Till huvudinnehållet

Klicka här för att se hur den nya webbplatsen fungerar.

Aktuellt & Nyheter

Basma kom över sin hundrädsla

1073658
Redaktionen 24 februari, 2021 Uppdaterades 16 april, 2025 3 minuters läsning
Basma kom över sin hundrädsla

Foto: Basma kom över sin hundrädsla

I Irak är det ovanligt att ha hundar som sällskapsdjur. Har man hund så är det som vakthund, precis som Athir hade. De allra flesta människor är däremot som Basma – hundrädda.

– Vi hade ju inte tänkt bli fodervärdar, men jag saknade att ha hund, så jag googlade och såg att man kunde ta en omplaceringshund från Försvarsmakten. Det slutade med att jag skickade in ansökan om både omplacering och att bli fodervärd.

Det krävde en lång övertalningskampanj för att få Basma att ge med sig, de fyra barnen var desto mer positiva
– I början var det svårt. Min fru är rädd för alla djur. Alla! Och jag gillar alla hundar. Så det var inte lätt, säger Athir och skrattar.

När ansökan väl var inne dröjde det inte lång tid innan fodervärdskonsulent­­en Philippa hörde av sig. Det blev sedan ett snabbt beslut. Athir och Basma fick sin omplaceringshund – en valp på bara tio veckor. Det här var 2018 och hunden hette FM Nabback.

Hur det gick för Basma? Över förväntan!
– Valpar är ju gulliga, men efter två månader är en schäfer ganska stor. Så det gick fort från mysig valp till stor hund. Basma var lite försiktig i början, men hon började gilla Nabback och snart tittade hon med andra ögon även på andra hundar ute.

Athir beskriver Nabback som en hund med för lite arbetsvilja och för mycket stress. Han klarade inte lämplighetsprovet (L-provet) och familjen valde att inte behålla honom.
– Men det var svårt att lämna honom ifrån mig. Jag grät hela vägen hem från Karlsborg.

Det var ett desto lättare beslut att ställa sig i kö för en ny valp.
– Även om alla hemma säger att det är jobbigt med hund så är det ingen som skulle kunna klara sig utan hund nu, säger Athir.

Nya vänner på kuppen

Så kom FM Olara den 5 september 2019. ”Vi glömmer aldrig det datumet!” säger Basma, som tog emot valpen och satt med henne i knät hela vägen hem.

Med Olara har Athir lagt in en ännu högre växel på träningssidan.
– Hon har en bra on- och offknapp. Hon är både aktiv och vill jobba samtidigt som hon är lugn. Hon är smart och har pushat mig att jobba med henne. Så vi tränar specialsök, spår och lydnad. Vi tävlade i specialsök när hon var nio månader och hon kom fyra av femton tävlande!

Athir lyfter fram två starka plus med att bli fodervärd jämfört med att köpa en egen valp. Det ena är stödet från fodervärdskonsulenten.
– Du får all hjälp du behöver. Om det dyker upp något konstigt beteende kan man bara fråga och få bra råd och tricks för hur man löser det. Man slipper känna sig ensam.

Att du som fodervärd förväntas träna din hund och göra läxor varje vecka är inget problem för Athir.
– Om hunden bor hos oss 13 månader blir det 56 läxor. På så vis bygger vi grunden för en bra tjänstehund.

Olara klarade sitt test finfint och bedömdes passa som avelshund. Det gjorde att Olara fick möjlighet att stanna hos familjen. En chans de tog!
– De får ta max fem kullar på en tik, sedan övergår hon till oss. Varje kull kommer att utvärderas. Den första blir kanske nu i vår, säger Athir.

Den andra stora fördelen med foderhund är vännerna som följer med värdskapet. Olara hade fyra syskon. Tillsammans utgör de fem familjerna en träningsgrupp.

– Vi har träffats utanför de obligatoriska träffarna för att träna och vi har delat våra erfarenheter. Vi har blivit som en stor familj där alla har samma intresse. Det har hjälpt min familj mycket. Vi har fått nya, svenska vänner. Inte bara sådana som man hejar på, utan vänner som hjälper varandra. Riktiga kompisar!

Basma kom över sin hundrädsla

Text: Yasemin Bayramoglu


Dela artikeln

Ledare

Utmaningar gör oss bättre

Det senaste halvåret har fört med sig både utmaningar och viktiga lärdomar. Men rätt hanterat kan det bli startpunkten för något bättre – om vi vågar se, lära och förändra.

Webbild liggande (1)
Fredrik Bruno 7 maj, 2026 3 minuters läsning
Webbild liggande

Foto: Stock.adobe


Dela artikeln

Krönika

Ta leken på allvar

Att leka är roligt, det tycker människor likaväl som hundar. Särskilt då barn och valpar, men våra arter tillhör båda de som gärna fortsätter att leka långt upp i åren. Och vi är inte ensamma. Faktum är att lek förekommer hos nästan alla ryggradsdjur och till och med hos vissa insekter, som humlor och bananflugor.

