Diabetes typ 1 är relativt vanligt bland medelålders och äldre hundar. Tikar och vissa raser, till exempel jämthund, löper större risk att drabbas. Utöver ålder och övervikt kan även infektioner, immunrelaterade sjukdomar, vissa läkemedelsbiverkningar och ärftliga faktorer bidra till att sjukdomen utvecklas. I stora drag liknar både orsaker och symtom dem man ser hos människa.

– Hos tikar kan diabetes i vissa fall utlösas i samband med dräktighet eller löp. De ökade nivåerna av progesteron minskar känsligheten för insulin vilket liknar en insulinbrist, säger veterinären Nina Kjellerstedt.

Om sjukdomen hänger samman med hormonella förändringar kan en kastration göra att tillståndet går tillbaka. Därför rekommenderas det ibland som en del av behandlingen, eller i förebyggande syfte. Det är ingen garanti för att sjukdomen inte utvecklas, men kan minska risken eller bromsa förloppet.

Vanliga tecken på diabetes

Diabetes innebär att bukspottkörteln inte längre producerar tillräckligt med insulin, det hormon som håller blodsockret stabilt. Kroppen börjar då bryta ner fett och muskler för att få energi. När blodsockret stiger följer socker med urinen och drar med sig vätska. Hunden kissar mer, blir törstigare och riskerar att bli uttorkad.

– Samtidigt går många hundar ner i vikt, trots att aptiten kan vara oförändrad eller till och med öka. Kroppen får inte tillgång till energin den behöver, och börjar därför bryta ner sina egna reserver, säger Nina Kjellerstedt.

Bildtext: Grå starr kan vara ett tecken på diabetes.

Andra symtom kan vara trötthet, nedsatt ork och ibland kräkningar. Hunden kan upplevas som mer nedstämd eller allmänt påverkad. Ett inte helt ovanligt symtom är grå starr som kan utvecklas snabbt. Linsen i ögat blir grumlig, vilket försämrar synen. Det drabbar båda ögonen och kan behandlas kirurgiskt.

Diagnosen ställs genom klinisk undersökning och blodprover där blodsockernivån är central. Ofta analyseras även fruktosamin, ett värde som visar hur blodsockret har legat över tid. Samtidigt kontrolleras andra blodvärden, som lever och njure, för att få en bild av hur övriga organ fungerar. Ett urinprov tas också, eftersom socker i urinen är vanligt vid diabetes.

Kronisk sjukdom med god prognos

En vanlig missuppfattning bland djurägare är att en diabetesdiagnos automatiskt innebär att hunden måste avlivas. Den föreställningen lever kvar från en tid då kunskapen och behandlingsmöjligheterna var mer begränsade, eller när sjukdomen upptäcktes först i ett sent och allvarligt skede.

– I dag ser situationen annorlunda ut. I de allra flesta fall finns goda möjligheter att behandla sjukdomen och ge hunden en stabil och fungerande vardag. En diabetesdiagnos är en allvarlig, men inte hopplös prognos, säger Nina Kjellerstedt.

Samtidigt måste man se till helheten. Hundens ålder, allmäntillstånd och andra eventuella sjukdomar påverkar både behandlingsval och livskvalitet. Tillsammans med veterinären behöver man därför gå igenom vad behandlingen innebär i praktiken.

Bildtext: Ökad törst är ett vanligt symtom.

Kost, motion och insulin

Behandlingen bygger på tre grundpelare: anpassad kost, regelbunden motion och i de flesta fall även insulinbehandling. För många hundar räcker det inte med enbart livsstilsförändringar.

– Djurägaren får ge insulinsprutor i nackskinnet två gånger om dagen. För de flesta blir det snabbt rutin. Till en början krävs också regelbundna återbesök för att ställa in rätt dos, säger Nina Kjellerstedt.

