Till huvudinnehållet

Klicka här för att se hur den nya webbplatsen fungerar.

Avel & Hälsa

Så bygger du en stark valp

Många valpägare tror att vila skyddar mot ledproblem. Men det är en gammal myt, säger veterinären Sara Molin. Valpar behöver röra sig, leka och bli trötta – det är så de bygger starka leder, bättre balans och ett friskt liv.

Karin Wandrell
Karin Wandrell 13 december, 2025 Uppdaterades 22 december, 2025 5 minuters läsning
Foto Maria Lindberg

Foto: Maria Lindberg

En vanlig tumregel säger att en valp bara ska gå fem minuter per månad i ålder. Det betyder tio minuter för en tvåmånadersvalp – ett råd som lever kvar trots att det gör mer skada än nytta. Femminutersregeln är inte baserad på någon publicerad vetenskap och det är svårt att hitta faktiska studier som stödjer den.

Veterinären Sara Molin vill slå hål på myten att stillhet skyddar valpar från ledproblem.

– Det leder bara till att valpen går runt kvarteret i månader. Motion är inte farligt – det är tvärtom något positivt. Vill man ha ett aktivt liv med sin hund måste man börja förbereda den tidigt.

Myten har gamla rötter. På 70-talet gjordes en studie på schäfervalpar som visade att de som växte upp i trånga burar – och därmed stod bredbenta – fick mindre höftledsdysplasi än de som rörde sig fritt. Resultatet tolkades som att stillhet var bättre än rörelse, trots att det i själva verket var den specifika benställningen som gav skyddande effekt.

– En valp som tillbringar ett halvår i en minimal bur kan få en något minskad risk för höftledsdysplasi, men det är ju uppenbart att det medför mängder av andra negativa konsekvenser, säger Sara.

Maria Lindberg
Foto: Maria Lindberg

Bildtext: Låt valpen styra hur mycket den orkar, menar Sara Molin. 

Lär dig läsa din valps signaler

En vanlig fråga är hur långt en valp får gå, men det finns ingen exakt siffra eller tabell att följa. Istället handlar det om att läsa av hunden - orkar den, är den glad och pigg, då är motionen lagom.

–Märker man däremot att den blir trött, släpar efter, blir gnällig eller måste bäras hem, då var det för mycket just då. Det handlar i grunden om att anpassa sig efter valpen och att läsa av dess signaler, säger Sara.

Det är viktigt att komma ihåg att det är hela hunden som ska utvecklas. En valp som får springa fritt i skogen mår förmodligen väldigt bra av det. Men det är också värdefullt att den lär sig gå i koppel, röra sig i stadsmiljö och hantera olika underlag. Det är helheten som bygger en trygg och balanserad hund.

Webbild liggande
Stock.adobe

Bildtext: Att leka är både kul och bra för att bygga en stark kropp.

Det är också viktigt att skilja på motion och träning – två begrepp som ofta blandas ihop. Motion handlar om att skapa en fungerande vardagskropp, ett grundläggande fysiskt välmående. Träning, däremot, är mer målinriktad – till exempel för att hunden ska kunna prestera inom en specifik hundsport.

– Om man har ambitionen att hunden ska bli fysiskt stark och träna och tävla som vuxen, då behöver man börja förbereda den redan under valptiden. Men en valp som tvingas till för mycket, för snabbt, hinner inte bygga upp styrka och balans. Att låta den röra sig, leka och gradvis byggas upp är inte bara ofarligt, det är nödvändigt, säger Sara.

Tillväxtperioden – kroppens mest formbara tid

Under tillväxtperioden har kroppen som störst kapacitet att anpassa sig – det är då det verkligen går att påverka hur den utvecklas. Tillväxtsjukdomar hos unga hundar uppstår ofta mellan sex och tolv månader. Om en valp får belasta kroppen i rörelse, stärks leder, ligament och andra vävnader.

– Om kroppen inte belastas försvagas dessa strukturer, och i vissa fall kan vävnad till och med börja brytas ner. Det är därför den här perioden i livet är så avgörande, tillväxten är aktiv och kroppen är mottaglig för anpassning, säger Sara. Generellt pågår den mest intensiva tillväxtfasen, särskilt när det gäller skelett och leder, upp till 8–10 månaders ålder.

