Till huvudinnehållet

Klicka här för att se hur den nya webbplatsen fungerar.

Så funkar vallarbetsprov

1073658
Redaktion 18 november, 2019 Uppdaterades 16 april, 2025 6 minuters läsning

SvKV:s allra första vallarbetsprov har äntligen ägt rum, efter flera års arbete inom Svenska Kroppsvallarklubben (SvKV). Den 5 och 6 oktober samlades alla som anmält sig till SvKV:s officiella vallarbetsprov (HWT) på Fäboda gård i Södermanland. Här välkomnades dom av Ankie och Mique som äger gården. Domare Steve Jaunin från Schweiz var inbjuden att döma provet.

Steve har lång erfarenhet av att dagligen arbeta med sina hundar utifrån Traditionell stil och han har flertalet vallningschampionat med desamma Berger des Pyrénées. Han har själv en flock på 250 får som han vallar på traditionellt sätt där fåren förflyttas mellan olika, oftast oinhägnade, beten. Det är av yttersta vikt inom ”Traditional style” att hundarna jobbar självständigt, lugnt och utan att stressa djuren genom att läsa sin herdes kroppsspråk och flockens rörelser.

Ett vallarbetsprov är ett praktiskt prov där hund och förare skall uppvisa tillräckliga färdigheter i vallning och arbete med djur utifrån djurskyddshänsyn för att få starta på de egentliga tävlingsklasserna/vallproven inom FCI Traditionell stil. Det finns tre nivåer av vallprov med stigande svårighetsgrad inom FCI Traditionell stil. För att få starta i nivå 1 krävs del ett godkänt vallanlagstest och därefter ett godkänt vallarbetsprov. För att få starta på vallarbetsprov krävs ett godkänt vallanlagstest och dessutom en hel del träning med hunden.

Samtliga startande hade med andra ord ett godkänt vallanlagstest i bagaget och dessutom tränat en hel del praktisk vallning med sina hundar och nu gällde det vallarbetsprovet med förhoppningar om att även detta skulle bli godkänt. Därpå kan man starta på vallprov och tävla inom detta.

Banan i ett vallarbetsprov tar ca. 15 till 20 minuter att gå och den skall innehålla vissa moment. Djuren skall fållas ut från en mindre fålla till ett större område, hunden skall hålla djuren utanför fållan medans föraren stänger grinden. Man skall ha en förflyttning på minst 75 meter där föraren skall gå först därefter djurbesättningen och sist hunden som på eget initiativ och utifrån sina instinkter skall sköta arbetet med att hålla flocken samlad bakom föraren. Hunden skall se till så alla djur kommer med oavsett riktningsbyten och passager.

Under förflyttningen skall minst ett stopp läggas in där hunden skall stoppa upp djuren och hålla dessa stilla tills föraren har sett att det är fritt att fortsätta förflyttningen. Ett betesområde skall också finnas med där djuren skall kunna komma till ro och börja beta. Hunden skall vakta så att vare sig enskilda individer eller hela flocken rör sig utanför det område som är betesområde. När djuren visar att de har kommit till ro med att beta kan förflyttningen fortsätta. Banan avslutas med att djuren skall fållas in i en mindre fålla igen. Flocken skall åter stannas upp i närheten av fållan och hunden skall hålla den kvar på plats medan föraren går och öppnar grinden till fållan och därefter skall djuren fållas in och grinden stängas. Nu är prover klart.

Detta är en kort sammanfattning av ett vallarbetsprov men vill man ta mer detaljerad del av regler och hur det går till finns regelverket att läsa på Svenska Kroppsvallarnas hemsida www.kroppsvallarna.se

Under helgens vallarbetsprov hade vi sju startande på lördagen och 10 på söndagen. Flera av ekipagen startade både lördag och söndag. Det blev en lyckad start då samtliga starter blev godkända.

