Till huvudinnehållet

Klicka här för att se hur den nya webbplatsen fungerar.

Klubb/Medlem

”Jag flyger aldrig mer med hund”

Flygresan hem från Kroatien med malinoisen Neo slutade i blod, panik – och ett skadeståndskrav på en halv miljon kronor. Utan rätt försäkring kunde det ha blivit en ekonomisk mardröm för Eva Jansson.

Karin Wandrell
Karin Wandrell 16 juni, 2025 Uppdaterades 29 september, 2025 5 minuters läsning
Webbild liggande

Foto: Privat

Det var tänkt att bli ett härligt äventyr. Eva Jansson och hennes malinois Mallekrafts Neo skulle tävla i FCI IGP VM i Kroatien och för en gångs skull bestämde sig Eva för att flyga istället för att bila. Hon såg fram emot tävlingen och att få hänga med alla härliga människor där.

– Nerresan gick smidigt. Vi gjorde återigen en väldigt bra tävling, och jag är så stolt över Neo. Det var extra roligt eftersom jag gjorde en liknande resa 2019 med honom och hans mamma, SuperWinnah. Att få uppleva det igen med Neo kändes som om cirkeln slöts.

Men på hemresan började mardrömmen. Incheckning och lastning gick utan problem, även om planet var försenat. När Eva och hennes kamrat klev ombord såg de hundarna sitta i sina burar utanför.

– Väl på planet hörde vi hur de skällde i lastutrymmet. Det är ju ganska vanligt, så jag tänkte inte så mycket på det. Men sedan reagerade en passagerare längre fram och sa att det lät konstigt under golvet. Jag avfärdade det hela tills vi plötsligt blev stående på startbanan. Planet fick inte lyfta.

Privat
Privat

Mardrömmen på startbanan

När kaptenen bad hundägarna kliva fram insåg Eva att något var allvarligt fel. Hon fick på eget ansvar följa med ut på startbanan. Personalen hämtade ett bagageband och när de öppnade luckan rasade trasiga delar av inredningen ut. Neo hade lyckats bita sönder sin bur och tagit sig ut i lastutrymmet.

– Jag blev helt kall. Där stod en blodig Neo med skadad tass bland sönderbiten inredning och elkablar, men han la sig direkt när jag sa: ”Ligg”. Det var verkligen fruktansvärt att se. Hade planet hunnit lyfta är det inte säkert att någon hade överlevt.

Efter att ha lagt ett tryckförband om tassen blev Eva, hennes väninna och hundarna hämtade av en flygbuss. De blev erbjudna att flyga hem ett par dagar senare, men tackade nej. Efter några timmar hade de fått tag på en hyrbil, handlat det nödvändigaste och börjat rulla mot Sverige. Två dygn senare var de hemma.

– Jag åkte direkt till veterinären i Södertälje. Tassen var, som vi misstänkte, illa däran. De kollade även munnen och hittade en liten skada där. Neo var ändå ganska cool efteråt vilket förvånade mig. Han har aldrig reagerat negativt på att gå in i en bur, åka bil eller höra olika ljud – inte ens efter det här.

Privat
Privat

Kampen mot flygbolaget

När Eva sökte ersättning hos försäkringsbolaget blev det tvärnej. Hon fick själv stå för resekostnaderna som landade på ungefär 50 000 kronor.

– Hade det varit jag som blivit skadad, hade det varit en annan sak. Men eftersom det gällde hunden, så fanns inget stöd att få. Och hundförsäkringen täcker bara vanlig veterinärvård, inte något sånt här.

Det här är inget man tror ska kunna hända, menar Eva, som mådde otroligt dåligt efteråt. Hon släppte allt som hade med hundträning att göra eftersom hon helt enkelt inte orkade längre. Men det skulle bli värre.

– I slutet av november, nästan två månader senare, kom ett mejl från flygbolaget. De gav mig sex dagar att svara på ett ersättningsanspråk på strax under en halv miljon kronor. Och då krävde de bara ersättning för det materiella, inte för övriga skador, för att vara snälla. Det var verkligen en chock. Lilla jag mot ett stort flygbolag – jag visste inte ens var jag skulle börja. 

Privat
Privat

Se över dina försäkringar

Eva ringde i ren panik runt till sina närmaste vänner, som hjälpte henne att börja reda ut det hela. De fick i väg ett svar och gjorde en skadeanmälan via hemförsäkringen. Två veckor senare kom ett mejl där det stod att ärendet lagts ner och att försäkringsbolaget skulle ta kostnaden.

– Som tur var ingick en ansvarsförsäkring som täcker kostnaderna om tredje part blivit drabbad. Det var en enorm lättnad. Men det har kostat mig så mycket – både ekonomiskt och känslomässigt.

I dag vill hon uppmana andra att se över sina försäkringar noggrant innan de reser utomlands med hund.

– Det här är inte så ovanligt som man kan tro. Jag vet flera som råkat ut för liknande händelser. Jag trodde till exempel att det var en självklarhet att lastutrymmet var kameraövervakat. Jag trodde också att om det händer en olycka, så står flygbolaget för det. Men så är det inte.

