Så funkar vallarbetsprov

Redaktion 18 november, 2019 • Uppdaterades 16 april, 2025 • 6 minuters läsning

SvKV:s allra första vallarbetsprov har äntligen ägt rum, efter flera års arbete inom Svenska Kroppsvallarklubben (SvKV). Den 5 och 6 oktober samlades alla som anmält sig till SvKV:s officiella vallarbetsprov (HWT) på Fäboda gård i Södermanland. Här välkomnades dom av Ankie och Mique som äger gården. Domare Steve Jaunin från Schweiz var inbjuden att döma provet.

Steve har lång erfarenhet av att dagligen arbeta med sina hundar utifrån Traditionell stil och han har flertalet vallningschampionat med desamma Berger des Pyrénées. Han har själv en flock på 250 får som han vallar på traditionellt sätt där fåren förflyttas mellan olika, oftast oinhägnade, beten. Det är av yttersta vikt inom ”Traditional style” att hundarna jobbar självständigt, lugnt och utan att stressa djuren genom att läsa sin herdes kroppsspråk och flockens rörelser.

Ett vallarbetsprov är ett praktiskt prov där hund och förare skall uppvisa tillräckliga färdigheter i vallning och arbete med djur utifrån djurskyddshänsyn för att få starta på de egentliga tävlingsklasserna/vallproven inom FCI Traditionell stil. Det finns tre nivåer av vallprov med stigande svårighetsgrad inom FCI Traditionell stil. För att få starta i nivå 1 krävs del ett godkänt vallanlagstest och därefter ett godkänt vallarbetsprov. För att få starta på vallarbetsprov krävs ett godkänt vallanlagstest och dessutom en hel del träning med hunden.

Samtliga startande hade med andra ord ett godkänt vallanlagstest i bagaget och dessutom tränat en hel del praktisk vallning med sina hundar och nu gällde det vallarbetsprovet med förhoppningar om att även detta skulle bli godkänt. Därpå kan man starta på vallprov och tävla inom detta.

Banan i ett vallarbetsprov tar ca. 15 till 20 minuter att gå och den skall innehålla vissa moment. Djuren skall fållas ut från en mindre fålla till ett större område, hunden skall hålla djuren utanför fållan medans föraren stänger grinden. Man skall ha en förflyttning på minst 75 meter där föraren skall gå först därefter djurbesättningen och sist hunden som på eget initiativ och utifrån sina instinkter skall sköta arbetet med att hålla flocken samlad bakom föraren. Hunden skall se till så alla djur kommer med oavsett riktningsbyten och passager.

Under förflyttningen skall minst ett stopp läggas in där hunden skall stoppa upp djuren och hålla dessa stilla tills föraren har sett att det är fritt att fortsätta förflyttningen. Ett betesområde skall också finnas med där djuren skall kunna komma till ro och börja beta. Hunden skall vakta så att vare sig enskilda individer eller hela flocken rör sig utanför det område som är betesområde. När djuren visar att de har kommit till ro med att beta kan förflyttningen fortsätta. Banan avslutas med att djuren skall fållas in i en mindre fålla igen. Flocken skall åter stannas upp i närheten av fållan och hunden skall hålla den kvar på plats medan föraren går och öppnar grinden till fållan och därefter skall djuren fållas in och grinden stängas. Nu är prover klart.

Detta är en kort sammanfattning av ett vallarbetsprov men vill man ta mer detaljerad del av regler och hur det går till finns regelverket att läsa på Svenska Kroppsvallarnas hemsida www.kroppsvallarna.se

Under helgens vallarbetsprov hade vi sju startande på lördagen och 10 på söndagen. Flera av ekipagen startade både lördag och söndag. Det blev en lyckad start då samtliga starter blev godkända.

Det vi generellt ska tänka på enligt Steve, och vad Steve bedömer vid prov och tävling, är att hunden jobbar på eget initiativ utifrån sin instinkt. Hunden skall inte behöva få kommandon hela tiden utan själv uppfatta situationen och hålla koll på djurbesättningen. Hunden skall klara snabba tempoväxlingar efter behov och läsa sin herdes kroppsspråk samt djuren och försätta sig i rätt position utan kommando.

Hunden skall dock också vara lydig och klara att ta kommandon vid behov. Till exempel vid ett stopp eller en trång passage. Även uthålligheten hos hunden är viktig och något Steve bedömer. En praktiskt arbetande vallhund ska kunna jobba en hel dag.

