Aktuellt & Nyheter

Stor sorg att förlora ett husdjur

Redaktionen 7 november, 2022 • Uppdaterades 16 april, 2025 • 3 minuters läsning

Sorgen efter ett husdjur är för många hundägare (61 procent) lika stark som att förlora nära och kära. Det visar en undersökning som Agria genomfört där 1 162 hund- och kattägare har delat med sig av erfarenheter och känslor när djuret lämnar jordelivet.

Att det är en stor sorg att förlora ett husdjur råder det ingen tvekan om. Samtidigt är både hund- och kattägare överens om att ta det svåra beslutet om avlivning när det inte längre går att behandla djurets smärta. Hundar och katter lever i snitt 10–15 år och många djurägare får därför ta flera avsked under livets gång.

Alla djurägare i enkäten kände sorg, av olika grad, när djuret dog. Hela 61 procent av hundägarna och 48 procent av kattägarna upplevde en fruktansvärd sorg som var jämförbar med förlusten av en familjemedlem eller nära vän när djuret gick bort. Av hundägarna menade 33 procent att det var riktigt jobbigt, men inte samma sak som att förlora en nära person, något som 39 procent av kattägarna håller med om det.

– Det är en stor sorg att förlora ett husdjur. Det är starka känslor som uppstår och saknaden kan bli enorm när man förlorar en hund eller katt. Att så många jämför med förlusten av en familjemedlem eller nära vän är ett tydligt tecken på djurens betydelse för oss människor, säger Patrik Olsson, hundexpert på Agria Djurförsäkring.

När är det rätt att avliva ett husdjur?

När har stunden kommit att ta det svåra beslutet om att avsluta djurets liv? En sådan given situation är för 88 procent av både hund- och kattägare när det inte längre finns behandlingsmetoder som kan lindra djurets smärta. 58 procent menar att gränsen går när djuret inte längre kan leva ett naturligt liv. Endast 1 procent menade att det alltid är fel att avliva djur och säger sig föredra en naturlig död.

– De allra flesta djurägare är överens om att djuret inte ska leva med smärta, men också vikten av att djuret ska kunna leva ut sina naturliga behov, säger Patrik Olsson.

Var tar husdjuret sitt sista andetag?

De flesta hundar, 81 procent, och katter, 72 procent, tog sina sista andetag på en veterinärklinik där de avlivades av en veterinär med djurägaren närvarande. För katterna är olyckor i trafiken eller fall från höga höjder det näst vanligaste sättet att dö, 23 procent. Att få hembesök av veterinären och avliva djuret i hemmet är ett alternativ som runt 13 procent av djurägarna föredrog.

– Att låta veterinären avliva djuret i hemmet kan öka trygghetskänslan och skapa ett lugn hos både djurägare och djur under den sista stunden tillsammans, säger Patrik Olsson.

Vad händer med djurkroppen?

Mer än hälften av hundarna kremeras efter sin bortgång, medan var fjärde hund fick sin begravningsplats i trädgården. Bland katter är det lika vanligt med kremering som att begrava katten i trädgården. Det är viktigt att undersöka vad som gäller i den aktuella kommunen. Vissa kommuner tillåter gravar i trädgården medan det i andra kommuner är helt förbjudet att gräva ner djurkroppar.

Agria har i samarbete med undersökningsföretaget Xtreme genomfört enkätundersökningen med 582 hundägare och 580 kattägare under 2022.

Träning

Den viktigaste valpträningen sker i vardagen

Valptiden lägger grunden för resten av hundlivet. Men det behöver inte vara så komplicerat. Instruktören Malin Karlsson pekar ut fyra nycklar för en trygg start: följsamhet, hantering, lek och vila.

Karin Wandrell 21 mars, 2026 • 5 minuters läsning

Bildtext: Malin tillsammans med Tunevannets Ily.

Äntligen är dagen inne då valpen flyttar hem och lär känna sin nya familj. För att allt ska gå så smidigt som möjligt är det bra att vara förberedd från start. Det handlar dels om praktiska saker, som att se till att hemmet är säkert och fritt från faror, dels om att vara överens om hur ansvaret ska fördelas i familjen.

