Aktuellt & Nyheter

Säker midsommar

Redaktion 17 juni, 2020 • Uppdaterades 16 april, 2025 • 2 minuters läsning

Under midsommar står sång, dans, lekar och inte minst god mat i centrum. Något som våra fyrbenta vänner inte brukar vara sena med att uppmärksamma. Men se upp med vad och hur mycket du bjussar på, annars löper din hund risk att råka illa ut.

Den klassiska midsommarmaten är nämligen ofta fet och innehåller höga saltnivåer, vilket djur är känsliga för och kan resultera i magproblem med kräkning och diarré.
– Ett tips att undvika att hunden får i sig något olämpligt är att hela tiden plocka undan matrester och ta upp sådant som hamnat på golvet. Be också dina gäster att inte mata djuren, säger säger Caroline Caldemar, chefsveterinär på FirstVet.

Tänk på det här under midsommarfirandet:

Mycket av midsommarmaten innehåller lök som är giftigt för både hundar och katter.
Hundar riskerar även att få inflammation i bukspottkörteln om de äter mycket fet mat. Bukspottkörtelinflammation är smärtsamt och leder till diarré och kräkningar, ofta går det bra att behandla men i vissa fall är det så allvarligt att hunden avlider.
Benrester kan vara farliga för hundar. I värsta fall kan hunden knäcka en tand, få förstoppning eller till och med livshotande skador på tarm eller magsäck av vassa benflisor.
Se även upp med dessertbordet. Choklad är giftigt för hundar. Det ämne som orsakar förgiftning heter teobromin och finns i kakao. Ju högre kakaohalt i chokladen desto mindre mängd krävs för att orsaka allvarlig förgiftning.
Majskolvar kan inte smältas ned i hundens magtarmkanal och kan därför fastna i tarmen. I värsta fall kan de orsaka ett akut stopp. Hunden kan då börja kräkas och visa tecken på buksmärta. Detta är ett akut tillstånd som ofta kräver operation.
Glasspinnar och grillspett av trä kan bli väldigt vassa när de går sönder. Om hunden försöker äta dem kan de fastna i svalget eller i halsen och orsaka sår.

Forskning

Varg–hundhybrider hotar unik vargpopulation

Den sällsynta himalayavargen riskerar att förlora sin genetiska särprägel när allt fler herrelösa hundar parar sig med vilda vargar. Forskare varnar nu för att utvecklingen kan få allvarliga konsekvenser för en av världens mest unika vargpopulationer.

Redaktion 18 juni, 2026 • 2 minuters läsning

I de högt belägna områdena i Ladakh i norra Indien har forskare under flera år uppmärksammat ett växande problem. Herrelösa hundar, som blivit allt fler i takt med ökad befolkning, turism och tillgång till avfall, söker sig ut i vargarnas naturliga habitat. Där sker ibland parningar mellan hundar och himalayavargar, vilket leder till så kallade hybrider.

De lokala hybriderna kallas khipshang och är välkända bland herdar i området. En ny studie visar att fenomenet är betydligt vanligare än man tidigare trott. Forskarna menar att hybridiseringen riskerar att späda ut de genetiska egenskaper som gör himalayavargen unik.

Himalayavargen betraktas som en av världens äldsta och mest genetiskt särpräglade varglinjer. Den har utvecklats för att leva på extrema höjder med syrefattig luft och hårt klimat. Just dessa anpassningar riskerar att påverkas om hundgener blir allt vanligare i populationen.

Skapar nya utmaningar

Forskarna lyfter också fram att hybriderna kan skapa nya utmaningar i relationen mellan människor och rovdjur. Hund-varghybrider kan uppvisa andra beteenden än rena vargar och i vissa fall vara mindre skygga för människor. Det kan öka risken för konflikter med både boskapsägare och lokalbefolkning.

En viktig orsak till problemet är den växande populationen av herrelösa hundar. Hundarna lever ofta i anslutning till byar och soptippar där de har god tillgång till mat. Därifrån sprider de sig ut i landskapet och kommer i kontakt med vargarna.

Forskarna efterlyser nu åtgärder för att minska antalet herrelösa hundar och skydda den vilda vargpopulationen. De menar att situationen är ett tydligt exempel på hur mänsklig påverkan kan få oväntade konsekvenser för hotade djurarter och deras framtid.

– Om vi vill bevara himalayavargen måste vi också hantera de faktorer som driver hybridiseringen, säger forskarna bakom studien.

Läs hela studien här.

Krönika

Kvalitet eller kvantitet?

Vissa hundsportare jagar starter som om de vore samlarobjekt, medan andra planerar årets tävlingar med kirurgisk precision. Men handlar antalet tävlingar om hunden, föraren eller kanske om själva sporten? När agility möter lydnad blir skillnaderna tydligare än någonsin.

Kristin Avenmark 16 juni, 2026 • 3 minuters läsning

Många som håller på med någon form av hundsport ägnar sig även åt konststycket att tävla. Anledningarna till tävlandet kan vara många, det kan vara för att ha ett tydligt mål, att få komma iväg och träffa andra entusiaster eller som någon form av destruktivt självplågeri som kostar pengar. Men hur är det egentligen, är antalet tävlingar per år baserat på individen själv eller kan det rent av vara beroende på vilken sport man valt att viga sitt liv åt?

För en agilitymänniska som jag är tävlingssäsongen 12 månader per år. Under vissa perioder är varje veckoslut uppbokat vilket innebär att det...