Så undviker du förfrysningsskador
Med låga temperaturer är det viktig att hålla ett extra öga på våra fyrbenta vänner under promenaden. Förutom risk för förfrysningsskador innebär vintern också saltade gångbanor och ökad användning av glykol. Agrias hundexpert Patrik Olsson delar med sig av tips och råd för en trygg vinter.
Det är främst små hundar, nakenhundar och hundar med tunn päls som kan få problem i kylan. Håll koll på utstickande kroppsdelar som tassar, öron och svanstipp och tveka inte att sätta på hunden ett täcke.
Se upp för köldkramp. Om hunden drabbas av köldkramp stannar den oftast och vägrar gå samtidigt som den lyfter en eller flera tassar i luften. Om den får kramp i flera tassar samtidigt kan den sätta sig ned eller till och med ramla omkull. Se till att omedelbart värma hundens tassar i dina händer och massera försiktigt. Lyft upp den lilla hunden och stoppa den gärna innanför jackan. Om hunden drabbas av köldkramp upprepade gånger är det bra att nöja sig med korta promenader – och istället aktivera hunden inomhus.
Förfrysningsskador. Störst risk att drabbas av förfrysningsskador har utstickande kroppsdelar som tassar, öron och svanstipp. Även hanhundarnas pung är i farozonen när temperaturen går ned, har man tik ska å andra sidan vara försiktig med stillasittande som kan leda till urinvägsinfektion. Tecken på förfrysningsskador är att öron, svanstipp eller andra områden är rodnade, svullna eller ömma. Kontakt veterinären om du misstänker att din hund förfrusit sig.
Använd täcke. En del hundar behöver ha täcke så snart det är minusgrader ute, andra klarar sig fint utan året runt. Förmågan att hålla värmen varierar beroende på vilken ras det är. Polarhundar har sällan några problem medan små hundar, nakenhundar och tunnpälsade hundar kan behöva täcke under hela höst- och vintersäsongen. Se till att hunden håller sig i rörelse. En hund som klarar promenader i -15°C kan snabbt få problem om den tvingas stå stilla i några minuter.
Tvätta och torka tassarna. Liksom människor mår hundar inte bra av att få i sig för mycket salt. Hjälp hunden genom att tvätta och torka tassarna efter promenaden på saltade gångvägar och smörj med fet tassalva som skyddar tassen. Om hunden fått i sig vägsalt kan den visa symtom som kräkningar, diarré och minskad aptit.
Glykol kan ge njurskador. En annan återkommande vinterrisk är glykol som används i kylarvätska till våra bilar. Det är sött och gott för hunden att slicka i sig från pölar på marken eller spill på golvet i garaget. Symtomen är illamående, kräkningar, kraftigt ökad törst och vinglighet. Glykolförgiftning kan ge bestående njurskador och i värsta fall leda till döden. Kontakta veterinären om du misstänker glykolförgiftning.
