Aktuellt & Nyheter

Frivilliga krafter i fokus på Folk och Försvar

Hur snabbt kan Sverige ställa om när säkerhetsläget förändras? Den frågan stod i centrum på Folk och Försvars Rikskonferens 2026. Budskapet var tydligt - utan frivilliga organisationer saknas ett komplett totalförsvar.

Karin Wandrell 29 januari, 2026 • 3 minuters läsning

Bildtext: Statsminister Ulf Kristersson inledde konferensen med fokus på att bygga trygghet och handlingskraft.

Folk och Försvars Rikskonferens 2026 samlade beslutsfattare, myndigheter, näringsliv och civilsamhälle och budskapet var tydligt. Sveriges motståndskraft vilar inte enbart på statliga strukturer, utan i hög grad på frivillighet och civila resurser. Under temat Handlingskraft och leverans – kan Sverige och Europa leverera den försvars- och säkerhetsförmåga som det nya säkerhetsläget kräver? återkom gång på gång behovet av ett fungerande totalförsvar i praktiken.

Konferensen, som samlade över 400 deltagare, fler än 80 talare och representanter från omkring 130 organisationer, betonade civilsamhällets avgörande roll i ett läge där både krisberedskap och försvarsförmåga måste byggas snabbt och uthålligt. Regeringen aviserade också en förstärkning på 60 miljoner kronor till de frivilliga försvarsorganisationerna – ett tydligt tecken på att frivilligsektorn ses som en central del av Sveriges säkerhet.

Bildtext: Det fanns mycket att diskutera under konferensen.

Satsningen ligger i linje med Förordning om frivillig försvarsverksamhet (1994:524), där de frivilliga försvarsorganisationernas uppdrag definieras. Uppgiften är bland annat att sprida totalförsvarsinformation, rekrytera och utbilda avtalspersonal, utbilda specialister med särskild kompetens (exempelvis inom hundtjänst, radiosamband och sjukvård) samt stärka både civila myndigheter och Försvarsmakten vid kriser och höjd beredskap. I dag finns 18 frivilliga försvarsorganisationer, varav Svenska Brukshundklubben (SBK) är en.

SBK:s roll inom totalförsvaret

Även om SBK:s verksamhet inte nämndes uttryckligen under konferensen har man ett formellt uppdrag att rekrytera och utbilda hundar och hundförare åt Försvarsmakten, utbilda hundekipage, till exempel räddningshundar, åt Myndigheten för civilt försvar (tidigare MSB) samt bidra med frivillig personal i totalförsvaret och vid civila kriser. Här ingår också att sprida totalförsvarsinformation och stärka försvarsviljan i samhället.

– Den kompetens som Svenska Brukshundklubben bidrar med går inte att bygga upp snabbt. Att utbilda hundar och hundförare för totalförsvarets behov kräver långsiktighet, erfarenhet och fungerande utbildningsstrukturer, säger Fredrik Bruno, generalsekreterare, Svenska Brukshundklubben.

Bildtext: Räddningshundar visar upp sig på mässan Elmia hund.

Exempel på specialistbefattningar som ofta lyfts fram som frivilligorganisationernas bidrag till totalförsvaret är till exempel patrullhundar för bevakning och områdesövervakning, räddningshundar för eftersök i rasmassor och försvarsmaktshundar som kan kallas in vid höjd beredskap. Här ingår också specialistkompetens inom hundbeteende, utbildning och uthållig träning – resurser som kräver tid, kontinuitet och lokal förankring.

Försvarsvilja och folkförankring

Flera av Rikskonferensens huvudfrågor knyter direkt an till denna typ av verksamhet. Frågan om Sverige faktiskt levererar den förmåga som tiden kräver, handlar inte enbart om materiel och struktur, utan om färdigutbildade resurser som kan användas i vardag, kris och krig. Här är SBK en av de aktörer som kontinuerligt levererar både civilt och militärt användbara förmågor, även om omfattningen inte alltid motsvarar efterfrågan.

Även diskussionerna om civilt försvar och robusthet ger de frivilliga organisationerna en tydligare roll. Längre kriser, svår terräng och ökade krav på uthållighet lyfter fram behovet av exempelvis räddningshundar och patrullhundar vid eftersök, bevakning och insatser där tekniska system inte räcker till.

Bildtext: Kungen och kronprinsessan Victoria, som är utbildad officer, fanns också på plats.

– Totalförsvarets faktiska förmåga handlar inte bara om system och struktur, utan om människor som är utbildade och redo. Här har organisationer med etablerade utbildningskedjor en nyckelroll, säger Fredrik Bruno.

