Till huvudinnehållet

Klicka här för att se hur den nya webbplatsen fungerar.

Mentalitet

Från valp till senior

1073658
Redaktion 20 juli, 2020 Uppdaterades 16 april, 2025 7 minuters läsning
Från valp till senior

Foto: Från valp till senior

Liksom människor växer och utvecklas hunden hela livet. Etologen Johanna Strandner guidar oss genom hundens olika faser och vad du kan göra för att din hund ska få ett så bra liv som möjligt.

Även om valpar är självständiga och kavata behöver de mycket kärlek, omtanke och omvårdnad. De flesta flyttar hemifrån vid åtta veckors ålder och ska då inte bara byta boende utan också upptäcka en helt ny värld.
– Det man ska tänka på när man hämtar hem sin valp är att försöka ge den bra erfarenheter av livet, säger Johanna Strandner. Hur ser din vardag ut och vad behöver din hund klara av för att kunna hänga med dig i olika situationer?

Om du till exempel åker mycket bil eller kollektivt är det bra att börja träna hunden tidigt i lagom doser så att den känner sig trygg i den miljön. Låt också valpen testa att gå på olika underlag, till
exempel en presenning, så att det inte bara är gräs och asfalt den känner under tassarna.
– Du måste hela tiden komma ihåg att allt är nytt för valpen och att det är ditt jobb att bygga på med positiva erfarenheter. Valpar är väldigt nyfikna och vill utforska sin omgivning. Ta vara på det
genom att låta dem upptäcka sin miljö på ett så säkert sätt som möjligt så att de inte råkar ut för något obehagligt som kan ge problem längre fram.

Johanna jämför med att vara förälder. Som husse eller matte ska du vara den trygga punkten för din valp genom att stötta och hjälpa den att utvecklas och upptäcka sin omvärld. En valp gör inte saker för att vara elak utan för att den inte vet bättre och tycker att något verkar spännande. Istället för att skälla när den biter på din sko avled genom att erbjuda en bitvänlig leksak. Plocka bort
sådant du är rädd om och ha bara ”valpsäkra” saker framme till en början.
– Istället för att tänka i termer av vad du vill att valpen inte ska göra tänk istället vad vill jag att min valp ska göra, säger Johanna. Tillgodose behovet av att tugga och utforska istället för att bara sätta gränser och stoppa. Att ge alternativ främjar också den mentala utvecklingen. Lägg till exempel godisbitar i en tom äggkartong och låt den lista ut hur den ska komma åt dem eller ge den andra lagom svåra utmaningar som den klarar av. Kom ihåg att hela tiden berömma, belöna, stötta och uppmuntra när din valp testar nya saker.

Det handlar hela tiden om att förstärka det positiva. Om du mest sätter gränser och säger fy och nej påverkas också er relation negativt. Det kan göra att hunden blir rädd för att prova nya saker eftersom den förknippar det med obehag. Precis som med små barn handlar det mycket om att ligga steget före, förutse vad som kan hända, hur det kan förhindras och göras på ett annat sätt.
– Gå gärna en valpkurs, det är särskilt värdefullt om det är första gången du har hund. Det är också viktigt att lära sig teorin bakom, hur inlärningen hos en hund fungerar, varför den gör som den gör, vad du kan göra om den skäller och så vidare, säger Johanna.

Den fruktade slyngelfasen
Den så kallade slyngelfasen börjar när valpen kommer in i puberteten och har blivit könsmogen vid 6-8 månaders ålder. Stora hundar mognar senare än små. Under den här tiden bildas mycket könshormoner, tikarna börjar löpa för första gången och hannarna börjar tycka att tikar luktar väldigt gott.
– Många upplever att hunden förändras väldigt mycket. De går från att vara följsamma valpar till att utveckla mer egna personligheter. Det kan uppstå problem som inte har funnits tidigare. Hunden skäller på konstiga saker, den beter sig annorlunda mot andra hundar eller människor den inte känner, säger Johanna.

Många upplever den här perioden som jobbig. Det är viktigt att vara förberedd och inte minst att komma ihåg att den går över. Få inte panik och tro att det är något fel på din hund eller att du har misslyckats med din träning. Oavsett vad det gäller skapar hunden en egen strategi för att lösa en jobbig situation som vi som ägare kanske inte tycker är optimal. Det kan till exempel vara att skälla på mötande hundar eftersom hunden upplever det som obehagligt.
– Då måste du komma på något som är bättre. Tänk ut en strategi i förväg och träna tills ni uppnår målet. Lär till exempel hunden att komma till dig och som belöning få en godisbit när ni möter en annan hund. Då har du kontroll på situationen, hunden vet vad den ska göra och skäller inte, säger Johanna. Var inte rädd för att ta hjälp om du upplever problem, gå en kurs eller träffa en hundtränare som kan ge individanpassad hjälp.

