De flesta hundägare känner igen situationen. Man kommer hem efter jobbet och möts av en ivrig hund som inte bara viftar på svansen utan också försöker slicka en i ansiktet. För många uppfattas det som ett tecken på kärlek, men förklaringen är ofta mer komplex än så.

Enligt hundbeteendeexperter är slickande ett naturligt beteende som hundar utvecklar redan från födseln. Tiken slickar sina valpar för att rengöra dem, stimulera dem och skapa närhet. Valparna lär sig tidigt att slickande är en viktig del av kommunikationen med både mamman och kullsyskonen.

Ett sätt att visa tillgivenhet

När hundar lever tillsammans med människor kan slickandet bli en del av relationen. Många hundar slickar sina ägare när de hälsar, myser eller vill ha kontakt. Beteendet kan jämföras med andra sociala handlingar som att söka kroppskontakt, luta sig mot någon eller lägga huvudet i någons knä.

Samtidigt är det svårt att veta exakt vad hunden känner. Hundar tänker inte som människor, men forskare är överens om att slickande ofta förekommer i positiva sociala situationer och kan vara ett sätt att stärka banden mellan hund och människa.

Hunden utforskar världen med munnen 

Precis som människor använder synen för att samla information använder hundar i hög grad sitt luktsinne – men även munnen spelar en viktig roll.

Människors hud bär på mängder av dofter som berättar om var vi varit, vad vi ätit och hur vi mår. Svett innehåller dessutom salter som många hundar verkar tycka är intressanta.

Därför är det inte ovanligt att hundar slickar på händer, armar eller fötter efter träning eller en varm sommardag. För hunden kan slickandet helt enkelt vara ett sätt att undersöka sin omgivning.

Ett sätt att få uppmärksamhet

Hundar är skickliga på att lära sig vilka beteenden som lönar sig. Om hunden får uppmärksamhet varje gång den slickar – kanske genom prat, klappar eller skratt – finns det en god chans att beteendet upprepas.

Ur hundens perspektiv spelar det ofta mindre roll om uppmärksamheten är positiv eller negativ. Även en tillsägelse kan fungera som en belöning om hunden söker kontakt.

Om slickandet leder till en reaktion från ägaren lär sig hunden snabbt att beteendet fungerar.

Slickande kan lugna hunden

Allt slickande handlar dock inte om glädje. Många hundar slickar när de känner sig osäkra, stressade eller lite obekväma.

Slickandet kan då fungera som ett lugnande beteende. Hunden använder det för att hantera sina känslor eller signalera att den inte vill ha någon konflikt. En hund som möter en främmande person eller hamnar i en ovan situation kan därför börja slicka sig om nosen eller försöka slicka den person som finns i närheten.

Det betyder inte att hunden är rädd, men det kan vara ett tecken på att den försöker lugna situationen.

Känner hunden när vi är ledsna? 

Många hundägare upplever att hunden slickar extra mycket när de är ledsna eller sjuka. Forskning visar att hundar är duktiga på att uppfatta förändringar i människors kroppsspråk, röstläge och dofter.

Det är därför möjligt att hunden reagerar på att något är annorlunda. Om slickandet då leder till närhet och kontakt kan beteendet förstärkas ytterligare.

När bör man vara uppmärksam?

Om slickandet blir mycket intensivt eller plötsligt ökar kan det däremot vara värt att vara uppmärksam. Särskilt om hunden slickar sig själv upprepat på samma ställe bör beteendet följas upp.

Överdrivet slickande kan ibland kopplas till stress, understimulering eller oro. I vissa fall kan det också bero på medicinska problem som hudbesvär, allergier, smärta eller mag-tarmproblem. Om hunden slickar sig själv så mycket att huden blir irriterad eller om beteendet förändras markant kan det vara klokt att rådgöra med veterinär.

Ett naturligt sätt att kommunicera

Oavsett om hunden slickar för att hälsa, utforska, söka kontakt eller lugna sig själv är beteendet en viktig del av hundens språk. För hundägaren kan det därför vara värdefullt att inte bara se slickandet som en 'hundpuss', utan också fundera över situationen och vad hunden försöker förmedla just då.

I många fall är några snabba slickar helt enkelt hundens sätt att säga: ”Jag ser dig, jag känner igen dig och jag vill ha kontakt.”

Hund- och kattfoder som säljs inom EU omfattas av foderlagstiftning och riktlinjer från FEDIAF, den europeiska branschorganisationen för sällskapsdjursfoder. Reglerna styr bland annat hur tillverkare får beskriva innehållet på förpackningarna.

En formulering som många djurägare reagerar på är ”med kyckling” eller ”with chicken”. Enligt FEDIAF riktlinjer innebär det att fodret måste innehålla minst fyra procent av den angivna ingrediensen. Det betyder inte att resten av fodret saknar animaliska råvaror – bara att minst fyra procent måste utgöras av just kyckling.

Om det istället står att fodret är ”rikt på”, ”high in” eller ”rich in” kyckling krävs minst 14 procent av ingrediensen.

Ännu högre krav gäller om ingrediensen lyfts fram som huvudnamn i produkten, exempelvis ”Kycklingmeny”, ”Chicken Dinner” eller ”Kycklingfoder”. Då måste ingrediensen utgöra minst 26 procent av innehållet.

Om ett foder bara marknadsförs med ordet ”kycklingsmak” finns däremot inget krav på att en viss mängd kyckling ska ingå. Det räcker att produkten har smak eller arom som motsvarar kyckling.

Helfoder eller kompletteringsfoder

Ingredienslistan, som på europeiska foderförpackningar kallas ”Sammansättning” eller ”Composition”, ska alltid listas i fallande ordning efter vikt när receptet blandas. Ingredienser med högst vikt anges först. Eftersom färskt kött innehåller mycket vatten behöver det dock inte betyda att det är den största källan till protein i det färdiga fodret.

Etiketten ska också visa om produkten är ett helfoder eller ett kompletteringsfoder. Ett helfoder är sammansatt för att täcka djurets dagliga näringsbehov, medan ett kompletteringsfoder måste kombineras med annan föda för att ge en balanserad kost.

Dessutom ska näringsanalysen redovisa bland annat råprotein, råfett, växttråd och mineralinnehåll. Syftet är att djurägaren ska kunna jämföra produkter och få en bättre bild av fodrets näringsmässiga sammansättning.

FEDIAF betonar att märkningen ska hjälpa konsumenten att göra informerade val och att informationen på förpackningen inte får vara vilseledande.