Till huvudinnehållet

Klicka här för att se hur den nya webbplatsen fungerar.

Aktuellt & Nyheter

Stor sorg att förlora ett husdjur

1073658
Redaktionen 7 november, 2022 Uppdaterades 16 april, 2025 3 minuters läsning
Stor sorg att förlora ett husdjur

Foto: Stor sorg att förlora ett husdjur

Sorgen efter ett husdjur är för många hundägare (61 procent) lika stark som att förlora nära och kära. Det visar en undersökning som Agria genomfört där 1 162 hund- och kattägare har delat med sig av erfarenheter och känslor när djuret lämnar jordelivet.

Att det är en stor sorg att förlora ett husdjur råder det ingen tvekan om. Samtidigt är både hund- och kattägare överens om att ta det svåra beslutet om avlivning när det inte längre går att behandla djurets smärta. Hundar och katter lever i snitt 10–15 år och många djurägare får därför ta flera avsked under livets gång.

Alla djurägare i enkäten kände sorg, av olika grad, när djuret dog. Hela 61 procent av hundägarna och 48 procent av kattägarna upplevde en fruktansvärd sorg som var jämförbar med förlusten av en familjemedlem eller nära vän när djuret gick bort. Av hundägarna menade 33 procent att det var riktigt jobbigt, men inte samma sak som att förlora en nära person, något som 39 procent av kattägarna håller med om det.

– Det är en stor sorg att förlora ett husdjur. Det är starka känslor som uppstår och saknaden kan bli enorm när man förlorar en hund eller katt. Att så många jämför med förlusten av en familjemedlem eller nära vän är ett tydligt tecken på djurens betydelse för oss människor, säger Patrik Olsson, hundexpert på Agria Djurförsäkring.

När är det rätt att avliva ett husdjur?

När har stunden kommit att ta det svåra beslutet om att avsluta djurets liv? En sådan given situation är för 88 procent av både hund- och kattägare när det inte längre finns behandlingsmetoder som kan lindra djurets smärta. 58 procent menar att gränsen går när djuret inte längre kan leva ett naturligt liv. Endast 1 procent menade att det alltid är fel att avliva djur och säger sig föredra en naturlig död.

– De allra flesta djurägare är överens om att djuret inte ska leva med smärta, men också vikten av att djuret ska kunna leva ut sina naturliga behov, säger Patrik Olsson.

Var tar husdjuret sitt sista andetag?

De flesta hundar, 81 procent, och katter, 72 procent, tog sina sista andetag på en veterinärklinik där de avlivades av en veterinär med djurägaren närvarande. För katterna är olyckor i trafiken eller fall från höga höjder det näst vanligaste sättet att dö, 23 procent. Att få hembesök av veterinären och avliva djuret i hemmet är ett alternativ som runt 13 procent av djurägarna föredrog.

– Att låta veterinären avliva djuret i hemmet kan öka trygghetskänslan och skapa ett lugn hos både djurägare och djur under den sista stunden tillsammans, säger Patrik Olsson.

Vad händer med djurkroppen?

Mer än hälften av hundarna kremeras efter sin bortgång, medan var fjärde hund fick sin begravningsplats i trädgården. Bland katter är det lika vanligt med kremering som att begrava katten i trädgården. Det är viktigt att undersöka vad som gäller i den aktuella kommunen. Vissa kommuner tillåter gravar i trädgården medan det i andra kommuner är helt förbjudet att gräva ner djurkroppar.

Agria har i samarbete med undersökningsföretaget Xtreme genomfört enkätundersökningen med 582 hundägare och 580 kattägare under 2022.


Dela artikeln

Avel & Hälsa

Så jobbar rasklubbarna

Genom statistik, utbildning och nära samarbete med uppfödare tar rasklubbarna ett stort ansvar för sina rasers hälsa och mentalitet. Här delar Svenska Chodský pesklubben och Svenska Australian shepherdklubben med sig av hur de arbetar.

Karin Wandrell
Karin Wandrell 21 februari, 2026 6 minuters läsning
Omslag bild

Foto: Privat



Forskning

Upptäck hundens historiska roll: följeslagare, artefakt och symbol

Hundar har haft en betydligt större betydelse i människans historia än att bara vara jakt- eller vaktdjur. Det visar arkeologisk forskning om relationen mellan människor och hundar i förhistoriska samhällen i Oceanien.

Redaktion
Redaktion 19 februari, 2026 Uppdaterades 20 februari, 2026 2 minuters läsning
Webbild liggande (1)

Foto: Stock.adobe

Bildtext: Forntida jägare med en hund har avbildats på en grottvägg.

I en ny vetenskaplig studie ställs frågan om hunden till och med kan ses som en kulturell ”artefakt” – ett levande spår av mänskliga relationer, migrationer och sociala strukturer.

Genom arkeologiska fynd av hundskelett, gravar och bosättningar har forskare kunnat följa hur hundar introducerades till öar i Stilla havet tillsammans med de första bosättarna. Hundarna följde med människor på långa sjöresor och etablerades i helt nya miljöer, där de levde nära människorna och anpassade sig efter lokala förutsättningar. Analyser av benmaterial visar att hundarna ofta delade samma livsrum och resurser som människor.

I flera fall har hundar begravts på ett sätt som tyder på att de haft en särskild social eller symbolisk betydelse. Det handlar inte om slaktrester eller avfall, utan om medvetna gravläggningar. Fynden pekar på att hundar i vissa samhällen hade en ställning som gick bortom det rent funktionella och i stället var en del av gemenskapen.

Hundens roll speglar samhället

Samtidigt visar forskningen att hundens roll kunde variera kraftigt mellan olika kulturer. I vissa områden kopplades hundar till status, ledarskap eller andliga föreställningar, medan de i andra sammanhang även kunde användas som föda när resurserna var begränsade. Det gemensamma är att hunden återkommer som en integrerad del av människors vardag och samhällsstruktur.

Forskarna menar att hundar därför är viktiga för att förstå hur förhistoriska samhällen fungerade. Hur hundar behandlades, vad de åt och var de levde speglar människans sätt att organisera sitt liv, sin ekonomi och sina relationer – både till djur och till varandra.

Webbild liggande
Foto: Stock.adobe

Bildtext: Golvmosaik från omkring 100 f.Kr. i House of the Tragic Poet i Pompeji. En kedjad hund och texten ”CAVE CANEM” – ”akta hunden” – som varnade besökare redan i entrén.

Forskningen ger ett längre tidsperspektiv på relationen mellan människa och hund. Den nära samlevnad som i dag ofta beskrivs i termer av familjemedlem och följeslagare har djupa historiska rötter. Bandet mellan människa och hund formades för tusentals år sedan, långt innan moderna hundraser, organiserad hundträning och dagens syn på hundhållning.

Källa: University of Otago


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Brukshunden använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.