Till huvudinnehållet

Klicka här för att se hur den nya webbplatsen fungerar.

Aktuellt & Nyheter

Basma kom över sin hundrädsla

1073658
Redaktionen 24 februari, 2021 Uppdaterades 16 april, 2025 3 minuters läsning
Basma kom över sin hundrädsla

Foto: Basma kom över sin hundrädsla

I Irak är det ovanligt att ha hundar som sällskapsdjur. Har man hund så är det som vakthund, precis som Athir hade. De allra flesta människor är däremot som Basma – hundrädda.

– Vi hade ju inte tänkt bli fodervärdar, men jag saknade att ha hund, så jag googlade och såg att man kunde ta en omplaceringshund från Försvarsmakten. Det slutade med att jag skickade in ansökan om både omplacering och att bli fodervärd.

Det krävde en lång övertalningskampanj för att få Basma att ge med sig, de fyra barnen var desto mer positiva
– I början var det svårt. Min fru är rädd för alla djur. Alla! Och jag gillar alla hundar. Så det var inte lätt, säger Athir och skrattar.

När ansökan väl var inne dröjde det inte lång tid innan fodervärdskonsulent­­en Philippa hörde av sig. Det blev sedan ett snabbt beslut. Athir och Basma fick sin omplaceringshund – en valp på bara tio veckor. Det här var 2018 och hunden hette FM Nabback.

Hur det gick för Basma? Över förväntan!
– Valpar är ju gulliga, men efter två månader är en schäfer ganska stor. Så det gick fort från mysig valp till stor hund. Basma var lite försiktig i början, men hon började gilla Nabback och snart tittade hon med andra ögon även på andra hundar ute.

Athir beskriver Nabback som en hund med för lite arbetsvilja och för mycket stress. Han klarade inte lämplighetsprovet (L-provet) och familjen valde att inte behålla honom.
– Men det var svårt att lämna honom ifrån mig. Jag grät hela vägen hem från Karlsborg.

Det var ett desto lättare beslut att ställa sig i kö för en ny valp.
– Även om alla hemma säger att det är jobbigt med hund så är det ingen som skulle kunna klara sig utan hund nu, säger Athir.

Nya vänner på kuppen

Så kom FM Olara den 5 september 2019. ”Vi glömmer aldrig det datumet!” säger Basma, som tog emot valpen och satt med henne i knät hela vägen hem.

Med Olara har Athir lagt in en ännu högre växel på träningssidan.
– Hon har en bra on- och offknapp. Hon är både aktiv och vill jobba samtidigt som hon är lugn. Hon är smart och har pushat mig att jobba med henne. Så vi tränar specialsök, spår och lydnad. Vi tävlade i specialsök när hon var nio månader och hon kom fyra av femton tävlande!

Athir lyfter fram två starka plus med att bli fodervärd jämfört med att köpa en egen valp. Det ena är stödet från fodervärdskonsulenten.
– Du får all hjälp du behöver. Om det dyker upp något konstigt beteende kan man bara fråga och få bra råd och tricks för hur man löser det. Man slipper känna sig ensam.

Att du som fodervärd förväntas träna din hund och göra läxor varje vecka är inget problem för Athir.
– Om hunden bor hos oss 13 månader blir det 56 läxor. På så vis bygger vi grunden för en bra tjänstehund.

Olara klarade sitt test finfint och bedömdes passa som avelshund. Det gjorde att Olara fick möjlighet att stanna hos familjen. En chans de tog!
– De får ta max fem kullar på en tik, sedan övergår hon till oss. Varje kull kommer att utvärderas. Den första blir kanske nu i vår, säger Athir.

Den andra stora fördelen med foderhund är vännerna som följer med värdskapet. Olara hade fyra syskon. Tillsammans utgör de fem familjerna en träningsgrupp.

– Vi har träffats utanför de obligatoriska träffarna för att träna och vi har delat våra erfarenheter. Vi har blivit som en stor familj där alla har samma intresse. Det har hjälpt min familj mycket. Vi har fått nya, svenska vänner. Inte bara sådana som man hejar på, utan vänner som hjälper varandra. Riktiga kompisar!

Basma kom över sin hundrädsla

Text: Yasemin Bayramoglu


Dela artikeln

Träning

Den viktigaste valpträningen sker i vardagen

Valptiden lägger grunden för resten av hundlivet. Men det behöver inte vara så komplicerat. Instruktören Malin Karlsson pekar ut fyra nycklar för en trygg start: följsamhet, hantering, lek och vila.

Karin Wandrell
Karin Wandrell 21 mars, 2026 5 minuters läsning
malin och Tunevannets Ily

Foto: Alicia Johansson

Bildtext: Malin tillsammans med Tunevannets Ily.

