En ny genetisk studie med över 2 000 hundar och 200 000 svar från hundägare ifrågasätter stereotyper om hundraser och deras beteende.

Resultaten, publicerade i tidskriften Science, visar att rasen spelar mindre än 10 procents roll gällande skillnader i beteende hos enskilda hundar. Istället visade studien att ålder och kön var bättre predikatorer för beteende i vissa fall.

Tanken att rasen har betydelse när det gäller beteende hos hundar slog igenom på 1800-talet då människor började välja hundar utifrån deras fysiska och estetiska egenskaper. Tron på att vissa raser är mer aggressiva, lydiga eller tillgivna än andra utmanas därför av forskarnas resultat. De kunde inte hitta några beteenden som var exklusiva för en specifik ras.

I studien analyserades beteendedata baserat på ägarrapporterade raser och genetiskt bestämda raser. Resultaten identifierade 11 genetiska platser på kromosomerna, kallade loci, som var starkt associerade med beteende. Dock var inget av dessa loci specifikt för en viss ras.

Bland de beteenden som kunde förutsägas genom genetik var hur väl hundar svarade på mänsklig styrning. Men även detta beteende varierade avsevärt mellan enskilda hundar. Andra beteenden, som aggressivitet, visade sig vara mer påverkade av hundens uppväxtmiljö än dess gener. Detta ifrågasätter den orättvisa kopplingen mellan vissa raser, som pitbulls, och aggressivitet.

Studien visar att ras inte kan användas som en tillförlitlig faktor för att förutsäga beteende hos hundar, och att andra faktorer, som individuell variation och uppväxtmiljö, spelar en betydande roll.