Steve tittade också på förarnas agerande. Hur mycket de hade fokus på fåren vilket är det viktigaste för en herde. Fokus ska inte ligga på vad hunden gör, då riskerar herden att förlora fåren som då lätt kan springa iväg på egen hand. Hunden och herden skall arbeta som ett team där herden är chefen med hunden som sin medarbetare.

Utöver att fålla ut och in fåren i en rundfålla samt passera ett par trånga passager och en kort skogspromenad så låg fokus under båda vallarbetsproven på förflyttningar under tystnad utan kommandon, snabba och distinkta stopp samt betesareor där djuren skulle komma till ro med att beta. Steve säger att han i grund och botten är herde och därefter domare. Han dömer utifrån hur ett ekipage skulle kunna klara av praktisk fårvallning i en verklig situation. Hundens eget arbete och förmåga att uppfatta situationer och djurhantering samt förarens agerande som herde.

Då samtliga ekipage under lördagens Vallarbetsprov blev godkända så höjde Steve svårighetsgraden under söndagens prov. Då han bedömde att fårflocken var av ”excellent Traditional Style” som följer herden om hunden arbetar som den ska så har man som domare ett ypperligt tillfälle att ställa både herdens och hundens intelligens och förmåga på prov.

Han ville se det mer som ett seminarium där vi fick förberedelser för att starta på ett Vallprov nivå 1. Han hade dock med sig i sin bedömning att provet var extra svårt så han kompenserade de startande för detta så de skulle kunna nå nivå godkänd för ett normalt Vallarbetsprov om de hade kvalité för detta.

Det var en rolig utmaning för deltagarna med denna lite svårare bana där fler passager och moment var inlagda än vad som är det vanliga på ett Vallarbetsprov. Men även på denna svårare bana fick samtliga startande godkänt. Det var överlag fina insatser från de som gick provet.

Under helgen anordnades också Vallanlagstest med Steve som anlagstestare. Det var intressant att ta del av hans bedömningar av de hundar som deltog i detta. Steve har sina rötter inom Traditionell stil och tittar mycket på hundens egen initiativförmåga i arbetet med djurbesättningen, samt även förmågan att hålla fåren samlade och hantera trånga lägen.

Hundens mildhet mot fåren har också stor betydelse då hundarna förväntas jobba nära flocken utan att ta till tänder eller splittra flocken. Det är också intressant att se på vilket avstånd fåren påverkas av hunden och vice versa och detta både vid bedömning i ett anlagstest samt det arbete hunden gör under Vallarbetsprov.

Vi hade också ett teoretiskt seminarium där Steve mycket frikostigt bjöd på sina erfarenheter och kunskaper inom vallning i Traditionell stil. Han gav tips på hur man tränar hunden att förstå vikten av att finna balansen på andra sidan flocken mitt emot herden. Balansen är för de allra flesta ”Traditional Style” hundar en medfödd egenskap, egentligen det första man kan förvänta sig att hunden greppar.

Steve visade också hur man tränar hunden att tolka herdens kroppsspråk så den kan vändas i båda riktningarna. Hur man själv som herde skall tänka på sitt kroppsspråk och vart axlar och fötter pekar. Att vi ska tänka och titta ur hundens och fårens perspektiv vad det är de ser för att förstå hur de tänker.

Helgen som helhet blev mycket lyckad med flera hundar som fick godkänt vallanlagstest, seminarium i Traditionell stil för Steve och sist men inte minst våra första godkända ekipage i Vallarbetsprov.

TEXT: MARIE LINDSTRÖM OCH ANKIE HERMANSSO
FOTO: MARIE LINDSTRÖM

Forskning

Väck hjärnan - klappa din hund

Att klappa sin hund och möta dess blick gör mer än att bara kännas bra. Ny forskning visar att samspelet också ökar hjärnans aktivitet – och kan förbättra både fokus och koncentration.

Redaktion 2 juni, 2026 • 2 minuters läsning

Att umgås med hundar har länge kopplats till minskad stress och ökat välbefinnande. Men vad som faktiskt händer i hjärnan har varit mindre studerat.

I en ny studie undersökte forskare detta genom att mäta hjärnaktivitet med EEG – en metod som registrerar elektriska signaler i hjärnan i realtid. Deltagarna fick klappa en hund, med eller utan ögonkontakt, och resultaten jämfördes med när de rörde vid en mjuk leksakshund.

