Till huvudinnehållet

Klicka här för att se hur den nya webbplatsen fungerar.

Aktuellt & Nyheter

En hjälpande tass i förhörsrummet

Att förhöra barn som utsatts för våld eller övergrepp kräver tid, tålamod och förtroende. I Region Väst får polisens barnförhörsledare hjälp av två fyrbenta kollegor – labradorerna Doffe och Mulle.

Karin Wandrell
Karin Wandrell 28 februari, 2026 Uppdaterades 2 mars, 2026 5 minuters läsning
Webbild liggande (1)
Tomas Seger

Bildtext: Robert och Mulle är ett bra team.

Att förhöra ett barn som varit med om sexuella övergrepp, våld eller nätbrott, är en av polisens svåraste uppgifter. I Region Väst ställer polisens förhörshundar, labradorerna Doffe, 9 år, och Mulle, 3 år, gärna upp med en hjälpande tass.

– Det var en hundförare, Karl Persson i Halland, som kom på idén med förhörshundar. Vi tyckte det var ett väldigt bra initiativ och ville utveckla det vidare, säger Robert Lindström, hundförare, instruktör och besiktningsman vid Polismyndigheten Region Väst.

Mulle bor hos Robert och Doffe hos Karl i Halland. Båda hundarna ägs av Polismyndigheten och arbetar tillsammans med flera barnförhörsledare. Målgruppen är främst barn, men hundarna används också vid förhör med vuxna med intellektuell funktionsnedsättning som räknas som särskilt utsatta brottsoffer.

Webbild liggande
Foto: Tomas Seger

Bildtext: Karl och Robert tillsammans med Doffe och Mulle.

När det är dags för förhör får barnet själv välja om det vill ha med en hund. Blir svaret ja inleder barnförhörsledaren med att berätta vad hunden heter, hur gammal den är och låter barnet ställa frågor. Det blir en isbrytare och gör stämningen mer avslappnad. Hunden ligger sedan i soffan bredvid barnet under hela förhöret, nära nog för att när som helst kunna sträcka ut en hand och klappa.

Från skepsis till samarbete

Vissa inom organisationen var till en början lite skeptiska till om förhörshundar verkligen tillförde något. Det har förändrats med tiden och i dag fungerar samarbetet bra. I flera förhör där förväntningarna från början varit låga har hundens närvaro haft stor betydelse, och i vissa fall varit avgörande för att barnet faktiskt valt att berätta.

– Ibland går det att se hur kontakten med hunden blir mer intensiv när samtalet närmar sig känsliga eller svåra delar. Barnet söker mer fysisk kontakt eller talar direkt till hunden när de mest jobbiga detaljerna ska berättas, säger Robert.

Det händer också att barnen tillfälligt glömmer bort kameran när det är paus och börjar prata spontant med hunden, till exempel berömma den för att den är duktig som orkar sitta kvar och lyssna. I några fall har barn även uttryckt en önskan om att få ha med samma hund vid eventuella uppföljande förhör.

Maria och Mulle fo¨rho¨rsrum
Foto: Robert Lindström

Bildtext: Barnförhörsledaren Maria visar hur barnet sitter nära Mulle i förhörsrummet.

Robert följer förhöret i realtid i ett angränsande rum tillsammans med andra berörda. Hans uppgift är att observera hunden och gripa in vid behov.

– Det som berört mig mest har inte varit själva berättelserna, utan att se hur barnen, trots att de varit med om något mycket svårt, ändå kan lämna med ett leende. Att se dem skratta, säga hej då till hunden och ibland komma tillbaka en sista gång för att klappa Mulle känns som ett fint och meningsfullt avslut - och ett tecken på att insatsen faktiskt gjort skillnad.

Noggrant urval och träning

Roberts roll är främst att ringa in vilken typ av hund som passar för uppdraget. Det kräver en trygg och stabil hund med ett genuint intresse för människor. Den ska trivas nära barnet, vara lugn och aldrig ta över eller störa förhöret.

Träningen har fokuserat på att hunden ska kunna ligga lugnt en längre tid i en informell platsliggning. Det finns alltid en filt och vatten i förhörsrummet, så att hunden kan dra sig undan vid behov.