I vissa fall får djurägaren använda urinstickor hemma för att följa sockerhalten. Eftersom hundar inte tydligt kan signalera när blodsockret sjunker ger man hellre för lite insulin till en början. För mycket insulin kan leda till lågt blodsocker (hypoglykemi) vilket kan vara farligt och i värsta fall orsaka medvetslöshet.

När det gäller maten rekommenderas ofta att dela upp fodret i flera mindre portioner över dagen för att undvika kraftiga blodsockersvängningar. Man ska också undvika småätande och spontana mellanmål eftersom de kan störa balansen.

Regelbunden motion är en viktig del av behandlingen. Fysisk aktivitet hjälper till att stabilisera blodsockret och motverkar övervikt, vilket är extra viktigt eftersom många diabeteshundar behöver gå ner i vikt.

Bildtext: Regelbunden motion stabiliserar blodsockret.

Leva ett normalt aktivt liv

Att ha en hund med diabetes innebär en omställning. Behandlingen kräver regelbundenhet och planering. Insulinet ska ges på bestämda tider och hunden kan inte lämnas ensam längre perioder utan tillsyn. För den som är van vid en spontan vardag kan det kräva viss anpassning.

Samtidigt vittnar många om att rutinerna snabbt blir en naturlig del av livet. Kunskap om sjukdomen och behandlingen gör det lättare att få vardagen att fungera.

– Målet är att hunden i så stor utsträckning som möjligt ska kunna återgå till ett normalt och aktivt liv. De flesta hundar svarar bra på behandlingen och kan, med rätt insatser, leva ett gott liv under lång tid, säger Nina Kjellerstedt.

Det viktigaste för att uppnå en stabil blodsockernivå är rätt insulindos, regelbunden utfodring och konsekvent motion. Även om diabetes är en kronisk sjukdom är den i de flesta fall möjlig att kontrollera.

Fakta: Diabetes hos hund

Bildtext: Robert och Mulle är ett bra team.

Att förhöra ett barn som varit med om sexuella övergrepp, våld eller nätbrott, är en av polisens svåraste uppgifter. I Region Väst ställer polisens förhörshundar, labradorerna Doffe, 9 år, och Mulle, 3 år, gärna upp med en hjälpande tass.

– Det var en hundförare, Karl Persson i Halland, som kom på idén med förhörshundar. Vi tyckte det var ett väldigt bra initiativ och ville utveckla det vidare, säger Robert Lindström, hundförare, instruktör och besiktningsman vid Polismyndigheten Region Väst.

Mulle bor hos Robert och Doffe hos Karl i Halland. Båda hundarna ägs av Polismyndigheten och arbetar tillsammans med flera barnförhörsledare. Målgruppen är främst barn, men hundarna används också vid förhör med vuxna med intellektuell funktionsnedsättning som räknas som särskilt utsatta brottsoffer.

Bildtext: Karl och Robert tillsammans med Doffe och Mulle.

När det är dags för förhör får barnet själv välja om det vill ha med en hund. Blir svaret ja inleder barnförhörsledaren med att berätta vad hunden heter, hur gammal den är och låter barnet ställa frågor. Det blir en isbrytare och gör stämningen mer avslappnad. Hunden ligger sedan i soffan bredvid barnet under hela förhöret, nära nog för att när som helst kunna sträcka ut en hand och klappa.

Från skepsis till samarbete

Vissa inom organisationen var till en början lite skeptiska till om förhörshundar verkligen tillförde något. Det har förändrats med tiden och i dag fungerar samarbetet bra. I flera förhör där förväntningarna från början varit låga har hundens närvaro haft stor betydelse, och i vissa fall varit avgörande för att barnet faktiskt valt att berätta.

– Ibland går det att se hur kontakten med hunden blir mer intensiv när samtalet närmar sig känsliga eller svåra delar. Barnet söker mer fysisk kontakt eller talar direkt till hunden när de mest jobbiga detaljerna ska berättas, säger Robert.

