Till huvudinnehållet

Klicka här för att se hur den nya webbplatsen fungerar.

Tjänstehund

Räddar liv i ruiner

1073658
Redaktion 13 juli, 2020 Uppdaterades 16 april, 2025 7 minuters läsning
Räddar liv i ruiner

Foto: Räddar liv i ruiner

Vem drömmer om en helg bland högar av betongkross? Det här gänget! Brukshunden hängde med på kurs för räddningshundar.Vi har skrivit mycket om olika kurser för blivande patrull- och räddningshundar. Men vad gör man egentligen när man går på kurs? Brukshunden hängde med till NCC Ballast Rydbokrossen i Ullna industriområde, några mil norr om Stockholm. En grusanläggning, kort sagt. Denna lördag i mars var det bland annat dags att träna ruinsök.

Denna gång var det 17 deltagare på kursen vilket är ovanligt många. Vanligtvis är man inte fler än tolv i varje grupp, men eftersom det inte har hållits någon kurs på över tre år är det många som otåligt har väntat på att få vara med. Istället har man två instruktörer, Peter Norén och Sofie Löfmarck.
Men den här våren är inget som det brukar. Dels härjar coronasmittan, dels har tre av gruppens hundar fått kennelhosta och får inte vara med just nu. Så det är strikta regler – hundarna får absolut inte leka eller dela vattenskålar. Skulle kennelhostan sprida sig kan det få konsekvenser för hela gruppen.
Förträffarna startade redan i oktober följt av själva lämplighetstestet i november. När vi ses har det gått ett halvår sedan dess.

Syftet med förträffarna (vanligtvis 4–6 stycken) är att aspirerande hundförare ska få känna på om det här verkligen är något de vill göra, men också för att instruktörerna ska kunna avgöra om de tror att ekipagen har vad som krävs för att klara en 1,5 år lång och ganska krävande utbildning.

Rätt hund för uppgiften
Det är många som faller ifrån redan innan den egentliga starten. Tio ekipage bara i det här gänget innan kursen började. Men det behöver inte betyda att man inte kan lyckas ändå. Det är Peter själv ett lysande exempel på. Han fick inte göra inträdesprovet med sin första hund, en ”galen spaniel” som han beskriver den. Det var helt enkelt inte rätt hund för uppgiften.
– Men jag blev bara ännu mer intresserad. Och jag hade tur som hade möjlighet att träna vid sidan av med jätteduktiga personer som har räddningshundar. Har du bara intresset brukar man bli väl omhändertagen på Brukshundklubben, säger han.

Alltså fortsatte han att träna sin hund, trots att den aldrig skulle kunna bli officiell räddningshund. När det väl var dags att skaffa ny hund så visste han vilka egenskaper han skulle leta efter från start.
– Det är ganska ofta som man kommer på kurs med sin första hund och inser att ”inte den här hunden”, säger Sofie som nu är inne på sin tredje räddningshund (fast med inriktning sjöräddning).

Faktum är att Peter faktiskt går på kurs igen – samma kurs som han själv är ledare för. Men det är upp till Sofie att avgöra om han ska få göra första delprovet.
– Ojojoj, det blir svårt för dem, skrattar hon, men konstaterar sedan att Peter nog ändå har förutsättningar att klara det.

Bygg grunden först
Det är tre delprov längs vägen. Gruppen om 17 hundar kan alltså komma att reduceras ytterligare.
– På första delprovet kollar vi att hunden håller utbildningsplanen, är sökintresserad, klarar olika miljöer och att den är lite uthållig. Markeringar behöver den däremot inte klara på delprov ett, säger Peter.

De första månaderna handlar jättemycket om att sätta grunderna – för såväl förare som hund.
– Som jag är skolad är det viktigt att först verkligen grunda hunden. Att låta den lära sig gå i vind och vädra jättemycket i början, säger Peter.
Om inte hunden lär sig det ordentligt från start så blir det betydligt svårare när man senare lägger på moment som till exempel markering. Är grunden lite halvslarvigt byggd, blir huset därefter också.

Nu är det dags att börja ruinsöket. Halva gruppen åker upp till den del av krossen där det ligger stora högar med betongskrot. Det ser ut lite som det skulle kunna göra efter en jordbävning eller ett bombdåd till exempel.

Innan första ekipaget gör sig redo kommer man överens om vad belöningen ska vara. Godis eller lek? En hund som har jättemycket energi och lek i sig kanske inte ska leka onödigt mycket bland betongblocken.
Rebecka Svensson och border collien Bosse är först ut. Johanna Henriksson agerar figurant och går upp och gömmer sig bland betongblocken. Bosse söker, irrar en smula.
Jag har ställt mig halvvägs upp i den stora betonghögen och Bosse kommer direkt fram och nosar för att snabbt konstatera att det inte var mig han letade efter. Så han söker vidare och snart hittar han Johanna och får massor av beröm.