Webbild liggande (1) (kopia)
Foto: Tomas Seger

Bildtext: Doffe och Mulle tar sin uppgift på största allvar.

För första gången i Polismyndighetens historia har också utseendet spelat roll vid val av hundras. Idealet var en medelstor hund – tålig men inte så stor att den känns skrämmande.

– Den samlade bilden var att labradoren passar väl för uppdraget, både till temperament och utseende, säger Robert. Mötet är ofta kort och eftersom barnet själv väljer om hunden ska vara med måste den direkt upplevas som snäll och trygg.

Fler förhörshundar på väg

Ett centralt mål är att skapa en nationell standard, där samma kontroller och bedömningar gäller oavsett var i landet hunden används.

– Innan en hund tas i tjänst ska den godkännas av särskilt utsedda besiktningsmän och genomgå fördjupade prov med fokus på hantering, tillgänglighet och förmåga att slappna av under längre förhör, säger Robert. Vi vill skapa ett likvärdigt och kvalitetssäkrat system liknande det för patrullhundar.

Ambitionen nu är att steg för steg bygga ut verksamheten och införa arbetssättet med förhörshundar i fler regioner. Många privatpersoner har också visat intresse för att utbilda hundar, både av ideella skäl och av vinstintresse.

Brukshundenbla°
Foto: Tomas Seger/TV4 Nyhetsmorgon

Bildtext: Robert och Mulle har bland annat varit med i TV4 Nyhetsmorgon för att berätta om sitt uppdrag.

– Men eftersom förhör är en del av pågående förundersökning får bara behörig personal vara med. Det går därför inte att ha utomstående personer i medhörningsrummet eller låta externa aktörer delta i verksamheten, säger Robert.

Även om effekterna fortfarande utvärderas vetenskapligt går det redan nu att se tydliga mönster. Med hunden i rummet orkar fler barn berätta. Samtidigt avlastas förhörsledarna – hunden kan ge ordlös tröst utan att deras professionella roll rubbas.

Fakta: Polisiär tjänstehund vid barnförhör

Projektet Polisiär tjänstehund vid barnförhör är en del av den större studien En hjälpande tass? Tjänstehundens roll i barnförhör med särskilt utsatta brottsoffer vid Göteborgs universitet. Forskningen finansieras av Brottsofferfonden och sker i samarbete med Polismyndigheten, Region Väst.

Syftet med projektet är att från olika perspektiv utvärdera om tjänstehundar kan användas som stöd i barnförhör med särskilt utsatta brottsoffer. Dit räknas personer drabbade av våld i nära relationer, sexualbrott, våldtäkter och brott mot barn, där utsattheten ofta är kopplad till beroendeställning, ålder eller tidigare trauma.


Dela artikeln

Klubb/Medlem

Caroline ser lösningar - inte problem

När andra ser problem ser Caroline Olsson möjligheter. Nu belönas hon med utmärkelsen Årets Eldsjäl för sitt arbete med att utveckla verksamheten och skapa gemenskap på klubben.

Karin Wandrell
Karin Wandrell 18 juli, 2026 6 minuters läsning
Webbild liggande (4)
Patrullmarkering i skogen med Saki. Malin Högdahl

Dela artikeln

Mentalitet

Därför slickar hunden på dig

En blöt hundtunga i ansiktet eller på handen är något de flesta hundägare känner igen. Men varför slickar hundar egentligen människor? Beteendet kan ha flera olika förklaringar – från kärlek och socialt samspel till stress, nyfikenhet och jakt på uppmärksamhet.

Redaktion
Redaktion 16 juli, 2026 4 minuters läsning
Webbild liggande (2)
En slick på kinden får man vänja sig vid som hundägare. Stock.adobe

De flesta hundägare känner igen situationen. Man kommer hem efter jobbet och möts av en ivrig hund som inte bara viftar på svansen utan också försöker slicka en i ansiktet. För många uppfattas det som ett tecken på kärlek, men förklaringen är ofta mer komplex än så.

