Aktuellt & Nyheter

Stor sorg att förlora ett husdjur

Redaktionen 7 november, 2022 • Uppdaterades 16 april, 2025 • 3 minuters läsning

Sorgen efter ett husdjur är för många hundägare (61 procent) lika stark som att förlora nära och kära. Det visar en undersökning som Agria genomfört där 1 162 hund- och kattägare har delat med sig av erfarenheter och känslor när djuret lämnar jordelivet.

Att det är en stor sorg att förlora ett husdjur råder det ingen tvekan om. Samtidigt är både hund- och kattägare överens om att ta det svåra beslutet om avlivning när det inte längre går att behandla djurets smärta. Hundar och katter lever i snitt 10–15 år och många djurägare får därför ta flera avsked under livets gång.

Alla djurägare i enkäten kände sorg, av olika grad, när djuret dog. Hela 61 procent av hundägarna och 48 procent av kattägarna upplevde en fruktansvärd sorg som var jämförbar med förlusten av en familjemedlem eller nära vän när djuret gick bort. Av hundägarna menade 33 procent att det var riktigt jobbigt, men inte samma sak som att förlora en nära person, något som 39 procent av kattägarna håller med om det.

– Det är en stor sorg att förlora ett husdjur. Det är starka känslor som uppstår och saknaden kan bli enorm när man förlorar en hund eller katt. Att så många jämför med förlusten av en familjemedlem eller nära vän är ett tydligt tecken på djurens betydelse för oss människor, säger Patrik Olsson, hundexpert på Agria Djurförsäkring.

När är det rätt att avliva ett husdjur?

När har stunden kommit att ta det svåra beslutet om att avsluta djurets liv? En sådan given situation är för 88 procent av både hund- och kattägare när det inte längre finns behandlingsmetoder som kan lindra djurets smärta. 58 procent menar att gränsen går när djuret inte längre kan leva ett naturligt liv. Endast 1 procent menade att det alltid är fel att avliva djur och säger sig föredra en naturlig död.

– De allra flesta djurägare är överens om att djuret inte ska leva med smärta, men också vikten av att djuret ska kunna leva ut sina naturliga behov, säger Patrik Olsson.

Var tar husdjuret sitt sista andetag?

De flesta hundar, 81 procent, och katter, 72 procent, tog sina sista andetag på en veterinärklinik där de avlivades av en veterinär med djurägaren närvarande. För katterna är olyckor i trafiken eller fall från höga höjder det näst vanligaste sättet att dö, 23 procent. Att få hembesök av veterinären och avliva djuret i hemmet är ett alternativ som runt 13 procent av djurägarna föredrog.

– Att låta veterinären avliva djuret i hemmet kan öka trygghetskänslan och skapa ett lugn hos både djurägare och djur under den sista stunden tillsammans, säger Patrik Olsson.

Vad händer med djurkroppen?

Mer än hälften av hundarna kremeras efter sin bortgång, medan var fjärde hund fick sin begravningsplats i trädgården. Bland katter är det lika vanligt med kremering som att begrava katten i trädgården. Det är viktigt att undersöka vad som gäller i den aktuella kommunen. Vissa kommuner tillåter gravar i trädgården medan det i andra kommuner är helt förbjudet att gräva ner djurkroppar.

Agria har i samarbete med undersökningsföretaget Xtreme genomfört enkätundersökningen med 582 hundägare och 580 kattägare under 2022.

Ledare

Utmaningar gör oss bättre

Det senaste halvåret har fört med sig både utmaningar och viktiga lärdomar. Men rätt hanterat kan det bli startpunkten för något bättre – om vi vågar se, lära och förändra.

Fredrik Bruno 7 maj, 2026 • 3 minuters läsning

Sedan jag började som GS i början av november har det hänt en hel del. Två saker sticker ut: delar av vår verksamhet har granskats av Expressen och vi har hanterat en personuppgiftsincident kopplad till SBK Tävling. Det är händelser vi inte själva har valt, men som ändå kan föra något gott med sig. Inte för att händelserna i sig är positiva, utan för att de visar oss sådant vi behöver se.

Det avgörande är vad vi gör av det. Om vi tar vara på de blinda fläckar som blir synliga, vågar vara självkritiska och fortsätter vara konstruktiva kan sådana situationer leda till utveckling.

Stolt över...

Krönika

Ta leken på allvar

Att leka är roligt, det tycker människor likaväl som hundar. Särskilt då barn och valpar, men våra arter tillhör båda de som gärna fortsätter att leka långt upp i åren. Och vi är inte ensamma. Faktum är att lek förekommer hos nästan alla ryggradsdjur och till och med hos vissa insekter, som humlor och bananflugor.

Per Jensen 5 maj, 2026 • 4 minuters läsning

Trots att det är så utbrett saknar forskningen en bra förklaring till varför djur leker. Ett sådant här beteende, som överlevt miljoner års evolution, måste helt enkelt ge någon eller några viktiga fördelar i det långa loppet.