– Att redan från början ha en gemensam plan för hur man ska ta hand om valpen skapar trygghet och struktur, säger Malin Karlsson, instruktör på Östersunds Brukshundklubb. Passa också på att fundera över varför du skaffat hund. Vilken typ av liv vill du leva med din hund och vad vill du att ni ska göra tillsammans. Ska hunden vara lös i skogen? Följa med i stadsmiljö? Fungera i en barnfamilj?

En bra start är att tidigt anpassa miljöträningen efter det liv man vill leva. Samtidigt är relationsbyggandet centralt.

– Att ha hunden nära sig och skapa ett ömsesidigt värde i relationen är något jag prioriterar. Det är där grunden läggs för all fortsatt träning och samvaro.

Träna följsamhet och hantering tidigt

På Malins valpkurser står två saker i fokus – följsamhet och hantering.

– Valpen ska vilja följa mig och känna att jag är en trygg punkt och en resurs. Att hunden spontant söker kontakt och upplever att det lönar sig att samarbeta är en av de viktigaste investeringar man kan göra.

Hantering är den andra grundpelaren. Valpen behöver bli trygg med att ägaren rör vid den, klämmer och känner, tittar på tänder, ögon och öron samt klipper klor. Det är också en förberedelse inför framtida veterinärbesök. En hund som är trygg med att hanteras får generellt en mer stressfri tillvaro.

Da´nakims Bliss 2 — Foto: Alicia Johansson

Bildtext: Dánakims Bliss upptäcker världen utomhus.

När det gäller följsamhet föredrar Malin att träna i en trygg miljö där valpen kan vara lös på ett säkert sätt. Mycket av valpträningen kan också ske i vardagen, till exempel under promenaden.

– Varje gång valpen själv väljer att ta kontakt belönar jag med godis, beröm eller fysisk bekräftelse. Genom att konsekvent uppmärksamma och förstärka den spontana kontakten från start lägger jag grunden för en hund som vill samarbeta och hålla sig nära.

Använd lek i träningen

För många hundar är lek en stark drivkraft, och ett effektivt sätt att stärka de beteenden man vill se mer av. Precis som med andra belöningar handlar det om att använda leken medvetet.

– Jag tycker det är klokt att tidigt börja fundera över hur man vill att leken ska se ut när hunden är vuxen. Det finns mycket att vinna på att införa enkla regler från början. Hur leker vi tillsammans? Vad är önskvärt beteende?

Vissa hundar gillar kamplekar. Andra att springa efter en boll eller jaga ikapp en leksak. Det finns inget rätt eller fel – det viktiga är att hitta en gemensam aktivitet istället för något hunden gör på egen hand.

– Våga testa olika sätt att leka, belöna och träna. Genom att vara uppmärksam på hur valpen reagerar kan man lära sig mycket. Så länge man ser till valpens bästa och skapar en trygg och säker miljö finns det stort utrymme att experimentera. Det är genom att observera, reflektera och justera som man utvecklas som hundägare, säger Malin.

Våga testa olika sätt att leka, belöna och träna.
Malin Karlsson, instruktör på Östersunds Brukshundklubb

Ge valpen tid att vila

En annan viktig aspekt den första tiden är vilan. Små valpar sover en stor del av dygnet. De är aktiva kortare perioder, leker och utforskar, för att sedan behöva sova igen. Det är en naturlig del av deras utveckling, ungefär som hos små barn.

– Som ägare är det viktigt att respektera det behovet och se till att valpen får tillräckligt med lugn och återhämtning. Vila är en förutsättning för både fysisk och mental utveckling, säger Malin.

Sömnen förstärker också inlärningen. När hunden sover bearbetar hjärnan det den har lärt sig, vilket gör att minnena lagras bättre. Därför är det viktigt att hunden får vila ordentligt mellan träningspassen.

Malin väver gärna in passivitets- och ensamhetsträning tidigt i vardagen. Om hunden kommer behöva vara ensam några timmar om dagen som vuxen, är det lika bra att börja vänja den från start.

– Jag går ut med soporna, tar en dusch eller hämtar posten. Mina valpar introduceras tidigt till att vara ensamma kortare stunder. På så sätt blir ensamhet en naturlig del av vardagen, snarare än något dramatiskt eller avvikande.

Da´nakims Bliss — Foto: Alicia Johansson

Bildtext: Valpar växlar mellan att vara aktiva och att vila.

