Skyddsdomaren Pierre Wahlström, internationellt meriterad domare med flera stora mästerskap på sin CV, fick beröm för kunniga och välformulerade omdömen om ekipagen. Här kan du läsa hela hans domarrapport och intryck från avdelning C vid SBK IGP SM 2024.

Det var med stor förväntan jag anlände till Ronneby och det svenska mästerskapet i IGP. Känslan var lite märklig, förra året tävlade jag och nu skulle jag döma. Det är naturligtvis inte samma sak att tävla eller döma. Mina förberedelser veckorna före ett större domaruppdrag är nästan lika omfattande som inför tävling.

Dagarna innan dömer jag en del hundar på video. Varje morgon innan tävlingen startar kör jag igenom 5 – 6 hundar på datorn. Det kanske kan låta lite väl ”präktigt”. Men jag tycker det är viktigt att varje ekipage från första till sista hund får en så rättvis bedömning som möjligt.

Som tävlande vet jag att det kan vara en mardröm att vara första hund ut på morgonen dag ett. Det finns även en känsla inom hundtävlingar att domarna är fräscha på morgonen, men blir lite slitna mot slutet av dagen och därmed inte ser allt.

Detta vill jag såklart undvika och därav förbereder jag mig maximalt inför alla större domaruppdrag. Bland annat genom att värma upp inför varje bedömning istället för att sitta på läktaren och vara social. Det handlar om att spara energi och mental skärpa.

Att döma ett mästerskap är alltid spännande. Man vet att det är duktiga ekipage som förberett sig länge, man kan nästan ta på stämningen och känna förarnas puls.
Som domare vid ett mästerskap har man egentligen bara en uppgift. Det handlar om att kategorisera hundarna och rangordna prestationerna från den bästa till den ”svagaste”.

Jag vet, det låter kanske hemskt. Men poängen vid ett mästerskap är inte superviktig så länge domaren håller en jämn linje. Det viktiga är att man som domare inte blandar och ger, det vill säga inte har koll på kriterierna för betygen V, Sg, G, B och M.

Det är när hundförare och publik inte förstår domarens linje som det uppstår diskussioner och oro, därav har domarna ett mycket stort ansvar för hur stämningen och upplevelsen av tävlingen kommer att vara. Detta ska inte en arrangör underskatta när de tillsätter domare.

Hundsport är en bedömningssport

Hundsport är en bedömningssport och det kommer alltid att finnas utrymme för tolkning och kritik mot domare och figuranter. Jag brukar säga att den som ger sig in i leken skall leken tåla. Om jag som domare inte klarar att bli kritiserad skall jag inte heller utsätta mig för att vara domare.

Som en följd härav måste också de som kritiserar vara beredda på att få svar. Det är helt omöjligt att göra alla till lags och det kommer alltid att finnas de som är missnöjda med sin bedömning. Men som domare bör jag försöka att vara så tydlig som möjligt. Med det menar jag att jag måste kunna motivera min bedömning och inte bara tilldela en siffra och sen är det bra.

Man kan diskutera hur feedbacken till de tävlande skall göras. Jag är av meningen att jag måste ”sätta färg” på ekipagets utförande – att med adjektiv beskriva prestationen. Alla kan själva se om hunden exempelvis inte släpper eller inte sitter, så det behöver jag inte lägga tid på.

Men publik och förare kanske inte såg att hunden satte ett genetiskt perfekt grepp och bet med sina molarer hårt som tusan. Att den verkligen försökte stoppa figuranten. Eller att hunden under belastningsfasen inte skiftade grepp en enda gång utan snarare självsäkert och utmanade tittade figuranten rakt i ögonen.

Det finns alltså flera aspekter på varför vi domare inte ska ägna tiden åt att rabbla en massa saker som de tävlande och publik redan klart och tydligt har sett. Jag hoppas att ni förstår vad jag menar.

Figgen ska inte synas

Under årets SM hade jag duktiga skyddsfiguranter till hjälp. De var uttagna av UG IGP Tommy Andersson och väl förberedda, vilket gjorde arbetet enkelt för mig. En figurant skall agera enkelt och korrekt för alla hundar. Figgen skall inte synas, brukar jag säga. Jag har svårt för figuranter som showar och vill stå i centrum. Det är ekipagen som är i centrum, inte figuranter eller domare.

Årets SM-figuranter var Jimmy Nilsson och Patrik Sturk (reserv Jakob Salven Halttunen). Både Jimmy och Patrik gjorde ett stabilt arbete utan tillbud på några hundar, vilket är skönt på ett så här stort mästerskap. De är smidiga, starka och har en god känsla för djurhantering vilket är A och O inom vår sport. Stort tack till er båda för ett mycket korrekt och gediget skyddsfigurantarbete vid årets IGP SM.

