När hjärtat slår i samma takt
Bandet mellan hund och människa märks även i kroppen. En finsk studie visar att hundars och deras ägares hjärtfrekvensvariabilitet hänger samman när de är tillsammans – ett fynd som ger nya insikter om relationen.
Att hundar och människor kan stå varandra nära känner många hundägare igen. Forskare vid Jyväskylä universitet i Finland har undersökt hur samspelet också kommer till uttryck i kroppens reaktioner.
I studien registrerades hjärtfrekvensvariabilitet och aktivitetsnivåer hos 30 hundar och deras ägare under vila, lek och positiv interaktion. Hundarna tillhörde raser som avlats för att samarbeta med människor, bland annat vallhundar och retrievers. Studien är delvis finansierad av Agria SKK forskningsfond.
– Vi ser tydligt att det fysiologiska och beteendemässiga bandet mellan hundar och deras ägare kan likna den emotionella kopplingen som finns i mänskliga anknytningsrelationer, säger Miiamaaria V. Kujala, forskare vid Jyväskylä universitet.
Samband under vila och lek
Hjärtfrekvensvariabilitet, HRV, beskriver variationen i tid mellan hjärtslagen och används som ett mått på kroppens reglering av bland annat stress och återhämtning. Det handlar alltså inte om att hundens och ägarens hjärtan slår exakt lika fort.
Under viloperioderna såg forskarna ett samband mellan hög HRV hos ägaren och hög HRV hos hunden. Även aktivitetsnivåerna hängde samman under lek och samspel.
– Den största överraskningen var dock att hundägarens hjärtfrekvensvariabilitet bäst förklarades av hundens hjärtfrekvensvariabilitet. Det visar att hunden faktiskt påverkar ägaren lika mycket som ägaren påverkar hunden och att bandet är ömsesidigt, säger Miiamaaria V. Kujala.
Båda parter i fokus
Forskarna såg också samband mellan hundens HRV och både hundens storlek och ägarens temperament. Större hundar hade högre HRV, liksom hundar vars ägare hade en större benägenhet att oroa sig och reagera på negativa händelser.
En viktig del av undersökningen var att hundens och ägarens mätningar gjordes samtidigt. Enligt Kujala har tidigare forskning främst fokuserat på den ena parten.
– Den emotionella och fysiologiska ömsesidiga påverkan tycks vara en grundläggande del av relationen – och kan hjälpa oss att skapa ännu bättre samspel, tryggare anknytning och mer välmående för både människor och hundar, avslutar Miiamaaria Kujala.
