Aktuellt & Nyheter

Bra livskvalitet trots armbågsledsdysplasi

Redaktionen 1 juni, 2021 • Uppdaterades 16 april, 2025 • 1 minuts läsning

En ny studie visar att många hundar som i unga år fått diagnosen lindrig armbågsledsdysplasi ändå fick en god livskvalitet.

Armbågsledsdysplasi (ED) är ett samlingsnamn för flera olika sjukdomar som drabbar hundens armbågsled. Dessa är delvis ärftliga och för de hundraser som är speciellt drabbade ingår en röntgen i avelsprogrammet när hunden är 12–18 månader. Röntgen läser av graden av pålagringar som anses vara resultatet av ED-sjukdomen och om den unga hunden har pålagringar anses den ha ED.

Det är svårt för en veterinär att säga hur hunden kommer att må i längden eftersom det saknas kunskap om hur ED-resultatet långsiktigt påverkar hundens livskvalitet. Hundar som är uppenbart halta får vanligtvis behandling, men det råder stor osäkerhet kring hur det går på sikt, både för hundar med och utan hälta.

I studien intervjuades 765 hundägare till cirka fem år gamla hundar av raserna labrador retriever, american staffordshire terrier, berner sennenhund, schäfer och rottweiler. Alla hundar hade genomgått ED-röntgen i unga år och det hade gått minst två år efter röntgen till intervjutillfället.

Resultatet visade att hundar med:

Lindriga pålagringar (ED1) inte resulterade i någon större hälta eller smärta. Inte heller rapporterade djurägaren att det påverkade hundens livskvalitet.
Måttliga pålagringar (ED2) i större omfattning blev halta och ägarna var mer oroliga för sina hundar.
Att både hundar med lindriga och måttliga pålagringar besökte veterinär oftare än hundar med normala armbågar.

De två grupperna med lindriga och måttliga pålagringar fick även smärtstillande medicin oftare än hundar med normala armbågar. Däremot tyckte djurägarna inte att lindriga eller måttliga avlagringar påverkade hundarnas generella livskvalitet.

Forskning

Så påverkar rasen din hunds personlighet och beteende

Hundars beteende påverkas inte bara av uppfostran och miljö – även ras spelar roll. Det visar en ny studie där forskare har jämfört beteendet hos tre välkända hundraser: labrador retriever, schäfer och beagle.

Redaktion 24 februari, 2026 • 2 minuters läsning

Studien bygger på det etablerade frågeformuläret C-BARQ (Canine Behavioral Assessment and Research Questionnaire), som används internationellt för att kartlägga hundars beteende i vardagen.

I studien har hundägare fått svara på ett omfattande frågeformulär om sina hundars beteende i olika situationer, bland annat socialt beteende, rädsla, aggressivitet, lydnad, stress och aktivitetsnivå. Totalt omfattar C-BARQ över 100 frågor och ger en bred bild av hur hundar fungerar i sin hemmiljö, snarare än i testsituationer.

Resultaten visar tydliga skillnader mellan raserna. Labrador retriever beskrivs generellt som social, samarbetsvillig och relativt låg i aggressivitet, vilket ligger i linje med rasens vanliga användning som familjehund och assistanshund.

Schäfer uppvisar enligt studien högre grad av vaksamhet och skyddsbeteenden, samt större variation i stress- och reaktionsmönster. Beagle sticker ut genom hög nyfikenhet och självständighet, men också genom större benägenhet att följa dofter och visa lägre följsamhet i vissa vardagssituationer.

Rätt förväntningar ger tryggare hundliv

Forskarna betonar att resultaten inte ska tolkas som att en ras är ”bättre” eller ”sämre” än en annan. I stället handlar det om att olika raser har utvecklats för olika uppgifter, vilket fortfarande avspeglas i deras beteende. Studien visar också att individvariationerna inom varje ras är stora, och att uppväxtmiljö, träning och erfarenheter har stor betydelse.

En viktig poäng i studien är att bättre kunskap om rasrelaterade beteenden kan bidra till mer realistiska förväntningar hos hundägare. Genom att förstå vilka egenskaper som är vanliga inom en ras kan både val av hund och upplägg av träning och vardag anpassas bättre – något som i förlängningen kan minska problem, stress och omplaceringar.

Webbild liggande (1) — Bild: Stock.adobe

Forskarna lyfter även fram C-BARQ som ett värdefullt verktyg för både forskning och praktiskt hundägande. Eftersom formuläret bygger på ägares observationer i vardagen ger det en kompletterande bild till traditionella mentaltester.

Studien bidrar till den växande forskningen om hur genetik, rasbakgrund och miljö samverkar i hundars beteende – kunskap som är relevant både för uppfödare, instruktörer och vanliga hundägare.

Källa: Research Journal of Agricultural Science – beteendestudie baserad på C-BARQ-enkäten

Avel & Hälsa

Så jobbar rasklubbarna

Genom statistik, utbildning och nära samarbete med uppfödare tar rasklubbarna ett stort ansvar för sina rasers hälsa och mentalitet. Här delar Svenska Chodský pesklubben och Svenska Australian shepherdklubben med sig av hur de arbetar.

Karin Wandrell 21 februari, 2026 • Uppdaterades 23 februari, 2026 • 6 minuters läsning

Bildtext: Tina Sperring och aussien Cosmic på lydnadskurs.

Chodský pes är en relativt ny ras i Sverige. Den kommer ursprungligen från Tjeckien och är känd för sitt livliga temperament, stora nyfikenhet och vänliga sinne. Svenska Chodský pesklubben bildades 2013, blev officiellt godkänd året därpå och har i dag omkring 160 medlemmar.

Arbetet är uppdelat i flera sektorer, men kärnan är avel och hälsa. Många medlemmar har flera roller, vilket skapar ett nära samarbete. Fokus ligger på att sprida kunskap, samla data och få uppfödare att följa klubbens rekommendationer.

– Det är vi som sätter ramarna...