Aktuellt & Nyheter

Stor sorg att förlora ett husdjur

Redaktionen 7 november, 2022 • Uppdaterades 16 april, 2025 • 3 minuters läsning

Sorgen efter ett husdjur är för många hundägare (61 procent) lika stark som att förlora nära och kära. Det visar en undersökning som Agria genomfört där 1 162 hund- och kattägare har delat med sig av erfarenheter och känslor när djuret lämnar jordelivet.

Att det är en stor sorg att förlora ett husdjur råder det ingen tvekan om. Samtidigt är både hund- och kattägare överens om att ta det svåra beslutet om avlivning när det inte längre går att behandla djurets smärta. Hundar och katter lever i snitt 10–15 år och många djurägare får därför ta flera avsked under livets gång.

Alla djurägare i enkäten kände sorg, av olika grad, när djuret dog. Hela 61 procent av hundägarna och 48 procent av kattägarna upplevde en fruktansvärd sorg som var jämförbar med förlusten av en familjemedlem eller nära vän när djuret gick bort. Av hundägarna menade 33 procent att det var riktigt jobbigt, men inte samma sak som att förlora en nära person, något som 39 procent av kattägarna håller med om det.

– Det är en stor sorg att förlora ett husdjur. Det är starka känslor som uppstår och saknaden kan bli enorm när man förlorar en hund eller katt. Att så många jämför med förlusten av en familjemedlem eller nära vän är ett tydligt tecken på djurens betydelse för oss människor, säger Patrik Olsson, hundexpert på Agria Djurförsäkring.

När är det rätt att avliva ett husdjur?

När har stunden kommit att ta det svåra beslutet om att avsluta djurets liv? En sådan given situation är för 88 procent av både hund- och kattägare när det inte längre finns behandlingsmetoder som kan lindra djurets smärta. 58 procent menar att gränsen går när djuret inte längre kan leva ett naturligt liv. Endast 1 procent menade att det alltid är fel att avliva djur och säger sig föredra en naturlig död.

– De allra flesta djurägare är överens om att djuret inte ska leva med smärta, men också vikten av att djuret ska kunna leva ut sina naturliga behov, säger Patrik Olsson.

Var tar husdjuret sitt sista andetag?

De flesta hundar, 81 procent, och katter, 72 procent, tog sina sista andetag på en veterinärklinik där de avlivades av en veterinär med djurägaren närvarande. För katterna är olyckor i trafiken eller fall från höga höjder det näst vanligaste sättet att dö, 23 procent. Att få hembesök av veterinären och avliva djuret i hemmet är ett alternativ som runt 13 procent av djurägarna föredrog.

– Att låta veterinären avliva djuret i hemmet kan öka trygghetskänslan och skapa ett lugn hos både djurägare och djur under den sista stunden tillsammans, säger Patrik Olsson.

Vad händer med djurkroppen?

Mer än hälften av hundarna kremeras efter sin bortgång, medan var fjärde hund fick sin begravningsplats i trädgården. Bland katter är det lika vanligt med kremering som att begrava katten i trädgården. Det är viktigt att undersöka vad som gäller i den aktuella kommunen. Vissa kommuner tillåter gravar i trädgården medan det i andra kommuner är helt förbjudet att gräva ner djurkroppar.

Agria har i samarbete med undersökningsföretaget Xtreme genomfört enkätundersökningen med 582 hundägare och 580 kattägare under 2022.

Forskning

Den perfekta sällskapshunden finns inte

Vad krävs egentligen för att en hund ska fungera i dagens samhälle? Forskarna Therese Rehn och Katja Nilsson vid SLU försöker ta reda på vilka egenskaper vi värdesätter hos våra hundar – och hur arv, miljö och relationen till ägaren påverkar livet tillsammans.