Hjärnan reagerar direkt

Resultaten visade att interaktion med en riktig hund gav en tydlig ökning av hjärnaktivitet i de så kallade beta- och gammafrekvenserna. Frekvenser som är kopplade till uppmärksamhet, koncentration och aktivt tänkande.

Effekten var starkare när deltagarna både klappade hunden och hade ögonkontakt, vilket tyder på att själva samspelet, inte bara beröringen, spelar roll. Forskningen pekar på att relationen mellan människa och hund inte bara handlar om känslor, utan också om konkreta fysiologiska reaktioner.

Tidigare studier har främst fokuserat på exempelvis puls, hormoner och självskattade känslor. Den här studien bidrar med något nytt genom att visa hur hjärnan reagerar direkt under interaktionen.

Kan få betydelse i vård och skola

Forskarna menar att resultaten kan få praktisk betydelse. Om kontakt med hundar förbättrar fokus och uppmärksamhet kan det användas mer systematiskt, till exempel inom skola eller vård.

Det skulle kunna handla om mer strukturerade insatser med djur, anpassade för att stärka koncentration hos personer som behöver extra stöd. Samtidigt betonar forskarna att området fortfarande är relativt outforskat och att fler studier behövs för att förstå sambanden fullt ut.

Men resultaten ger också ytterligare stöd för något många hundägare redan upplever i vardagen: att stunden med hunden inte bara påverkar humöret – utan också hur hjärnan arbetar.

Tjänstehund

Från hundrädsla till spårarbete

Rottweilern Roxy kastar sig fram över fotbollsplanen med nosen i marken medan eleverna följer varje rörelse. På Ålidenskolan i Flen har hundar blivit ett återkommande inslag i undervisningen. Samtidigt väcks ett intresse för hundträning och tjänstehundsverksamhet hos en ny generation.

Karin Wandrell 30 maj, 2026 • 6 minuters läsning

Bildtext: Roxys stora leende visar hur mycket hon gillar eleverna.

Utanför ingången till Ålidenskolan i Flen står ett gäng förväntansfulla sjundeklassare samlade. De arbetar just nu med ett etologiprojekt om djurträning och beteenden. Eleverna har bland annat fått planera och träna in tricks med egna djur eller med läraren Johanna Paasos hundar. Johanna undervisar i NO, är medlem i Flens Brukshundklubb och hundförare i Hemvärnet.

Nu har turen kommit till tjänstehundar och i dag ska eleverna få prova spårarbete för första gången. Johanna frågar vad en tjänstehund egentligen gör. Händer skjuter direkt upp i luften. Frågor och svar avlöser varandra i snabb takt innan klassen delas upp i två grupper med två spårläggare i varje.

Bildtext: Genomgång innan övningen.

– Kom ihåg att ni ska droppa två föremål, ett i mitten och ett i slutet, som hunden ska hitta, säger Johanna. Vi kör ett spår i skogen där ni går som en solfjäder och ett på fotbollsplanen där ni går som ett M ner mot grusvägen vid sjön.

Hundarna väcker nyfikenhet

Spårläggarna ger sig iväg och Johanna hämtar Roxy, 2 år, en av hennes fem rottweilers. Svansen går som en propeller när Roxy springer runt och hälsar på eleverna med kärvänliga slickar här och där.

– Hon är egentligen inte särskilt social med människor, men blir överlycklig när hon träffar mina elever. Det är enda gången hon hoppar, säger Johanna.

Bildtext: Johanna tycker att hundarna fyller flera roller.

Levi, Meran, Bsrat och Tore berättar att Johannas arbete med hundarna gjort stort intryck på dem. De planerar alla att söka till Marma ungdomsläger nästa sommar, och då kommer de få låna med sig någon av Johannas hundar. Tore gillar alla. Levi väljer helst Gullan eller Polisen, Meran föredrar Nessie och Bsrats favoriter är Roxy och Häxan.

– Det var Johanna som inspirerade oss att söka. Det verkar kul att få vara ute med hundar och träna, säger Levi.

Lättare att fokusera

Det bästa med hundlektionerna är att få komma ut och arbeta praktiskt istället för att bara sitta i klassrummet.

– Jag har mycket energi och svårt att sitta still länge. Det blir lättare att fokusera när man får vara ute och göra något med hundarna, säger Levi.

