Till huvudinnehållet

Klicka här för att se hur den nya webbplatsen fungerar.

Tjänstehund

Räddar liv i ruiner

1073658
Redaktion 13 juli, 2020 Uppdaterades 16 april, 2025 7 minuters läsning
Räddar liv i ruiner

Foto: Räddar liv i ruiner

Vem drömmer om en helg bland högar av betongkross? Det här gänget! Brukshunden hängde med på kurs för räddningshundar.Vi har skrivit mycket om olika kurser för blivande patrull- och räddningshundar. Men vad gör man egentligen när man går på kurs? Brukshunden hängde med till NCC Ballast Rydbokrossen i Ullna industriområde, några mil norr om Stockholm. En grusanläggning, kort sagt. Denna lördag i mars var det bland annat dags att träna ruinsök.

Denna gång var det 17 deltagare på kursen vilket är ovanligt många. Vanligtvis är man inte fler än tolv i varje grupp, men eftersom det inte har hållits någon kurs på över tre år är det många som otåligt har väntat på att få vara med. Istället har man två instruktörer, Peter Norén och Sofie Löfmarck.
Men den här våren är inget som det brukar. Dels härjar coronasmittan, dels har tre av gruppens hundar fått kennelhosta och får inte vara med just nu. Så det är strikta regler – hundarna får absolut inte leka eller dela vattenskålar. Skulle kennelhostan sprida sig kan det få konsekvenser för hela gruppen.
Förträffarna startade redan i oktober följt av själva lämplighetstestet i november. När vi ses har det gått ett halvår sedan dess.

Syftet med förträffarna (vanligtvis 4–6 stycken) är att aspirerande hundförare ska få känna på om det här verkligen är något de vill göra, men också för att instruktörerna ska kunna avgöra om de tror att ekipagen har vad som krävs för att klara en 1,5 år lång och ganska krävande utbildning.

Rätt hund för uppgiften
Det är många som faller ifrån redan innan den egentliga starten. Tio ekipage bara i det här gänget innan kursen började. Men det behöver inte betyda att man inte kan lyckas ändå. Det är Peter själv ett lysande exempel på. Han fick inte göra inträdesprovet med sin första hund, en ”galen spaniel” som han beskriver den. Det var helt enkelt inte rätt hund för uppgiften.
– Men jag blev bara ännu mer intresserad. Och jag hade tur som hade möjlighet att träna vid sidan av med jätteduktiga personer som har räddningshundar. Har du bara intresset brukar man bli väl omhändertagen på Brukshundklubben, säger han.

Alltså fortsatte han att träna sin hund, trots att den aldrig skulle kunna bli officiell räddningshund. När det väl var dags att skaffa ny hund så visste han vilka egenskaper han skulle leta efter från start.
– Det är ganska ofta som man kommer på kurs med sin första hund och inser att ”inte den här hunden”, säger Sofie som nu är inne på sin tredje räddningshund (fast med inriktning sjöräddning).

Faktum är att Peter faktiskt går på kurs igen – samma kurs som han själv är ledare för. Men det är upp till Sofie att avgöra om han ska få göra första delprovet.
– Ojojoj, det blir svårt för dem, skrattar hon, men konstaterar sedan att Peter nog ändå har förutsättningar att klara det.

Bygg grunden först
Det är tre delprov längs vägen. Gruppen om 17 hundar kan alltså komma att reduceras ytterligare.
– På första delprovet kollar vi att hunden håller utbildningsplanen, är sökintresserad, klarar olika miljöer och att den är lite uthållig. Markeringar behöver den däremot inte klara på delprov ett, säger Peter.

De första månaderna handlar jättemycket om att sätta grunderna – för såväl förare som hund.
– Som jag är skolad är det viktigt att först verkligen grunda hunden. Att låta den lära sig gå i vind och vädra jättemycket i början, säger Peter.
Om inte hunden lär sig det ordentligt från start så blir det betydligt svårare när man senare lägger på moment som till exempel markering. Är grunden lite halvslarvigt byggd, blir huset därefter också.

Nu är det dags att börja ruinsöket. Halva gruppen åker upp till den del av krossen där det ligger stora högar med betongskrot. Det ser ut lite som det skulle kunna göra efter en jordbävning eller ett bombdåd till exempel.

Innan första ekipaget gör sig redo kommer man överens om vad belöningen ska vara. Godis eller lek? En hund som har jättemycket energi och lek i sig kanske inte ska leka onödigt mycket bland betongblocken.
Rebecka Svensson och border collien Bosse är först ut. Johanna Henriksson agerar figurant och går upp och gömmer sig bland betongblocken. Bosse söker, irrar en smula.
Jag har ställt mig halvvägs upp i den stora betonghögen och Bosse kommer direkt fram och nosar för att snabbt konstatera att det inte var mig han letade efter. Så han söker vidare och snart hittar han Johanna och får massor av beröm.

