När Elly gick i mellanstadiet fungerade skolan ganska bra. Men när hon började högstadiet förändrades allt.

– Jag gick i en liten byskola från årskurs 1 till 6. När jag började sjuan blev klasserna mycket större och vi var många elever som inte kände varandra. Jag trivdes varken i min klass eller i skolan så jag var där kanske tre eller fyra dagar under hela läsåret.

Det var först när Elly började åttan och socialtjänsten kopplades in som hon fick mer stöd. Hon började på Slussen, en särskild stödverksamhet på Nordmarkens skola i Årjäng för elever som behöver en mer anpassad skolgång. Där arbetar socialpedagoger och elevassistenter nära eleverna för att skapa trygghet och ge individuellt stöd.

– Vi var som mest fyra elever åt gången, och ibland ännu färre. Det var väldigt lugnt och fungerade mycket bättre för mig än en vanlig skolklass.

Allt började med en promenad 

Matilda Ström, som har arbetat med sociala tjänstehundar sedan 2007, kom i kontakt med Elly genom ett pilotprojekt. Socialtjänsten och skolan arbetade tillsammans kring elever med skolfrånvaro för att hitta nya sätt att få det att kännas meningsfullt att komma tillbaka till skolan. Här kan sociala tjänstehundar fungera som stöd och bidra till ökad trygghet, motivation och kontakt.

För Matilda handlade första mötet med Elly om att skapa en relation. De upptäckte snabbt att de delade intresset för djur. Elly visade bilder på sina katter och sin kanin. Hemma hos Matilda fanns också både katt och kanin.

– Våra första hundpromenader var ganska tystlåtna. Men det gjorde ingenting. Det fanns inget krav på att fylla tystnaden med ord. Jag brukar säga att jag tror att Elly och jag hade fått en bra kontakt ändå, men hundarna gjorde vägen dit mycket lättare. De skapade trygghet från första stund och blev det som förde oss samman.

Relationen kommer först 

Matilda menar att det inte bara handlar om närvaro i skolan. Det behöver också finnas glädje och motivation.

– När jag började arbeta med Elly tänkte jag egentligen inte så mycket på skolfrånvaron i sig. Efter nästan 20 års arbete med sociala tjänstehundar har jag lärt mig att det viktigaste alltid är att bygga upp ett förtroende. Först när det finns kan man börja arbeta med allt det andra.

Många ungdomar i Ellys situation har redan fått svara på samma frågor från vuxna om och om igen: Hur mår du? Varför går du inte till skolan? Hur kan vi hjälpa dig? Här blir hunden en naturlig brobyggare. Fokus ligger inte längre på problemen utan på hunden.

– Ibland vet de inte ens själva varför de känner som de gör. När de känner sig trygga kommer samtalen ofta av sig självt. Då blir det också lättare att sätta ord på det som känns svårt.

Mycket av det Matilda och Elly har gjort tillsammans kretsar kring hundarna. De har tränat dem, lärt dem olika trick, gått på café och tränat mycket dogparkour. Hundarna dömer inte och har inga dolda avsikter. De är genuina och finns bara där, vilket skapar en trygghet som många behöver.

Steg för steg växte modet 

Efter hand började Matilda se hur Elly vågade utmana sig själv i allt fler situationer.

– Vi har till exempel varit på Årjängstravet under V85, där Elly hjälpte till i barnområdet. Hon fick ta ansvar för en av hundarna, visa besökarna hur de kan bemöta hundarna och delta i olika aktiviteter. Elly har tidigare haft svårt för stora folksamlingar, men det märktes inte alls nu.

Elly deltog också i projektet Läsa äger, en nationell satsning som ska inspirera barn att läsa under sommarlovet. På plats på biblioteket fanns också författarna bakom Knyckertz-böckerna. Elly ansvarade för att signera böckerna med tassavtryck gjorda med potatistryck.

– En av Ellys tidigare lärare kom fram och var så glad över att se henne ta plats och vara en del av allt som hände. Jag var väldigt stolt över henne, säger Matilda.

Spännande framtid väntar 

När Matilda ser tillbaka på deras första möte och hur mycket Elly har vuxit de senaste ett och ett halvt åren är det inte skolresultaten hon först tänker på.

– Jag ser en glad tjej som umgås med kompisar, har framtidsplaner och ser fram emot att börja plugga. Betyg och studier går alltid att lösa, det viktiga är att må bra och våga tro på sig själv. För Elly har den sociala utvecklingen, att våga ta för sig, känna att hon kan och få tillbaka självförtroendet, varit den största förändringen.

I höst väntar nästa steg. Då börjar Elly på folkhögskola, där hon ska läsa upp sina betyg inför gymnasiet. Hon har redan besökt skolan flera gånger och ser fram emot skolstarten. När hon ser tillbaka till när hon först träffade Matilda och hundarna märker hon själv hur mycket som har förändrats.

– Då tittade jag mest ner i marken och hade svårt att ta plats. I dag känner jag mig tryggare och vågar mer vara mig själv. Det bästa har varit att få vara med hundarna. De har gjort allting mycket lättare.

En Sifoundersökning genomförd på uppdrag av Purina visar att svenska befolkningen är positiv till sociala tjänstehundar och gärna ser att antalet hundar i tjänst ökar. 

Studien leds av veterinären och forskaren Anna Boström vid Veterinary Teaching Hospital i Helsingfors och finansieras med stöd från Agria och Svenska Kennelklubbens forskningsfond. Forskarna ska bland annat undersöka hur olika hopphöjder påverkar hundens landning och hur kroppen belastas vid A-hindret.

Tidigare undersökningar visar att omkring en tredjedel av alla agilityhundar någon gång drabbas av en sportrelaterad skada. Genom biomekaniska analyser hoppas forskarna få en bättre förståelse för vilka moment som innebär störst belastning och hur träning och banbyggnad kan utvecklas för att minska skaderisken.

– Vi hoppas att vår forskning ska öka kunskapen om hur agility påverkar hundens rörelseapparat. Förhoppningsvis kan studien bidra till nya riktlinjer och ökad medvetenhet kring hundars välfärd inom agilitysporten, säger Anna Boström.

Förbättra hundarnas välmående 

Forskarna betonar samtidigt att agility i grunden är en positiv aktivitet för många hundar.

– Agility kan ge hundar positiva upplevelser och öka deras välfärd, men sporten kan också innebära risk för skador. För att minska skaderisken och förbättra hundarnas välmående behöver vi mer kunskap om sportens krav på hundens kropp, säger Anna Boström.

Projektet bygger på redan insamlad data som nu analyseras av forskargruppen. Förutom olika hopphöjder ska man studera biomekaniken vid A-hindret, där hunden utsätts för stora krafter både vid upp- och nedfart. Det praktiska forskningsarbetet och dataanalysen leds av postdoktor Leena Inkilä.

Om forskningen visar att vissa hinder, hopphöjder eller rörelsemönster innebär en högre belastning än andra kan den kunskapen användas för att utveckla träning, tävlingsregler och banutformning.

Målet är att hundarna ska kunna utöva sporten med så liten skaderisk som möjligt och samtidigt behålla den glädje och arbetslust som gjort agility till en av världens mest populära hundsporter.