Spårläggarna Imra och Nolbiel kommer tillbaka. Roxy får på sig spårselen och Bsrat tar över kopplet. Sedan bär det iväg upp i skogen i rasande fart. Roxy avbryter spårandet en stund för att rulla sig i gräset, men fortsätter snabbt arbetet och hittar båda apporterna.

Sedan är det Levis tur att spåra på fotbollsplanen. När övningen är klar frågar Johanna om eleverna såg någon skillnad mellan spåren.

– Såg ni att hon slarvade lite i vinklarna på andra spåret? Vad tror ni det beror på?

Efter lunch väntar nästa moment. Då ska eleverna arbeta med dofter genom att lägga ut gömmor med mynt och andra små föremål.

Naturlig del av undervisningen

Hur ofta hundarna är med i skolan varierar beroende på väder och förutsättningar. De används främst under NO-lektioner, rastaktiviteter, friluftsdagar och andra praktiska moment.

– Vi har bland annat arbetat med ekologi och kamouflage. Då fick eleverna genomföra en större gömma-övning ute i skogen. Vi markerade upp områden med snitslar och sedan fick de trettio minuter att gömma sig. Därefter försökte två patrullhundar tillsammans med en kollega från Hemvärnet hitta dem. Det blev nästan som en tävling och eleverna tyckte det var otroligt roligt, säger Johanna.

Bildtext: Roxy älskar att vara med i skolan.

Vid nästa tillfälle hade flera elever med sig maskeringsfärg och kamouflagekläder för att verkligen vara redo.

– Det märks hur engagerade de blir när undervisningen kopplas till hundarna och praktiska moment. Samtidigt har vi tydliga regler kring hur man beter sig runt hundarna. Fokus ligger alltid på deras välmående och säkerhet.

Roxy hjälper hundrädda elever

Skolan har en del elever med invandrarbakgrund och några av dem var till en början mycket hundrädda. Johanna pressar aldrig någon att delta, utan allt sker på elevens villkor. Roxy, som oftast är med i undervisningen, är dessutom tränad för att skapa trygghet vid möten. Hon hälsar aldrig med huvudet först utan vänder istället sidan eller bakdelen mot personen.

– Det gör att människor inte känner sig hotade av hennes ansikte eller blick. Många tror först att hon inte tycker om dem, men det är tvärtom hennes sätt att skapa trygghet. Jag har två elever i sjuan som till en början inte kunde vistas inom tjugo meter från hunden, trots att hon bara satt bredvid mig. Nu bråkar de istället om vem som ska få hålla i kopplet, säger Johanna.

Bildtext: Bsrat har gått från hundrädd till att Roxy blivit favoriten.

– Jag var jätterädd för hundar tidigare, särskilt stora hundar, säger Bsrat. Men nu har jag lärt känna Johannas hundar och de är ju jättegulliga.

En väg in i hundvärlden

För Johanna handlar hundar i skolan också om något större. Brukshundklubbarna har svårt att locka yngre medlemmar och hon ser verksamheten som en möjlig väg in i hundvärlden.

– Att jag som 44-åring räknas till ungdomssektionen säger ganska mycket om behovet av återväxt. När vi hade MH (Mentalbeskrivning Hund) för vår rottweilerkull på Flens Brukshundklubb gick fem av mina elever upp klockan sex en söndagsmorgon för att vara med. De ville förstå hur testerna fungerade och hur hundarna reagerade. Intresset finns - vi behöver bara bli bättre på att fånga upp det.

Bildtext: Dagens sök är över. Efter lunch är det dags att arbeta med dofter.

Flera elever funderar nu själva på att skaffa hund. Några vill specifikt ha rottweiler och hoppas på en valp efter Roxy i framtiden.

– Min uppfödare bor i Hälleforsnäs och de har lovat eleverna att få hälsa på när rottweilervalparna blivit några veckor gamla. Det ser de verkligen fram emot, säger Johanna.

Öppnar nya möjligheter

Flera av ungdomarna har också börjat prata om att göra lumpen och kanske utbilda sig till hundförare - något som tidigare kändes skrämmande.

– Hundarna har öppnat nya perspektiv och möjligheter. Flera är rena naturbegåvningar trots att de inte själva har hund. De får gärna låna mina för att träna och gå promenader, men det behövs fler organiserade vägar in i verksamheten. Jag tror att brukshundklubbarna skulle vinna mycket på att skapa ett liknande koncept där ungdomar kan få låna hundar att träna med, säger Johanna.