Inspiration

Domaren har ordet – rapport från IGP SM 2024

Redaktionen 10 september, 2024 • Uppdaterades 6 oktober, 2025 • 8 minuters läsning

Skyddsdomaren Pierre Wahlström, internationellt meriterad domare med flera stora mästerskap på sin CV, fick beröm för kunniga och välformulerade omdömen om ekipagen. Här kan du läsa hela hans domarrapport och intryck från avdelning C vid SBK IGP SM 2024.

Det var med stor förväntan jag anlände till Ronneby och det svenska mästerskapet i IGP. Känslan var lite märklig, förra året tävlade jag och nu skulle jag döma. Det är naturligtvis inte samma sak att tävla eller döma. Mina förberedelser veckorna före ett större domaruppdrag är nästan lika omfattande som inför tävling.

Dagarna innan dömer jag en del hundar på video. Varje morgon innan tävlingen startar kör jag igenom 5 – 6 hundar på datorn. Det kanske kan låta lite väl ”präktigt”. Men jag tycker det är viktigt att varje ekipage från första till sista hund får en så rättvis bedömning som möjligt.

Som tävlande vet jag att det kan vara en mardröm att vara första hund ut på morgonen dag ett. Det finns även en känsla inom hundtävlingar att domarna är fräscha på morgonen, men blir lite slitna mot slutet av dagen och därmed inte ser allt.

Detta vill jag såklart undvika och därav förbereder jag mig maximalt inför alla större domaruppdrag. Bland annat genom att värma upp inför varje bedömning istället för att sitta på läktaren och vara social. Det handlar om att spara energi och mental skärpa.

Att döma ett mästerskap är alltid spännande. Man vet att det är duktiga ekipage som förberett sig länge, man kan nästan ta på stämningen och känna förarnas puls.
Som domare vid ett mästerskap har man egentligen bara en uppgift. Det handlar om att kategorisera hundarna och rangordna prestationerna från den bästa till den ”svagaste”.

Jag vet, det låter kanske hemskt. Men poängen vid ett mästerskap är inte superviktig så länge domaren håller en jämn linje. Det viktiga är att man som domare inte blandar och ger, det vill säga inte har koll på kriterierna för betygen V, Sg, G, B och M.

Det är när hundförare och publik inte förstår domarens linje som det uppstår diskussioner och oro, därav har domarna ett mycket stort ansvar för hur stämningen och upplevelsen av tävlingen kommer att vara. Detta ska inte en arrangör underskatta när de tillsätter domare.

Hundsport är en bedömningssport

Hundsport är en bedömningssport och det kommer alltid att finnas utrymme för tolkning och kritik mot domare och figuranter. Jag brukar säga att den som ger sig in i leken skall leken tåla. Om jag som domare inte klarar att bli kritiserad skall jag inte heller utsätta mig för att vara domare.

Som en följd härav måste också de som kritiserar vara beredda på att få svar. Det är helt omöjligt att göra alla till lags och det kommer alltid att finnas de som är missnöjda med sin bedömning. Men som domare bör jag försöka att vara så tydlig som möjligt. Med det menar jag att jag måste kunna motivera min bedömning och inte bara tilldela en siffra och sen är det bra.

Man kan diskutera hur feedbacken till de tävlande skall göras. Jag är av meningen att jag måste ”sätta färg” på ekipagets utförande – att med adjektiv beskriva prestationen. Alla kan själva se om hunden exempelvis inte släpper eller inte sitter, så det behöver jag inte lägga tid på.

Men publik och förare kanske inte såg att hunden satte ett genetiskt perfekt grepp och bet med sina molarer hårt som tusan. Att den verkligen försökte stoppa figuranten. Eller att hunden under belastningsfasen inte skiftade grepp en enda gång utan snarare självsäkert och utmanade tittade figuranten rakt i ögonen.

Det finns alltså flera aspekter på varför vi domare inte ska ägna tiden åt att rabbla en massa saker som de tävlande och publik redan klart och tydligt har sett. Jag hoppas att ni förstår vad jag menar.

