Till huvudinnehållet

Klicka här för att se hur den nya webbplatsen fungerar.

Aktuellt & Nyheter

Basma kom över sin hundrädsla

1073658
Redaktionen 24 februari, 2021 Uppdaterades 16 april, 2025 3 minuters läsning
Basma kom över sin hundrädsla

Foto: Basma kom över sin hundrädsla

I Irak är det ovanligt att ha hundar som sällskapsdjur. Har man hund så är det som vakthund, precis som Athir hade. De allra flesta människor är däremot som Basma – hundrädda.

– Vi hade ju inte tänkt bli fodervärdar, men jag saknade att ha hund, så jag googlade och såg att man kunde ta en omplaceringshund från Försvarsmakten. Det slutade med att jag skickade in ansökan om både omplacering och att bli fodervärd.

Det krävde en lång övertalningskampanj för att få Basma att ge med sig, de fyra barnen var desto mer positiva
– I början var det svårt. Min fru är rädd för alla djur. Alla! Och jag gillar alla hundar. Så det var inte lätt, säger Athir och skrattar.

När ansökan väl var inne dröjde det inte lång tid innan fodervärdskonsulent­­en Philippa hörde av sig. Det blev sedan ett snabbt beslut. Athir och Basma fick sin omplaceringshund – en valp på bara tio veckor. Det här var 2018 och hunden hette FM Nabback.

Hur det gick för Basma? Över förväntan!
– Valpar är ju gulliga, men efter två månader är en schäfer ganska stor. Så det gick fort från mysig valp till stor hund. Basma var lite försiktig i början, men hon började gilla Nabback och snart tittade hon med andra ögon även på andra hundar ute.

Athir beskriver Nabback som en hund med för lite arbetsvilja och för mycket stress. Han klarade inte lämplighetsprovet (L-provet) och familjen valde att inte behålla honom.
– Men det var svårt att lämna honom ifrån mig. Jag grät hela vägen hem från Karlsborg.

Det var ett desto lättare beslut att ställa sig i kö för en ny valp.
– Även om alla hemma säger att det är jobbigt med hund så är det ingen som skulle kunna klara sig utan hund nu, säger Athir.

Nya vänner på kuppen

Så kom FM Olara den 5 september 2019. ”Vi glömmer aldrig det datumet!” säger Basma, som tog emot valpen och satt med henne i knät hela vägen hem.

Med Olara har Athir lagt in en ännu högre växel på träningssidan.
– Hon har en bra on- och offknapp. Hon är både aktiv och vill jobba samtidigt som hon är lugn. Hon är smart och har pushat mig att jobba med henne. Så vi tränar specialsök, spår och lydnad. Vi tävlade i specialsök när hon var nio månader och hon kom fyra av femton tävlande!

Athir lyfter fram två starka plus med att bli fodervärd jämfört med att köpa en egen valp. Det ena är stödet från fodervärdskonsulenten.
– Du får all hjälp du behöver. Om det dyker upp något konstigt beteende kan man bara fråga och få bra råd och tricks för hur man löser det. Man slipper känna sig ensam.

Att du som fodervärd förväntas träna din hund och göra läxor varje vecka är inget problem för Athir.
– Om hunden bor hos oss 13 månader blir det 56 läxor. På så vis bygger vi grunden för en bra tjänstehund.

Olara klarade sitt test finfint och bedömdes passa som avelshund. Det gjorde att Olara fick möjlighet att stanna hos familjen. En chans de tog!
– De får ta max fem kullar på en tik, sedan övergår hon till oss. Varje kull kommer att utvärderas. Den första blir kanske nu i vår, säger Athir.

Den andra stora fördelen med foderhund är vännerna som följer med värdskapet. Olara hade fyra syskon. Tillsammans utgör de fem familjerna en träningsgrupp.

– Vi har träffats utanför de obligatoriska träffarna för att träna och vi har delat våra erfarenheter. Vi har blivit som en stor familj där alla har samma intresse. Det har hjälpt min familj mycket. Vi har fått nya, svenska vänner. Inte bara sådana som man hejar på, utan vänner som hjälper varandra. Riktiga kompisar!