Per Jensen
Per Jensen 5 maj, 2026 4 minuters läsning
Webbild liggande (1)

Foto: Stock.adobe

Trots att det är så utbrett saknar forskningen en bra förklaring till varför djur leker. Ett sådant här beteende, som överlevt miljoner års evolution, måste helt enkelt ge någon eller några viktiga fördelar i det långa loppet.

Enligt vissa teorier är leken ett sätt att stärka muskler och förbättra koordinationen, vilket kan underlätta för den vuxna hunden när den springer och jagar. Andra tänker sig att leken gynnar den kognitiva utvecklingen, så att hunden blir bättre på att bedöma olika situationer den kan tänkas hamna i under livet.

Webbild liggande
Foto: Stock.adobe

En annan teori går ut på att leken är ett sätt att stärka sociala relationer. Eftersom hunden ofta försätter sig i sårbara situationer när den leker, till exempel brottas och rullar över på rygg, eller låter sig jagas och bli biten av lekkamraterna, kan det leda till att förhållandet till andra blir mer tillitsfullt. Genom leken lär sig hunden att lita på andra. Men hundar leker ju inte bara med varandra, de ger sig gärna i lag med människor också.

Fem minuters lek gör skillnad 

Hundar och människor är det enda kända exemplet på att individer från två olika arter ägnar sig åt gemensam lustfylld lek. I en undersökning från vår egen forskningsgrupp vid Linköpings universitet fick nästan 3 000 hundägare fylla i en enkät som kartlade relationerna till deras hundar och dessutom hur mycket de lekte med dem. Det visade sig att de som lekte mer med sina fyrbenta kompisar rapporterade bättre relationer.

I samma studie delades sedan omkring 400 hundägare in i tre olika grupper: en som under fyra veckor lekte fem minuter extra varje dag med sin hund, en som i stället ägnade fem minuter åt träning och en grupp som inte gjorde något särskilt. Lekgruppen hade en betydligt bättre upplevd emotionell relation till hunden efter studien, vilket inte var fallet för någon av de två andra grupperna.

Webbild liggande (3)
Foto: Stock.adobe

Bildtext: Att leka tillsammans stärker relationen.

Resultaten ger alltså stöd för teorin att en av lekens funktioner är att stärka sociala relationer. Det unika är såklart att det här handlar om förhållanden mellan två helt olika arter, sammanflätade av minst 20 000 års gemensam utveckling. Ett enkelt och praktiskt tips till alla hundägare är därför att ägna en liten stund varje dag åt att leka – så lite som fem minuter gör skillnad.

Lek eller allvar – så skiljer man dem åt 

Det finns mycket mer att säga om lekbeteendet. Hur vet man ens att hunden leker? Vad är definitionen på lek? För de flesta hundägare är det nog helt uppenbart, men hur ska man på ett objektivt sätt definiera lek så att man kan skilja det från andra, allvarligt menade handlingar? Forskare har utvecklat ett antal kriterier som kan hjälpa på vägen.

För det första består lek vanligtvis av fragmenterade och uppblandade ”allvarliga” beteenden. Exempelvis kan en kort stunds brottning (som ser ut som aggression) följas av lite jakt som direkt övergår i att gräva eller tugga på en pinne. Vidare förekommer lek bara i situationer där hunden är avslappnad och frisk. Men frågan är hur andra hundar förstår att det som pågår inte är allvar.

Webbild liggande (2)
Foto: Stock.adobe

Bildtext: Vill du leka med mig?

Svaret är att lek oftast föregås av en slags beteenden som kallas ”lekmarkörer”. Hos hundar är det mest kända den så kallade lekbugningen, där den som bjuder in bugar djupt med frambenen sträckta efter marken medan bakkroppen pekar rakt upp. Om inviten tas emot väl kan motparten svara med samma beteende och sedan är det bara att sätta i gång.

Lekens hemliga språk 

Lekmarkörer fungerar som en slags ”signaler om signalerna”. Det som sägs är i princip: ”allt vi gör från och med nu är på skoj, även om vi låter som vi vill slita varandra i stycken”. Inom etologin kallas sådana handlingar för ”metasignaler”.

Andra exempel på lekmarkörer som ofta förekommer när leken väl pågår är ”lekansiktet”, en brett leende mun och framåtvända öron, eller det så kallade ”hundskrattet”. Det är ett läte som nästan bara används i leksituationer och påminner om ett luftigt skall där stämbanden inte är aktiverade. Resultatet blir något som låter som ett flämtande skratt.

Webbild liggande (kopia)
Foto: Stock.adobe

Man har också funnit att en stunds lek med ägaren kan göra underverk för inlärning och minne. I studier har man sett att hundar som fått ägna sig åt en halvtimmes lek efter att ett träningspass är slut minns sina färdigheter betydligt bättre än sådana som i stället fått vila sig lika lång tid. Effekten sitter i minst i ett år efter träningspasset.

Det finns alltså många goda skäl till att leka mer med sin hund. Lyckligtvis är det ingen större uppoffring. De flesta av oss tycker ju, precis som våra hundar, att lek är något av det roligaste som finns. Att det stärker vår relation och gynnar träningen är väl bara en bonus.


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Brukshunden använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.