Viktigt att komma ihåg är också att hundar helt enkelt reagerar på ett stimuli i sin miljö som sedan aktiverar ett beteende. De kan uppleva en situation som obehaglig och stressande även om vi inte uppfattar den så.
– Man kan säga att de blir lite känsligare för yttre och inre påverkan den här tiden. Det gäller att hänga i och tänka att man ska vara ett stöd för sin hund, hjälpa den i jobbiga situationer och framför allt – det kommer inte alltid att vara så här!

Den gyllene medelåldern
Efter slyngelfasen väntar enligt många de bästa åren – den gyllene medelåldern mellan cirka 4–9 år. Då har hunden hunnit samla på sig erfarenheter och gått igenom pubertet och könsmognad. Den är oftast pigg och frisk och vet hur livet fungerar utifrån sina egna premisser och rutiner.
– Nu brukar det mesta flyta på bra. Hunden har blivit vuxen och kommit till ro med sig själv även om det fortfarande kan uppstå situationer då den behöver stöd. Det är fortfarande viktigt att aktivera och stimulera sin hund, det gäller hela livet, både för att de ska få använda sin hjärna och för er relations skull, säger Johanna. Vi bestämmer så mycket i våra hundars liv redan så öppna upp för möjligheter där ni kan ha kul ihop. Var inte rädd att fråga hunden vad den vill och känner just nu.

Var flexibel och se till vad just din hund behöver för att må bra. Många raser är framavlade för att passa olika ändamål och det är typiska rasegenskaper de behöver få utlopp för. Sedan har varje hund sin egen personlighet och behov. Alla hundar gillar aktiviteter och sällskapshundar behöver också få tänka och utmanas. Det behöver inte vara så avancerat. Vissa kanske vill få använda nosen, andra röra mycket på sig. Det finns många olika kurser och kul aktiviteter att inspireras av.

Håll koll på senioren
Små hundar blir både vuxna fortare och lever längre än stora hundar som börjar bli seniorer i 10-11-årsåldern. Då kan de börja se och höra sämre vilket gör att de blir mer otrygga i främmande miljöer. De är heller inte lika rörliga och kan börja dra sig undan lite. När din hund börjar bli senior är det bra att göra en hälsokontroll hos veterinären för att upptäcka eventuella problem och sätta in nödvändig behandling i tid. Nu är det också dags att se över kosten så att hunden inte blir överviktig.
– Anpassa dig efter hundens behov, se vad den klarar av och tycker är roligt. Det kanske innebär att gå kortare sträckor, dra ner på tempot eller låta den nosa mer, säger Johanna. Det jag framför allt vill att man ska ha med sig är att hjälpa och stötta hunden livet igenom i situationer den upplever som svåra eller jobbiga och att se och tillgodose hundens behov. Jag tycker inte om förbud – försök istället att lösa problemen tillsammans. Hundar är inga tankeläsare. Därför måste vi visa vad vi menar och vill och belöna bra beteende.

Vad är en etolog?
En etolog är en person som är utbildad i djurs beteenden och orsakerna bakom dem eller med ett annat ord – en djurbeteendevetare.
En etolog behöver ha mycket bred kunskap om djur, som även inkluderar kompetens inom djurskydd, djurhållning, smittskydd, försöksdesign och avelsarbete.Johanna Strandner har en kandidatexamen i biologi med inriktning på antrozoologi och etologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Hon arbetar främst med hund och är arbetsledare på hunddagiset TriBus Bräcke diakoni i Göteborg.

 


Dela artikeln

Avel & Hälsa

5 tecken på att din hund har diabetes

Diabetes är en relativt vanlig sjukdom som påverkar hundens förmåga att reglera blodsockret. Vanliga symtom är ökad törst, fler kisspauser och viktnedgång. Med rätt behandling kan de flesta hundar leva ett stabilt och aktivt liv.