Figgen ska inte synas

Under årets SM hade jag duktiga skyddsfiguranter till hjälp. De var uttagna av UG IGP Tommy Andersson och väl förberedda, vilket gjorde arbetet enkelt för mig. En figurant skall agera enkelt och korrekt för alla hundar. Figgen skall inte synas, brukar jag säga. Jag har svårt för figuranter som showar och vill stå i centrum. Det är ekipagen som är i centrum, inte figuranter eller domare.

Årets SM-figuranter var Jimmy Nilsson och Patrik Sturk (reserv Jakob Salven Halttunen). Både Jimmy och Patrik gjorde ett stabilt arbete utan tillbud på några hundar, vilket är skönt på ett så här stort mästerskap. De är smidiga, starka och har en god känsla för djurhantering vilket är A och O inom vår sport. Stort tack till er båda för ett mycket korrekt och gediget skyddsfigurantarbete vid årets IGP SM.

Figuranterna och jag fick äran att utvärdera totalt 38 ekipage. Kvaliteten på ekipagen var varierande och poängen blev således därefter.

Fem faser att bedöma

I skyddsdelen avdelning C är det min uppgift att döma ekipagens arbete utifrån fem faser.

Öppningsfas: där hunden svarar figuranten, det vill säga fångar in figuranten.
Belastningsfasen: där hunden skall bevisa sin styrka att orka med figurantens försök att testa hundens nerver, arbetslust och förmåga att förhindra figurantens försök att flytta på sig.
Övergångsfasen: där hunden före släppandet skall visa ett tryggt och stabilt grepp i ärmen, samt i god balans utmana figuranten innan den på förarens kommando släpper.
Släppandefasen: där hunden på ett tydligt sätt öppnar sin mun och utan att tugga sig ur bettet släpper ärmen och gör sig beredd för nästa fas.
Bevakningsfasen: där hunden skall ställa figuranten, här skall hunden för optimalt betyg med attityd och kraft förmedla till figuranten att stå stilla. Detta kan göras genom att vara tyst (ej i skärmen) eller anskällning. Båda ageranden måste ske med dominans och stabilitet för att uppnå maximalt predikat.

Till de fem faserna skall domaren även bedöma hundens förighet och kontroll under hela programmet. Som avslutning i bedömningen tilldelas DSB som är en sammanfattning av hundens driftanlag, självsäkerhet och belastbarhet.

Domaren kan tilldela tre nivåer: Utpräglad, Tillräckliga och Icke tillräckliga. För att uppnå den högsta nivån av de tre som benämns med ett ”A” (för tyskans ausgeprächt som betyder utpräglad på svenska) skall hunden uppträda harmoniskt, lugnt, självständigt och behärskat med hög arbetslust och god förighet utan inslag av oro.

Slarv med övergångsfasen

Mina intryck från årets SM är att huvuddelen av hundarna genomförde ett bra C-arbete. Det fanns enstaka individer som visade inskränkningar i mod, självständighet, kraft och dominans.

Överlag kunde jag skönja en trend bland ekipagen. Hundarna var ofta i god hand på sina förare. I bevakningsfasen saknade flera hundar det sista trycket och dominansen. Flertalet hundar öppnar och fångar in figuranten på ett effektivt sätt. Det första bettet som flertalet hundar sätter är djupt och hårt, men under belastningsfasen skiftar hundarna grepp, tuggar och jag kan skönja en viss oro.

Huvuddelen av ekipagen slarvade med övergångsfasen. Flera förare valde att ge loss-kommandot för tidigt och därmed kan jag inte utvärdera övergångsfasen. En del hundar hade inskränkningar i sina släppanden, vilket kom till uttryck framför allt i momentet flykt där överraskande många hundar satt fast och ville inte släppa eller släppte mycket sent.

Ser man på årets SM så kvalade många ekipage in på väldigt höga poäng i samtliga tre delar. Dessa poäng är flera inte i närheten av på SM. Jag tror det är viktigt att vi domare ger ekipagen en så god bedömning som möjligt även vid våra lokalprov. Det är vid lokalproven som ekipagen får information om hur de ligger till i de olika momenten.

Jag tror inte att domare vid lokalproven medvetet tilldelar gratispoäng, men något är skevt och vi kan se trenden under flera år. Jag gör bedömningen att om vi domare redan vid lokalproven ger en mer korrekt bedömning till de tävlande så kommer dessa att vara mer förberedda till mästerskapen.