Foto: Yasemin Bayramoglu

Det andra stället är lite svårare. Bosse letar och letar innan han äntligen lokaliserar Johanna igen.
Tredje gången gillt får han syn på Johanna när han söker av ”fel ställe” och då är det ju ingen match att gå fram och få lite bus.

Svårare i medvind
Om Bosse hade lite problem ibland med att få vittring efter Johanna, så ska det bli ännu svårare för labradoren Luna. Nu är det Rebecka som gömmer sig och Luna far runt lite överallt och letar. Hon går försiktigt bland betongblocken, men lite planlöst.
– Kan hon vara miljöpåverkad? undrar Johanna.
– Nej, jag tror inte det, jag tror hon har det svårt i medvinden, säger Peter.

Det är en rätt kraftig medvind och hundarna får inte hjälp av någon vittring. Då gäller det att de ändå fortsätter att gå framåt. Men det kräver mycket träning att få hunden att göra det.
Luna provar igen och igen. Johanna hjälper henne fram från ett annat håll så att hon ska få bättre hjälp av vinden och till slut hittar hon Rebecka.
– Träna jättemycket på det här. Du kan börja med att låta hunden gå så att den får vinden från sidan, tipsar Peter.

För att avsluta övningen med gott självförtroende får Rebecka gömma sig bakom en stor rishög. Där ligger hon bättre till i förhållande till vindens riktning. Och nu är det ingen tvekan hos Luna. Hon hittar Rebecka på nolltid.

Förutom att träna hunden på att gå ut i medvind så är det även viktigt att tänka på sitt eget kroppsspråk, menar Peter. Att vara distinkt i sina rörelser och verkligen peka ut riktningen åt hunden. Det handlar inte bara om att ”grunda” hunden utan även sig själv som förare. Om man står och snickesnackar med kompisarna innan så ska det vara tydligt för hunden när det faktiskt är dags att börja jobba.

– Hunden läser ju väldigt mycket av ens kroppsspråk. Jag brukar sätta min hund, sedan går jag fram en bit och tittar på området innan jag går tillbaka till hunden och visar att det är här, inom det här området, du ska leta, säger Peter och sträcker fram armarna som i ett V utifrån kroppen.

Gör man en lite halvslapp rörelse med armen så blir det helt enkelt otydligt för hunden.

Nosar blixtsnabbt rätt
Nästa ekipage är Anna Ivaska och Karma, en australian cattledog.
Om Luna såg lite tveksam ut bland betongskrotet så tvekar Karma inte ett ögonblick. Lätt som en fjäder far hon fram. Även hon har problem med medvinden och ibland är hon alldeles intill figuranten, men Karma söker med nosen, inte blicken. Och eftersom hon inte känner någon doft alls i vinden så upptäcker hon ändå inte figuranten utan söker vidare.
På tredje sökstället leder Anna ut henne på andra sidan betonghögen, ut i gräset. Karma springer ganska snabbt, men gör en blixtsnabb högersväng när hon fått korn på figuranten. Där var ju Karin!

Längre ner på området står andra halvan av gruppen. De tränar i en miljö som inte är lika krävande. Det är alltså inga betongblock och lösa stenar att ta sig över, utan mer plan mark. Å andra sidan är figuranterna nu helt gömda. En i en halvöppen byggnad, en annan i en container.
Här jobbar vinden för hundarna och det går blixtsnabbt för hundarna att nosa rätt på figuranterna.

Så vad gör då att så många vill träna sina hundar till räddningshundar? Rebecka Svensson ”smittades” av sin sambo.
– Han jobbar som brandman och jag kände att jag också ville göra något bra för samhället, fast på ett annat sätt. Bosse är min första hund! säger hon stolt.
Gemensamt för många är att de har tränat och tävlat med sina hundar i olika hundsporter, men nu vill vidareutveckla både sina hundar och sig själva.
Men det gäller att vara klar över att den här kursen kräver mer än mycket annan träning.
– Ja, mycket mer än jag trodde. Varje lördag är det kurs hela dagen, sedan tränar vi i mindre grupper 3–4 gånger i veckan utöver det. Men det gör inget – det är ju så roligt! säger Rebecka Svensson.

Efter att vi sågs pausades all kursverksamhet på grund av corona.


Dela artikeln

Krönika

Lekfullhet underlättar ordförståelse

Tillhör du också de hundägare som gärna pratar med din fyrbenta kompis? Då är du inte ensam. Vi är många som gärna har hunden som samtalspartner och till och med inbillar oss att den förstår vad vi säger. Men hur mycket begriper egentligen hunden av vårt tal?

Per Jensen
Per Jensen 13 oktober, 2025 Uppdaterades 13 oktober, 2025 4 minuters läsning
Webbild liggande (3)

Foto: Stock.adobe

Som ung och oerfaren kursdeltagare fick jag lära mig att man ska ha ett enda kommando för varje sak hunden ska kunna eftersom den inte ansågs förstå mer än så. Nu vet vi bättre tack vare forskning som utförts under de senaste decennierna.