Foto: Yasemin Bayramoglu

Det andra stället är lite svårare. Bosse letar och letar innan han äntligen lokaliserar Johanna igen.
Tredje gången gillt får han syn på Johanna när han söker av ”fel ställe” och då är det ju ingen match att gå fram och få lite bus.

Svårare i medvind
Om Bosse hade lite problem ibland med att få vittring efter Johanna, så ska det bli ännu svårare för labradoren Luna. Nu är det Rebecka som gömmer sig och Luna far runt lite överallt och letar. Hon går försiktigt bland betongblocken, men lite planlöst.
– Kan hon vara miljöpåverkad? undrar Johanna.
– Nej, jag tror inte det, jag tror hon har det svårt i medvinden, säger Peter.

Det är en rätt kraftig medvind och hundarna får inte hjälp av någon vittring. Då gäller det att de ändå fortsätter att gå framåt. Men det kräver mycket träning att få hunden att göra det.
Luna provar igen och igen. Johanna hjälper henne fram från ett annat håll så att hon ska få bättre hjälp av vinden och till slut hittar hon Rebecka.
– Träna jättemycket på det här. Du kan börja med att låta hunden gå så att den får vinden från sidan, tipsar Peter.

För att avsluta övningen med gott självförtroende får Rebecka gömma sig bakom en stor rishög. Där ligger hon bättre till i förhållande till vindens riktning. Och nu är det ingen tvekan hos Luna. Hon hittar Rebecka på nolltid.

Förutom att träna hunden på att gå ut i medvind så är det även viktigt att tänka på sitt eget kroppsspråk, menar Peter. Att vara distinkt i sina rörelser och verkligen peka ut riktningen åt hunden. Det handlar inte bara om att ”grunda” hunden utan även sig själv som förare. Om man står och snickesnackar med kompisarna innan så ska det vara tydligt för hunden när det faktiskt är dags att börja jobba.

– Hunden läser ju väldigt mycket av ens kroppsspråk. Jag brukar sätta min hund, sedan går jag fram en bit och tittar på området innan jag går tillbaka till hunden och visar att det är här, inom det här området, du ska leta, säger Peter och sträcker fram armarna som i ett V utifrån kroppen.

Gör man en lite halvslapp rörelse med armen så blir det helt enkelt otydligt för hunden.

Nosar blixtsnabbt rätt
Nästa ekipage är Anna Ivaska och Karma, en australian cattledog.
Om Luna såg lite tveksam ut bland betongskrotet så tvekar Karma inte ett ögonblick. Lätt som en fjäder far hon fram. Även hon har problem med medvinden och ibland är hon alldeles intill figuranten, men Karma söker med nosen, inte blicken. Och eftersom hon inte känner någon doft alls i vinden så upptäcker hon ändå inte figuranten utan söker vidare.
På tredje sökstället leder Anna ut henne på andra sidan betonghögen, ut i gräset. Karma springer ganska snabbt, men gör en blixtsnabb högersväng när hon fått korn på figuranten. Där var ju Karin!

Längre ner på området står andra halvan av gruppen. De tränar i en miljö som inte är lika krävande. Det är alltså inga betongblock och lösa stenar att ta sig över, utan mer plan mark. Å andra sidan är figuranterna nu helt gömda. En i en halvöppen byggnad, en annan i en container.
Här jobbar vinden för hundarna och det går blixtsnabbt för hundarna att nosa rätt på figuranterna.

Så vad gör då att så många vill träna sina hundar till räddningshundar? Rebecka Svensson ”smittades” av sin sambo.
– Han jobbar som brandman och jag kände att jag också ville göra något bra för samhället, fast på ett annat sätt. Bosse är min första hund! säger hon stolt.
Gemensamt för många är att de har tränat och tävlat med sina hundar i olika hundsporter, men nu vill vidareutveckla både sina hundar och sig själva.
Men det gäller att vara klar över att den här kursen kräver mer än mycket annan träning.
– Ja, mycket mer än jag trodde. Varje lördag är det kurs hela dagen, sedan tränar vi i mindre grupper 3–4 gånger i veckan utöver det. Men det gör inget – det är ju så roligt! säger Rebecka Svensson.

Efter att vi sågs pausades all kursverksamhet på grund av corona.


Dela artikeln

Forskning

Väck hjärnan - klappa din hund

Att klappa sin hund och möta dess blick gör mer än att bara kännas bra. Ny forskning visar att samspelet också ökar hjärnans aktivitet – och kan förbättra både fokus och koncentration.

Redaktion
Redaktion 2 juni, 2026 2 minuters läsning
Webbild liggande

Foto: Stock.adobe

Att umgås med hundar har länge kopplats till minskad stress och ökat välbefinnande. Men vad som faktiskt händer i hjärnan har varit mindre studerat.