Sverige borde ligga i topp

Sverige har väldigt duktiga hundtränare och förare. Vi har även bra material i våra hundar. Men jag får inte ihop ekvationen av duktiga hundförare och bra hundar då Sverige (undantaget enstaka ekipage) är att betrakta som ett u-land i resultatlistorna på de större mästerskapen. Sverige skall inte hamna på plats 10 – 30 i lag på FCI VM.

Förutom 2023 där det svenska laget blev fyra så har höga lagplaceringar lyst med sin frånvaro. Med Sveriges fina dressyrkultur och förhållningssätt till hundar så bör vi varje år ligga i världstoppen. Här tror jag att de som dömer prov i Sverige kan vara en avgörande kraft till en positiv utveckling i framtiden.

Avslutningsvis vill jag tacka Svenska Brukshundklubben för att jag fick äran att döma årets SM. Jag är imponerad av hur UG IGP driver sporten framåt och arbetar för att sporten skall utvecklas. Jag hoppas att de tävlande uppskattar arbetet och ser hur arrangören i år på ett föredömligt sätt genomfört detta SM. I det sammanhanget måste jag nämna maten som serverades under SM, tack till ”köket” ni var helt otroliga.

Sist men inte minst önskar jag alla er tävlande bästa lycka till. Glöm inte att ni är grymma, hoppas vi ses snart.

Pierre Wahlström

Domare avdelning C

Avel & Hälsa

Så bygger du en stark valp

Många valpägare tror att vila skyddar mot ledproblem. Men det är en gammal myt, säger veterinären Sara Molin. Valpar behöver röra sig, leka och bli trötta – det är så de bygger starka leder, bättre balans och ett friskt liv.

Karin Wandrell 13 december, 2025 • Uppdaterades 8 december, 2025 • 5 minuters läsning

En vanlig tumregel säger att en valp bara ska gå fem minuter per månad i ålder. Det betyder tio minuter för en tvåmånadersvalp – ett råd som lever kvar trots att det gör mer skada än nytta. Veterinären Sara Molin vill slå hål på myten att stillhet skyddar valpar från ledproblem.

– Det leder bara till att valpen går runt kvarteret i månader. Motion är inte farligt – det är tvärtom något positivt. Vill man ha ett aktivt liv med sin hund måste man börja förbereda den tidigt.

Myten har gamla rötter. På 70-talet gjordes en studie på schäfervalpar som visade att de som växte upp i trånga burar – och därmed stod bredbenta – fick mindre höftledsdysplasi än de som rörde sig fritt. Resultatet tolkades som att stillhet var bättre än rörelse, trots att det i själva verket var den specifika benställningen som gav skyddande effekt.

– En valp som tillbringar ett halvår i en minimal bur kan få en något minskad risk för höftledsdysplasi, men det är ju uppenbart att det medför mängder av andra negativa konsekvenser, säger Sara.

Bildtext: Låt valpen styra hur mycket den orkar, menar Sara Molin.

Lär dig läsa din valps signaler

En vanlig fråga är hur långt en valp får gå, men det finns ingen exakt siffra eller tabell att följa. Istället handlar det om att läsa av hunden - orkar den, är den glad och pigg, då är motionen lagom.

–Märker man däremot att den blir trött, släpar efter, blir gnällig eller måste bäras hem, då var det för mycket just då. Det handlar i grunden om att anpassa sig efter valpen och att läsa av dess signaler, säger Sara.

Det är viktigt att komma ihåg att det är hela hunden som ska utvecklas. En valp som får springa fritt i skogen mår förmodligen väldigt bra av det. Men det är också värdefullt att den lär sig gå i koppel, röra sig i stadsmiljö och hantera olika underlag. Det är helheten som bygger en trygg och balanserad hund.

Bildtext: Att leka är både kul och bra för att bygga en stark kropp.

Det är också viktigt att skilja på motion och träning – två begrepp som ofta blandas ihop. Motion handlar om att skapa en fungerande vardagskropp, ett grundläggande fysiskt välmående. Träning, däremot, är mer målinriktad – till exempel för att hunden ska kunna prestera inom en specifik hundsport.