En av de hundar som överraskat såväl forskare som alla andra är border collien Chaser. Hon ägdes av en amerikansk psykolog som ställde sig frågan hur många ord en hund egentligen kan lära sig. Han dokumenterade systematiskt under flera år Chasers ordförråd, närmare bestämt de namn som tiken förknippade med olika leksaker.

AdobeStock_407084507
Adobe.stock

Bildtext: Alla border collies har inte lika lätt att lära som Chaser.

När resultatet publicerades vetenskapligt hade hon bevisligen unika ord för mer än tusen olika föremål, som hon också kategoriserade efter egenskaper. Runda platta saker var “frisbees” medan sfäriska ting var ”bollar”. Dessutom kunde hon skilja på verb och substantiv. Hon förstod exempelvis skillnaden mellan att “hämta frisbeen” och ”nosa på bollen”.

Snabb inlärning och bra minne

Senare forskning har visat att Chaser, som gick bort 2019 vid femton års ålder, nog inte var en helt representativ hund. Forskare har letat efter andra med samma talang, men det har visat sig att få kommer upp i hennes förmåga.

De flesta behärskar uppemot drygt hundra olika ord – ändå något helt annat än vad mina instruktörer påstod i min ungdom. Men fullständigt unik var Chaser inte. Hundar – påfallande ofta border collies – med liknande egenskaper dyker upp då och då i forskarnas eftersökningar. Man kallar dem ”särskilt språkbegåvade hundar”.

De här individerna är såklart intressanta ur en massa synvinklar. Vad är det som är så speciellt med dem? En sak som förenar dem är att de lär sig snabbt. Ofta räcker det med att de hör någon nämna ett namn på ett föremål en enda gång för att de sedan ska minnas det. Och de minns länge.

Man har studerat hundar som fått lära sig en benämning och därefter inte sett föremålet igen innan de testats två år senare. De flesta kom då fortfarande ihåg namnen.

Lek fram orden

En annan sak som förenar de språkbegåvade individerna är deras lekfullhet. Det verkar som intresset för lek och bus går hand i hand med ordförståelse. Kanske inte så märkligt, lekfullhet hänger ju ofta ihop med ett allmänt kreativt sinne.

Lite svårare att förstå är det faktum att språkbegåvade hundar är mer benägna att vicka på huvudet så där inkännande när ägaren pratar med dem än de mer normalbegåvade. Överhuvudtaget har vetenskapen inget bra svar på varför hundar överhuvudtaget vickar på huvudet under ”samtal”, men forskning pågår.

AdobeStock_660256320
AdobeStock

Bildtext: En border collie som lär sig att studsa på en trädstam.

Däremot vet vi numera hur hundhjärnan bearbetar språklig information. Det har man lärt sig genom att studera hundar i magnetkamera medan de lyssnar till olika ord. Man har då hittat ett språkcentrum i den vänstra hjärnhalvan, där vårt eget motsvarande centrum ligger. Hunden lär sig alltså nya ord ungefär som vi själva gör.

Lär dig hundens språk

Vissa nöjer sig inte med att veta att hunden förstår vad man säger utan vill gärna att de själva också ska ”tala”. Det har blivit populärt att lära hundar använda tryckknappar för det (googla ”soundboard for dog”).

Varje sådan ger ifrån sig inspelade ord och meningar och genom att sätta tassen på en viss knapp kan hunden till synes kommunicera. Den kan exempelvis trycka fram ”kissnödig” och ”gå ut”. Forskning pågår kring hur medvetet det här egentligen är från hundens sida, men det tycks som att de åtminstone i vissa fall använder knapparna på ett ändamålsenligt sätt.

AdobeStock_610652891
AdobeStock

Själv tycker jag det är lite som att gå över ån efter vatten. Hunden kommunicerar ju redan alldeles utmärkt på sitt eget sätt. Jag tror det är enklare och bättre att vi lär oss hundarnas språk än att försöka lära dem vårt. Min gårdshund Gotte kan tydligt säga saker som ”nu är jag hungrig”, ”jag vill gå ut” och ”jag älskar dig husse” – men han gör det på hundspråket.


Dela artikeln

Förbundsordförande har ordet

Tillsammans för en stark och demokratisk framtid

Hösten är här, och med den kommer tid för eftertanke. När jag ser tillbaka på året som gått känner jag både stolthet och tacksamhet. Vi har haft ett intensivt år – fullt av engagemang, utveckling och viktiga beslut som påverkar vår klubb och våra hundar.

Christer Erixon
Christer Erixon 13 oktober, 2025 Uppdaterades 13 oktober, 2025 3 minuters läsning
Webbild liggande

Foto: Stock.adobe


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Brukshunden använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.