Basma kom över sin hundrädsla

Text: Yasemin Bayramoglu


Dela artikeln

Småland Ungdom lockar unga till klubbarna

Med läger, prova-på-aktiviteter och fokus på gemenskap vill Småland Ungdom få fler att upptäcka hundsport. Initiativet har redan gett ringar på vattnet – och väckt intresse för allt från agility till patrullhund.

Karin Wandrell
Karin Wandrell 21 maj, 2026 5 minuters läsning
4

Foto: Anne–Lie Andersson


Dela artikeln

Avel & Hälsa

Vet du när din hund har ont?

Smärta är oftast osynlig. Akut smärta kan vara lättare att upptäcka, men kronisk smärta kan ett djur leva med i månader eller år utan tydliga tecken. Veterinär Camilla Bentsen uppmanar ägare att vara uppmärksamma på små förändringar.

Redaktion
Redaktion 19 maj, 2026 Uppdaterades 21 maj, 2026 2 minuters läsning
Webbild liggande

Foto: Stock.adobe

En hund som haltar eller en katt som skriker är tydliga tecken på smärta. Men i de flesta fall är symtomen mycket mer subtila. Djurägarens observationer hemma är därför avgörande för att upptäcka dolda besvär innan de blir kroniska och allvarliga. Camilla Bentsen, veterinär på Boehringer Ingelheim, har mött många oroliga djurägare och frustrerade djur

– Djur har en överlevnadsinstinkt som gör att de döljer svaghet och smärta. Som ägare måste man därför lära sig att se små förändringar i beteendet, eftersom det ofta är det första, och ibland enda tecknet på att något är fel, säger Camilla Bentsen.

Med rätt behandling och enkla anpassningar hemma, som en ramp upp till bilen, kan livskvaliten förbättras avsevärt.

– Vi skulle aldrig acceptera att en äldre människa lever med smärta varje dag utan hjälp, och samma sak gäller djur. Det är vanligt att djur som får behandling blir «unga igen». En årlig hälsokontroll hos veterinären är den bästa investeringen du kan göra för ditt djurs livskvalitet – oavsett ålder, säger Camilla Bentsen.

Fyra myter att slå hål på

”Jag vet när mitt husdjur har ont”

Smärta hos en hund kan visa sig som mindre lust att gå på promenad, svårigheter att hoppa in i bilen, eller att den blir mer irriterad. Det är en vanlig missuppfattning att djur som inte piper inte har ont. Ser du små förändringar hos ditt djur, skriv ner dem eller filma djuret i vardagssituationer. Det ger veterinären ovärderlig information.

”Det spelar ingen roll hur eller när jag ger smärtstillande”

Rätt dos, rätt intervall och korrekt administrering är avgörande för både effekt och säkerhet. Det är viktigt att noggrant följa veterinärens instruktioner.

Överdosering och felaktig användning, till exempel att ge medicinen oftare än ordinerat eller att öka dosen för att djuret verkar ha extra ont en dag, kan öka risken för biverkningar. För tidigt avslutad behandling och överhoppade doser gör också att effekten försämras. För vissa smärtstillande mediciner kan det också spela roll om medicinen ges med eller utan mat, eftersom det kan påverka både upptag och verkan.

”Man kan ge mänsklig medicin till djur”

Var försiktig med att ge mänsklig medicin till djur. Paracetamol, ibuprofen och andra humanpreparat kan vara livshotande, särskilt för katter. Kontakta alltid veterinär innan du ger någon form av mänsklig medicin.

”Smärta är en naturlig del av åldrandet”

Att åldras i sig gör inte ont, men åldersrelaterade sjukdomar som artros, även känt som ledgångsreumatism, gör det. Artros är faktiskt en av de vanligaste orsakerna till kronisk smärta hos äldre hundar och katter. Stela leder och minskad rörlighet är tecken på en sjukdom som kan, och bör, behandlas.


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Brukshunden använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.