Till huvudinnehållet

Gör din röst hörd! Skicka in en debattartikel till redaktionen

Forskning

Hund ger visst skydd mot astma

Att växa upp med hund kan minska risken att utveckla astma, men för barn som redan har allergisk astma kan hund i hemmet samtidigt vara kopplat till en något ökad risk för akuta besvär. Det visar ny forskning som ger en mer nyanserad bild av hundens roll i barns luftvägshälsa.

Redaktion
Redaktion 9 juni, 2026 • 3 minuters läsning
Webbild liggande (1)
Stock.adobe

Astma är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn, och många familjer ställs inför frågan om husdjur påverkar symtomen. Forskningen har länge varit splittrad, men två nya studier pekar åt samma håll - tidpunkten för exponering verkar spela stor roll.

I en stor kanadensisk studie, CHILD study (Canadian Healthy Infant Longitudinal Development), följdes drygt 1 000 barn från födseln till fem års ålder. När barnen var tre månader gamla analyserades damm från hemmen för att mäta halter av bland annat hundallergen.

Vid fem års ålder undersöktes barnens lungfunktion och förekomst av astma. Resultaten visade att barn som exponerats för högre halter av hundallergen tidigt i livet hade ungefär halverad risk att utveckla astma jämfört med andra barn. De hade också något bättre lungfunktion – oavsett om de utvecklat astma eller inte.

Effekten var särskilt tydlig hos barn med genetiskt sämre förutsättningar för god lungfunktion, vilket tyder på att miljön tidigt i livet kan påverka lungornas utveckling i samspel med arvet.

Ingen ökad långsiktig svårighetsgrad

Samtidigt visar en stor svensk registerstudie från Karolinska institutet att situationen ser annorlunda ut för barn som redan har allergisk astma.

Forskarna följde 99 389 barn med astma och luftvägsallergi upp till 19 års ålder och analyserade hur kontinuerlig, ingen eller avbruten exponering för hund påverkade sjukdomens utveckling.

Webbild liggande
Foto: Stock.adobe

– Det finns begränsat med studier om det påverkar astmautfall hos barn med allergisk astma att leva med en hund eller att göra sig av med hunden, säger Catarina Almqvist Malmros, barnläkare och professor vid Karolinska institutet.

Resultaten visade inget tydligt samband mellan att leva med hund och utvecklingen av måttlig till svår astma över tid. Efter två, fyra och sex år var astmans svårighetsgrad liknande oavsett om barnen hade hund eller inte.

Något ökad risk för akuta besvär 

Däremot sågs en något ökad risk för akut astma, det vill säga episoder som kräver akutvård eller hög läkemedelsanvändning, hos barn som levde med hund. Det gällde även barn i familjer som gjort sig av med hunden, vilket tyder på att åtgärden i sig inte nödvändigtvis förbättrar utfallet.

– Våra fynd kan vara ett stöd i samtal mellan familjen och hälso- och sjukvårdspersonal. Att ha eller behålla hunden verkar inte påverka astmans svårighetsgrad långsiktigt, men det kan öka risken för akut astma något, säger Resthie Putri, postdoktor vid Karolinska institutet.

En möjlig förklaring är att hundallergen finns kvar länge i hemmiljön och dessutom är vanligt förekommande i exempelvis skolor. Studien kunde heller inte särskilja barn med specifik hundallergi från andra typer av luftvägsallergi.

En mer komplex bild

Sammantaget pekar forskningen på att hundens betydelse för barns astma inte är entydig. Tidig exponering kan ha en skyddande effekt, medan fortsatt exponering hos barn som redan utvecklat allergisk astma inte tycks påverka sjukdomens långsiktiga svårighetsgrad – men kan innebära en något ökad risk för akuta besvär.

Källor:

Protective effects of dog allergen and endotoxin for lung function and asthma, Journal of Allergy and Clinical Immunology, 2026.

Dog exposure and subsequent asthma outcomes in children with asthma and allergy, Journal of Allergy and Clinical Immunology: Global.


Dela artikeln

Tävling

NoM i bruks och IGP bjöd på blågul medaljglädje

Det kändes nästan lite overkligt att åka mot Danmark för att delta i Nordiska Mästerskapet i bruks och IGP. Förväntningarna var höga och det var förstås väldigt spännande!

Webbild liggande (kopia)
Jennifer Nordin 22 oktober, 2026 • 3 minuters läsning
Webbild liggande (1)
Anne Grethe Skjolseth

Dela artikeln

Forskning

När hjärtat slår i samma takt

Bandet mellan hund och människa märks även i kroppen. En finsk studie visar att hundars och deras ägares hjärtfrekvensvariabilitet hänger samman när de är tillsammans – ett fynd som ger nya insikter om relationen.

Redaktion
Redaktion 20 oktober, 2026 • 2 minuters läsning
Webbild liggande (kopia)
Adobe.stock

Att hundar och människor kan stå varandra nära känner många hundägare igen. Forskare vid Jyväskylä universitet i Finland har undersökt hur samspelet också kommer till uttryck i kroppens reaktioner.

I studien registrerades hjärtfrekvensvariabilitet och aktivitetsnivåer hos 30 hundar och deras ägare under vila, lek och positiv interaktion. Hundarna tillhörde raser som avlats för att samarbeta med människor, bland annat vallhundar och retrievers. Studien är delvis finansierad av Agria SKK forskningsfond.

– Vi ser tydligt att det fysiologiska och beteendemässiga bandet mellan hundar och deras ägare kan likna den emotionella kopplingen som finns i mänskliga anknytningsrelationer, säger Miiamaaria V. Kujala, forskare vid Jyväskylä universitet.

Samband under vila och lek 

Hjärtfrekvensvariabilitet, HRV, beskriver variationen i tid mellan hjärtslagen och används som ett mått på kroppens reglering av bland annat stress och återhämtning. Det handlar alltså inte om att hundens och ägarens hjärtan slår exakt lika fort.

Under viloperioderna såg forskarna ett samband mellan hög HRV hos ägaren och hög HRV hos hunden. Även aktivitetsnivåerna hängde samman under lek och samspel.

– Den största överraskningen var dock att hundägarens hjärtfrekvensvariabilitet bäst förklarades av hundens hjärtfrekvensvariabilitet. Det visar att hunden faktiskt påverkar ägaren lika mycket som ägaren påverkar hunden och att bandet är ömsesidigt, säger Miiamaaria V. Kujala.

Webbild liggande
Miiamaaria V. Kujala, forskare vid Jyväskylä universitet.Petteri Kivimäki

Båda parter i fokus 

Forskarna såg också samband mellan hundens HRV och både hundens storlek och ägarens temperament. Större hundar hade högre HRV, liksom hundar vars ägare hade en större benägenhet att oroa sig och reagera på negativa händelser.

En viktig del av undersökningen var att hundens och ägarens mätningar gjordes samtidigt. Enligt Kujala har tidigare forskning främst fokuserat på den ena parten.

– Den emotionella och fysiologiska ömsesidiga påverkan tycks vara en grundläggande del av relationen – och kan hjälpa oss att skapa ännu bättre samspel, tryggare anknytning och mer välmående för både människor och hundar, avslutar Miiamaaria Kujala.


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Brukshunden använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.