I januari var Eva och Neo tillbaka på träningsplanen igen. De har några tävlingar inplanerade och förhoppningen är att kvala in till VM i Spanien.

– Men en sak är säker. Jag kommer aldrig mer att flyga med hund. Aldrig.

Hemförsäkring och ansvar för tredje part
De flesta hemförsäkringar innehåller ett ansvarsskydd. Det innebär att försäkringen kan täcka skador du orsakar på andra personer eller deras egendom – om du blir juridiskt ansvarig. Tänk på:

– Försäkringsbolaget gör en utredning innan ersättning betalas ut.
– En självrisk tillkommer.
– Det gäller inte vid uppsåtlig skada eller om du brutit mot lagen.

(Källa: Konsumenternas.se)

Transport av djur i lastutrymmet – vad gäller?
När djur reser i flygplanets lastutrymme gäller särskilda regler, men det finns inga generella krav på exempelvis kameraövervakning. Ansvar och rutiner varierar mellan flygbolag.

– Lastutrymmen där djur transporteras är normalt inte utrustade med kameror. Det innebär att djuren inte övervakas i realtid under flygningen.

– Flygbolag som SAS och Norwegian uppger att temperatur och lufttryck i lastutrymmet är anpassade för att likna passagerarkabinen, men det kan ändå förekomma variationer beroende på flygplanstyp och yttre förhållanden.

– En studie från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) visar att hundar kan uppleva ökad stress vid transport i lastutrymme jämfört med kabin. Ljud, ljus och separation från ägaren är faktorer som påverkar.


Dela artikeln

Forskning

Så påverkar rasen din hunds personlighet och beteende

Hundars beteende påverkas inte bara av uppfostran och miljö – även ras spelar roll. Det visar en ny studie där forskare har jämfört beteendet hos tre välkända hundraser: labrador retriever, schäfer och beagle.

Redaktion
Redaktion 24 februari, 2026 2 minuters läsning
Webbild liggande

Foto: Stock.adobe

Studien bygger på det etablerade frågeformuläret C-BARQ (Canine Behavioral Assessment and Research Questionnaire), som används internationellt för att kartlägga hundars beteende i vardagen.

I studien har hundägare fått svara på ett omfattande frågeformulär om sina hundars beteende i olika situationer, bland annat socialt beteende, rädsla, aggressivitet, lydnad, stress och aktivitetsnivå. Totalt omfattar C-BARQ över 100 frågor och ger en bred bild av hur hundar fungerar i sin hemmiljö, snarare än i testsituationer.

Resultaten visar tydliga skillnader mellan raserna. Labrador retriever beskrivs generellt som social, samarbetsvillig och relativt låg i aggressivitet, vilket ligger i linje med rasens vanliga användning som familjehund och assistanshund.

Schäfer uppvisar enligt studien högre grad av vaksamhet och skyddsbeteenden, samt större variation i stress- och reaktionsmönster. Beagle sticker ut genom hög nyfikenhet och självständighet, men också genom större benägenhet att följa dofter och visa lägre följsamhet i vissa vardagssituationer.

Rätt förväntningar ger tryggare hundliv

Forskarna betonar att resultaten inte ska tolkas som att en ras är ”bättre” eller ”sämre” än en annan. I stället handlar det om att olika raser har utvecklats för olika uppgifter, vilket fortfarande avspeglas i deras beteende. Studien visar också att individvariationerna inom varje ras är stora, och att uppväxtmiljö, träning och erfarenheter har stor betydelse.

En viktig poäng i studien är att bättre kunskap om rasrelaterade beteenden kan bidra till mer realistiska förväntningar hos hundägare. Genom att förstå vilka egenskaper som är vanliga inom en ras kan både val av hund och upplägg av träning och vardag anpassas bättre – något som i förlängningen kan minska problem, stress och omplaceringar.

Webbild liggande (1)
Bild: Stock.adobe

Forskarna lyfter även fram C-BARQ som ett värdefullt verktyg för både forskning och praktiskt hundägande. Eftersom formuläret bygger på ägares observationer i vardagen ger det en kompletterande bild till traditionella mentaltester.

Studien bidrar till den växande forskningen om hur genetik, rasbakgrund och miljö samverkar i hundars beteende – kunskap som är relevant både för uppfödare, instruktörer och vanliga hundägare.

Källa: Research Journal of Agricultural Science – beteendestudie baserad på C-BARQ-enkäten


Dela artikeln

Avel & Hälsa

Så jobbar rasklubbarna

Genom statistik, utbildning och nära samarbete med uppfödare tar rasklubbarna ett stort ansvar för sina rasers hälsa och mentalitet. Här delar Svenska Chodský pesklubben och Svenska Australian shepherdklubben med sig av hur de arbetar.

Karin Wandrell
Karin Wandrell 21 februari, 2026 Uppdaterades 23 februari, 2026 6 minuters läsning
Omslag bild

Foto: Privat



Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Brukshunden använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.