Forskning

Har hundar selektiv hörsel?

Redaktionen 16 januari, 2023 • Uppdaterades 16 april, 2025 • 1 minuts läsning

Det är lätt att bli frustrerad när din hund rutinmässigt ignorerar kommandon. Det är något de flesta hundägare sannolikt kommer att uppleva någon gång, vilket oundvikligen leder till frågan: har min hund selektiv hörsel?

Människor har förmågan att fokusera på specifika ljud även i bullriga och hörbart förvirrade miljöer. Vi har kognitiva förmågor att blockera vissa ljud, men det är svårare för hundar på grund av deras neurologiska förmågor.

Hundar fokuserar på det som är viktigt för deras välbefinnande och ställer in sig på ljud som handlar om mat, deras namn och disciplin.

– Hundar kan lära sig att svara exakt på dussintals kommandon, antingen genom att man pratar med dem eller genom att använda teckenspråk. Vissa raser verkar vara lättare att träna, speciellt om de har en genetisk predisposition för att följa kommandon, som hundar inom vallgruppen, säger Laura Kretschmer, senior forskare vid Canine Hearing Education and Testing Facility och Animal Bioacoustics Laboratory.

Så det kan vara så att vissa hundar är mer skickliga på att följa kommandon. Men enligt Evan MacLean, chef för Arizona Canine Cognition Center vid University of Arizona, kanske fokus på ”selektivt lyssnande” inte är det bästa sättet att förstå varför hundar ibland inte lyder kommandon.

Han menar istället att hundar använder ”selektiv uppmärksamhet” snarare än selektiv hörsel. Enligt Evan MacLean är det möjligt för hundar att selektivt fokusera på vissa auditiva stimuli och ignorera andra auditiva stimuli som de anser vara irrelevanta.

– Positiv, konsekvent och tydlig förstärkning är avgörande för hundinlärning, säger Laura Kretschmer. Negativ förstärkning och bestraffning kan hindra hundar från att lära sig och till och med få dem att göra uppror.

(Källa: Germanic News)

Forskning

Hund ger visst skydd mot astma

Att växa upp med hund kan minska risken att utveckla astma, men för barn som redan har allergisk astma kan hund i hemmet samtidigt vara kopplat till en något ökad risk för akuta besvär. Det visar ny forskning som ger en mer nyanserad bild av hundens roll i barns luftvägshälsa.

Redaktion 9 juni, 2026 • 3 minuters läsning

Astma är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn, och många familjer ställs inför frågan om husdjur påverkar symtomen. Forskningen har länge varit splittrad, men två nya studier pekar åt samma håll - tidpunkten för exponering verkar spela stor roll.

I en stor kanadensisk studie, CHILD study (Canadian Healthy Infant Longitudinal Development), följdes drygt 1 000 barn från födseln till fem års ålder. När barnen var tre månader gamla analyserades damm från hemmen för att mäta halter av bland annat hundallergen.

Vid fem års ålder undersöktes barnens lungfunktion och förekomst av astma. Resultaten visade att barn som exponerats för högre halter av hundallergen tidigt i livet hade ungefär halverad risk att utveckla astma jämfört med andra barn. De hade också något bättre lungfunktion – oavsett om de utvecklat astma eller inte.

Effekten var särskilt tydlig hos barn med genetiskt sämre förutsättningar för god lungfunktion, vilket tyder på att miljön tidigt i livet kan påverka lungornas utveckling i samspel med arvet.

Ingen ökad långsiktig svårighetsgrad

Samtidigt visar en stor svensk registerstudie från Karolinska institutet att situationen ser annorlunda ut för barn som redan har allergisk astma.

Forskarna följde 99 389 barn med astma och luftvägsallergi upp till 19 års ålder och analyserade hur kontinuerlig, ingen eller avbruten exponering för hund påverkade sjukdomens utveckling.

– Det finns begränsat med studier om det påverkar astmautfall hos barn med allergisk astma att leva med en hund eller att göra sig av med hunden, säger Catarina Almqvist Malmros, barnläkare och professor vid Karolinska institutet.

Resultaten visade inget tydligt samband mellan att leva med hund och utvecklingen av måttlig till svår astma över tid. Efter två, fyra och sex år var astmans svårighetsgrad liknande oavsett om barnen hade hund eller inte.

Något ökad risk för akuta besvär

Däremot sågs en något ökad risk för akut astma, det vill säga episoder som kräver akutvård eller hög läkemedelsanvändning, hos barn som levde med hund. Det gällde även barn i familjer som gjort sig av med hunden, vilket tyder på att åtgärden i sig inte nödvändigtvis förbättrar utfallet.

– Våra fynd kan vara ett stöd i samtal mellan familjen och hälso- och sjukvårdspersonal. Att ha eller behålla hunden verkar inte påverka astmans svårighetsgrad långsiktigt, men det kan öka risken för akut astma något, säger Resthie Putri, postdoktor vid Karolinska institutet.

En möjlig förklaring är att hundallergen finns kvar länge i hemmiljön och dessutom är vanligt förekommande i exempelvis skolor. Studien kunde heller inte särskilja barn med specifik hundallergi från andra typer av luftvägsallergi.

En mer komplex bild

Sammantaget pekar forskningen på att hundens betydelse för barns astma inte är entydig. Tidig exponering kan ha en skyddande effekt, medan fortsatt exponering hos barn som redan utvecklat allergisk astma inte tycks påverka sjukdomens långsiktiga svårighetsgrad – men kan innebära en något ökad risk för akuta besvär.

Källor:

Protective effects of dog allergen and endotoxin for lung function and asthma, Journal of Allergy and Clinical Immunology, 2026.

Dog exposure and subsequent asthma outcomes in children with asthma and allergy, Journal of Allergy and Clinical Immunology: Global.

Profilen

När handtecken ersätter ord

Hundarna har följt Kristina Blid genom glädje, tävlingar och gemenskap på brukshundklubben. När hon drabbades av ALS blev träningen också ett sätt att behålla livsglädje, motivation och kontakt med omvärlden.

Karin Wandrell 6 juni, 2026 • Uppdaterades 7 juni, 2026 • 6 minuters läsning

Bildtext: I oktober 2025 lyckades Kristina följa Iilik till ett championat i viltspår.

I augusti 2023 märkte Kristina Blid att något inte stod rätt till. Orden kom långsammare och hon behövde sänka taltempot för att få fram dem ordentligt. När hon fick sin ALS-diagnos hade hon redan förstått vad det handlade om.

– För mig innebär sjukdomen också affektlabilitet, vilket gjorde den första tiden väldigt jobbig. Jag blev bottenlöst ledsen hela tiden. Så småningom fick jag medicin som dämpar de överdrivna känsloreaktionerna. Då blev livet mer normalt igen. Jag kastades inte längre ner i nattsvart...