Figuranterna och jag fick äran att utvärdera totalt 38 ekipage. Kvaliteten på ekipagen var varierande och poängen blev således därefter.

Fem faser att bedöma

I skyddsdelen avdelning C är det min uppgift att döma ekipagens arbete utifrån fem faser.

• Öppningsfas: där hunden svarar figuranten, det vill säga fångar in figuranten.
• Belastningsfasen: där hunden skall bevisa sin styrka att orka med figurantens försök att testa hundens nerver, arbetslust och förmåga att förhindra figurantens försök att flytta på sig.
• Övergångsfasen: där hunden före släppandet skall visa ett tryggt och stabilt grepp i ärmen, samt i god balans utmana figuranten innan den på förarens kommando släpper.
• Släppandefasen: där hunden på ett tydligt sätt öppnar sin mun och utan att tugga sig ur bettet släpper ärmen och gör sig beredd för nästa fas.
• Bevakningsfasen: där hunden skall ställa figuranten, här skall hunden för optimalt betyg med attityd och kraft förmedla till figuranten att stå stilla. Detta kan göras genom att vara tyst (ej i skärmen) eller anskällning. Båda ageranden måste ske med dominans och stabilitet för att uppnå maximalt predikat.

Till de fem faserna skall domaren även bedöma hundens förighet och kontroll under hela programmet. Som avslutning i bedömningen tilldelas DSB som är en sammanfattning av hundens driftanlag, självsäkerhet och belastbarhet.

Domaren kan tilldela tre nivåer: Utpräglad, Tillräckliga och Icke tillräckliga. För att uppnå den högsta nivån av de tre som benämns med ett ”A” (för tyskans ausgeprächt som betyder utpräglad på svenska) skall hunden uppträda harmoniskt, lugnt, självständigt och behärskat med hög arbetslust och god förighet utan inslag av oro.

Slarv med övergångsfasen

Mina intryck från årets SM är att huvuddelen av hundarna genomförde ett bra C-arbete. Det fanns enstaka individer som visade inskränkningar i mod, självständighet, kraft och dominans.

Överlag kunde jag skönja en trend bland ekipagen. Hundarna var ofta i god hand på sina förare. I bevakningsfasen saknade flera hundar det sista trycket och dominansen. Flertalet hundar öppnar och fångar in figuranten på ett effektivt sätt. Det första bettet som flertalet hundar sätter är djupt och hårt, men under belastningsfasen skiftar hundarna grepp, tuggar och jag kan skönja en viss oro.

Huvuddelen av ekipagen slarvade med övergångsfasen. Flera förare valde att ge loss-kommandot för tidigt och därmed kan jag inte utvärdera övergångsfasen. En del hundar hade inskränkningar i sina släppanden, vilket kom till uttryck framför allt i momentet flykt där överraskande många hundar satt fast och ville inte släppa eller släppte mycket sent.

Ser man på årets SM så kvalade många ekipage in på väldigt höga poäng i samtliga tre delar. Dessa poäng är flera inte i närheten av på SM. Jag tror det är viktigt att vi domare ger ekipagen en så god bedömning som möjligt även vid våra lokalprov. Det är vid lokalproven som ekipagen får information om hur de ligger till i de olika momenten.

Jag tror inte att domare vid lokalproven medvetet tilldelar gratispoäng, men något är skevt och vi kan se trenden under flera år. Jag gör bedömningen att om vi domare redan vid lokalproven ger en mer korrekt bedömning till de tävlande så kommer dessa att vara mer förberedda till mästerskapen.

Sverige borde ligga i topp

Sverige har väldigt duktiga hundtränare och förare. Vi har även bra material i våra hundar. Men jag får inte ihop ekvationen av duktiga hundförare och bra hundar då Sverige (undantaget enstaka ekipage) är att betrakta som ett u-land i resultatlistorna på de större mästerskapen. Sverige skall inte hamna på plats 10 – 30 i lag på FCI VM.

Förutom 2023 där det svenska laget blev fyra så har höga lagplaceringar lyst med sin frånvaro. Med Sveriges fina dressyrkultur och förhållningssätt till hundar så bör vi varje år ligga i världstoppen. Här tror jag att de som dömer prov i Sverige kan vara en avgörande kraft till en positiv utveckling i framtiden.

Avslutningsvis vill jag tacka Svenska Brukshundklubben för att jag fick äran att döma årets SM. Jag är imponerad av hur UG IGP driver sporten framåt och arbetar för att sporten skall utvecklas. Jag hoppas att de tävlande uppskattar arbetet och ser hur arrangören i år på ett föredömligt sätt genomfört detta SM. I det sammanhanget måste jag nämna maten som serverades under SM, tack till ”köket” ni var helt otroliga.

Sist men inte minst önskar jag alla er tävlande bästa lycka till. Glöm inte att ni är grymma, hoppas vi ses snart.

Pierre Wahlström

Domare avdelning C