Enligt vissa teorier är leken ett sätt att stärka muskler och förbättra koordinationen, vilket kan underlätta för den vuxna hunden när den springer och jagar. Andra tänker sig att leken gynnar den kognitiva utvecklingen, så att hunden blir bättre på att bedöma olika situationer den kan tänkas hamna i under livet.

En annan teori går ut på att leken är ett sätt att stärka sociala relationer. Eftersom hunden ofta försätter sig i sårbara situationer när den leker, till exempel brottas och rullar över på rygg, eller låter sig jagas och bli biten av lekkamraterna, kan det leda till att förhållandet till andra blir mer tillitsfullt. Genom leken lär sig hunden att lita på andra. Men hundar leker ju inte bara med varandra, de ger sig gärna i lag med människor också.

Fem minuters lek gör skillnad

Hundar och människor är det enda kända exemplet på att individer från två olika arter ägnar sig åt gemensam lustfylld lek. I en undersökning från vår egen forskningsgrupp vid Linköpings universitet fick nästan 3 000 hundägare fylla i en enkät som kartlade relationerna till deras hundar och dessutom hur mycket de lekte med dem. Det visade sig att de som lekte mer med sina fyrbenta kompisar rapporterade bättre relationer.

I samma studie delades sedan omkring 400 hundägare in i tre olika grupper: en som under fyra veckor lekte fem minuter extra varje dag med sin hund, en som i stället ägnade fem minuter åt träning och en grupp som inte gjorde något särskilt. Lekgruppen hade en betydligt bättre upplevd emotionell relation till hunden efter studien, vilket inte var fallet för någon av de två andra grupperna.

Webbild liggande (3) — Foto: Stock.adobe

Bildtext: Att leka tillsammans stärker relationen.

Resultaten ger alltså stöd för teorin att en av lekens funktioner är att stärka sociala relationer. Det unika är såklart att det här handlar om förhållanden mellan två helt olika arter, sammanflätade av minst 20 000 års gemensam utveckling. Ett enkelt och praktiskt tips till alla hundägare är därför att ägna en liten stund varje dag åt att leka – så lite som fem minuter gör skillnad.

Lek eller allvar – så skiljer man dem åt

Det finns mycket mer att säga om lekbeteendet. Hur vet man ens att hunden leker? Vad är definitionen på lek? För de flesta hundägare är det nog helt uppenbart, men hur ska man på ett objektivt sätt definiera lek så att man kan skilja det från andra, allvarligt menade handlingar? Forskare har utvecklat ett antal kriterier som kan hjälpa på vägen.

För det första består lek vanligtvis av fragmenterade och uppblandade ”allvarliga” beteenden. Exempelvis kan en kort stunds brottning (som ser ut som aggression) följas av lite jakt som direkt övergår i att gräva eller tugga på en pinne. Vidare förekommer lek bara i situationer där hunden är avslappnad och frisk. Men frågan är hur andra hundar förstår att det som pågår inte är allvar.

Webbild liggande (2) — Foto: Stock.adobe

Bildtext: Vill du leka med mig?

Svaret är att lek oftast föregås av en slags beteenden som kallas ”lekmarkörer”. Hos hundar är det mest kända den så kallade lekbugningen, där den som bjuder in bugar djupt med frambenen sträckta efter marken medan bakkroppen pekar rakt upp. Om inviten tas emot väl kan motparten svara med samma beteende och sedan är det bara att sätta i gång.

Lekens hemliga språk

Lekmarkörer fungerar som en slags ”signaler om signalerna”. Det som sägs är i princip: ”allt vi gör från och med nu är på skoj, även om vi låter som vi vill slita varandra i stycken”. Inom etologin kallas sådana handlingar för ”metasignaler”.

Andra exempel på lekmarkörer som ofta förekommer när leken väl pågår är ”lekansiktet”, en brett leende mun och framåtvända öron, eller det så kallade ”hundskrattet”. Det är ett läte som nästan bara används i leksituationer och påminner om ett luftigt skall där stämbanden inte är aktiverade. Resultatet blir något som låter som ett flämtande skratt.

Webbild liggande (kopia) — Foto: Stock.adobe

Man har också funnit att en stunds lek med ägaren kan göra underverk för inlärning och minne. I studier har man sett att hundar som fått ägna sig åt en halvtimmes lek efter att ett träningspass är slut minns sina färdigheter betydligt bättre än sådana som i stället fått vila sig lika lång tid. Effekten sitter i minst i ett år efter träningspasset.

Det finns alltså många goda skäl till att leka mer med sin hund. Lyckligtvis är det ingen större uppoffring. De flesta av oss tycker ju, precis som våra hundar, att lek är något av det roligaste som finns. Att det stärker vår relation och gynnar träningen är väl bara en bonus.