Att gå igenom valp- och unghundsstadiet i ett är inga problem för Linnea Wengland. På tre år har hon tagit emot lika många hundar.
– Det är ju den här tiden som är så himla rolig!

Just nu samsas två schäfertikar hemma hos Linnea, sambon Patrik, bonussonen och gemensamma dottern. Avelstiken FM Oami och åtta månader gamla valpen FM Pepsy. Men innan de kom till familjen hade Linnea och Patrik redan varit fodervärdar till sin första valp. Linnea blir alldeles varm i rösten när hon pratar om FM Mollis.

– Vår dotter var tre och det kändes som om det var dags för hund igen. Vi skickade in en anmälan och sedan gick det fort. Vi fick hämta Mollis efter bara ett par månader. Hon var en fantastisk hund! Hon gjorde att man blev kär i de här hundarna. En högenergihund med underbart psyke som verkligen ville arbeta. Hon dansade och lekte sig igenom lämplighetstestet. Det var så häftigt!

Trots att Linnea beskriver henne som makalös, hade familjen ändå bestämt att de inte skulle behålla henne om hon – mot alla odds – inte skulle klara L-testet. Hon var helt enkelt för mycket av en arbetshund för småbarnsfamiljen.

– Hon krävde en hel del så vi var mycket i skogen, åkte överallt och miljötränade massor. Det hade vi igen på testet. Vi lekte mycket hon och jag och hon älskade att kampa. Hon gjorde allt för kampdutten, vad vi än gjorde hängde hon med.

Träffas och tränar ihop

Efter Mollis fanns det ingen tvekan om att ta en ny valp, Oami. Hon klarade L-testet fint i våras och fick bli avelstik, så henne kan de behålla länge. Hon är visserligen arbetsvillig, men samtidigt lugnare.

– Det var jätteskönt att vi fick behålla henne, hon är mer av en familjehund. Hon är villig att träna, men har inte samma energi som Mollis. Oami är lite mer osäker, men en väldigt trevlig och snäll hund. Jag har tränat mer med både henne och Pepsy på brukshundklubben – både specialsök och lydnadsträning.

Pepsy, valp nummer tre, är nu åtta månader gammal. Med henne är det fullt ös nästan jämt, om man ber om det. Samtidigt älskar hon att hänga med Linnea till jobbet.

Linnea och Athir ingår i samma fodervärdsgäng och de tränar och träffas ihop.
– Det är det som är så kul. Det blir en gemenskap som jag inte hade förväntat mig ihop med hundarna, säger Linnea.

Att Pepsy ska klara sitt L-test tvekar inte Linnea ett dugg på. Inte heller att det blir svårt att skiljas åt.
– Det kommer att bli tufft, men jag är inställd på att det inte är min hund. Jag måste göra så för att det ska gå att förlika sig med tanken på att det inte kommer att fortsätta.

Hund nummer fyra då? Nja, Linnea är inte säker på det. Än. När Pepsy gjort sitt test vill hon låta Oami få vara ensamhund ett tag.
– Eller så kanske hon får sällskap av en hanhund.

Text: Yasemin Bayramoglu