Äntligen är dagen inne då valpen flyttar hem och lär känna sin nya familj. För att allt ska gå så smidigt som möjligt är det bra att vara förberedd från start. Det handlar dels om praktiska saker, som att se till att hemmet är säkert och fritt från faror, dels om att vara överens om hur ansvaret ska fördelas i familjen.

– Att redan från början ha en gemensam plan för hur man ska ta hand om valpen skapar trygghet och struktur, säger Malin Karlsson, instruktör på Östersunds Brukshundklubb. Passa också på att fundera över varför du skaffat hund. Vilken typ av liv vill du leva med din hund och vad vill du att ni ska göra tillsammans. Ska hunden vara lös i skogen? Följa med i stadsmiljö? Fungera i en barnfamilj?

En bra start är att tidigt anpassa miljöträningen efter det liv man vill leva. Samtidigt är relationsbyggandet centralt.

– Att ha hunden nära sig och skapa ett ömsesidigt värde i relationen är något jag prioriterar. Det är där grunden läggs för all fortsatt träning och samvaro.

Träna följsamhet och hantering tidigt

På Malins valpkurser står två saker i fokus – följsamhet och hantering.

– Valpen ska vilja följa mig och känna att jag är en trygg punkt och en resurs. Att hunden spontant söker kontakt och upplever att det lönar sig att samarbeta är en av de viktigaste investeringar man kan göra.

Hantering är den andra grundpelaren. Valpen behöver bli trygg med att ägaren rör vid den, klämmer och känner, tittar på tänder, ögon och öron samt klipper klor. Det är också en förberedelse inför framtida veterinärbesök. En hund som är trygg med att hanteras får generellt en mer stressfri tillvaro.

Da´nakims Bliss 2
Foto: Alicia Johansson

Bildtext: Dánakims Bliss upptäcker världen utomhus.

När det gäller följsamhet föredrar Malin att träna i en trygg miljö där valpen kan vara lös på ett säkert sätt. Mycket av valpträningen kan också ske i vardagen, till exempel under promenaden.

– Varje gång valpen själv väljer att ta kontakt belönar jag med godis, beröm eller fysisk bekräftelse. Genom att konsekvent uppmärksamma och förstärka den spontana kontakten från start lägger jag grunden för en hund som vill samarbeta och hålla sig nära.

Använd lek i träningen

För många hundar är lek en stark drivkraft, och ett effektivt sätt att stärka de beteenden man vill se mer av. Precis som med andra belöningar handlar det om att använda leken medvetet.

– Jag tycker det är klokt att tidigt börja fundera över hur man vill att leken ska se ut när hunden är vuxen. Det finns mycket att vinna på att införa enkla regler från början. Hur leker vi tillsammans? Vad är önskvärt beteende?

Vissa hundar gillar kamplekar. Andra att springa efter en boll eller jaga ikapp en leksak. Det finns inget rätt eller fel – det viktiga är att hitta en gemensam aktivitet istället för något hunden gör på egen hand.

– Våga testa olika sätt att leka, belöna och träna. Genom att vara uppmärksam på hur valpen reagerar kan man lära sig mycket. Så länge man ser till valpens bästa och skapar en trygg och säker miljö finns det stort utrymme att experimentera. Det är genom att observera, reflektera och justera som man utvecklas som hundägare, säger Malin.

Våga testa olika sätt att leka, belöna och träna. 

Malin Karlsson, instruktör på Östersunds Brukshundklubb

Ge valpen tid att vila 

En annan viktig aspekt den första tiden är vilan. Små valpar sover en stor del av dygnet. De är aktiva kortare perioder, leker och utforskar, för att sedan behöva sova igen. Det är en naturlig del av deras utveckling, ungefär som hos små barn.

– Som ägare är det viktigt att respektera det behovet och se till att valpen får tillräckligt med lugn och återhämtning. Vila är en förutsättning för både fysisk och mental utveckling, säger Malin.

Sömnen förstärker också inlärningen. När hunden sover bearbetar hjärnan det den har lärt sig, vilket gör att minnena lagras bättre. Därför är det viktigt att hunden får vila ordentligt mellan träningspassen.

Malin väver gärna in passivitets- och ensamhetsträning tidigt i vardagen. Om hunden kommer behöva vara ensam några timmar om dagen som vuxen, är det lika bra att börja vänja den från start.

– Jag går ut med soporna, tar en dusch eller hämtar posten. Mina valpar introduceras tidigt till att vara ensamma kortare stunder. På så sätt blir ensamhet en naturlig del av vardagen, snarare än något dramatiskt eller avvikande.

