Avel & Hälsa

Håll utkik efter havets huggorm

Redaktionen 1 juli, 2024 • Uppdaterades 16 april, 2025 • 2 minuters läsning

Fjärsingen (även känd som ”storspigg”) är en ganska vanlig syn längs svenska kuster, särskilt i Skåne, Halland, på Västkusten, och i södra Östersjön. Fjärsingen är känd för att vara giftig och kan vara en fara både för badande och husdjur, särskilt hundar som gärna utforskar strandkanterna.

Fjärsingen trivs i sandiga områden på stranden och i grunt vatten längs kusten. De gräver ner sig i sanden, så att bara deras ögon och ryggfena syns. Ryggfenan innehåller giftiga taggar som kan orsaka allvarlig smärta, svullnad och i vissa fall mer allvarliga reaktioner – om hunden har underliggande systemiska sjukdomar.

Hundar älskar att utforska och leka på stranden, men ett stick från en fjärsing kan vara ett obehagligt slut på en rolig dag vid stranden.

Tecken på att din hund kan ha blivit stucken

Plötsligt pipande.
Slickar eller tuggar på en specifik plats, vanligtvis tassen.
Svullnad eller rodnad i det berörda området.
Haltar eller lyfter ett ben.
Tecken på smärta eller obehag och oro.

Om din hund har blivit stucken:

Lyft omedelbart upp hunden ur vattnet för att förhindra ytterligare stick.
Undersök noggrant det berörda området efter synliga piggar. Om möjligt använd en pincett för att ta bort dem.
Blöt tassen i varmt (men inte hett) vatten. Värmen hjälper till att neutralisera giftet och lindra smärtan. Håll vattentemperaturen mellan 40-45°C i cirka 30-90 minuter.
Kontakta veterinär så snabbt som möjligt. De kan erbjuda smärtlindring, behandla eventuell svullnad och hantera potentiella infektioner. Snabb hjälp från veterinär är särskilt viktig om hunden har haft fjärsingen i munnen –vävnadssvullnad i svalget efter ett stick kan vara dödligt.

Förebyggande råd

Låt inte din hund gräva i sandiga områden nära vattenlinjen.
Håll hunden kopplad när du går nära kusten.
Håll utkik efter tecken som indikerar närvaron av fjärsing och håll dig borta från dessa områden.
Överväg att låta hunden ha tasskydd på om ni är frekventa besökare på stranden.

(Källa: Agria Danmark)

Klubb/Medlem

En njure har aldrig stoppat Wilma

När Wilma var ett år upptäcktes att hon bara hade en fungerande njure. Då trodde veterinären Lena Pelander inte att hon skulle bli 15 år. I dag är Wilma fortfarande nyfiken på livet – och hänger gärna med på både utflykter, båtturer och vattenskoter.

Karin Wandrell 10 september, 2026 • Uppdaterades 11 september, 2026 • 6 minuters läsning

När Jenny-Lo Markström och Håkan Elissaon fick veta att Wilma, en blandning av vit herdehund, collie och schäfer, bara hade en fungerande njure var hon runt ett år gammal.

– Vi blev helt förstörda. Allt var så ovisst och vi visste inte om hon skulle överleva. Vi trodde att hennes liv var slut där och då, säger matte Jenny-Lo Markström.

Den ena njuren var betydligt mindre än den andra och fungerade knappt. Det går inte att bota så familjen fick rådet att följa utvecklingen med regelbundna kontroller för att upptäcka eventuella komplikationer i tid.

– Det var bara att gilla läget och ta en dag i...

Aktuellt & Nyheter

Hundträning i fängelser kan minska återfall i brott

Redaktion 7 september, 2026 • 2 minuters läsning

I de så kallade Prison Dog Programs (PDP) får intagna ta hand om och träna hundar som senare ska arbeta som service-, assistans- eller terapihundar, eller omplaceras till nya hem. Programmen har funnits i USA i flera decennier och har väckt stort intresse eftersom de tycks ge positiva resultat i en miljö där effektiva rehabiliteringsinsatser ofta är en utmaning.

En ny studie har undersökt hur deltagarna själva upplever arbetet med hundarna. I djupintervjuer beskriver de hur relationen till hundarna gav dem en känsla av ansvar, mening och tillhörighet. Många berättade att hundarna hjälpte dem att utveckla tålamod, empati och förmågan att skapa nära relationer – egenskaper som de upplevde hade varit svåra att utveckla tidigare.

Katalysator för personlig förändring

Forskarna menar att hundarna fungerar som en katalysator för personlig förändring. Den nära relationen mellan människa och hund kan hjälpa deltagarna att bygga upp en ny självbild och hitta en ny riktning i livet efter frigivningen.

Flera tidigare studier pekar åt samma håll. En systematisk forskningsöversikt från 2020, som omfattade 20 studier och över 1 500 deltagare, visar att hundprogram i fängelser ofta leder till minskad stress och ångest, bättre självkänsla, ökad empati och förbättrade sociala färdigheter. Deltagarna rapporterade också att hundarna gav struktur och ett meningsfullt ansvar i vardagen.

Den hittills största studien publicerades 2026 och omfattade drygt 1 300 intagna i delstaten Washington. Där jämfördes deltagare i hundprogram med en likvärdig kontrollgrupp. Resultaten visade att de som deltagit i programmen hade en lägre risk att återfalla i brott efter frigivningen. Dessutom såg forskarna att längre tid i programmet var kopplad till ännu bättre resultat.

Hundarna gynnas också

Även hundarna verkar gynnas av samarbetet. I många program tränas hundar från djurhem eller blivande assistanshundar. Genom den dagliga träningen får de omfattande socialisering och individanpassad träning, vilket kan öka deras möjligheter att bli certifierade eller hitta ett nytt hem.

I Sverige finns i dag inga etablerade hundträningsprogram inom Kriminalvården motsvarande de amerikanska modellerna. Den svenska kriminalvården använder tjänstehundar i säkerhetsarbetet, men intagna deltar inte i träningen av dem.

Forskarna betonar att det fortfarande behövs fler välkontrollerade studier för att fullt ut förstå effekterna av hundprogrammen. Samtidigt ger den samlade forskningen ett allt starkare stöd för att relationen mellan människa och hund kan spela en viktig roll även i rehabilitering – och att den kan förändra livet för både två- och fyrbenta deltagare.