Det händer också att barnen tillfälligt glömmer bort kameran när det är paus och börjar prata spontant med hunden, till exempel berömma den för att den är duktig som orkar sitta kvar och lyssna. I några fall har barn även uttryckt en önskan om att få ha med samma hund vid eventuella uppföljande förhör.

Bildtext: Barnförhörsledaren Maria visar hur barnet sitter nära Mulle i förhörsrummet.

Robert följer förhöret i realtid i ett angränsande rum tillsammans med andra berörda. Hans uppgift är att observera hunden och gripa in vid behov.

– Det som berört mig mest har inte varit själva berättelserna, utan att se hur barnen, trots att de varit med om något mycket svårt, ändå kan lämna med ett leende. Att se dem skratta, säga hej då till hunden och ibland komma tillbaka en sista gång för att klappa Mulle känns som ett fint och meningsfullt avslut - och ett tecken på att insatsen faktiskt gjort skillnad.

Noggrant urval och träning

Roberts roll är främst att ringa in vilken typ av hund som passar för uppdraget. Det kräver en trygg och stabil hund med ett genuint intresse för människor. Den ska trivas nära barnet, vara lugn och aldrig ta över eller störa förhöret.

Träningen har fokuserat på att hunden ska kunna ligga lugnt en längre tid i en informell platsliggning. Det finns alltid en filt och vatten i förhörsrummet, så att hunden kan dra sig undan vid behov.

Bildtext: Doffe och Mulle tar sin uppgift på största allvar.

För första gången i Polismyndighetens historia har också utseendet spelat roll vid val av hundras. Idealet var en medelstor hund – tålig men inte så stor att den känns skrämmande.

– Den samlade bilden var att labradoren passar väl för uppdraget, både till temperament och utseende, säger Robert. Mötet är ofta kort och eftersom barnet själv väljer om hunden ska vara med måste den direkt upplevas som snäll och trygg.

Fler förhörshundar på väg

Ett centralt mål är att skapa en nationell standard, där samma kontroller och bedömningar gäller oavsett var i landet hunden används.

– Innan en hund tas i tjänst ska den godkännas av särskilt utsedda besiktningsmän och genomgå fördjupade prov med fokus på hantering, tillgänglighet och förmåga att slappna av under längre förhör, säger Robert. Vi vill skapa ett likvärdigt och kvalitetssäkrat system liknande det för patrullhundar.

Ambitionen nu är att steg för steg bygga ut verksamheten och införa arbetssättet med förhörshundar i fler regioner. Många privatpersoner har också visat intresse för att utbilda hundar, både av ideella skäl och av vinstintresse.

Bildtext: Robert och Mulle har bland annat varit med i TV4 Nyhetsmorgon för att berätta om sitt uppdrag.

– Men eftersom förhör är en del av pågående förundersökning får bara behörig personal vara med. Det går därför inte att ha utomstående personer i medhörningsrummet eller låta externa aktörer delta i verksamheten, säger Robert.

Även om effekterna fortfarande utvärderas vetenskapligt går det redan nu att se tydliga mönster. Med hunden i rummet orkar fler barn berätta. Samtidigt avlastas förhörsledarna – hunden kan ge ordlös tröst utan att deras professionella roll rubbas.

Fakta: Polisiär tjänstehund vid barnförhör

Projektet Polisiär tjänstehund vid barnförhör är en del av den större studien En hjälpande tass? Tjänstehundens roll i barnförhör med särskilt utsatta brottsoffer vid Göteborgs universitet. Forskningen finansieras av Brottsofferfonden och sker i samarbete med Polismyndigheten, Region Väst.

Syftet med projektet är att från olika perspektiv utvärdera om tjänstehundar kan användas som stöd i barnförhör med särskilt utsatta brottsoffer. Dit räknas personer drabbade av våld i nära relationer, sexualbrott, våldtäkter och brott mot barn, där utsattheten ofta är kopplad till beroendeställning, ålder eller tidigare trauma.