Börja tidigt, öka successivt och våga lita på valpen.

Sara Molin, veterinär

Olika tillväxtsjukdomar påverkas olika mycket av yttre faktorer. Men för de sjukdomar där man kunnat se att livsstilsfaktorer har betydelse, verkar motion snarare vara en skyddande faktor.

– Ett aktivt skelett och starka leder minskar risken för sjukdom. Det gäller oss människor också. Vi blir inte sjuka av att röra oss, vi blir sjuka av att vara stillasittande, säger Sara.

Rörelse är grunden till ett friskt liv

Många skador uppstår för att man börjar träna för sent, utan att kroppen hunnit förbereda sig för den belastning som kommer. Om två hundar ska börja tävla vid två års ålder, och den ena har tränats gradvis sedan sex månaders ålder medan den andra börjat först vid 1,5 år – då är den tidigt tränade hunden sannolikt bättre rustad, med starkare leder, bättre uthållighet och lägre skaderisk.

Webbild liggande (1)
Stock.adobe

Bildtext: En härlig löprunda gynnar både hund och ägare.

När det gäller att öka belastningen handlar det inte om ålder utan om kapacitet. Klarar valpen en rask promenad på 45-60 minuter utan att bli trött eller behöva bäras, kan man börja lägga in korta löpsträckor på en till två kilometer och sedan öka gradvis. Många valpar är redo för det runt sex månaders ålder, men inte alla. Återigen handlar det om att lära känna och läsa av just sin hund.

– Att låta valpen röra på sig är att ge den förutsättningar för ett friskt och hållbart liv. Börja tidigt, öka successivt och våga lita på valpens egen känsla för vad som är lagom.

Följ Sara Molin på Instagram @veterinarmolin där hon bland annat pratar veterinärmedicin och djurhälsa.

Saras 7 bästa tips

Rörelse är positivt – låt valpen leka, springa och använda kroppen.

Skippa femminutersmyten – det finns inget vetenskapligt stöd.

Läs av valpen -
 inte klockan. Pigga, glada valpar orkar mer.

Öka successiv
t - börja lugnt och bygg upp styrkan gradvis.

L
ek är bästa träningen– den utvecklar balans och kroppskontroll.

Variera miljö och underlag - 
det stärker hela kroppen.

Trötthet är inte farligt
– vila efter aktivitet är naturlig återhämtning.


Dela artikeln

Krönika

Ta leken på allvar

Att leka är roligt, det tycker människor likaväl som hundar. Särskilt då barn och valpar, men våra arter tillhör båda de som gärna fortsätter att leka långt upp i åren. Och vi är inte ensamma. Faktum är att lek förekommer hos nästan alla ryggradsdjur och till och med hos vissa insekter, som humlor och bananflugor.

Per Jensen
Per Jensen 5 maj, 2026 4 minuters läsning
Webbild liggande (1)

Foto: Stock.adobe

Trots att det är så utbrett saknar forskningen en bra förklaring till varför djur leker. Ett sådant här beteende, som överlevt miljoner års evolution, måste helt enkelt ge någon eller några viktiga fördelar i det långa loppet.

Enligt vissa teorier är leken ett sätt att stärka muskler och förbättra koordinationen, vilket kan underlätta för den vuxna hunden när den springer och jagar. Andra tänker sig att leken gynnar den kognitiva utvecklingen, så att hunden blir bättre på att bedöma olika situationer den kan tänkas hamna i under livet.

Webbild liggande
Foto: Stock.adobe

En annan teori går ut på att leken är ett sätt att stärka sociala relationer. Eftersom hunden ofta försätter sig i sårbara situationer när den leker, till exempel brottas och rullar över på rygg, eller låter sig jagas och bli biten av lekkamraterna, kan det leda till att förhållandet till andra blir mer tillitsfullt. Genom leken lär sig hunden att lita på andra. Men hundar leker ju inte bara med varandra, de ger sig gärna i lag med människor också.

Fem minuters lek gör skillnad 

Hundar och människor är det enda kända exemplet på att individer från två olika arter ägnar sig åt gemensam lustfylld lek. I en undersökning från vår egen forskningsgrupp vid Linköpings universitet fick nästan 3 000 hundägare fylla i en enkät som kartlade relationerna till deras hundar och dessutom hur mycket de lekte med dem. Det visade sig att de som lekte mer med sina fyrbenta kompisar rapporterade bättre relationer.

