Aktuellt & Nyheter

Otiz räddade livet på över 100 kor

Redaktionen 4 november, 2024 • Uppdaterades 16 april, 2025 • 2 minuters läsning

Den tyska schäferhunden Spårmarkens Otiz är Årets Bragdhund 2024. Tack vare sin uppmärksamhet och envishet räddade Otiz inte bara över hundra kor, kvigor och kalvar från att bli innebrända. Han såg också till att verksamheten på en av de tre sista mjölkgårdarna i bygden kan fortsätta.

Branden i Granbergsdal blev omskriven i media, men ingen uppmärksammade att hjälten som låg bakom att räddningstjänsten kom dit i tid var en hund. När räddningstjänsten larmades till platsen klockan 05.13 på morgonen hade Otiz traskat upp och ned för trappan mellan kök och sovrum ett antal gånger och försökt påkalla sin mattes uppmärksamhet. När hon envisades med att säga åt honom att gå och lägga sig, tryckte han till slut sin nos mitt på hennes näsa.

– Då blev jag riktigt vaken. Han var väldigt påstridig för han såg förmodligen eldslågor. Så han höll i och visade att du måste gå upp nu matte för snart är allting borta. Åtminstone halva anläggningen står kvar i dag tack vare att jag har en envis hund som aldrig ger sig. Han är så väl värd den här utmärkelsen, säger Irene Södergren som är matte till sjuårige Otiz.

När Irene väl kom på fötter och tittade ut såg hon först hur elden speglade sig i höbalar och på andra sidan huset eldslågor som kom ut ur ett magasin. Hon ringde först dottern och svärsonen, som bor 150 meter bort och äger gården, och sedan 112.

Räddade fler än hundra kor

Tillsammans med grannar lyckades de fösa ut och rädda 33 kvigor ur den brinnande ungdjursladugården. Räddningstjänsten kom precis i tid för att hindra att branden spred sig till koladugården med fler än hundra kor i. Nio ungdjur brann tyvärr inne, men om det inte vore för Otiz kunde siffran ha varit väldigt mycket högre.

– Det var verkligen bara minuter ifrån att branden skulle sprida sig vidare och då hade hela vår ladugård med 130 kor brunnit ner. Vi är så tacksamma för att det gick att rädda våra djur. Vi hade sannolikt fått lägga ned vår mjölkproduktion och tvingats sälja våra fina kvigor och kor. Nu finns det ändå hopp om framtiden, säger Kristin Södergren, dotter till Irene Södergren.

Spårmarkens Otiz är uppfödd av Louise Ludvigsson, kennel Spårmarkens. Han kommer att få sin utmärkelse på Stockholm Hundmässa den 14 december. Förutom ett diplom och en statyett får Årets Bragdhund en ny bädd från Biabädden och foder från Royal Canin motsvarande en årsförbrukning. Agria Djurförsäkringar skänker även 20 000 kronor som går till en organisation som vinnaren väljer. Irene Söderholm har valt att donera summan till Hundstallet.

Juryns motivering:

”Otiz visar genom sitt handlande att hunden verkligen är människans bästa vän. Han är också ett utmärkt exempel på att hundar i många sammanhang bokstavligen utgör skillnaden mellan liv och död. Med så många räddade liv på en och samma gång är Otiz en självklar vinnare av utmärkelsen Årets Bragdhund 2024.”

Tävling

Går det att tävla i flera hundsporter samtidigt?

Olika sporter ställer olika krav både på hund och förare. Ändå väljer många att kombinera flera grenar med goda resultat - om hundens behov får styra. Här delar Anette Björkman Bergström från Nynäshamns Brukshundklubb med sig av sina erfarenheter.

Karin Wandrell 31 januari, 2026 • Uppdaterades 29 januari, 2026 • 5 minuters läsning

Bildtext: Anette tillsammans med Flipper (t v) och Ior.

Att träna och tävla i flera grenar kan fungera mycket bra – men bara om man är beredd att anpassa både tempo och mål efter hunden. Anette Björkman Bergström, Nynäshamns Brukshundklubb, tränar och tävlar i rallylydnad, lydnad och spår tillsammans med sina två border collies Flipper, snart 10 år, och Ior, 2,5 år.

– Till en början var det jag som bestämde vad jag ville träna med mina hundar. Men de senaste tio åren har det varit hundarna som har fått styra vad vi tränar och tävlar i.

Anette har tränat hund i många år och fokuserade till en...

Aktuellt & Nyheter

Frivilliga krafter i fokus på Folk och Försvar

Hur snabbt kan Sverige ställa om när säkerhetsläget förändras? Den frågan stod i centrum på Folk och Försvars Rikskonferens 2026. Budskapet var tydligt - utan frivilliga organisationer saknas ett komplett totalförsvar.