Slutligen betonades vikten av försvarsvilja och folkförankring. Här har SBK, som en av landets största ideella organisationer med omkring 60 000 medlemmar och lokal närvaro i nästan hela landet, en särställning.

När regeringen samtidigt tydliggör behovet av en större och mer organiserad frivilligstyrka blir en organisation som SBK med befintliga utbildningssystem, instruktörer och lokal förankring särskilt viktig – inte minst i ambitionen att snabbt kunna skala upp totalförsvaret.

Klubb/Medlem

En njure har aldrig stoppat Wilma

När Wilma var ett år upptäcktes att hon bara hade en fungerande njure. Då trodde veterinären Lena Pelander inte att hon skulle bli 15 år. I dag är Wilma fortfarande nyfiken på livet – och hänger gärna med på både utflykter, båtturer och vattenskoter.

Karin Wandrell 10 september, 2026 • 6 minuters läsning

När Jenny-Lo Markström och Håkan Elissaon fick veta att Wilma, en blandning av vit herdehund, collie och schäfer, bara hade en fungerande njure var hon runt ett år gammal.

– Vi blev helt förstörda. Allt var så ovisst och vi visste inte om hon skulle överleva. Vi trodde att hennes liv var slut där och då, säger matte Jenny-Lo Markström.

Den ena njuren var betydligt mindre än den andra och fungerade knappt. Det går inte att bota så familjen fick rådet att följa utvecklingen med regelbundna kontroller för att upptäcka eventuella komplikationer i tid.

– Det var bara att gilla läget och ta en dag i...

Aktuellt & Nyheter

Hundträning i fängelser kan minska återfall i brott

Redaktion 7 september, 2026 • 2 minuters läsning

I de så kallade Prison Dog Programs (PDP) får intagna ta hand om och träna hundar som senare ska arbeta som service-, assistans- eller terapihundar, eller omplaceras till nya hem. Programmen har funnits i USA i flera decennier och har väckt stort intresse eftersom de tycks ge positiva resultat i en miljö där effektiva rehabiliteringsinsatser ofta är en utmaning.

En ny studie har undersökt hur deltagarna själva upplever arbetet med hundarna. I djupintervjuer beskriver de hur relationen till hundarna gav dem en känsla av ansvar, mening och tillhörighet. Många berättade att hundarna hjälpte dem att utveckla tålamod, empati och förmågan att skapa nära relationer – egenskaper som de upplevde hade varit svåra att utveckla tidigare.

Katalysator för personlig förändring

Forskarna menar att hundarna fungerar som en katalysator för personlig förändring. Den nära relationen mellan människa och hund kan hjälpa deltagarna att bygga upp en ny självbild och hitta en ny riktning i livet efter frigivningen.

Flera tidigare studier pekar åt samma håll. En systematisk forskningsöversikt från 2020, som omfattade 20 studier och över 1 500 deltagare, visar att hundprogram i fängelser ofta leder till minskad stress och ångest, bättre självkänsla, ökad empati och förbättrade sociala färdigheter. Deltagarna rapporterade också att hundarna gav struktur och ett meningsfullt ansvar i vardagen.

Den hittills största studien publicerades 2026 och omfattade drygt 1 300 intagna i delstaten Washington. Där jämfördes deltagare i hundprogram med en likvärdig kontrollgrupp. Resultaten visade att de som deltagit i programmen hade en lägre risk att återfalla i brott efter frigivningen. Dessutom såg forskarna att längre tid i programmet var kopplad till ännu bättre resultat.

Hundarna gynnas också

Även hundarna verkar gynnas av samarbetet. I många program tränas hundar från djurhem eller blivande assistanshundar. Genom den dagliga träningen får de omfattande socialisering och individanpassad träning, vilket kan öka deras möjligheter att bli certifierade eller hitta ett nytt hem.

I Sverige finns i dag inga etablerade hundträningsprogram inom Kriminalvården motsvarande de amerikanska modellerna. Den svenska kriminalvården använder tjänstehundar i säkerhetsarbetet, men intagna deltar inte i träningen av dem.

Forskarna betonar att det fortfarande behövs fler välkontrollerade studier för att fullt ut förstå effekterna av hundprogrammen. Samtidigt ger den samlade forskningen ett allt starkare stöd för att relationen mellan människa och hund kan spela en viktig roll även i rehabilitering – och att den kan förändra livet för både två- och fyrbenta deltagare.