Med våren kommer också förgiftningarna!  Snus, fimpar, tabletter i olika former och matrester som kommer fram när snön försvinner är några orsaker till att hunden kan bli förgiftad.

Agria Vårdguide, som erbjuder digital veterinärrådgivning, har mött våren med en ökad tillströmning av förgiftade hundar. Ökningen handlar om akuta förgiftningar som främst orsakats av fimpar, snus, tabletter som amfetamin och e-cigaretter. Men också om kvarlämnade rester efter picknickar i parker eller på grillplatser i naturen, eller skämd eller möglig mat i hemmet som hamnat i fel mun.

Caroline Jangdal, veterinär på Agria Vårdguide, tipsar om hur djurägaren kan skydda sin hund och tecken på förgiftning.

– Nyfikna hundnosar hittar snart det som kommer fram när snön tinar. Här gäller det för husse och matte att vara uppmärksamma på vad hunden sätter i sig.

En annan orsak till årstidens förgiftningar är överdos av fästingmedicin som kan drabba hundar som får för täta doser.

– Det är inte lätt att komma ihåg doseringsintervallen då det kan vara en gång i månaden eller var tredje månad beroende på preparat. Tipset är att skriva upp datumet när hunden får sin fästingmedicin och när nästa dos ska ges. Lägg till exempel in en påminnelse i mobilen när det är dags för nästa dos.

Tecken på förgiftning och behandling

Vanliga tecken på att hunden blivit förgiftad är kräkning, diarré, ökat saliv och symtom från nervsystemet som skakningar och vinglighet. Via digital veterinärrådgivning får djurägaren hjälp med en första bedömning av hundens symtom och eventuella vårdbehov samt rekommendation om nästa steg. Akuta fall hänvisas alltid till närmsta fysiska klinik för rätt undersökning och behandling.

Behandlingen vid förgiftningar varierar beroende på vad hunden har ätit och hur mycket den har fått i sig. Det är viktigt att veta hur lång tid som gått sen intag och om djurägaren är säker på att hunden verkligen fått i sig något giftigt. Veterinären tar också hänsyn till hundens ras och ålder för att ge rätt råd utifrån varje individuell situation. Väl på kliniken bestämmer veterinären den lämpligaste behandlingen för varje enskilt fall.