Karin Wandrell 5 september, 2026 • 6 minuters läsning

Vi vill ha en hund som är social och tillgiven, men som utan problem kan lämnas ensam. Den ska vara lugn hemma, men gärna aktiv när vi vill göra något. Den ska följa oss, men inte vara krävande. Den ska fungera med andra hundar och människor och klara ett modernt samhälle fullt av intryck. Men är det ens en rimlig kravlista?

– En fungerande sällskapshund borde egentligen betyda att vardagen fungerar för både hund och människa. Det handlar mindre om den perfekta hunden och mer om en bra matchning mellan hundens egenskaper, ägarens förutsättningar och den miljö de lever i, säger Therese Rehn, forskare i etologi och antrozoologi, Sveriges lantbruksuniversitet.

– När det gäller sociala tjänstehundar låg fokus mycket tidigare på vad människan fick ut av mötet med hunden. Nu pratar man allt mer om hundens egen välfärd. Det räcker inte att hunden tolererar situationen – den ska också må bra i den och helst själv uppskatta kontakten, säger Katja Nilsson, forskare i husdjursgenetik vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Vissa egenskaper värderas högre

I sitt forskningsprojekt Funktionella hundar undersöker Therese och Katja vilka egenskaper som gör hundar lämpade för olika roller i samhället.

– Vi tittar på flera olika grupper, bland annat polisens och Försvarsmaktens arbetande hundar, sociala tjänstehundar inom exempelvis vård och skola samt jakthundar. Samtidigt försöker vi närma oss frågan om vad en fungerande sällskapshund är och hur de här hundarna fungerar i vardagen, säger Therese.

Webbild liggande — FM i hundtjänst för anställda soldater med tjänstehundar.Therese Åkerstedt/Försvarsmakten

En grundläggande fråga är vilka egenskaper man faktiskt eftersöker hos hundarna. Stämmer de överens med vad man mäter när hundar lämplighetstestas och selekteras? Och finns det saker som behöver förändras för att hundarna ska fungera bättre, både i sitt arbete och hemma i vardagen?

– Bland dem som uppger att hunden främst är en sällskapshund ser vi hittills att några egenskaper prioriteras särskilt högt: att hunden är trygg när den lämnas ensam, lugn och vänlig mot andra hundar.

Egenskaper som arbetsvillighet, intresse för främmande människor och jakt hamnar längre ner. För andra grupper ser prioriteringarna annorlunda ut.

Går det att avla fram rätt beteende?

Personlighet och beteende är till viss del ärftliga, och går att påverka genom avel. För arbetande hundar är det ofta tydligare vilka egenskaper man vill ha.

För sällskapshundar är önskelistan betydligt mer diffus. Avelsmål som utseende, päls, färg och form, har ofta fått mer fokus än mentalitet och beteende. Men även om beteende är ärftligt, ger två ”perfekta” föräldrar inte garanterat ”perfekta” valpar. Avel måste utvärderas över många individer och generationer.

Webbild liggande (3) — Katja Nilsson menar att avel inte kan lösa allt.Lisa Chröisty, SLU

– Samtidigt är det inte så enkelt som att vi bara kan plocka bort hundarnas ursprungliga arbetsegenskaper. Labradoren är ett bra exempel. De flesta labradorer används inte till jakt i dag, men rasens bakgrund som arbetande jakthund kan ha bidragit till egenskaper som gjort den populär som sällskapshund. Till exempel samarbetsvilja och att vilja arbeta tillsammans med människan, säger Katja.

Relationen hund och ägare

Även om genetiken ger grundläggande förutsättningar utvecklas beteendet genom samspelet mellan genetik och erfarenheter. Tidiga erfarenheter spelar roll, men även fortsatt miljö, träning och relationen till människan påverkar hunden genom livet.

– Vi har gjort en mindre pilotstudie med data från ”Mitt liv med hund”, där vi följer hundar och deras ägare från valpstadiet till vuxen ålder. Där har vi tittat på om ägarens mående, exempelvis stress, oro och ångest, hänger samman med hundens beteende, säger Therese.