Karin Wandrell
Karin Wandrell 3 mars, 2026 4 minuters läsning
Webbild liggande (2)

Foto: Stock.adobe

Diabetes typ 1 är relativt vanligt bland medelålders och äldre hundar. Tikar och vissa raser, till exempel jämthund, löper större risk att drabbas. Utöver ålder och övervikt kan även infektioner, immunrelaterade sjukdomar, vissa läkemedelsbiverkningar och ärftliga faktorer bidra till att sjukdomen utvecklas. I stora drag liknar både orsaker och symtom dem man ser hos människa.

– Hos tikar kan diabetes i vissa fall utlösas i samband med dräktighet eller löp. De ökade nivåerna av progesteron minskar känsligheten för insulin vilket liknar en insulinbrist, säger veterinären Nina Kjellerstedt.

Om sjukdomen hänger samman med hormonella förändringar kan en kastration göra att tillståndet går tillbaka. Därför rekommenderas det ibland som en del av behandlingen, eller i förebyggande syfte. Det är ingen garanti för att sjukdomen inte utvecklas, men kan minska risken eller bromsa förloppet.

Vanliga tecken på diabetes

Diabetes innebär att bukspottkörteln inte längre producerar tillräckligt med insulin, det hormon som håller blodsockret stabilt. Kroppen börjar då bryta ner fett och muskler för att få energi. När blodsockret stiger följer socker med urinen och drar med sig vätska. Hunden kissar mer, blir törstigare och riskerar att bli uttorkad.

– Samtidigt går många hundar ner i vikt, trots att aptiten kan vara oförändrad eller till och med öka. Kroppen får inte tillgång till energin den behöver, och börjar därför bryta ner sina egna reserver, säger Nina Kjellerstedt.

Webbild liggande (3)
Foto: Stock.adobe

Bildtext: Grå starr kan vara ett tecken på diabetes.

Andra symtom kan vara trötthet, nedsatt ork och ibland kräkningar. Hunden kan upplevas som mer nedstämd eller allmänt påverkad. Ett inte helt ovanligt symtom är grå starr som kan utvecklas snabbt. Linsen i ögat blir grumlig, vilket försämrar synen. Det drabbar båda ögonen och kan behandlas kirurgiskt.

Diagnosen ställs genom klinisk undersökning och blodprover där blodsockernivån är central. Ofta analyseras även fruktosamin, ett värde som visar hur blodsockret har legat över tid. Samtidigt kontrolleras andra blodvärden, som lever och njure, för att få en bild av hur övriga organ fungerar. Ett urinprov tas också, eftersom socker i urinen är vanligt vid diabetes.

Kronisk sjukdom med god prognos

En vanlig missuppfattning bland djurägare är att en diabetesdiagnos automatiskt innebär att hunden måste avlivas. Den föreställningen lever kvar från en tid då kunskapen och behandlingsmöjligheterna var mer begränsade, eller när sjukdomen upptäcktes först i ett sent och allvarligt skede.

– I dag ser situationen annorlunda ut. I de allra flesta fall finns goda möjligheter att behandla sjukdomen och ge hunden en stabil och fungerande vardag. En diabetesdiagnos är en allvarlig, men inte hopplös prognos, säger Nina Kjellerstedt.

Samtidigt måste man se till helheten. Hundens ålder, allmäntillstånd och andra eventuella sjukdomar påverkar både behandlingsval och livskvalitet. Tillsammans med veterinären behöver man därför gå igenom vad behandlingen innebär i praktiken.

Webbild liggande (4)
Bild: Stock.adobe

Bildtext: Ökad törst är ett vanligt symtom.

Kost, motion och insulin

Behandlingen bygger på tre grundpelare: anpassad kost, regelbunden motion och i de flesta fall även insulinbehandling. För många hundar räcker det inte med enbart livsstilsförändringar.

– Djurägaren får ge insulinsprutor i nackskinnet två gånger om dagen. För de flesta blir det snabbt rutin. Till en början krävs också regelbundna återbesök för att ställa in rätt dos, säger Nina Kjellerstedt.

I vissa fall får djurägaren använda urinstickor hemma för att följa sockerhalten. Eftersom hundar inte tydligt kan signalera när blodsockret sjunker ger man hellre för lite insulin till en början. För mycket insulin kan leda till lågt blodsocker (hypoglykemi) vilket kan vara farligt och i värsta fall orsaka medvetslöshet.

När det gäller maten rekommenderas ofta att dela upp fodret i flera mindre portioner över dagen för att undvika kraftiga blodsockersvängningar. Man ska också undvika småätande och spontana mellanmål eftersom de kan störa balansen.

