Till huvudinnehållet

Klicka här för att se hur den nya webbplatsen fungerar.

Aktuellt & Nyheter

Få problem med varghybrider i Sverige

1073658
Redaktionen 1 juli, 2024 Uppdaterades 16 april, 2025 2 minuters läsning
Få problem med varghybrider i Sverige
Få problem med varghybrider i Sverige

Varghybrider är i dagsläget inte ett stort problem i Sverige. Däremot behöver det nuvarande regelverket som förbjuder hybrider bli tydligare. Det är två av slutsatserna i det regeringsuppdrag som Jordbruksverket redovisar.

I december 2023 fick Jordbruksverket i uppdrag av regeringen att analysera och redogöra för eventuella brister kopplade till förbudet att hålla, förmedla och sälja varghybrider. Enligt svensk lagstiftning är definitionen av en varghybrid ett djur i första till fjärde generationen efter en initial korsning mellan varg och hund.

– Efter dialog med berörda myndigheter och organisationer är vår bild att varghybrider inte utgör något omfattande problem i Sverige, sett till antalet ärenden. Med det sagt är det självklart viktigt att säkra att förbudet mot varghybrider efterlevs. Jordbruksverkets djurskyddregler behöver bli tydligare, så att de inte går att tolka på olika sätt när det gäller vilka djur som är tillåtna att hålla, förmedla och sälja, säger Karin Lundborg, djurskyddshandläggare.

Förbudet mot varghybrider ingår i Jordbruksverkets djurskyddsföreskrifter. Arbetet med att uppdatera föreskrifterna pågår sedan december 2022. Länsstyrelserna, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten vittnar om att det är ovanligt att de hanterar ärenden som rör påstådda varghybrider, och det är oklart hur många av dessa som faktiskt varit varghybrider eller inte.

Samtidigt lyfter berörda myndigheter att de enskilda ärendena i sig blir resurskrävande och att det är komplicerat för myndigheter att fastställa om en individ är en olaglig varghybrid eller inte. Inom regeringsuppdraget har Jordbruksverket även utrett om DNA-tester kan användas för att fastslå om en individ är en olaglig varghybrid.

DNA-test en möjlighet

Att använda DNA-test för att skilja på tillåtna och otillåtna hybrider med mindre varginblandning är svårt och man vet inte hur mycket varginblandning en hybrid måste ha för att testresultaten ska vara tillförlitliga. Det är också oklart vilket lagstöd myndigheter har för att utföra DNA-tester.

– Dessa frågor skulle behöva utredas ytterligare innan DNA-tester kan användas, men med tanke på det begränsade antalet hybrider i Sverige bedömer Jordbruksverket att en sådan utredning inte är motiverad i nuläget, säger Erik Axelsson, GMO-handläggare och expert inom genetik på Jordbruksverket.

Förslaget till ny EU-förordning om hund och katt innehåller registreringskrav för hunduppfödare. Förordningsförslaget processas nu inom EU. Jordbruksverket konstaterar att förslaget om registreringskrav för uppfödare kommer att göra det lättare att spåra från vilken uppfödare en viss individ kommer och därmed också individens härstamning och rasinnehåll.

Jordbruksverket lyfter även att Danmark har en lagstiftning som enbart godkänner hundar av godkända raser eller korsningar av dessa raser. Med godkänd ras menas i Danmark en ras som är godkänd av den internationella kennelorganisationen, FCI.

Myndigheten konstaterar att motsvarande lagstiftning kräver ytterligare utredning om den ska kunna genomföras i Sverige. Även detta kommer att göras inom ramen för den pågående översynen av Jordbruksverkets djurskyddsföreskrifter. Tidplanen är att de nya föreskrifterna ska beslutas under 2025.


Dela artikeln

Mentalitet

Därför slickar hunden på dig

En blöt hundtunga i ansiktet eller på handen är något de flesta hundägare känner igen. Men varför slickar hundar egentligen människor? Beteendet kan ha flera olika förklaringar – från kärlek och socialt samspel till stress, nyfikenhet och jakt på uppmärksamhet.

Redaktion
Redaktion 16 juli, 2026 4 minuters läsning
Webbild liggande (2)
En slick på kinden får man vänja sig vid som hundägare. Stock.adobe

De flesta hundägare känner igen situationen. Man kommer hem efter jobbet och möts av en ivrig hund som inte bara viftar på svansen utan också försöker slicka en i ansiktet. För många uppfattas det som ett tecken på kärlek, men förklaringen är ofta mer komplex än så.

Enligt hundbeteendeexperter är slickande ett naturligt beteende som hundar utvecklar redan från födseln. Tiken slickar sina valpar för att rengöra dem, stimulera dem och skapa närhet. Valparna lär sig tidigt att slickande är en viktig del av kommunikationen med både mamman och kullsyskonen.

Ett sätt att visa tillgivenhet

När hundar lever tillsammans med människor kan slickandet bli en del av relationen. Många hundar slickar sina ägare när de hälsar, myser eller vill ha kontakt. Beteendet kan jämföras med andra sociala handlingar som att söka kroppskontakt, luta sig mot någon eller lägga huvudet i någons knä.

Samtidigt är det svårt att veta exakt vad hunden känner. Hundar tänker inte som människor, men forskare är överens om att slickande ofta förekommer i positiva sociala situationer och kan vara ett sätt att stärka banden mellan hund och människa.

Hunden utforskar världen med munnen 

Precis som människor använder synen för att samla information använder hundar i hög grad sitt luktsinne – men även munnen spelar en viktig roll.

Människors hud bär på mängder av dofter som berättar om var vi varit, vad vi ätit och hur vi mår. Svett innehåller dessutom salter som många hundar verkar tycka är intressanta.