I en ny studie undersökte forskare detta genom att mäta hjärnaktivitet med EEG – en metod som registrerar elektriska signaler i hjärnan i realtid. Deltagarna fick klappa en hund, med eller utan ögonkontakt, och resultaten jämfördes med när de rörde vid en mjuk leksakshund.

Hjärnan reagerar direkt

Resultaten visade att interaktion med en riktig hund gav en tydlig ökning av hjärnaktivitet i de så kallade beta- och gammafrekvenserna. Frekvenser som är kopplade till uppmärksamhet, koncentration och aktivt tänkande.

Effekten var starkare när deltagarna både klappade hunden och hade ögonkontakt, vilket tyder på att själva samspelet, inte bara beröringen, spelar roll. Forskningen pekar på att relationen mellan människa och hund inte bara handlar om känslor, utan också om konkreta fysiologiska reaktioner.

Webbild liggande (kopia)
Stock.adobe

Tidigare studier har främst fokuserat på exempelvis puls, hormoner och självskattade känslor. Den här studien bidrar med något nytt genom att visa hur hjärnan reagerar direkt under interaktionen.

Kan få betydelse i vård och skola

Forskarna menar att resultaten kan få praktisk betydelse. Om kontakt med hundar förbättrar fokus och uppmärksamhet kan det användas mer systematiskt, till exempel inom skola eller vård.

Det skulle kunna handla om mer strukturerade insatser med djur, anpassade för att stärka koncentration hos personer som behöver extra stöd. Samtidigt betonar forskarna att området fortfarande är relativt outforskat och att fler studier behövs för att förstå sambanden fullt ut.

Men resultaten ger också ytterligare stöd för något många hundägare redan upplever i vardagen: att stunden med hunden inte bara påverkar humöret – utan också hur hjärnan arbetar.


Dela artikeln

Tjänstehund

Från hundrädsla till spårarbete

Rottweilern Roxy kastar sig fram över fotbollsplanen med nosen i marken medan eleverna följer varje rörelse. På Ålidenskolan i Flen har hundar blivit ett återkommande inslag i undervisningen. Samtidigt väcks ett intresse för hundträning och tjänstehundsverksamhet hos en ny generation.

Karin Wandrell
Karin Wandrell 30 maj, 2026 6 minuters läsning
Webbild liggande

Foto: Foto: Linn Posse

Bildtext: Roxys stora leende visar hur mycket hon gillar eleverna.

Utanför ingången till Ålidenskolan i Flen står ett gäng förväntansfulla sjundeklassare samlade. De arbetar just nu med ett etologiprojekt om djurträning och beteenden. Eleverna har bland annat fått planera och träna in tricks med egna djur eller med läraren Johanna Paasos hundar. Johanna undervisar i NO, är medlem i Flens Brukshundklubb och hundförare i Hemvärnet.

Nu har turen kommit till tjänstehundar och i dag ska eleverna få prova spårarbete för första gången. Johanna frågar vad en tjänstehund egentligen gör. Händer skjuter direkt upp i luften. Frågor och svar avlöser varandra i snabb takt innan klassen delas upp i två grupper med två spårläggare i varje.

Webbild liggande (3)
Foto: Linn Posse

Bildtext: Genomgång innan övningen.

– Kom ihåg att ni ska droppa två föremål, ett i mitten och ett i slutet, som hunden ska hitta, säger Johanna. Vi kör ett spår i skogen där ni går som en solfjäder och ett på fotbollsplanen där ni går som ett M ner mot grusvägen vid sjön.

Hundarna väcker nyfikenhet 

Spårläggarna ger sig iväg och Johanna hämtar Roxy, 2 år, en av hennes fem rottweilers. Svansen går som en propeller när Roxy springer runt och hälsar på eleverna med kärvänliga slickar här och där.

– Hon är egentligen inte särskilt social med människor, men blir överlycklig när hon träffar mina elever. Det är enda gången hon hoppar, säger Johanna.

Webbild liggande (2)
Foto: Linn Posse

Bildtext: Johanna tycker att hundarna fyller flera roller.

Levi, Meran, Bsrat och Tore berättar att Johannas arbete med hundarna gjort stort intryck på dem. De planerar alla att söka till Marma ungdomsläger nästa sommar, och då kommer de få låna med sig någon av Johannas hundar. Tore gillar alla. Levi väljer helst Gullan eller Polisen, Meran föredrar Nessie och Bsrats favoriter är Roxy och Häxan.

– Det var Johanna som inspirerade oss att söka. Det verkar kul att få vara ute med hundar och träna, säger Levi.

Lättare att fokusera

Det bästa med hundlektionerna är att få komma ut och arbeta praktiskt istället för att bara sitta i klassrummet.

