Aktuellt & Nyheter

Kunglig gåva till hundägare

Redaktion 8 maj, 2019 • Uppdaterades 16 april, 2025 • 2 minuters läsning

I Drottningholms slottspark, strax väster om Stockholm, ligger den så kallade hundön. Här har hundar tillåtelse att året runt springa fritt i en vacker omgivning av gamla ekar och statyer, dammar, slingrande kanaler och små broar. Ön är mycket populär bland Stockholms hundar och hundägare, och även kung Carl XVI Gustaf kan ses promenera här med sin bayerska viltspårhund Brandie.

På sin födelsedag den 30 april tog kungen tillsammans med Brandie och drottning Silvia en morgonpromenad genom parken för att inviga hundöns nybyggda paviljong. Det var en solig morgon och ett hundratal hundägare och andra intresserade hade hörsammat den inbjudan som annonserats på ön.

Kungens eget initiativ
Vid invigningen berättade kungen att han länge tyckt att det behövts ett väderskydd på ön, men att det tagit några år att få tillstånd för byggnationen. Paviljongen, som är ritad av slottsarkitekt Erland Montgomery, är en gåva till alla som besöker ön.

Under invigningen sprang ett femtiotal glada hundar omkring på ön, omedvetna om den högtidliga stunden. Kungen var på ett strålande humör och gav sig tid till några vidare funderingar kring hundöns egentliga namn, Ormholmen:
– Jag har aldrig sett några ormar här. Jag bestämmer att den från och med nu ska heta Hundholmen. Kan jag göra det? Ja, det kan jag… jag är ju kung!

Efter invigningen, sång och ett fyrfaldigt leve för födelsedagsjubilaren bjöds alla närvarande på fika med kaffe och kanelbullar. Sedan var det dags för kungen att byta fritidskläderna mot uniform och åka in till det officiella födelsedagsfirandet i Stockholm. Allt medan hundarna på Hundholmen glatt lekte vidare och deras ägare provsatt bänkarna i den nya paviljongen.

Kungligt hundintresse
Medlemmar från närbelägna Mälarö brukshundklubb var förstås på plats under invigningen och berättade att de är mycket glada över att ha kungaparet boende i sin kommun. Kungen har ett stort hundintresse och bland annat har klubben vid flera tillfällen fått tillåtelse att använda kunglig skogsmark för sina tävlingar.

Bild 1: Kungen, Silvia och Brandie tillsammans med några av de hundar och hundägare som deltog vid invigningen. Foto: Sara Friberg/Kungliga Hovstaterna

Bild 2: Paviljongen är gjord i trä med skiffertak och bänkar på både ut- och insida. Högst upp tronar en vindflöjel där kungens egen hund Brandie är avbildad. Foto: Lars Högberg

Tävling

The Challenge – världens tuffaste bruksprov

Långa sök, oväntade föremål, tappad apport och kilometerlånga spår. The Challenge i Norge sätter både hund och förare på prov. Maria Brandel och hennes malinois Elsa var med för första gången - och kom hem med en lång lista på saker att träna vidare på.

Karin Wandrell 12 september, 2026 • 5 minuters läsning

The Challenge brukar beskrivas som världens tuffaste bruksprov och arrangeras av Norsk Brukshundsports Forbund (NBF). En av årets deltagare i Sølenstua i Norge var hundtränaren Maria Brandel med sin sjuåriga malinois Elsa.

– Det är ett ganska extremt bruksprov med tanke på hur mycket hunden ska göra under två dagar. Lydnad, två typer av fältsök, rapportering/rundering, tappad apport och spår. Tävlingen är begränsad till 50 ekipage och i år var det dessutom en lång väntelista. Det var sex svenska ekipage och resten var norrmän.

Sverker Lindblad, domare i uppletande, menar att det som framför allt...

Klubb/Medlem

En njure har aldrig stoppat Wilma

När Wilma var ett år upptäcktes att hon bara hade en fungerande njure. Då trodde veterinären Lena Pelander inte att hon skulle bli 15 år. I dag är Wilma fortfarande nyfiken på livet – och hänger gärna med på både utflykter, båtturer och vattenskoter.

Karin Wandrell 10 september, 2026 • Uppdaterades 11 september, 2026 • 6 minuters läsning

När Jenny-Lo Markström och Håkan Elissaon fick veta att Wilma, en blandning av vit herdehund, collie och schäfer, bara hade en fungerande njure var hon runt ett år gammal.

– Vi blev helt förstörda. Allt var så ovisst och vi visste inte om hon skulle överleva. Vi trodde att hennes liv var slut där och då, säger matte Jenny-Lo Markström.

Den ena njuren var betydligt mindre än den andra och fungerade knappt. Det går inte att bota så familjen fick rådet att följa utvecklingen med regelbundna kontroller för att upptäcka eventuella komplikationer i tid.

– Det var bara att gilla läget och ta en dag i...