Karin Wandrell 29 januari, 2026 • Uppdaterades 29 januari, 2026 • 3 minuters läsning

Bildtext: Statsminister Ulf Kristersson inledde konferensen med fokus på att bygga trygghet och handlingskraft.

Folk och Försvars Rikskonferens 2026 samlade beslutsfattare, myndigheter, näringsliv och civilsamhälle och budskapet var tydligt. Sveriges motståndskraft vilar inte enbart på statliga strukturer, utan i hög grad på frivillighet och civila resurser. Under temat Handlingskraft och leverans – kan Sverige och Europa leverera den försvars- och säkerhetsförmåga som det nya säkerhetsläget kräver? återkom gång på gång behovet av ett fungerande totalförsvar i praktiken.

Konferensen, som samlade över 400 deltagare, fler än 80 talare och representanter från omkring 130 organisationer, betonade civilsamhällets avgörande roll i ett läge där både krisberedskap och försvarsförmåga måste byggas snabbt och uthålligt. Regeringen aviserade också en förstärkning på 60 miljoner kronor till de frivilliga försvarsorganisationerna – ett tydligt tecken på att frivilligsektorn ses som en central del av Sveriges säkerhet.

Bildtext: Det fanns mycket att diskutera under konferensen.

Satsningen ligger i linje med Förordning om frivillig försvarsverksamhet (1994:524), där de frivilliga försvarsorganisationernas uppdrag definieras. Uppgiften är bland annat att sprida totalförsvarsinformation, rekrytera och utbilda avtalspersonal, utbilda specialister med särskild kompetens (exempelvis inom hundtjänst, radiosamband och sjukvård) samt stärka både civila myndigheter och Försvarsmakten vid kriser och höjd beredskap. I dag finns 18 frivilliga försvarsorganisationer, varav Svenska Brukshundklubben (SBK) är en.

SBK:s roll inom totalförsvaret

Även om SBK:s verksamhet inte nämndes uttryckligen under konferensen har man ett formellt uppdrag att rekrytera och utbilda hundar och hundförare åt Försvarsmakten, utbilda hundekipage, till exempel räddningshundar, åt Myndigheten för civilt försvar (tidigare MSB) samt bidra med frivillig personal i totalförsvaret och vid civila kriser. Här ingår också att sprida totalförsvarsinformation och stärka försvarsviljan i samhället.

– Den kompetens som Svenska Brukshundklubben bidrar med går inte att bygga upp snabbt. Att utbilda hundar och hundförare för totalförsvarets behov kräver långsiktighet, erfarenhet och fungerande utbildningsstrukturer, säger Fredrik Bruno, generalsekreterare, Svenska Brukshundklubben.

Bildtext: Räddningshundar visar upp sig på mässan Elmia hund.

Exempel på specialistbefattningar som ofta lyfts fram som frivilligorganisationernas bidrag till totalförsvaret är till exempel patrullhundar för bevakning och områdesövervakning, räddningshundar för eftersök i rasmassor och försvarsmaktshundar som kan kallas in vid höjd beredskap. Här ingår också specialistkompetens inom hundbeteende, utbildning och uthållig träning – resurser som kräver tid, kontinuitet och lokal förankring.

Försvarsvilja och folkförankring

Flera av Rikskonferensens huvudfrågor knyter direkt an till denna typ av verksamhet. Frågan om Sverige faktiskt levererar den förmåga som tiden kräver, handlar inte enbart om materiel och struktur, utan om färdigutbildade resurser som kan användas i vardag, kris och krig. Här är SBK en av de aktörer som kontinuerligt levererar både civilt och militärt användbara förmågor, även om omfattningen inte alltid motsvarar efterfrågan.

Även diskussionerna om civilt försvar och robusthet ger de frivilliga organisationerna en tydligare roll. Längre kriser, svår terräng och ökade krav på uthållighet lyfter fram behovet av exempelvis räddningshundar och patrullhundar vid eftersök, bevakning och insatser där tekniska system inte räcker till.

Bildtext: Kungen och kronprinsessan Victoria, som är utbildad officer, fanns också på plats.

– Totalförsvarets faktiska förmåga handlar inte bara om system och struktur, utan om människor som är utbildade och redo. Här har organisationer med etablerade utbildningskedjor en nyckelroll, säger Fredrik Bruno.

Slutligen betonades vikten av försvarsvilja och folkförankring. Här har SBK, som en av landets största ideella organisationer med omkring 60 000 medlemmar och lokal närvaro i nästan hela landet, en särställning.

När regeringen samtidigt tydliggör behovet av en större och mer organiserad frivilligstyrka blir en organisation som SBK med befintliga utbildningssystem, instruktörer och lokal förankring särskilt viktig – inte minst i ambitionen att snabbt kunna skala upp totalförsvaret.