Enligt hundbeteendeexperter är slickande ett naturligt beteende som hundar utvecklar redan från födseln. Tiken slickar sina valpar för att rengöra dem, stimulera dem och skapa närhet. Valparna lär sig tidigt att slickande är en viktig del av kommunikationen med både mamman och kullsyskonen.

Ett sätt att visa tillgivenhet

När hundar lever tillsammans med människor kan slickandet bli en del av relationen. Många hundar slickar sina ägare när de hälsar, myser eller vill ha kontakt. Beteendet kan jämföras med andra sociala handlingar som att söka kroppskontakt, luta sig mot någon eller lägga huvudet i någons knä.

Samtidigt är det svårt att veta exakt vad hunden känner. Hundar tänker inte som människor, men forskare är överens om att slickande ofta förekommer i positiva sociala situationer och kan vara ett sätt att stärka banden mellan hund och människa.

Hunden utforskar världen med munnen 

Precis som människor använder synen för att samla information använder hundar i hög grad sitt luktsinne – men även munnen spelar en viktig roll.

Människors hud bär på mängder av dofter som berättar om var vi varit, vad vi ätit och hur vi mår. Svett innehåller dessutom salter som många hundar verkar tycka är intressanta.

Därför är det inte ovanligt att hundar slickar på händer, armar eller fötter efter träning eller en varm sommardag. För hunden kan slickandet helt enkelt vara ett sätt att undersöka sin omgivning.

Webbild liggande (1)
Stock.adobe

Ett sätt att få uppmärksamhet

Hundar är skickliga på att lära sig vilka beteenden som lönar sig. Om hunden får uppmärksamhet varje gång den slickar – kanske genom prat, klappar eller skratt – finns det en god chans att beteendet upprepas.

Ur hundens perspektiv spelar det ofta mindre roll om uppmärksamheten är positiv eller negativ. Även en tillsägelse kan fungera som en belöning om hunden söker kontakt.

Om slickandet leder till en reaktion från ägaren lär sig hunden snabbt att beteendet fungerar.

Slickande kan lugna hunden

Allt slickande handlar dock inte om glädje. Många hundar slickar när de känner sig osäkra, stressade eller lite obekväma.

Slickandet kan då fungera som ett lugnande beteende. Hunden använder det för att hantera sina känslor eller signalera att den inte vill ha någon konflikt. En hund som möter en främmande person eller hamnar i en ovan situation kan därför börja slicka sig om nosen eller försöka slicka den person som finns i närheten.

Det betyder inte att hunden är rädd, men det kan vara ett tecken på att den försöker lugna situationen.

Webbild liggande (3)
Stock.adobe

Känner hunden när vi är ledsna? 

Många hundägare upplever att hunden slickar extra mycket när de är ledsna eller sjuka. Forskning visar att hundar är duktiga på att uppfatta förändringar i människors kroppsspråk, röstläge och dofter.

Det är därför möjligt att hunden reagerar på att något är annorlunda. Om slickandet då leder till närhet och kontakt kan beteendet förstärkas ytterligare.

När bör man vara uppmärksam?

Om slickandet blir mycket intensivt eller plötsligt ökar kan det däremot vara värt att vara uppmärksam. Särskilt om hunden slickar sig själv upprepat på samma ställe bör beteendet följas upp.

Överdrivet slickande kan ibland kopplas till stress, understimulering eller oro. I vissa fall kan det också bero på medicinska problem som hudbesvär, allergier, smärta eller mag-tarmproblem. Om hunden slickar sig själv så mycket att huden blir irriterad eller om beteendet förändras markant kan det vara klokt att rådgöra med veterinär.

Ett naturligt sätt att kommunicera

Oavsett om hunden slickar för att hälsa, utforska, söka kontakt eller lugna sig själv är beteendet en viktig del av hundens språk. För hundägaren kan det därför vara värdefullt att inte bara se slickandet som en 'hundpuss', utan också fundera över situationen och vad hunden försöker förmedla just då.

I många fall är några snabba slickar helt enkelt hundens sätt att säga: ”Jag ser dig, jag känner igen dig och jag vill ha kontakt.”


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Brukshunden använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.