Webbild liggande (2) — Therese Rehn och Floki är båda lite ängsligt lagda.Elin Weber

Det finns bland annat kopplingar mellan oro och ångest hos ägaren och ensamhetsproblem hos hunden, och mellan ägarens stress och utfallsbeteenden. Men man bör vara mycket försiktig med hur man tolkar detta.

– Vi vet inte åt vilket håll sambandet går. En ägare kan påverka sin hund, men det kan lika gärna vara väldigt stressande att leva med en hund som gör utfall. Jag har en ganska ängslig hund som verkligen har känslorna utanpå och är själv ganska ängsligt lagd. Ibland tänker jag att stressad hund och stressad ägare kanske inte är den enklaste kombinationen, säger Therese.

Hunden måste få reagera

Att en hund fungerar väl i vardagen betyder inte heller att den aldrig blir rädd, stressad eller uppvarvad. Sådana reaktioner är normala. Minst lika viktigt är vad som händer efteråt – hur hunden hanterar situationen och hur snabbt den återhämtar sig.

– Ur välfärdssynpunkt är inte målet att ha en hund som aldrig reagerar på någonting. En hund ska få reagera. Frågan är snarare hur stora påfrestningarna blir och vilka möjligheter hunden har att hantera och återhämta sig från dem, säger Therese.

Här kan relationen till ägaren spela en viktig roll. En hund behöver inte reagera mindre starkt på något skrämmande för att vara trygg, men den kan använda sin ägare som stöd och sedan lättare komma till ro igen.

Ett riktigt hundliv

Kanske ligger därför en del av svaret på frågan om den fungerande sällskapshunden lika mycket hos oss människor. Avel, uppväxt och träning spelar roll, men också vilka krav vi människor ställer och hur beredda vi är på att anpassa våra egna liv.

– Det handlar också om att flytta fokus lite från frågan ”Hur får vi hunden att passa in i våra liv?” till ”Hur skapar vi ett liv där hunden kan och får fungera?”, säger Therese.

Förväntningarna inför hundköpet behöver vara realistiska och valet av hund passa den livsstil man faktiskt har. Men även med ett genomtänkt val kan hunden visa sig kräva mer än man tänkt sig. Då behöver också människan vara beredd att anpassa sig.

– Vi pratar ofta om vilka hundar som passar vårt moderna samhälle. Men vi behöver också fråga oss hur vi skapar ett samhälle och ett hundägande som passar hundar.

Vill du bidra till forskningen kring funktionella hundar?

Svara på forskarnas enkät om hundars temperament och beteende.

Länk till enkät.

Vill du delta i studien Mitt liv med hund?

Studien följer hundar från valptiden (högst 16 veckor gamla) upp till 12 års ålder för att undersöka hur miljö, hälsa, beteende och relationen mellan hund och ägare utvecklas och påverkar varandra.

Genom att regelbundet svara på enkäter om din hund och ert liv tillsammans bidrar du med viktig kunskap om hundars hälsa, beteende och relation till sina ägare.

Anmäl dig här!

Debatt

Öppet brev till SKK, SBK och Sveriges Hundungdom

Barn och unga som vill tävla i hundsport möter samma regler och klasser som betydligt mer erfarna förare. Är det dags att göra det lättare för unga hundförare att ta steget in i tävlingsvärlden?

Sara Karlsson 3 september, 2026 • 3 minuters läsning

Vi har just avslutat årets Ungdoms-SM. Ragunda Brukshundklubb stod som arrangör för bruks och lydnad. Ett uppdrag som vi tog på största allvar, men som vi också kände en hel del nervositet kring. Ingen i klubben hade satt sin fot på ett U- SM än mindre arrangerat något. Frågorna var många, men tack vare gänget på Hundungdoms kansli tycker vi själva att det blev ett lyckat arrangemang.

Men för första gången möttes vi också av de svårigheter som våra ungdomar står inför när de vill slå sig in i hundvärlden. Jag skriver slå för det är just vad dessa unga modiga människor måste göra. Här krävs det...