Da´nakims Bliss
Foto: Alicia Johansson

Bildtext: Valpar växlar mellan att vara aktiva och att vila.

Våga testa och tro på dig själv 

Malin menar att den vanligaste fallgropen för nyblivna valpägare är att de blir så överväldigade och rädda för att göra fel att de knappt vågar göra någonting alls. Det finns en vilja att göra rätt, samtidigt som man inte riktigt litar på sin egen förmåga.

– Det är intressant att så många människor som har uppfostrat egna barn och hanterat komplexa livssituationer ändå tvivlar på att de kan ta hand om en valp. Där tror jag att vi behöver ge varandra mer trygghet och tillit. Så länge valpen är trygg, mätt och får sina grundläggande behov tillgodosedda, och vi har hundens bästa i fokus, finns det stort utrymme att prova sig fram. Det kan bli fel ibland, men det är inte hela världen. Hundar är anpassningsbara och duktiga på att lära om.

Det hon framför allt vill skicka med är att man ska våga testa. Det är bättre att prova något själv och justera längs vägen än att vänta på att en expert ska tala om exakt hur man ska göra.

– Det finns sällan ett rätt svar. Det handlar om att hitta en egen trygghet i sitt hundägande och bygga erfarenhet genom att faktiskt göra. Känner man sig osäker finns det gott om stöd att få. Att gå en valpkurs är inte bara ett sätt att få vägledning, utan också en social möjlighet – både för hunden och för ägaren.


Dela artikeln

Hundsport

Studie: Hundsport får hundägare att röra sig ännu mer

Hundägare rör sig generellt mer än många andra, men hur stor roll spelar själva hundträningen? En ny studie visar att kvinnor som tränar och tävlar i hundsport är mer fysiskt aktiva än hundägare som bara har hunden som sällskap – men träningen verkar inte påverka relationen till hunden eller den upplevda livskvaliteten.

Redaktion
Redaktion 19 mars, 2026 2 minuters läsning
Webbild liggande

Foto: Stock.adobe

Att leva med hund innebär ofta mer vardagsmotion som dagliga promenader. Men många hundägare ägnar sig också åt olika hundsporter som agility, lydnad eller canicross. Forskare ville därför undersöka om deltagande i hundsport påverkar hundägarens fysiska aktivitet, relationen till hunden och den upplevda livskvaliteten.

Studien genomfördes som en webbenkät mellan augusti och december 2024 och riktade sig till kvinnliga hundägare över 18 år. Totalt deltog 138 personer. Av dem tränade och tävlade 66 regelbundet i hundsport, medan 72 hade hunden som sällskap utan organiserad träning eller tävling.

Deltagarna fick svara på frågor om bland annat sin relation till hunden, sin fysiska aktivitet och sin livskvalitet. Forskarna använde etablerade frågeformulär, bland annat Monash Dog Owner Relationship Scale (MDORS) för att mäta relationen mellan hund och ägare samt WHOQOL-BREF, Världshälsoorganisationens frågeformulär för att mäta livskvalitet.

Hundsport gav mer vardagsmotion 

De hundägare som tränade hundsport rapporterade tydligt mer fysisk aktivitet på måttlig nivå än gruppen som inte tränade. Resultatet var statistiskt signifikant, vilket tyder på att hundsport faktiskt bidrar till att öka mängden vardagsmotion.

I gruppen som tränade hundsport var agility den vanligaste aktiviteten, följt av lydnad och canicross. Många kombinerade flera olika grenar. Nästan hälften tränade en enda disciplin, medan drygt hälften ägnade sig åt två till fem olika hundsporter. Den genomsnittliga träningstiden låg på cirka 140 minuter per vecka, men varierade mellan en timme och sex timmar.

Trots att hundsport ökade aktivitetsnivån såg forskarna ingen tydlig skillnad mellan grupperna när det gällde relationen till hunden eller den upplevda livskvaliteten. Hundägare utan hundsport rapporterade lika stark relation till sina hundar och liknande livskvalitet som de som tränade aktivt.

Forskarna menar ändå att resultaten visar att hundsport kan vara ett enkelt sätt att få in mer fysisk aktivitet i vardagen. Samtidigt påpekar de att studien bygger på självrapporterade uppgifter från en enkät. För att få en mer exakt bild skulle framtida studier kunna mäta fysisk aktivitet direkt, till exempel med aktivitetsmätare.

Referens: GIMUNOVÁ, Marta a Gabriela KUKLOVÁ. Dog sports: the impact on dog-owner relationship, physical activity, and quality of life in women.


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Brukshunden använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.