Till huvudinnehållet

Gör din röst hörd! Skicka in en debattartikel till redaktionen

Krönika

Ofrivillig funktionär?

Man brukar ju säga "utan funktionärer, inga tävlingar". Men att blanda funktionärer mellan olika hundsporter, är det receptet på en lyckad kombination eller kan det skära sig som en hemgjord bearnaise?

Kristine Avenmark
Kristin Avenmark 13 juni, 2025 • Uppdaterades 20 maj, 2026 • 4 minuters läsning
Webbild liggande
Daniel Eidenskog

Bildtext: Sprudlande känslor under funktionärernas ärevarv på Lydnads SM 2018. Längst fram till höger ser ni krönikören själv.

Olika hundsporter kan ju närmast liknas vid olika religioner. Hemma hos oss är det väldigt tydligt att vi inte tillhör samma, jag är agilitynörd och min kära sambo Martha är lydnadsfrälst.

Jag gillar det lite hysteriska utan tillstymmelse till neddrag för dubbelkommandon medan Martha uppskattar det mer kontrollerade och detaljrika. Man skulle kunna säga att detta även speglar våra personligheter.

Hur hon då tänkte när hon satte mig som speaker på Lydnads SM 2018 är för mig fortfarande en gåta. Det här var inte en liten klubbtävling för de närmaste sörjande. Nej här snackar vi ett mästerskap att skriva in i historieböckerna med anledning av SBK:s 100-års jubileum.

'Du får vara speaker'

Jag minns så väl när vi satt där vid frukostbordet, jag djupt försjunken i filskålen och Martha i sina funktionärslistor. Plötsligt tittade hon stressat upp på mig där jag satt, med fil runt hela munnen och taktfast tuggande på mina flingor.

”DU! Du får vara speaker om jag inte hittar nån annan!” Jag kan lova att det inte var läge att säga något annat än ett lugnande 'ja, det löser vi'. Veckorna gick och den där speakern som skulle ta över mitt tillfälliga namn på listan dök aldrig upp (högst oklart om Martha fortsatte leta efter den där morgonen).

Dagen kom och jag blev inpaketerad i ett litet tält i riktning mot en av de fyra ringarna med en mick i handen och uppmaningen 'sköt dig nu'.

Jag såg framför mig att jag skulle få njuta av massa fartfylld lydnad, kanske inte riktigt samma fart som i agility, men snubblande nära i alla fall. Jag fick fritt följ, närmare bestämt 81 fria följ och som ett litet plåster på såren lika många apporteringsdirigeringar. 

Agilitynörden väcktes till liv

För de som inte vet tar fritt följ cirka 3-4 evighetslånga minuter och innehåller det mesta utom fart och höga poäng, tänk 'Älgvandringen'. Man kan säga att det var lite svårjobbat att locka publik till just min ring och det var väl någonstans här som jag började få feeling och agilitynörden i mig väcktes till liv.

Jag visste sen innan att lydnadsfolk var en annan kategori än agilityfolk. Inom agilityn är det mycket ljud både på och utanför plan, publiken manar på stackarn där ute på banan med uttryck som 'SPRIIIING', 'HELA VÄGEN', 'RÖR PÅ DIG'.

Inom lydnaden är det (oftast) en mer stillsam applåd när momentet är över. Jag hade fått tydliga direktiv av Martha att inte störa ekipaget på plan under momenten, något jag skulle säga att jag ändå skötte hyfsat.

Det var väl mer mellan momenten som det barkade lite när jag körde enligt mottot 'explosivt positiv' och även hittade ON-knappen till musikanläggningen. Till mitt försvar så började folk flockas runt ringen och plötsligt kändes det som att fritt följ var en riktig publiksport.

Även om jag till en början kände mig ganska missanpassad i sammanhanget gick det fort över till eufori. Att blanda funktionärer mellan olika hundsporter visade sig vara en fantastisk kombination för min del. Vilket stresspåslag det gav den stackars funktionärsansvarige, som tappert fick titta på, är en annan historia.

Då är det vår hund

Men det är inte bara jag som har varit lite missanpassad på SM, även Marthas border collie Alan har sina SM-minnen. Ja, inte på planen då eftersom han aldrig kvalade till något SM.

