Till huvudinnehållet

Klicka här för att se hur den nya webbplatsen fungerar.

Aktuellt & Nyheter

Basma kom över sin hundrädsla

1073658
Redaktionen 24 februari, 2021 Uppdaterades 16 april, 2025 3 minuters läsning
Basma kom över sin hundrädsla
Basma kom över sin hundrädsla

I Irak är det ovanligt att ha hundar som sällskapsdjur. Har man hund så är det som vakthund, precis som Athir hade. De allra flesta människor är däremot som Basma – hundrädda.

– Vi hade ju inte tänkt bli fodervärdar, men jag saknade att ha hund, så jag googlade och såg att man kunde ta en omplaceringshund från Försvarsmakten. Det slutade med att jag skickade in ansökan om både omplacering och att bli fodervärd.

Det krävde en lång övertalningskampanj för att få Basma att ge med sig, de fyra barnen var desto mer positiva
– I början var det svårt. Min fru är rädd för alla djur. Alla! Och jag gillar alla hundar. Så det var inte lätt, säger Athir och skrattar.

När ansökan väl var inne dröjde det inte lång tid innan fodervärdskonsulent­­en Philippa hörde av sig. Det blev sedan ett snabbt beslut. Athir och Basma fick sin omplaceringshund – en valp på bara tio veckor. Det här var 2018 och hunden hette FM Nabback.

Hur det gick för Basma? Över förväntan!
– Valpar är ju gulliga, men efter två månader är en schäfer ganska stor. Så det gick fort från mysig valp till stor hund. Basma var lite försiktig i början, men hon började gilla Nabback och snart tittade hon med andra ögon även på andra hundar ute.

Athir beskriver Nabback som en hund med för lite arbetsvilja och för mycket stress. Han klarade inte lämplighetsprovet (L-provet) och familjen valde att inte behålla honom.
– Men det var svårt att lämna honom ifrån mig. Jag grät hela vägen hem från Karlsborg.

Det var ett desto lättare beslut att ställa sig i kö för en ny valp.
– Även om alla hemma säger att det är jobbigt med hund så är det ingen som skulle kunna klara sig utan hund nu, säger Athir.

Nya vänner på kuppen

Så kom FM Olara den 5 september 2019. ”Vi glömmer aldrig det datumet!” säger Basma, som tog emot valpen och satt med henne i knät hela vägen hem.

Med Olara har Athir lagt in en ännu högre växel på träningssidan.
– Hon har en bra on- och offknapp. Hon är både aktiv och vill jobba samtidigt som hon är lugn. Hon är smart och har pushat mig att jobba med henne. Så vi tränar specialsök, spår och lydnad. Vi tävlade i specialsök när hon var nio månader och hon kom fyra av femton tävlande!

Athir lyfter fram två starka plus med att bli fodervärd jämfört med att köpa en egen valp. Det ena är stödet från fodervärdskonsulenten.
– Du får all hjälp du behöver. Om det dyker upp något konstigt beteende kan man bara fråga och få bra råd och tricks för hur man löser det. Man slipper känna sig ensam.

Att du som fodervärd förväntas träna din hund och göra läxor varje vecka är inget problem för Athir.
– Om hunden bor hos oss 13 månader blir det 56 läxor. På så vis bygger vi grunden för en bra tjänstehund.

Olara klarade sitt test finfint och bedömdes passa som avelshund. Det gjorde att Olara fick möjlighet att stanna hos familjen. En chans de tog!
– De får ta max fem kullar på en tik, sedan övergår hon till oss. Varje kull kommer att utvärderas. Den första blir kanske nu i vår, säger Athir.

Den andra stora fördelen med foderhund är vännerna som följer med värdskapet. Olara hade fyra syskon. Tillsammans utgör de fem familjerna en träningsgrupp.

– Vi har träffats utanför de obligatoriska träffarna för att träna och vi har delat våra erfarenheter. Vi har blivit som en stor familj där alla har samma intresse. Det har hjälpt min familj mycket. Vi har fått nya, svenska vänner. Inte bara sådana som man hejar på, utan vänner som hjälper varandra. Riktiga kompisar!

Basma kom över sin hundrädsla

Text: Yasemin Bayramoglu


Dela artikeln

Forskning

Varg–hundhybrider hotar unik vargpopulation 

Den sällsynta himalayavargen riskerar att förlora sin genetiska särprägel när allt fler herrelösa hundar parar sig med vilda vargar. Forskare varnar nu för att utvecklingen kan få allvarliga konsekvenser för en av världens mest unika vargpopulationer.

Redaktion
Redaktion 18 juni, 2026 2 minuters läsning
Webbild liggande
En himalayavarg på Zürich zoo. Wikimedia Commons

I de högt belägna områdena i Ladakh i norra Indien har forskare under flera år uppmärksammat ett växande problem. Herrelösa hundar, som blivit allt fler i takt med ökad befolkning, turism och tillgång till avfall, söker sig ut i vargarnas naturliga habitat. Där sker ibland parningar mellan hundar och himalayavargar, vilket leder till så kallade hybrider.

De lokala hybriderna kallas khipshang och är välkända bland herdar i området. En ny studie visar att fenomenet är betydligt vanligare än man tidigare trott. Forskarna menar att hybridiseringen riskerar att späda ut de genetiska egenskaper som gör himalayavargen unik.

Himalayavargen betraktas som en av världens äldsta och mest genetiskt särpräglade varglinjer. Den har utvecklats för att leva på extrema höjder med syrefattig luft och hårt klimat. Just dessa anpassningar riskerar att påverkas om hundgener blir allt vanligare i populationen.

Skapar nya utmaningar

Forskarna lyfter också fram att hybriderna kan skapa nya utmaningar i relationen mellan människor och rovdjur. Hund-varghybrider kan uppvisa andra beteenden än rena vargar och i vissa fall vara mindre skygga för människor. Det kan öka risken för konflikter med både boskapsägare och lokalbefolkning.

En viktig orsak till problemet är den växande populationen av herrelösa hundar. Hundarna lever ofta i anslutning till byar och soptippar där de har god tillgång till mat. Därifrån sprider de sig ut i landskapet och kommer i kontakt med vargarna.

Forskarna efterlyser nu åtgärder för att minska antalet herrelösa hundar och skydda den vilda vargpopulationen. De menar att situationen är ett tydligt exempel på hur mänsklig påverkan kan få oväntade konsekvenser för hotade djurarter och deras framtid.

– Om vi vill bevara himalayavargen måste vi också hantera de faktorer som driver hybridiseringen, säger forskarna bakom studien.

Läs hela studien här.


Dela artikeln

Krönika

Kvalitet eller kvantitet?

Vissa hundsportare jagar starter som om de vore samlarobjekt, medan andra planerar årets tävlingar med kirurgisk precision. Men handlar antalet tävlingar om hunden, föraren eller kanske om själva sporten? När agility möter lydnad blir skillnaderna tydligare än någonsin.

Kristine Avenmark
Kristin Avenmark 16 juni, 2026 3 minuters läsning
Webbild liggande
Kristin Avenmark

Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Brukshunden använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.