– Om man har ambitionen att hunden ska bli fysiskt stark och träna och tävla som vuxen, då behöver man börja förbereda den redan under valptiden. Men en valp som tvingas till för mycket, för snabbt, hinner inte bygga upp styrka och balans. Att låta den röra sig, leka och gradvis byggas upp är inte bara ofarligt, det är nödvändigt, säger Sara.

Tillväxtperioden – kroppens mest formbara tid

Under tillväxtperioden har kroppen som störst kapacitet att anpassa sig – det är då det verkligen går att påverka hur den utvecklas. Tillväxtsjukdomar hos unga hundar uppstår ofta mellan sex och tolv månader. Om en valp får belasta kroppen i rörelse, stärks leder, ligament och andra vävnader.

– Om kroppen inte belastas försvagas dessa strukturer, och i vissa fall kan vävnad till och med börja brytas ner. Det är därför den här perioden i livet är så avgörande, tillväxten är aktiv och kroppen är mottaglig för anpassning, säger Sara. Generellt pågår den mest intensiva tillväxtfasen, särskilt när det gäller skelett och leder, upp till 8–10 månaders ålder.

Börja tidigt, öka successivt och våga lita på valpen.
Sara Molin, veterinär

Olika tillväxtsjukdomar påverkas olika mycket av yttre faktorer. Men för de sjukdomar där man kunnat se att livsstilsfaktorer har betydelse, verkar motion snarare vara en skyddande faktor.

– Ett aktivt skelett och starka leder minskar risken för sjukdom. Det gäller oss människor också. Vi blir inte sjuka av att röra oss, vi blir sjuka av att vara stillasittande, säger Sara.

Rörelse är grunden till ett friskt liv

Många skador uppstår för att man börjar träna för sent, utan att kroppen hunnit förbereda sig för den belastning som kommer. Om två hundar ska börja tävla vid två års ålder, och den ena har tränats gradvis sedan sex månaders ålder medan den andra börjat först vid 1,5 år – då är den tidigt tränade hunden sannolikt bättre rustad, med starkare leder, bättre uthållighet och lägre skaderisk.

Bildtext: En härlig löprunda gynnar både hund och ägare.

När det gäller att öka belastningen handlar det inte om ålder utan om kapacitet. Klarar valpen en rask promenad på 45-60 minuter utan att bli trött eller behöva bäras, kan man börja lägga in korta löpsträckor på en till två kilometer och sedan öka gradvis. Många valpar är redo för det runt sex månaders ålder, men inte alla. Återigen handlar det om att lära känna och läsa av just sin hund.

– Att låta valpen röra på sig är att ge den förutsättningar för ett friskt och hållbart liv. Börja tidigt, öka successivt och våga lita på valpens egen känsla för vad som är lagom.

Följ Sara Molin på Instagram @veterinarmolin där hon bland annat pratar veterinärmedicin och djurhälsa.

Saras 7 bästa tips

Rörelse är positivt – låt valpen leka, springa och använda kroppen.

Skippa femminutersmyten – det finns inget vetenskapligt stöd.

Läs av valpen - inte klockan. Pigga, glada valpar orkar mer.

Öka successivt - börja lugnt och bygg upp styrkan gradvis.

Lek är bästa träningen– den utvecklar balans och kroppskontroll.

Variera miljö och underlag - det stärker hela kroppen.

Trötthet är inte farligt – vila efter aktivitet är naturlig återhämtning.

Krönika

Hunden eller sporten - eller tvärtom?

Tanken var ju att hunden skulle passa sporten – inte hitta på en egen. Men vad gör man när den noggrant utvalda fyrbeningen visar sig ha helt andra ambitioner än man själv?

Kristin Avenmark 11 december, 2025 • Uppdaterades 11 december, 2025 • 3 minuters läsning

Många av oss hundägare ingår ju även i underkategorin ”hundsportsnördar”. Vi lever och andas hundträning, ofta med en specifik sport i fokus där både engagemang, tid och pengar flödar fritt. Som en matchande trikå har vi många gånger en noga utvald hundras för ändamålet, en ras som passar både oss själva och aktiviteten vi viger vårt liv åt. Men vad händer då om det visar sig att den noga utvalda hunden inte passar för sporten, väljer man hunden framför sporten eller tvärtom?

Hemma hos oss har vi haft lite olika varianter, både sådana där hunden har passat sporten som handen i handsken, men...