Avel & Hälsa

Ökad risk för fästingburna sjukdomar hos hundägare

Redaktionen 20 mars, 2023 • Uppdaterades 16 april, 2025 • 2 minuters läsning

Fästingburna sjukdomar kan drabba både husdjur och människor. De är inte alltid en fara för hunden, däremot kan de orsaka obehag. Under fästingsäsongen kan hunden bära med sig fästingar inomhus, vilket kan innebära en ökad risk för husse och matte att drabbas av fästingburna sjukdomar som TBE och borrelia.

Fästingsäsongen brukar sträcka sig från mars till november, en period som i takt med ett varmare klimat förutspås bli allt längre. Mest intensiv är fästingsäsongen mellan april och juni. Fästingen trivs i ett varmt och fuktigt klimat och finns i dag på flera platser i landet. De rör sig gärna i högt gräs och buskage där husdjuren också tassar omkring, vilket bidrar till att fästingar hamnar på husdjuren.

– Det är väldigt vanligt att våra hundar och katter blir infekterade med sjukdomar som anaplasma, borrelia och TBE, dock är det sällsynt att de utvecklar symtom och oftast märker man som djurägare inte att de blivit infekterade. Även om bettet inte leder till sjukdom så kan fästingar däremot orsaka både obehag och irritation, så det är bra att kolla igenom husdjuret regelbundet. Husdjuren kan också föra med sig fästingar som inte bitit sig fast och då ökar risken att husse eller matte drabbas i stället, säger veterinären Mattias Johansson.

Ett enda fästingbett kan ge TBE, fästingöverförd hjärninflammation, hos människor. I dag finns det ingen medicin som botar TBE, men vaccin skyddar. Grundvaccinationen mot TBE består av tre doser. För att behålla skyddet behöver man ta en fjärde dos tre år efter tredje dosen och därefter en dos vart femte år.

Har en fästing bitit sig fast bör den tas bort så fort som möjligt då risken för sjukdom ökar ju längre den får sitta kvar. Använd gärna fästingborttagare eller pincett. Var inte orolig om en del av fästingen sitter kvar, det ökar inte risken för smittöverföring. Tvätta området med desinfektionsmedel eller tvål och vatten, om delar sitter kvar kan dessa tas bort någon dag senare med till exempel pincett.

4 steg för att hantera fästingar

Fästingavvisande medel – prata med din veterinär om vilket medel som är mest lämpligt för ditt djur.
Gå igenom hundens päls och kropp dagligen för att upptäcka fästingar innan de biter sig fast.
Ta bort fästingen snabbt. Dra rakt ut och undvik att klämma på den.
Rengör – när fästingen tagits bort, rengör runt bettet med tvål och vatten eller desinfektionsmedel.

Klubb/Medlem

En njure har aldrig stoppat Wilma

När Wilma var ett år upptäcktes att hon bara hade en fungerande njure. Då trodde veterinären Lena Pelander inte att hon skulle bli 15 år. I dag är Wilma fortfarande nyfiken på livet – och hänger gärna med på både utflykter, båtturer och vattenskoter.

Karin Wandrell 10 september, 2026 • Uppdaterades 11 september, 2026 • 6 minuters läsning

När Jenny-Lo Markström och Håkan Elissaon fick veta att Wilma, en blandning av vit herdehund, collie och schäfer, bara hade en fungerande njure var hon runt ett år gammal.

– Vi blev helt förstörda. Allt var så ovisst och vi visste inte om hon skulle överleva. Vi trodde att hennes liv var slut där och då, säger matte Jenny-Lo Markström.

Den ena njuren var betydligt mindre än den andra och fungerade knappt. Det går inte att bota så familjen fick rådet att följa utvecklingen med regelbundna kontroller för att upptäcka eventuella komplikationer i tid.

– Det var bara att gilla läget och ta en dag i...

Aktuellt & Nyheter

Hundträning i fängelser kan minska återfall i brott

Redaktion 7 september, 2026 • 2 minuters läsning

I de så kallade Prison Dog Programs (PDP) får intagna ta hand om och träna hundar som senare ska arbeta som service-, assistans- eller terapihundar, eller omplaceras till nya hem. Programmen har funnits i USA i flera decennier och har väckt stort intresse eftersom de tycks ge positiva resultat i en miljö där effektiva rehabiliteringsinsatser ofta är en utmaning.

En ny studie har undersökt hur deltagarna själva upplever arbetet med hundarna. I djupintervjuer beskriver de hur relationen till hundarna gav dem en känsla av ansvar, mening och tillhörighet. Många berättade att hundarna hjälpte dem att utveckla tålamod, empati och förmågan att skapa nära relationer – egenskaper som de upplevde hade varit svåra att utveckla tidigare.

Katalysator för personlig förändring

Forskarna menar att hundarna fungerar som en katalysator för personlig förändring. Den nära relationen mellan människa och hund kan hjälpa deltagarna att bygga upp en ny självbild och hitta en ny riktning i livet efter frigivningen.

Flera tidigare studier pekar åt samma håll. En systematisk forskningsöversikt från 2020, som omfattade 20 studier och över 1 500 deltagare, visar att hundprogram i fängelser ofta leder till minskad stress och ångest, bättre självkänsla, ökad empati och förbättrade sociala färdigheter. Deltagarna rapporterade också att hundarna gav struktur och ett meningsfullt ansvar i vardagen.

Den hittills största studien publicerades 2026 och omfattade drygt 1 300 intagna i delstaten Washington. Där jämfördes deltagare i hundprogram med en likvärdig kontrollgrupp. Resultaten visade att de som deltagit i programmen hade en lägre risk att återfalla i brott efter frigivningen. Dessutom såg forskarna att längre tid i programmet var kopplad till ännu bättre resultat.

Hundarna gynnas också

Även hundarna verkar gynnas av samarbetet. I många program tränas hundar från djurhem eller blivande assistanshundar. Genom den dagliga träningen får de omfattande socialisering och individanpassad träning, vilket kan öka deras möjligheter att bli certifierade eller hitta ett nytt hem.

I Sverige finns i dag inga etablerade hundträningsprogram inom Kriminalvården motsvarande de amerikanska modellerna. Den svenska kriminalvården använder tjänstehundar i säkerhetsarbetet, men intagna deltar inte i träningen av dem.

Forskarna betonar att det fortfarande behövs fler välkontrollerade studier för att fullt ut förstå effekterna av hundprogrammen. Samtidigt ger den samlade forskningen ett allt starkare stöd för att relationen mellan människa och hund kan spela en viktig roll även i rehabilitering – och att den kan förändra livet för både två- och fyrbenta deltagare.