Avel & Hälsa

Så paddlar du ståbräda med din hund

Redaktion 30 juli, 2020 • Uppdaterades 16 april, 2025 • 2 minuters läsning

Stand up paddle boards (SUP) blir alltmer poppis och ännu roligare blir det att paddla tillsammans med din hundkompis. Det kräver förstås övning och här kommer några saker att tänka på:

Utrustning – köp en bräda som är stabil och rymmer er båda. Den bör också ha ett bra grepp så att hunden inte halkar. Och självklart ska ni båda ha flytväst på er hela tiden.
Trygghet – börja med att låta din hund träna på att stå på brädan i säkra miljöer på land så att den kopplar SUP till något positivt. Låt hunden undersöka brädan i lugn och ro och belöna den för det. Vill den inte gå upp frivilligt locka med en godisbit. Pressa aldrig hunden utan låt den lära känna brädan i sin egen takt.
När hunden är bekväm med att stå på brädan kan du börja flytta den. Ta det försiktigt i början och öka sedan rörelserna. Avancera gradvis och belöna längs vägen.
Det kan vara smart att också träna kommandon för att gå av och på brädan så att du kan kontrollera när hunden kan och inte kan hoppa i vattnet.
När hunden känner sig säker på att stå på brädan kan ni börja träna på grunt vatten. Om hunden blir osäker och hoppar av är det skönt för den att känna en fast yta under tassarna. Fortsätt att röra er mot djupare vatten successivt.
Paddla korta turer i början så att ni lyckas. En annan anledning till att börja lugnt är att en instabil yta utmanar hundens kärnmuskulatur. Är kärnmusklerna inte starka sedan tidigare kan hunden bli mycket trött av att hålla balansen, stå, sitta eller ligga på brädan.

(Källa: nonstopdogwear.com)

Det erbjuds också kurser i SUP tillsammans med hund på olika platser i landet. Googla runt för att se om det finns någon i närheten av där du bor.

Forskning

Varg–hundhybrider hotar unik vargpopulation

Den sällsynta himalayavargen riskerar att förlora sin genetiska särprägel när allt fler herrelösa hundar parar sig med vilda vargar. Forskare varnar nu för att utvecklingen kan få allvarliga konsekvenser för en av världens mest unika vargpopulationer.

Redaktion 18 juni, 2026 • 2 minuters läsning

I de högt belägna områdena i Ladakh i norra Indien har forskare under flera år uppmärksammat ett växande problem. Herrelösa hundar, som blivit allt fler i takt med ökad befolkning, turism och tillgång till avfall, söker sig ut i vargarnas naturliga habitat. Där sker ibland parningar mellan hundar och himalayavargar, vilket leder till så kallade hybrider.

De lokala hybriderna kallas khipshang och är välkända bland herdar i området. En ny studie visar att fenomenet är betydligt vanligare än man tidigare trott. Forskarna menar att hybridiseringen riskerar att späda ut de genetiska egenskaper som gör himalayavargen unik.

Himalayavargen betraktas som en av världens äldsta och mest genetiskt särpräglade varglinjer. Den har utvecklats för att leva på extrema höjder med syrefattig luft och hårt klimat. Just dessa anpassningar riskerar att påverkas om hundgener blir allt vanligare i populationen.

Skapar nya utmaningar

Forskarna lyfter också fram att hybriderna kan skapa nya utmaningar i relationen mellan människor och rovdjur. Hund-varghybrider kan uppvisa andra beteenden än rena vargar och i vissa fall vara mindre skygga för människor. Det kan öka risken för konflikter med både boskapsägare och lokalbefolkning.

En viktig orsak till problemet är den växande populationen av herrelösa hundar. Hundarna lever ofta i anslutning till byar och soptippar där de har god tillgång till mat. Därifrån sprider de sig ut i landskapet och kommer i kontakt med vargarna.

Forskarna efterlyser nu åtgärder för att minska antalet herrelösa hundar och skydda den vilda vargpopulationen. De menar att situationen är ett tydligt exempel på hur mänsklig påverkan kan få oväntade konsekvenser för hotade djurarter och deras framtid.

– Om vi vill bevara himalayavargen måste vi också hantera de faktorer som driver hybridiseringen, säger forskarna bakom studien.

Läs hela studien här.

Krönika

Kvalitet eller kvantitet?

Vissa hundsportare jagar starter som om de vore samlarobjekt, medan andra planerar årets tävlingar med kirurgisk precision. Men handlar antalet tävlingar om hunden, föraren eller kanske om själva sporten? När agility möter lydnad blir skillnaderna tydligare än någonsin.

Kristin Avenmark 16 juni, 2026 • 3 minuters läsning

Många som håller på med någon form av hundsport ägnar sig även åt konststycket att tävla. Anledningarna till tävlandet kan vara många, det kan vara för att ha ett tydligt mål, att få komma iväg och träffa andra entusiaster eller som någon form av destruktivt självplågeri som kostar pengar. Men hur är det egentligen, är antalet tävlingar per år baserat på individen själv eller kan det rent av vara beroende på vilken sport man valt att viga sitt liv åt?

För en agilitymänniska som jag är tävlingssäsongen 12 månader per år. Under vissa perioder är varje veckoslut uppbokat vilket innebär att det...