Martha lovade nämligen att han aldrig skulle behöva vare sig träna eller tävla lydnad om han satte det där tredje förstapriset som gav honom championatet. Sagt och gjort, sen dess har han sluppit allt vad lydnad heter (han verkar även inkludera allmänlydnad i det löftet).

Det var SM i Värnamo 2022 och jag hade äran att vara speaker igen. Plötsligt kom en kvinna fram till mig och sa att man hade hittat en lösspringande border collie (den rasen är sannerligen en bristvara på Lydnads SM tänkte jag lite ironiskt).

Hon beskrev hunden som en svart/vit, korthårig hane med ett blått öga... ja den här beskrivningen känner man ju igen. Jag frågade om han lyssnade till namnet Alan varpå kvinnan raskt pinnade iväg för att testa.

Agilitysnabbt var hon tillbaka och uppgav lite nedslaget att nej, det gjorde han inte. 'Ja, då är det Alan' kunde jag stillsamt konstatera och basunerade sedan ut i högtalarna att Martha gärna fick komma till speakertältet där hennes förrymda lydnadshund väntade.

Just där och då tror jag även att Martha kände att Alans SM framträdande var mer som en skuren bearnaise.


Dela artikeln

Forskning

Att ta hand om hunden kan vara bra för barn

Att hjälpa till att mata, sköta och ta hand om familjens hund kan hänga ihop med viktiga förmågor hos barn. En ny studie visar att barn som är mer delaktiga i hundens skötsel också har bättre arbetsminne och lättare att styra sin uppmärksamhet och sina impulser.

Redaktion
Redaktion 8 oktober, 2026 • 2 minuters läsning
AdobeStock_469808757
Barn som hjälper till att sköta hunden har lättare att styra sitt beteende. Adobe.stock

Föräldrar och vårdnadshavare till 293 barn mellan fyra och tolv år deltog i studien. Av barnen levde 151 med hund och 142 med katt. Föräldrarna fick svara på frågor om barnets relation till djuret, hur mycket barnet deltog i skötseln och om barnets arbetsminne och förmåga att kontrollera uppmärksamhet, beteende och känslor.

Resultaten visade att barn som var mer engagerade i skötseln av familjens hund också skattades högre när det gällde både arbetsminne och förmågan att hejda impulser och styra sitt beteende. Barn som hade färre svårigheter i relationen till hunden hade också starkare förmågor inom dessa områden. Samma mönster syntes bland barn som levde med katt.

Däremot spelade det känslomässiga bandet till djuret ingen tydlig roll. Forskarna såg inget samband mellan hur starkt känslomässigt barnet var fäst vid hunden eller katten och de undersökta förmågorna. Det kan alltså vara den aktiva kontakten och ansvaret för djuret, snarare än enbart närheten till det, som har betydelse.

Små uppgifter kan göra skillnad

En möjlig förklaring är att djurskötsel ställer små krav på barnet i vardagen. Det gäller till exempel att komma ihåg när hunden ska få mat eller behöver annan omvårdnad, men också att uppmärksamma djurets behov och anpassa sitt eget beteende efter dem. Sådana uppgifter skulle enligt forskarna kunna bidra till att träna de exekutiva funktionerna.

Studien visar dock bara ett samband och kan inte säga vad som är orsak och verkan. Det kan lika gärna vara så att barn som redan har bättre arbetsminne och impulskontroll tar större ansvar för familjens djur. För att kunna avgöra om själva djurskötseln bidrar till utvecklingen behövs därför studier som följer barn över längre tid.


Dela artikeln

Tävling

Dubbla VM guld i Rallylydnad till Sverige

Sverige tog hem både lagguldet och det individuella guldet vid VM i rallylydnad i Danmark. Fem svenska ekipage gick vidare till final, där Solveig Nyvold och Silas tog plats högst upp på prispallen. En helg fylld av fina rundor och svensk segerglädje.

Maria Larsson 6 oktober, 2026 • 2 minuters läsning
Webbild liggande
Det var ett glatt svenskt lag som firade dubbla segrar! Louise Karlsson


Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Brukshunden använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.