Våga testa och tro på dig själv

Malin menar att den vanligaste fallgropen för nyblivna valpägare är att de blir så överväldigade och rädda för att göra fel att de knappt vågar göra någonting alls. Det finns en vilja att göra rätt, samtidigt som man inte riktigt litar på sin egen förmåga.

– Det är intressant att så många människor som har uppfostrat egna barn och hanterat komplexa livssituationer ändå tvivlar på att de kan ta hand om en valp. Där tror jag att vi behöver ge varandra mer trygghet och tillit. Så länge valpen är trygg, mätt och får sina grundläggande behov tillgodosedda, och vi har hundens bästa i fokus, finns det stort utrymme att prova sig fram. Det kan bli fel ibland, men det är inte hela världen. Hundar är anpassningsbara och duktiga på att lära om.

Det hon framför allt vill skicka med är att man ska våga testa. Det är bättre att prova något själv och justera längs vägen än att vänta på att en expert ska tala om exakt hur man ska göra.

– Det finns sällan ett rätt svar. Det handlar om att hitta en egen trygghet i sitt hundägande och bygga erfarenhet genom att faktiskt göra. Känner man sig osäker finns det gott om stöd att få. Att gå en valpkurs är inte bara ett sätt att få vägledning, utan också en social möjlighet – både för hunden och för ägaren.

Hundsport

Studie: Hundsport får hundägare att röra sig ännu mer

Hundägare rör sig generellt mer än många andra, men hur stor roll spelar själva hundträningen? En ny studie visar att kvinnor som tränar och tävlar i hundsport är mer fysiskt aktiva än hundägare som bara har hunden som sällskap – men träningen verkar inte påverka relationen till hunden eller den upplevda livskvaliteten.

Redaktion 19 mars, 2026 • 2 minuters läsning

Att leva med hund innebär ofta mer vardagsmotion som dagliga promenader. Men många hundägare ägnar sig också åt olika hundsporter som agility, lydnad eller canicross. Forskare ville därför undersöka om deltagande i hundsport påverkar hundägarens fysiska aktivitet, relationen till hunden och den upplevda livskvaliteten.

Studien genomfördes som en webbenkät mellan augusti och december 2024 och riktade sig till kvinnliga hundägare över 18 år. Totalt deltog 138 personer. Av dem tränade och tävlade 66 regelbundet i hundsport, medan 72 hade hunden som sällskap utan organiserad träning eller tävling.

Deltagarna fick svara på frågor om bland annat sin relation till hunden, sin fysiska aktivitet och sin livskvalitet. Forskarna använde etablerade frågeformulär, bland annat Monash Dog Owner Relationship Scale (MDORS) för att mäta relationen mellan hund och ägare samt WHOQOL-BREF, Världshälsoorganisationens frågeformulär för att mäta livskvalitet.

Hundsport gav mer vardagsmotion

De hundägare som tränade hundsport rapporterade tydligt mer fysisk aktivitet på måttlig nivå än gruppen som inte tränade. Resultatet var statistiskt signifikant, vilket tyder på att hundsport faktiskt bidrar till att öka mängden vardagsmotion.

I gruppen som tränade hundsport var agility den vanligaste aktiviteten, följt av lydnad och canicross. Många kombinerade flera olika grenar. Nästan hälften tränade en enda disciplin, medan drygt hälften ägnade sig åt två till fem olika hundsporter. Den genomsnittliga träningstiden låg på cirka 140 minuter per vecka, men varierade mellan en timme och sex timmar.

Trots att hundsport ökade aktivitetsnivån såg forskarna ingen tydlig skillnad mellan grupperna när det gällde relationen till hunden eller den upplevda livskvaliteten. Hundägare utan hundsport rapporterade lika stark relation till sina hundar och liknande livskvalitet som de som tränade aktivt.

Forskarna menar ändå att resultaten visar att hundsport kan vara ett enkelt sätt att få in mer fysisk aktivitet i vardagen. Samtidigt påpekar de att studien bygger på självrapporterade uppgifter från en enkät. För att få en mer exakt bild skulle framtida studier kunna mäta fysisk aktivitet direkt, till exempel med aktivitetsmätare.

Referens: GIMUNOVÁ, Marta a Gabriela KUKLOVÁ. Dog sports: the impact on dog-owner relationship, physical activity, and quality of life in women.