generalsekreterare. Hon blir därmed den första kvinnan att leda SKKs dagliga verksamhet.

Redaktion 15 januari, 2026 • 1 minuts läsning

Susanne Jidesten tillträder sin nya roll under våren 2026. Exakt datum är ännu inte fastställt. Samtidigt byter tjänsten namn från vd till generalsekreterare, enligt ett beslut som fattades av Kennelfullmäktige i september 2025.

Susanne Jidesten har en bakgrund som generalsekreterare för Friskis&Svettis Riks och är för närvarande bland annat ordförande i Svenska Basketbollförbundet och ledamot i Riksidrottsförbundets styrelse. Hon kommer närmast från en tjänst som vd för Stiftelsen Sällskapet Vänner till Pauvres Honteux.

– Susannes väl vitsordade bakgrund som vd och tidigare som generalsekreterare tillsammans med hennes erfarenhet av att leda komplicerade organisationer var avgörande. Det intrycket förstärktes även av hennes förmåga och engagemang i att leda och medverka i förtroendeuppdrag nationellt och internationellt i Svenska Basketbollförbundet samt ledamot i Riksidrottsförbundets styrelse, säger SKKs ordförande Thommy Sundell.

– Jag är mycket glad och stolt över förtroendet att få ta mig an uppdraget som generalsekreterare för Svenska Kennelklubben, säger Susanne Jidesten. SKK är en stark och samhällsviktig organisation med ett stort engagemang för hundar och hundägarskap i Sverige. Det känns både hedrande och meningsfullt att nu få bidra med min erfarenhet.

Susanne Jidesten efterträder Ulf Uddman, som gick i pension 2021 men tillfälligt återvände för att leda SKK under rekryteringsprocessen.

Fakta: Svenska Kennelklubben

Svenska Kennelklubben är en av Sveriges största intresseorganisationer med omkring 300 000 medlemskap i cirka 1 100 klubbar. Organisationen samlar såväl vanliga hundägare som utövare av hundsporter, och har ett omfattande nordiskt och internationellt samarbete.

Forskning

Hund ger visst skydd mot astma

Att växa upp med hund kan minska risken att utveckla astma, men för barn som redan har allergisk astma kan hund i hemmet samtidigt vara kopplat till en något ökad risk för akuta besvär. Det visar ny forskning som ger en mer nyanserad bild av hundens roll i barns luftvägshälsa.

Redaktion 9 juni, 2026 • 3 minuters läsning

Astma är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn, och många familjer ställs inför frågan om husdjur påverkar symtomen. Forskningen har länge varit splittrad, men två nya studier pekar åt samma håll - tidpunkten för exponering verkar spela stor roll.

I en stor kanadensisk studie, CHILD study (Canadian Healthy Infant Longitudinal Development), följdes drygt 1 000 barn från födseln till fem års ålder. När barnen var tre månader gamla analyserades damm från hemmen för att mäta halter av bland annat hundallergen.

Vid fem års ålder undersöktes barnens lungfunktion och förekomst av astma. Resultaten visade att barn som exponerats för högre halter av hundallergen tidigt i livet hade ungefär halverad risk att utveckla astma jämfört med andra barn. De hade också något bättre lungfunktion – oavsett om de utvecklat astma eller inte.

Effekten var särskilt tydlig hos barn med genetiskt sämre förutsättningar för god lungfunktion, vilket tyder på att miljön tidigt i livet kan påverka lungornas utveckling i samspel med arvet.

Ingen ökad långsiktig svårighetsgrad

Samtidigt visar en stor svensk registerstudie från Karolinska institutet att situationen ser annorlunda ut för barn som redan har allergisk astma.

Forskarna följde 99 389 barn med astma och luftvägsallergi upp till 19 års ålder och analyserade hur kontinuerlig, ingen eller avbruten exponering för hund påverkade sjukdomens utveckling.

– Det finns begränsat med studier om det påverkar astmautfall hos barn med allergisk astma att leva med en hund eller att göra sig av med hunden, säger Catarina Almqvist Malmros, barnläkare och professor vid Karolinska institutet.

Resultaten visade inget tydligt samband mellan att leva med hund och utvecklingen av måttlig till svår astma över tid. Efter två, fyra och sex år var astmans svårighetsgrad liknande oavsett om barnen hade hund eller inte.

Något ökad risk för akuta besvär

Däremot sågs en något ökad risk för akut astma, det vill säga episoder som kräver akutvård eller hög läkemedelsanvändning, hos barn som levde med hund. Det gällde även barn i familjer som gjort sig av med hunden, vilket tyder på att åtgärden i sig inte nödvändigtvis förbättrar utfallet.

– Våra fynd kan vara ett stöd i samtal mellan familjen och hälso- och sjukvårdspersonal. Att ha eller behålla hunden verkar inte påverka astmans svårighetsgrad långsiktigt, men det kan öka risken för akut astma något, säger Resthie Putri, postdoktor vid Karolinska institutet.

En möjlig förklaring är att hundallergen finns kvar länge i hemmiljön och dessutom är vanligt förekommande i exempelvis skolor. Studien kunde heller inte särskilja barn med specifik hundallergi från andra typer av luftvägsallergi.

En mer komplex bild

Sammantaget pekar forskningen på att hundens betydelse för barns astma inte är entydig. Tidig exponering kan ha en skyddande effekt, medan fortsatt exponering hos barn som redan utvecklat allergisk astma inte tycks påverka sjukdomens långsiktiga svårighetsgrad – men kan innebära en något ökad risk för akuta besvär.

Källor:

Protective effects of dog allergen and endotoxin for lung function and asthma, Journal of Allergy and Clinical Immunology, 2026.

Dog exposure and subsequent asthma outcomes in children with asthma and allergy, Journal of Allergy and Clinical Immunology: Global.

Profilen

När handtecken ersätter ord

Hundarna har följt Kristina Blid genom glädje, tävlingar och gemenskap på brukshundklubben. När hon drabbades av ALS blev träningen också ett sätt att behålla livsglädje, motivation och kontakt med omvärlden.

Karin Wandrell 6 juni, 2026 • Uppdaterades 7 juni, 2026 • 6 minuters läsning

Bildtext: I oktober 2025 lyckades Kristina följa Iilik till ett championat i viltspår.

I augusti 2023 märkte Kristina Blid att något inte stod rätt till. Orden kom långsammare och hon behövde sänka taltempot för att få fram dem ordentligt. När hon fick sin ALS-diagnos hade hon redan förstått vad det handlade om.

– För mig innebär sjukdomen också affektlabilitet, vilket gjorde den första tiden väldigt jobbig. Jag blev bottenlöst ledsen hela tiden. Så småningom fick jag medicin som dämpar de överdrivna känsloreaktionerna. Då blev livet mer normalt igen. Jag kastades inte längre ner i nattsvart...