En ny studie har undersökt förhållandet mellan en hunds utseende och hur uttrycksfulla de verkar vara när de kommunicerar med sina mänskliga följeslagare.

Domesticeringen av hundar har gjort att vi utvecklat ett unikt förhållande till våra djur. Med tiden har hundarna även lärt sig att förstå både våra verbala och icke-verbala sätt att kommunicera.

Men enligt forskare vid George Washington University kan människor göra mer för att bättre förstå sina lurviga följeslagare, och en hunds ansiktsmarkeringar kan vara en nyckel till att möta dem halvvägs.

I en ny artikel publicerad i tidskriften Animals fann forskare från GW Primate Genomics Lab att hundar med enfärgade ansikten och utan markeringar av något slag verkar göra fler ansiktsrörelser eller uttryck när de interagerar med sina mänskliga följeslagare än hundar med mer komplexa ansiktsmarkeringar som flerfärgade eller mönstrade ansikten.

Studien fann också att människor är ganska bra på att bedöma sina hundars nivåer av uttrycksförmåga totalt sett, men personer med hundar i åldrarna 2–7 år är mer exakta när det gäller att bedöma sin hunds uttrycksnivå om hunden har ett mer enhetligt utseende.

Studien omfattade över 100 hundar och deras ägare. Forskarna bad varje studiedeltagare att spela in sina hundar under fyra olika förhållanden och använde sedan ett standardiserat kodningssystem, DogFACS, för att analysera varje hunds beteende. Sedan skapades ett nytt system för att skala och utvärdera ansiktsmarkeringar och mönster på hundarnas ansikten.

– När hundar blir mer och mer integrerade i det mänskliga samhället är det viktigt att vi förstår hur de kommunicerar med oss och hur vi bättre kan kommunicera med dem, säger Courtney Sexton, studiens huvudförfattare. Att veta vad hundar försöker berätta för oss och vad de kan tänka eller känna kan verkligen förbättra både deras upplevelse och vår när vi är tillsammans.