Det vi generellt ska tänka på enligt Steve, och vad Steve bedömer vid prov och tävling, är att hunden jobbar på eget initiativ utifrån sin instinkt. Hunden skall inte behöva få kommandon hela tiden utan själv uppfatta situationen och hålla koll på djurbesättningen. Hunden skall klara snabba tempoväxlingar efter behov och läsa sin herdes kroppsspråk samt djuren och försätta sig i rätt position utan kommando.

Hunden skall dock också vara lydig och klara att ta kommandon vid behov. Till exempel vid ett stopp eller en trång passage. Även uthålligheten hos hunden är viktig och något Steve bedömer. En praktiskt arbetande vallhund ska kunna jobba en hel dag.

Steve tittade också på förarnas agerande. Hur mycket de hade fokus på fåren vilket är det viktigaste för en herde. Fokus ska inte ligga på vad hunden gör, då riskerar herden att förlora fåren som då lätt kan springa iväg på egen hand. Hunden och herden skall arbeta som ett team där herden är chefen med hunden som sin medarbetare.

Utöver att fålla ut och in fåren i en rundfålla samt passera ett par trånga passager och en kort skogspromenad så låg fokus under båda vallarbetsproven på förflyttningar under tystnad utan kommandon, snabba och distinkta stopp samt betesareor där djuren skulle komma till ro med att beta. Steve säger att han i grund och botten är herde och därefter domare. Han dömer utifrån hur ett ekipage skulle kunna klara av praktisk fårvallning i en verklig situation. Hundens eget arbete och förmåga att uppfatta situationer och djurhantering samt förarens agerande som herde.

Då samtliga ekipage under lördagens Vallarbetsprov blev godkända så höjde Steve svårighetsgraden under söndagens prov. Då han bedömde att fårflocken var av ”excellent Traditional Style” som följer herden om hunden arbetar som den ska så har man som domare ett ypperligt tillfälle att ställa både herdens och hundens intelligens och förmåga på prov.

Han ville se det mer som ett seminarium där vi fick förberedelser för att starta på ett Vallprov nivå 1. Han hade dock med sig i sin bedömning att provet var extra svårt så han kompenserade de startande för detta så de skulle kunna nå nivå godkänd för ett normalt Vallarbetsprov om de hade kvalité för detta.

Det var en rolig utmaning för deltagarna med denna lite svårare bana där fler passager och moment var inlagda än vad som är det vanliga på ett Vallarbetsprov. Men även på denna svårare bana fick samtliga startande godkänt. Det var överlag fina insatser från de som gick provet.

Under helgen anordnades också Vallanlagstest med Steve som anlagstestare. Det var intressant att ta del av hans bedömningar av de hundar som deltog i detta. Steve har sina rötter inom Traditionell stil och tittar mycket på hundens egen initiativförmåga i arbetet med djurbesättningen, samt även förmågan att hålla fåren samlade och hantera trånga lägen.

Hundens mildhet mot fåren har också stor betydelse då hundarna förväntas jobba nära flocken utan att ta till tänder eller splittra flocken. Det är också intressant att se på vilket avstånd fåren påverkas av hunden och vice versa och detta både vid bedömning i ett anlagstest samt det arbete hunden gör under Vallarbetsprov.

Vi hade också ett teoretiskt seminarium där Steve mycket frikostigt bjöd på sina erfarenheter och kunskaper inom vallning i Traditionell stil. Han gav tips på hur man tränar hunden att förstå vikten av att finna balansen på andra sidan flocken mitt emot herden. Balansen är för de allra flesta ”Traditional Style” hundar en medfödd egenskap, egentligen det första man kan förvänta sig att hunden greppar.

Steve visade också hur man tränar hunden att tolka herdens kroppsspråk så den kan vändas i båda riktningarna. Hur man själv som herde skall tänka på sitt kroppsspråk och vart axlar och fötter pekar. Att vi ska tänka och titta ur hundens och fårens perspektiv vad det är de ser för att förstå hur de tänker.

Helgen som helhet blev mycket lyckad med flera hundar som fick godkänt vallanlagstest, seminarium i Traditionell stil för Steve och sist men inte minst våra första godkända ekipage i Vallarbetsprov.