Regelbunden motion är en viktig del av behandlingen. Fysisk aktivitet hjälper till att stabilisera blodsockret och motverkar övervikt, vilket är extra viktigt eftersom många diabeteshundar behöver gå ner i vikt.

Webbild liggande (1)
Foto: Stock.adobe

Bildtext: Regelbunden motion stabiliserar blodsockret.

Leva ett normalt aktivt liv

Att ha en hund med diabetes innebär en omställning. Behandlingen kräver regelbundenhet och planering. Insulinet ska ges på bestämda tider och hunden kan inte lämnas ensam längre perioder utan tillsyn. För den som är van vid en spontan vardag kan det kräva viss anpassning.

Samtidigt vittnar många om att rutinerna snabbt blir en naturlig del av livet. Kunskap om sjukdomen och behandlingen gör det lättare att få vardagen att fungera.

– Målet är att hunden i så stor utsträckning som möjligt ska kunna återgå till ett normalt och aktivt liv. De flesta hundar svarar bra på behandlingen och kan, med rätt insatser, leva ett gott liv under lång tid, säger Nina Kjellerstedt.

Det viktigaste för att uppnå en stabil blodsockernivå är rätt insulindos, regelbunden utfodring och konsekvent motion. Även om diabetes är en kronisk sjukdom är den i de flesta fall möjlig att kontrollera.

Fakta: Diabetes hos hund

Vanliga tecken
Behandling och
vardag

• Ökad törst
• Insulininjektioner dagligen
• Fler kisspauser
• Regelbundna tider för mat och motion
• Viktnedgång trots god aptit
• Uppföljning och dosjustering hos veterinär
• Trötthet och nedsatt ork
• Fasta rutiner ger oftast stabil vardag
• Snabbt utvecklad grå starr hos vissa hundar
• De flesta hundar kan leva ett aktivt liv


Dela artikeln

Aktuellt & Nyheter

En hjälpande tass i förhörsrummet

Att förhöra barn som utsatts för våld eller övergrepp kräver tid, tålamod och förtroende. I Region Väst får polisens barnförhörsledare hjälp av två fyrbenta kollegor – labradorerna Doffe och Mulle.

Karin Wandrell
Karin Wandrell 28 februari, 2026 Uppdaterades 2 mars, 2026 5 minuters läsning
Webbild liggande (1)

Foto: Tomas Seger

Bildtext: Robert och Mulle är ett bra team.

Att förhöra ett barn som varit med om sexuella övergrepp, våld eller nätbrott, är en av polisens svåraste uppgifter. I Region Väst ställer polisens förhörshundar, labradorerna Doffe, 9 år, och Mulle, 3 år, gärna upp med en hjälpande tass.

– Det var en hundförare, Karl Persson i Halland, som kom på idén med förhörshundar. Vi tyckte det var ett väldigt bra initiativ och ville utveckla det vidare, säger Robert Lindström, hundförare, instruktör och besiktningsman vid Polismyndigheten Region Väst.

Mulle bor hos Robert och Doffe hos Karl i Halland. Båda hundarna ägs av Polismyndigheten och arbetar tillsammans med flera barnförhörsledare. Målgruppen är främst barn, men hundarna används också vid förhör med vuxna med intellektuell funktionsnedsättning som räknas som särskilt utsatta brottsoffer.

Webbild liggande
Foto: Tomas Seger

Bildtext: Karl och Robert tillsammans med Doffe och Mulle.

När det är dags för förhör får barnet själv välja om det vill ha med en hund. Blir svaret ja inleder barnförhörsledaren med att berätta vad hunden heter, hur gammal den är och låter barnet ställa frågor. Det blir en isbrytare och gör stämningen mer avslappnad. Hunden ligger sedan i soffan bredvid barnet under hela förhöret, nära nog för att när som helst kunna sträcka ut en hand och klappa.

Från skepsis till samarbete

Vissa inom organisationen var till en början lite skeptiska till om förhörshundar verkligen tillförde något. Det har förändrats med tiden och i dag fungerar samarbetet bra. I flera förhör där förväntningarna från början varit låga har hundens närvaro haft stor betydelse, och i vissa fall varit avgörande för att barnet faktiskt valt att berätta.

