Inspiration

Lika som bär

Redaktionen 16 september, 2024 • Uppdaterades 16 april, 2025 • 2 minuters läsning

Man skämtar ofta om att ägare börjar likna sina husdjur, men verkligheten kan vara att din personlighet påverkar vilken hundras du väljer. Tidigare forskning har föreslagit ett samband mellan dominerande personlighetstyper, som öppenhet, extroversion och samarbetsvillighet, och valet av hund.

Angelo Sorbello, vd för Pet Sprint, ett hälso- och wellnessföretag för hundar, tror att detta fenomen kan vara kopplat till den senaste trenden att humanisera våra husdjur och prioritera mycket personliga livsstilsval för oss själva.

– Det finns många personlighetstester och olika ramverk för att dela upp olika aspekter av våra personligheter och utse en som dominerande. Här använder vi fyra huvudsakliga personlighetstyper: öppenhet, samvetsgrannhet, extrover och samarbetsvillighet.

Fyra personlighetstyper och val av hund

Öppenhet är ett personlighetsdrag som kännetecknas av en hög nivå av nyfikenhet, kreativitet och uppskattning för nya erfarenheter och idéer. Personer med hög öppenhet är ofta fantasifulla, öppensinnade och intresserade av konst och kultur. De värdesätter ofta det som är unikt och mångfald. Små raser som chihuahua passar bra för dem. De små hundarna är kända för sina distinkta personligheter, som harmoniserar med deras ägares fantasifulla och okonventionella natur.
Samvetsgranna människor är mycket organiserade, ansvarstagande och pålitliga. De är kända för sin noggrannhet, pålitlighet och systematiska inställning till livet. Ägare som har höga poäng på samvetsgrannhet tenderar att dras till hundraser som bulldoggar. De ses ofta som jordnära, stabila följeslagare som passar bra in i en strukturerad livsstil. Deras lugna temperament och låga underhållskrav överensstämmer med någon som värdesätter pålitlighet och praktikalitet.
Extroverta individer är ofta entusiastiska och självsäkra. De tycker om att umgås med andra, är utåtriktade och sociala, och har mycket energi. För extroverta personer är raser som labrador retriever och andra herde- och jakthundar ett idealiskt val. Herdehundar avlades för att valla boskap, medan jakthundar ursprungligen användes för att hämta vilt. Båda kategorierna är vanligtvis energiska och gillar att knyta starka band med sina ägare. Labradorer, som är kända för sin vänliga och sociala natur, passar bra med extroverta individer som njuter av en aktiv, social livsstil. Det är energiska hundar som älskar att umgås med människor och passar bra för familjer eller personer som ofta har gäster eller spenderar mycket tid utomhus.
Egenskaper som vänlighet, empati och en samarbetsvillig natur definierar samarbetsvilliga individer. Människor med hög samarbetsvillighet är generellt medkännande, omtänksamma och villiga att hjälpa andra. De värdesätter harmoniska relationer och ses ofta som stödjande och omhändertagande. Raser som golden retriever passar dem därför väl. De är kända för sin milda och kärleksfulla natur, vilket gör dem till utmärkta följeslagare för den som prioriterar vänlighet och kamratskap. Deras lojala och tillgivna beteende stämmer perfekt med deras ägares omvårdande och empatiska natur.

(Källa: https://petsprint.com/)

Träning

Talknappar öppnar för nya samtal

Det tog flera månader innan Connie började använda talknapparna. Nu kan ett tryck betyda att hon, som matte Anna Wikström tolkar det, vill ha ett tuggben i sängen. Men den största förändringen är kanske att Anna har blivit bättre på att lyssna, även när Connie inte trycker på någon knapp.

Karin Wandrell 10 oktober, 2026 • 6 minuters läsning

Första gången Anna Wikström, som är medlem i SBKs Stockholmsavdelning, insåg att hennes welsh springer spaniel Connie verkligen förstod hur hon skulle använda talknapparna var en sen kväll när de var ensamma hemma.

– Vi hade varit ute, hon hade bajsat och det var dags att gå och lägga sig. Då gick hon fram och tryckte: ”Ut! Ut! Ut!”. Vi gick till hundgården, och där behövde hon bajsa igen. Hon var dålig i magen. För mig är det tydligt att hon har lärt sig att hon kan använda knapparna när det behövs och det har följt med oss ända sedan dess.

Från forskning till Facebook

Talknapparna är en...

Forskning

Att ta hand om hunden kan vara bra för barn

Att hjälpa till att mata, sköta och ta hand om familjens hund kan hänga ihop med viktiga förmågor hos barn. En ny studie visar att barn som är mer delaktiga i hundens skötsel också har bättre arbetsminne och lättare att styra sin uppmärksamhet och sina impulser.

Redaktion 8 oktober, 2026 • 2 minuters läsning

Föräldrar och vårdnadshavare till 293 barn mellan fyra och tolv år deltog i studien. Av barnen levde 151 med hund och 142 med katt. Föräldrarna fick svara på frågor om barnets relation till djuret, hur mycket barnet deltog i skötseln och om barnets arbetsminne och förmåga att kontrollera uppmärksamhet, beteende och känslor.

Resultaten visade att barn som var mer engagerade i skötseln av familjens hund också skattades högre när det gällde både arbetsminne och förmågan att hejda impulser och styra sitt beteende. Barn som hade färre svårigheter i relationen till hunden hade också starkare förmågor inom dessa områden. Samma mönster syntes bland barn som levde med katt.

Däremot spelade det känslomässiga bandet till djuret ingen tydlig roll. Forskarna såg inget samband mellan hur starkt känslomässigt barnet var fäst vid hunden eller katten och de undersökta förmågorna. Det kan alltså vara den aktiva kontakten och ansvaret för djuret, snarare än enbart närheten till det, som har betydelse.

Små uppgifter kan göra skillnad

En möjlig förklaring är att djurskötsel ställer små krav på barnet i vardagen. Det gäller till exempel att komma ihåg när hunden ska få mat eller behöver annan omvårdnad, men också att uppmärksamma djurets behov och anpassa sitt eget beteende efter dem. Sådana uppgifter skulle enligt forskarna kunna bidra till att träna de exekutiva funktionerna.

Studien visar dock bara ett samband och kan inte säga vad som är orsak och verkan. Det kan lika gärna vara så att barn som redan har bättre arbetsminne och impulskontroll tar större ansvar för familjens djur. För att kunna avgöra om själva djurskötseln bidrar till utvecklingen behövs därför studier som följer barn över längre tid.