TEXT: MARIE LINDSTRÖM OCH ANKIE HERMANSSO
FOTO: MARIE LINDSTRÖM


Dela artikeln

Mentalitet

Därför slickar hunden på dig

En blöt hundtunga i ansiktet eller på handen är något de flesta hundägare känner igen. Men varför slickar hundar egentligen människor? Beteendet kan ha flera olika förklaringar – från kärlek och socialt samspel till stress, nyfikenhet och jakt på uppmärksamhet.

Redaktion
Redaktion 16 juli, 2026 4 minuters läsning
Webbild liggande (2)
En slick på kinden får man vänja sig vid som hundägare. Stock.adobe

De flesta hundägare känner igen situationen. Man kommer hem efter jobbet och möts av en ivrig hund som inte bara viftar på svansen utan också försöker slicka en i ansiktet. För många uppfattas det som ett tecken på kärlek, men förklaringen är ofta mer komplex än så.

Enligt hundbeteendeexperter är slickande ett naturligt beteende som hundar utvecklar redan från födseln. Tiken slickar sina valpar för att rengöra dem, stimulera dem och skapa närhet. Valparna lär sig tidigt att slickande är en viktig del av kommunikationen med både mamman och kullsyskonen.

Ett sätt att visa tillgivenhet

När hundar lever tillsammans med människor kan slickandet bli en del av relationen. Många hundar slickar sina ägare när de hälsar, myser eller vill ha kontakt. Beteendet kan jämföras med andra sociala handlingar som att söka kroppskontakt, luta sig mot någon eller lägga huvudet i någons knä.

Samtidigt är det svårt att veta exakt vad hunden känner. Hundar tänker inte som människor, men forskare är överens om att slickande ofta förekommer i positiva sociala situationer och kan vara ett sätt att stärka banden mellan hund och människa.

Hunden utforskar världen med munnen 

Precis som människor använder synen för att samla information använder hundar i hög grad sitt luktsinne – men även munnen spelar en viktig roll.

Människors hud bär på mängder av dofter som berättar om var vi varit, vad vi ätit och hur vi mår. Svett innehåller dessutom salter som många hundar verkar tycka är intressanta.

Därför är det inte ovanligt att hundar slickar på händer, armar eller fötter efter träning eller en varm sommardag. För hunden kan slickandet helt enkelt vara ett sätt att undersöka sin omgivning.

Webbild liggande (1)
Stock.adobe

Ett sätt att få uppmärksamhet

Hundar är skickliga på att lära sig vilka beteenden som lönar sig. Om hunden får uppmärksamhet varje gång den slickar – kanske genom prat, klappar eller skratt – finns det en god chans att beteendet upprepas.

Ur hundens perspektiv spelar det ofta mindre roll om uppmärksamheten är positiv eller negativ. Även en tillsägelse kan fungera som en belöning om hunden söker kontakt.

Om slickandet leder till en reaktion från ägaren lär sig hunden snabbt att beteendet fungerar.

Slickande kan lugna hunden

Allt slickande handlar dock inte om glädje. Många hundar slickar när de känner sig osäkra, stressade eller lite obekväma.

Slickandet kan då fungera som ett lugnande beteende. Hunden använder det för att hantera sina känslor eller signalera att den inte vill ha någon konflikt. En hund som möter en främmande person eller hamnar i en ovan situation kan därför börja slicka sig om nosen eller försöka slicka den person som finns i närheten.

Det betyder inte att hunden är rädd, men det kan vara ett tecken på att den försöker lugna situationen.

Webbild liggande (3)
Stock.adobe

Känner hunden när vi är ledsna? 

Många hundägare upplever att hunden slickar extra mycket när de är ledsna eller sjuka. Forskning visar att hundar är duktiga på att uppfatta förändringar i människors kroppsspråk, röstläge och dofter.

Det är därför möjligt att hunden reagerar på att något är annorlunda. Om slickandet då leder till närhet och kontakt kan beteendet förstärkas ytterligare.