– Ibland går det att se hur kontakten med hunden blir mer intensiv när samtalet närmar sig känsliga eller svåra delar. Barnet söker mer fysisk kontakt eller talar direkt till hunden när de mest jobbiga detaljerna ska berättas, säger Robert.

Det händer också att barnen tillfälligt glömmer bort kameran när det är paus och börjar prata spontant med hunden, till exempel berömma den för att den är duktig som orkar sitta kvar och lyssna. I några fall har barn även uttryckt en önskan om att få ha med samma hund vid eventuella uppföljande förhör.

Maria och Mulle fo¨rho¨rsrum
Foto: Robert Lindström

Bildtext: Barnförhörsledaren Maria visar hur barnet sitter nära Mulle i förhörsrummet.

Robert följer förhöret i realtid i ett angränsande rum tillsammans med andra berörda. Hans uppgift är att observera hunden och gripa in vid behov.

– Det som berört mig mest har inte varit själva berättelserna, utan att se hur barnen, trots att de varit med om något mycket svårt, ändå kan lämna med ett leende. Att se dem skratta, säga hej då till hunden och ibland komma tillbaka en sista gång för att klappa Mulle känns som ett fint och meningsfullt avslut - och ett tecken på att insatsen faktiskt gjort skillnad.

Noggrant urval och träning

Roberts roll är främst att ringa in vilken typ av hund som passar för uppdraget. Det kräver en trygg och stabil hund med ett genuint intresse för människor. Den ska trivas nära barnet, vara lugn och aldrig ta över eller störa förhöret.

Träningen har fokuserat på att hunden ska kunna ligga lugnt en längre tid i en informell platsliggning. Det finns alltid en filt och vatten i förhörsrummet, så att hunden kan dra sig undan vid behov.

Webbild liggande (1) (kopia)
Foto: Tomas Seger

Bildtext: Doffe och Mulle tar sin uppgift på största allvar.

För första gången i Polismyndighetens historia har också utseendet spelat roll vid val av hundras. Idealet var en medelstor hund – tålig men inte så stor att den känns skrämmande.

– Den samlade bilden var att labradoren passar väl för uppdraget, både till temperament och utseende, säger Robert. Mötet är ofta kort och eftersom barnet själv väljer om hunden ska vara med måste den direkt upplevas som snäll och trygg.

Fler förhörshundar på väg

Ett centralt mål är att skapa en nationell standard, där samma kontroller och bedömningar gäller oavsett var i landet hunden används.

– Innan en hund tas i tjänst ska den godkännas av särskilt utsedda besiktningsmän och genomgå fördjupade prov med fokus på hantering, tillgänglighet och förmåga att slappna av under längre förhör, säger Robert. Vi vill skapa ett likvärdigt och kvalitetssäkrat system liknande det för patrullhundar.

Ambitionen nu är att steg för steg bygga ut verksamheten och införa arbetssättet med förhörshundar i fler regioner. Många privatpersoner har också visat intresse för att utbilda hundar, både av ideella skäl och av vinstintresse.

Brukshundenbla°
Foto: Tomas Seger/TV4 Nyhetsmorgon

Bildtext: Robert och Mulle har bland annat varit med i TV4 Nyhetsmorgon för att berätta om sitt uppdrag.

– Men eftersom förhör är en del av pågående förundersökning får bara behörig personal vara med. Det går därför inte att ha utomstående personer i medhörningsrummet eller låta externa aktörer delta i verksamheten, säger Robert.

Även om effekterna fortfarande utvärderas vetenskapligt går det redan nu att se tydliga mönster. Med hunden i rummet orkar fler barn berätta. Samtidigt avlastas förhörsledarna – hunden kan ge ordlös tröst utan att deras professionella roll rubbas.

Fakta: Polisiär tjänstehund vid barnförhör

Projektet Polisiär tjänstehund vid barnförhör är en del av den större studien En hjälpande tass? Tjänstehundens roll i barnförhör med särskilt utsatta brottsoffer vid Göteborgs universitet. Forskningen finansieras av Brottsofferfonden och sker i samarbete med Polismyndigheten, Region Väst.

Syftet med projektet är att från olika perspektiv utvärdera om tjänstehundar kan användas som stöd i barnförhör med särskilt utsatta brottsoffer. Dit räknas personer drabbade av våld i nära relationer, sexualbrott, våldtäkter och brott mot barn, där utsattheten ofta är kopplad till beroendeställning, ålder eller tidigare trauma.


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Brukshunden använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.