– Jag har mycket energi och svårt att sitta still länge. Det blir lättare att fokusera när man får vara ute och göra något med hundarna, säger Levi.

Spårläggarna Imra och Nolbiel kommer tillbaka. Roxy får på sig spårselen och Bsrat tar över kopplet. Sedan bär det iväg upp i skogen i rasande fart. Roxy avbryter spårandet en stund för att rulla sig i gräset, men fortsätter snabbt arbetet och hittar båda apporterna.

Sedan är det Levis tur att spåra på fotbollsplanen. När övningen är klar frågar Johanna om eleverna såg någon skillnad mellan spåren.

– Såg ni att hon slarvade lite i vinklarna på andra spåret? Vad tror ni det beror på?

Efter lunch väntar nästa moment. Då ska eleverna arbeta med dofter genom att lägga ut gömmor med mynt och andra små föremål.

Naturlig del av undervisningen 

Hur ofta hundarna är med i skolan varierar beroende på väder och förutsättningar. De används främst under NO-lektioner, rastaktiviteter, friluftsdagar och andra praktiska moment.

– Vi har bland annat arbetat med ekologi och kamouflage. Då fick eleverna genomföra en större gömma-övning ute i skogen. Vi markerade upp områden med snitslar och sedan fick de trettio minuter att gömma sig. Därefter försökte två patrullhundar tillsammans med en kollega från Hemvärnet hitta dem. Det blev nästan som en tävling och eleverna tyckte det var otroligt roligt, säger Johanna.

Webbild liggande
Foto: Linn Posse

Bildtext: Roxy älskar att vara med i skolan.

Vid nästa tillfälle hade flera elever med sig maskeringsfärg och kamouflagekläder för att verkligen vara redo.

– Det märks hur engagerade de blir när undervisningen kopplas till hundarna och praktiska moment. Samtidigt har vi tydliga regler kring hur man beter sig runt hundarna. Fokus ligger alltid på deras välmående och säkerhet.

Roxy hjälper hundrädda elever 

Skolan har en del elever med invandrarbakgrund och några av dem var till en början mycket hundrädda. Johanna pressar aldrig någon att delta, utan allt sker på elevens villkor. Roxy, som oftast är med i undervisningen, är dessutom tränad för att skapa trygghet vid möten. Hon hälsar aldrig med huvudet först utan vänder istället sidan eller bakdelen mot personen.

– Det gör att människor inte känner sig hotade av hennes ansikte eller blick. Många tror först att hon inte tycker om dem, men det är tvärtom hennes sätt att skapa trygghet. Jag har två elever i sjuan som till en början inte kunde vistas inom tjugo meter från hunden, trots att hon bara satt bredvid mig. Nu bråkar de istället om vem som ska få hålla i kopplet, säger Johanna.

Webbild liggande (1)
Foto: Linn Posse

Bildtext: Bsrat har gått från hundrädd till att Roxy blivit favoriten.

– Jag var jätterädd för hundar tidigare, särskilt stora hundar, säger Bsrat. Men nu har jag lärt känna Johannas hundar och de är ju jättegulliga.

En väg in i hundvärlden 

För Johanna handlar hundar i skolan också om något större. Brukshundklubbarna har svårt att locka yngre medlemmar och hon ser verksamheten som en möjlig väg in i hundvärlden.

– Att jag som 44-åring räknas till ungdomssektionen säger ganska mycket om behovet av återväxt. När vi hade MH (Mentalbeskrivning Hund) för vår rottweilerkull på Flens Brukshundklubb gick fem av mina elever upp klockan sex en söndagsmorgon för att vara med. De ville förstå hur testerna fungerade och hur hundarna reagerade. Intresset finns - vi behöver bara bli bättre på att fånga upp det.

Webbild liggande (1)
Linn Posse

Bildtext: Dagens sök är över. Efter lunch är det dags att arbeta med dofter.  

Flera elever funderar nu själva på att skaffa hund. Några vill specifikt ha rottweiler och hoppas på en valp efter Roxy i framtiden.

– Min uppfödare bor i Hälleforsnäs och de har lovat eleverna att få hälsa på när rottweilervalparna blivit några veckor gamla. Det ser de verkligen fram emot, säger Johanna.

Öppnar nya möjligheter 

Flera av ungdomarna har också börjat prata om att göra lumpen och kanske utbilda sig till hundförare - något som tidigare kändes skrämmande.

– Hundarna har öppnat nya perspektiv och möjligheter. Flera är rena naturbegåvningar trots att de inte själva har hund. De får gärna låna mina för att träna och gå promenader, men det behövs fler organiserade vägar in i verksamheten. Jag tror att brukshundklubbarna skulle vinna mycket på att skapa ett liknande koncept där ungdomar kan få låna hundar att träna med, säger Johanna.


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Brukshunden använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.