Trots att det är så utbrett saknar forskningen en bra förklaring till varför djur leker. Ett sådant här beteende, som överlevt miljoner års evolution, måste helt enkelt ge någon eller några viktiga fördelar i det långa loppet.

Enligt vissa teorier är leken ett sätt att stärka muskler och förbättra koordinationen, vilket kan underlätta för den vuxna hunden när den springer och jagar. Andra tänker sig att leken gynnar den kognitiva utvecklingen, så att hunden blir bättre på att bedöma olika situationer den kan tänkas hamna i under livet.

En annan teori går ut på att leken är ett sätt att stärka sociala relationer. Eftersom hunden ofta försätter sig i sårbara situationer när den leker, till exempel brottas och rullar över på rygg, eller låter sig jagas och bli biten av lekkamraterna, kan det leda till att förhållandet till andra blir mer tillitsfullt. Genom leken lär sig hunden att lita på andra. Men hundar leker ju inte bara med varandra, de ger sig gärna i lag med människor också.

Fem minuters lek gör skillnad 

Hundar och människor är det enda kända exemplet på att individer från två olika arter ägnar sig åt gemensam lustfylld lek. I en undersökning från vår egen forskningsgrupp vid Linköpings universitet fick nästan 3 000 hundägare fylla i en enkät som kartlade relationerna till deras hundar och dessutom hur mycket de lekte med dem. Det visade sig att de som lekte mer med sina fyrbenta kompisar rapporterade bättre relationer.

I samma studie delades sedan omkring 400 hundägare in i tre olika grupper: en som under fyra veckor lekte fem minuter extra varje dag med sin hund, en som i stället ägnade fem minuter åt träning och en grupp som inte gjorde något särskilt. Lekgruppen hade en betydligt bättre upplevd emotionell relation till hunden efter studien, vilket inte var fallet för någon av de två andra grupperna.

Bildtext: Att leka tillsammans stärker relationen.

Resultaten ger alltså stöd för teorin att en av lekens funktioner är att stärka sociala relationer. Det unika är såklart att det här handlar om förhållanden mellan två helt olika arter, sammanflätade av minst 20 000 års gemensam utveckling. Ett enkelt och praktiskt tips till alla hundägare är därför att ägna en liten stund varje dag åt att leka – så lite som fem minuter gör skillnad.

Lek eller allvar – så skiljer man dem åt 

Det finns mycket mer att säga om lekbeteendet. Hur vet man ens att hunden leker? Vad är definitionen på lek? För de flesta hundägare är det nog helt uppenbart, men hur ska man på ett objektivt sätt definiera lek så att man kan skilja det från andra, allvarligt menade handlingar? Forskare har utvecklat ett antal kriterier som kan hjälpa på vägen.

För det första består lek vanligtvis av fragmenterade och uppblandade ”allvarliga” beteenden. Exempelvis kan en kort stunds brottning (som ser ut som aggression) följas av lite jakt som direkt övergår i att gräva eller tugga på en pinne. Vidare förekommer lek bara i situationer där hunden är avslappnad och frisk. Men frågan är hur andra hundar förstår att det som pågår inte är allvar.

Bildtext: Vill du leka med mig?

Svaret är att lek oftast föregås av en slags beteenden som kallas ”lekmarkörer”. Hos hundar är det mest kända den så kallade lekbugningen, där den som bjuder in bugar djupt med frambenen sträckta efter marken medan bakkroppen pekar rakt upp. Om inviten tas emot väl kan motparten svara med samma beteende och sedan är det bara att sätta i gång.

Lekens hemliga språk 

Lekmarkörer fungerar som en slags ”signaler om signalerna”. Det som sägs är i princip: ”allt vi gör från och med nu är på skoj, även om vi låter som vi vill slita varandra i stycken”. Inom etologin kallas sådana handlingar för ”metasignaler”.

Andra exempel på lekmarkörer som ofta förekommer när leken väl pågår är ”lekansiktet”, en brett leende mun och framåtvända öron, eller det så kallade ”hundskrattet”. Det är ett läte som nästan bara används i leksituationer och påminner om ett luftigt skall där stämbanden inte är aktiverade. Resultatet blir något som låter som ett flämtande skratt.

Man har också funnit att en stunds lek med ägaren kan göra underverk för inlärning och minne. I studier har man sett att hundar som fått ägna sig åt en halvtimmes lek efter att ett träningspass är slut minns sina färdigheter betydligt bättre än sådana som i stället fått vila sig lika lång tid. Effekten sitter i minst i ett år efter träningspasset.

Det finns alltså många goda skäl till att leka mer med sin hund. Lyckligtvis är det ingen större uppoffring. De flesta av oss tycker ju, precis som våra hundar, att lek är något av det roligaste som finns. Att det stärker vår relation och gynnar träningen är väl bara en bonus.