När bör man vara uppmärksam?

Om slickandet blir mycket intensivt eller plötsligt ökar kan det däremot vara värt att vara uppmärksam. Särskilt om hunden slickar sig själv upprepat på samma ställe bör beteendet följas upp.

Överdrivet slickande kan ibland kopplas till stress, understimulering eller oro. I vissa fall kan det också bero på medicinska problem som hudbesvär, allergier, smärta eller mag-tarmproblem. Om hunden slickar sig själv så mycket att huden blir irriterad eller om beteendet förändras markant kan det vara klokt att rådgöra med veterinär.

Ett naturligt sätt att kommunicera

Oavsett om hunden slickar för att hälsa, utforska, söka kontakt eller lugna sig själv är beteendet en viktig del av hundens språk. För hundägaren kan det därför vara värdefullt att inte bara se slickandet som en 'hundpuss', utan också fundera över situationen och vad hunden försöker förmedla just då.

I många fall är några snabba slickar helt enkelt hundens sätt att säga: ”Jag ser dig, jag känner igen dig och jag vill ha kontakt.”


Dela artikeln

Hälsa

Lär dig läsa foderetiketten

”Med kyckling”, ”rik på nötkött” eller ”kycklingmeny”. Små ord på foderförpackningen kan göra stor skillnad. Enligt europeiska riktlinjer finns tydliga regler för hur olika ingredienser får lyftas fram på hund- och kattfoder – och hur mycket av ingrediensen som faktiskt måste finnas i produkten.

Redaktion
Redaktion 14 juli, 2026 Uppdaterades 17 juli, 2026 2 minuters läsning
Webbild liggande
Stock-adobe

Hund- och kattfoder som säljs inom EU omfattas av foderlagstiftning och riktlinjer från FEDIAF, den europeiska branschorganisationen för sällskapsdjursfoder. Reglerna styr bland annat hur tillverkare får beskriva innehållet på förpackningarna.

En formulering som många djurägare reagerar på är ”med kyckling” eller ”with chicken”. Enligt FEDIAF riktlinjer innebär det att fodret måste innehålla minst fyra procent av den angivna ingrediensen. Det betyder inte att resten av fodret saknar animaliska råvaror – bara att minst fyra procent måste utgöras av just kyckling.

Om det istället står att fodret är ”rikt på”, ”high in” eller ”rich in” kyckling krävs minst 14 procent av ingrediensen.

Ännu högre krav gäller om ingrediensen lyfts fram som huvudnamn i produkten, exempelvis ”Kycklingmeny”, ”Chicken Dinner” eller ”Kycklingfoder”. Då måste ingrediensen utgöra minst 26 procent av innehållet.

Om ett foder bara marknadsförs med ordet ”kycklingsmak” finns däremot inget krav på att en viss mängd kyckling ska ingå. Det räcker att produkten har smak eller arom som motsvarar kyckling.

Helfoder eller kompletteringsfoder

Ingredienslistan, som på europeiska foderförpackningar kallas ”Sammansättning” eller ”Composition”, ska alltid listas i fallande ordning efter vikt när receptet blandas. Ingredienser med högst vikt anges först. Eftersom färskt kött innehåller mycket vatten behöver det dock inte betyda att det är den största källan till protein i det färdiga fodret.

Etiketten ska också visa om produkten är ett helfoder eller ett kompletteringsfoder. Ett helfoder är sammansatt för att täcka djurets dagliga näringsbehov, medan ett kompletteringsfoder måste kombineras med annan föda för att ge en balanserad kost.

Dessutom ska näringsanalysen redovisa bland annat råprotein, råfett, växttråd och mineralinnehåll. Syftet är att djurägaren ska kunna jämföra produkter och få en bättre bild av fodrets näringsmässiga sammansättning.

FEDIAF betonar att märkningen ska hjälpa konsumenten att göra informerade val och att informationen på förpackningen inte får vara vilseledande.


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Brukshunden använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.