Därför är det inte ovanligt att hundar slickar på händer, armar eller fötter efter träning eller en varm sommardag. För hunden kan slickandet helt enkelt vara ett sätt att undersöka sin omgivning.

Webbild liggande (1)
Stock.adobe

Ett sätt att få uppmärksamhet

Hundar är skickliga på att lära sig vilka beteenden som lönar sig. Om hunden får uppmärksamhet varje gång den slickar – kanske genom prat, klappar eller skratt – finns det en god chans att beteendet upprepas.

Ur hundens perspektiv spelar det ofta mindre roll om uppmärksamheten är positiv eller negativ. Även en tillsägelse kan fungera som en belöning om hunden söker kontakt.

Om slickandet leder till en reaktion från ägaren lär sig hunden snabbt att beteendet fungerar.

Slickande kan lugna hunden

Allt slickande handlar dock inte om glädje. Många hundar slickar när de känner sig osäkra, stressade eller lite obekväma.

Slickandet kan då fungera som ett lugnande beteende. Hunden använder det för att hantera sina känslor eller signalera att den inte vill ha någon konflikt. En hund som möter en främmande person eller hamnar i en ovan situation kan därför börja slicka sig om nosen eller försöka slicka den person som finns i närheten.

Det betyder inte att hunden är rädd, men det kan vara ett tecken på att den försöker lugna situationen.

Webbild liggande (3)
Stock.adobe

Känner hunden när vi är ledsna? 

Många hundägare upplever att hunden slickar extra mycket när de är ledsna eller sjuka. Forskning visar att hundar är duktiga på att uppfatta förändringar i människors kroppsspråk, röstläge och dofter.

Det är därför möjligt att hunden reagerar på att något är annorlunda. Om slickandet då leder till närhet och kontakt kan beteendet förstärkas ytterligare.

När bör man vara uppmärksam?

Om slickandet blir mycket intensivt eller plötsligt ökar kan det däremot vara värt att vara uppmärksam. Särskilt om hunden slickar sig själv upprepat på samma ställe bör beteendet följas upp.

Överdrivet slickande kan ibland kopplas till stress, understimulering eller oro. I vissa fall kan det också bero på medicinska problem som hudbesvär, allergier, smärta eller mag-tarmproblem. Om hunden slickar sig själv så mycket att huden blir irriterad eller om beteendet förändras markant kan det vara klokt att rådgöra med veterinär.

Ett naturligt sätt att kommunicera

Oavsett om hunden slickar för att hälsa, utforska, söka kontakt eller lugna sig själv är beteendet en viktig del av hundens språk. För hundägaren kan det därför vara värdefullt att inte bara se slickandet som en 'hundpuss', utan också fundera över situationen och vad hunden försöker förmedla just då.

I många fall är några snabba slickar helt enkelt hundens sätt att säga: ”Jag ser dig, jag känner igen dig och jag vill ha kontakt.”


Dela artikeln

Hälsa

Lär dig läsa foderetiketten

”Med kyckling”, ”rik på nötkött” eller ”kycklingmeny”. Små ord på foderförpackningen kan göra stor skillnad. Enligt europeiska riktlinjer finns tydliga regler för hur olika ingredienser får lyftas fram på hund- och kattfoder – och hur mycket av ingrediensen som faktiskt måste finnas i produkten.

Redaktion
Redaktion 14 juli, 2026 Uppdaterades 17 juli, 2026 2 minuters läsning
Webbild liggande
Stock-adobe

Hund- och kattfoder som säljs inom EU omfattas av foderlagstiftning och riktlinjer från FEDIAF, den europeiska branschorganisationen för sällskapsdjursfoder. Reglerna styr bland annat hur tillverkare får beskriva innehållet på förpackningarna.

En formulering som många djurägare reagerar på är ”med kyckling” eller ”with chicken”. Enligt FEDIAF riktlinjer innebär det att fodret måste innehålla minst fyra procent av den angivna ingrediensen. Det betyder inte att resten av fodret saknar animaliska råvaror – bara att minst fyra procent måste utgöras av just kyckling.

Om det istället står att fodret är ”rikt på”, ”high in” eller ”rich in” kyckling krävs minst 14 procent av ingrediensen.

Ännu högre krav gäller om ingrediensen lyfts fram som huvudnamn i produkten, exempelvis ”Kycklingmeny”, ”Chicken Dinner” eller ”Kycklingfoder”. Då måste ingrediensen utgöra minst 26 procent av innehållet.

Om ett foder bara marknadsförs med ordet ”kycklingsmak” finns däremot inget krav på att en viss mängd kyckling ska ingå. Det räcker att produkten har smak eller arom som motsvarar kyckling.

Helfoder eller kompletteringsfoder

Ingredienslistan, som på europeiska foderförpackningar kallas ”Sammansättning” eller ”Composition”, ska alltid listas i fallande ordning efter vikt när receptet blandas. Ingredienser med högst vikt anges först. Eftersom färskt kött innehåller mycket vatten behöver det dock inte betyda att det är den största källan till protein i det färdiga fodret.

Etiketten ska också visa om produkten är ett helfoder eller ett kompletteringsfoder. Ett helfoder är sammansatt för att täcka djurets dagliga näringsbehov, medan ett kompletteringsfoder måste kombineras med annan föda för att ge en balanserad kost.

Dessutom ska näringsanalysen redovisa bland annat råprotein, råfett, växttråd och mineralinnehåll. Syftet är att djurägaren ska kunna jämföra produkter och få en bättre bild av fodrets näringsmässiga sammansättning.

FEDIAF betonar att märkningen ska hjälpa konsumenten att göra informerade val och att informationen på förpackningen inte får vara vilseledande.


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Brukshunden använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.