Till huvudinnehållet

Gör din röst hörd! Skicka in en debattartikel till redaktionen

Aktuellt & Nyheter

Basma kom över sin hundrädsla

1073658
Redaktionen 24 februari, 2021 • Uppdaterades 16 april, 2025 • 3 minuters läsning
Basma kom över sin hundrädsla
Basma kom över sin hundrädsla

I Irak är det ovanligt att ha hundar som sällskapsdjur. Har man hund så är det som vakthund, precis som Athir hade. De allra flesta människor är däremot som Basma – hundrädda.

– Vi hade ju inte tänkt bli fodervärdar, men jag saknade att ha hund, så jag googlade och såg att man kunde ta en omplaceringshund från Försvarsmakten. Det slutade med att jag skickade in ansökan om både omplacering och att bli fodervärd.

Det krävde en lång övertalningskampanj för att få Basma att ge med sig, de fyra barnen var desto mer positiva
– I början var det svårt. Min fru är rädd för alla djur. Alla! Och jag gillar alla hundar. Så det var inte lätt, säger Athir och skrattar.

När ansökan väl var inne dröjde det inte lång tid innan fodervärdskonsulent­­en Philippa hörde av sig. Det blev sedan ett snabbt beslut. Athir och Basma fick sin omplaceringshund – en valp på bara tio veckor. Det här var 2018 och hunden hette FM Nabback.

Hur det gick för Basma? Över förväntan!
– Valpar är ju gulliga, men efter två månader är en schäfer ganska stor. Så det gick fort från mysig valp till stor hund. Basma var lite försiktig i början, men hon började gilla Nabback och snart tittade hon med andra ögon även på andra hundar ute.

Athir beskriver Nabback som en hund med för lite arbetsvilja och för mycket stress. Han klarade inte lämplighetsprovet (L-provet) och familjen valde att inte behålla honom.
– Men det var svårt att lämna honom ifrån mig. Jag grät hela vägen hem från Karlsborg.

Det var ett desto lättare beslut att ställa sig i kö för en ny valp.
– Även om alla hemma säger att det är jobbigt med hund så är det ingen som skulle kunna klara sig utan hund nu, säger Athir.

Nya vänner på kuppen

Så kom FM Olara den 5 september 2019. ”Vi glömmer aldrig det datumet!” säger Basma, som tog emot valpen och satt med henne i knät hela vägen hem.

Med Olara har Athir lagt in en ännu högre växel på träningssidan.
– Hon har en bra on- och offknapp. Hon är både aktiv och vill jobba samtidigt som hon är lugn. Hon är smart och har pushat mig att jobba med henne. Så vi tränar specialsök, spår och lydnad. Vi tävlade i specialsök när hon var nio månader och hon kom fyra av femton tävlande!

Athir lyfter fram två starka plus med att bli fodervärd jämfört med att köpa en egen valp. Det ena är stödet från fodervärdskonsulenten.
– Du får all hjälp du behöver. Om det dyker upp något konstigt beteende kan man bara fråga och få bra råd och tricks för hur man löser det. Man slipper känna sig ensam.

Att du som fodervärd förväntas träna din hund och göra läxor varje vecka är inget problem för Athir.
– Om hunden bor hos oss 13 månader blir det 56 läxor. På så vis bygger vi grunden för en bra tjänstehund.

Olara klarade sitt test finfint och bedömdes passa som avelshund. Det gjorde att Olara fick möjlighet att stanna hos familjen. En chans de tog!
– De får ta max fem kullar på en tik, sedan övergår hon till oss. Varje kull kommer att utvärderas. Den första blir kanske nu i vår, säger Athir.

Den andra stora fördelen med foderhund är vännerna som följer med värdskapet. Olara hade fyra syskon. Tillsammans utgör de fem familjerna en träningsgrupp.

– Vi har träffats utanför de obligatoriska träffarna för att träna och vi har delat våra erfarenheter. Vi har blivit som en stor familj där alla har samma intresse. Det har hjälpt min familj mycket. Vi har fått nya, svenska vänner. Inte bara sådana som man hejar på, utan vänner som hjälper varandra. Riktiga kompisar!

Basma kom över sin hundrädsla

Text: Yasemin Bayramoglu


Dela artikeln

Tävling

NoM i bruks och IGP bjöd på blågul medaljglädje

Det kändes nästan lite overkligt att åka mot Danmark för att delta i Nordiska Mästerskapet i bruks och IGP. Förväntningarna var höga och det var förstås väldigt spännande!

Webbild liggande (kopia)
Jennifer Nordin 22 oktober, 2026 • 3 minuters läsning
Webbild liggande (1)
Anne Grethe Skjolseth

Dela artikeln

Forskning

När hjärtat slår i samma takt

Bandet mellan hund och människa märks även i kroppen. En finsk studie visar att hundars och deras ägares hjärtfrekvensvariabilitet hänger samman när de är tillsammans – ett fynd som ger nya insikter om relationen.

Redaktion
Redaktion 20 oktober, 2026 • 2 minuters läsning
Webbild liggande (kopia)
Adobe.stock

Att hundar och människor kan stå varandra nära känner många hundägare igen. Forskare vid Jyväskylä universitet i Finland har undersökt hur samspelet också kommer till uttryck i kroppens reaktioner.

I studien registrerades hjärtfrekvensvariabilitet och aktivitetsnivåer hos 30 hundar och deras ägare under vila, lek och positiv interaktion. Hundarna tillhörde raser som avlats för att samarbeta med människor, bland annat vallhundar och retrievers. Studien är delvis finansierad av Agria SKK forskningsfond.

– Vi ser tydligt att det fysiologiska och beteendemässiga bandet mellan hundar och deras ägare kan likna den emotionella kopplingen som finns i mänskliga anknytningsrelationer, säger Miiamaaria V. Kujala, forskare vid Jyväskylä universitet.

Samband under vila och lek 

Hjärtfrekvensvariabilitet, HRV, beskriver variationen i tid mellan hjärtslagen och används som ett mått på kroppens reglering av bland annat stress och återhämtning. Det handlar alltså inte om att hundens och ägarens hjärtan slår exakt lika fort.

Under viloperioderna såg forskarna ett samband mellan hög HRV hos ägaren och hög HRV hos hunden. Även aktivitetsnivåerna hängde samman under lek och samspel.

– Den största överraskningen var dock att hundägarens hjärtfrekvensvariabilitet bäst förklarades av hundens hjärtfrekvensvariabilitet. Det visar att hunden faktiskt påverkar ägaren lika mycket som ägaren påverkar hunden och att bandet är ömsesidigt, säger Miiamaaria V. Kujala.

Webbild liggande
Miiamaaria V. Kujala, forskare vid Jyväskylä universitet.Petteri Kivimäki

Båda parter i fokus 

Forskarna såg också samband mellan hundens HRV och både hundens storlek och ägarens temperament. Större hundar hade högre HRV, liksom hundar vars ägare hade en större benägenhet att oroa sig och reagera på negativa händelser.

En viktig del av undersökningen var att hundens och ägarens mätningar gjordes samtidigt. Enligt Kujala har tidigare forskning främst fokuserat på den ena parten.

– Den emotionella och fysiologiska ömsesidiga påverkan tycks vara en grundläggande del av relationen – och kan hjälpa oss att skapa ännu bättre samspel, tryggare anknytning och mer välmående för både människor och hundar, avslutar Miiamaaria Kujala.


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Brukshunden använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.