I samma studie delades sedan omkring 400 hundägare in i tre olika grupper: en som under fyra veckor lekte fem minuter extra varje dag med sin hund, en som i stället ägnade fem minuter åt träning och en grupp som inte gjorde något särskilt. Lekgruppen hade en betydligt bättre upplevd emotionell relation till hunden efter studien, vilket inte var fallet för någon av de två andra grupperna.

Webbild liggande (3)
Foto: Stock.adobe

Bildtext: Att leka tillsammans stärker relationen.

Resultaten ger alltså stöd för teorin att en av lekens funktioner är att stärka sociala relationer. Det unika är såklart att det här handlar om förhållanden mellan två helt olika arter, sammanflätade av minst 20 000 års gemensam utveckling. Ett enkelt och praktiskt tips till alla hundägare är därför att ägna en liten stund varje dag åt att leka – så lite som fem minuter gör skillnad.

Lek eller allvar – så skiljer man dem åt 

Det finns mycket mer att säga om lekbeteendet. Hur vet man ens att hunden leker? Vad är definitionen på lek? För de flesta hundägare är det nog helt uppenbart, men hur ska man på ett objektivt sätt definiera lek så att man kan skilja det från andra, allvarligt menade handlingar? Forskare har utvecklat ett antal kriterier som kan hjälpa på vägen.

För det första består lek vanligtvis av fragmenterade och uppblandade ”allvarliga” beteenden. Exempelvis kan en kort stunds brottning (som ser ut som aggression) följas av lite jakt som direkt övergår i att gräva eller tugga på en pinne. Vidare förekommer lek bara i situationer där hunden är avslappnad och frisk. Men frågan är hur andra hundar förstår att det som pågår inte är allvar.

Webbild liggande (2)
Foto: Stock.adobe

Bildtext: Vill du leka med mig?

Svaret är att lek oftast föregås av en slags beteenden som kallas ”lekmarkörer”. Hos hundar är det mest kända den så kallade lekbugningen, där den som bjuder in bugar djupt med frambenen sträckta efter marken medan bakkroppen pekar rakt upp. Om inviten tas emot väl kan motparten svara med samma beteende och sedan är det bara att sätta i gång.

Lekens hemliga språk 

Lekmarkörer fungerar som en slags ”signaler om signalerna”. Det som sägs är i princip: ”allt vi gör från och med nu är på skoj, även om vi låter som vi vill slita varandra i stycken”. Inom etologin kallas sådana handlingar för ”metasignaler”.

Andra exempel på lekmarkörer som ofta förekommer när leken väl pågår är ”lekansiktet”, en brett leende mun och framåtvända öron, eller det så kallade ”hundskrattet”. Det är ett läte som nästan bara används i leksituationer och påminner om ett luftigt skall där stämbanden inte är aktiverade. Resultatet blir något som låter som ett flämtande skratt.

Webbild liggande (kopia)
Foto: Stock.adobe

Man har också funnit att en stunds lek med ägaren kan göra underverk för inlärning och minne. I studier har man sett att hundar som fått ägna sig åt en halvtimmes lek efter att ett träningspass är slut minns sina färdigheter betydligt bättre än sådana som i stället fått vila sig lika lång tid. Effekten sitter i minst i ett år efter träningspasset.

Det finns alltså många goda skäl till att leka mer med sin hund. Lyckligtvis är det ingen större uppoffring. De flesta av oss tycker ju, precis som våra hundar, att lek är något av det roligaste som finns. Att det stärker vår relation och gynnar träningen är väl bara en bonus.


Dela artikeln

Förbundsordförande har ordet

Tack för de här åren!

När jag nu skriver mina sista rader som förbundsordförande för Svenska Brukshundklubben fylls jag av både stolthet och tacksamhet. Att få förtroendet att leda vårt förbund har varit ett av mina mest meningsfulla uppdragen.

Christer Erixon
Christer Erixon 4 maj, 2026 3 minuters läsning
Webbild liggande

Foto: Stock.adobe


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Brukshunden använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.