Aktuellt & Nyheter

Basma kom över sin hundrädsla

Redaktionen 24 februari, 2021 • Uppdaterades 16 april, 2025 • 3 minuters läsning

I Irak är det ovanligt att ha hundar som sällskapsdjur. Har man hund så är det som vakthund, precis som Athir hade. De allra flesta människor är däremot som Basma – hundrädda.

– Vi hade ju inte tänkt bli fodervärdar, men jag saknade att ha hund, så jag googlade och såg att man kunde ta en omplaceringshund från Försvarsmakten. Det slutade med att jag skickade in ansökan om både omplacering och att bli fodervärd.

Det krävde en lång övertalningskampanj för att få Basma att ge med sig, de fyra barnen var desto mer positiva
– I början var det svårt. Min fru är rädd för alla djur. Alla! Och jag gillar alla hundar. Så det var inte lätt, säger Athir och skrattar.

När ansökan väl var inne dröjde det inte lång tid innan fodervärdskonsulenten Philippa hörde av sig. Det blev sedan ett snabbt beslut. Athir och Basma fick sin omplaceringshund – en valp på bara tio veckor. Det här var 2018 och hunden hette FM Nabback.

Hur det gick för Basma? Över förväntan!
– Valpar är ju gulliga, men efter två månader är en schäfer ganska stor. Så det gick fort från mysig valp till stor hund. Basma var lite försiktig i början, men hon började gilla Nabback och snart tittade hon med andra ögon även på andra hundar ute.

Athir beskriver Nabback som en hund med för lite arbetsvilja och för mycket stress. Han klarade inte lämplighetsprovet (L-provet) och familjen valde att inte behålla honom.
– Men det var svårt att lämna honom ifrån mig. Jag grät hela vägen hem från Karlsborg.

Det var ett desto lättare beslut att ställa sig i kö för en ny valp.
– Även om alla hemma säger att det är jobbigt med hund så är det ingen som skulle kunna klara sig utan hund nu, säger Athir.

Nya vänner på kuppen

Så kom FM Olara den 5 september 2019. ”Vi glömmer aldrig det datumet!” säger Basma, som tog emot valpen och satt med henne i knät hela vägen hem.

Med Olara har Athir lagt in en ännu högre växel på träningssidan.
– Hon har en bra on- och offknapp. Hon är både aktiv och vill jobba samtidigt som hon är lugn. Hon är smart och har pushat mig att jobba med henne. Så vi tränar specialsök, spår och lydnad. Vi tävlade i specialsök när hon var nio månader och hon kom fyra av femton tävlande!

Athir lyfter fram två starka plus med att bli fodervärd jämfört med att köpa en egen valp. Det ena är stödet från fodervärdskonsulenten.
– Du får all hjälp du behöver. Om det dyker upp något konstigt beteende kan man bara fråga och få bra råd och tricks för hur man löser det. Man slipper känna sig ensam.

Att du som fodervärd förväntas träna din hund och göra läxor varje vecka är inget problem för Athir.
– Om hunden bor hos oss 13 månader blir det 56 läxor. På så vis bygger vi grunden för en bra tjänstehund.

Olara klarade sitt test finfint och bedömdes passa som avelshund. Det gjorde att Olara fick möjlighet att stanna hos familjen. En chans de tog!
– De får ta max fem kullar på en tik, sedan övergår hon till oss. Varje kull kommer att utvärderas. Den första blir kanske nu i vår, säger Athir.

Den andra stora fördelen med foderhund är vännerna som följer med värdskapet. Olara hade fyra syskon. Tillsammans utgör de fem familjerna en träningsgrupp.

– Vi har träffats utanför de obligatoriska träffarna för att träna och vi har delat våra erfarenheter. Vi har blivit som en stor familj där alla har samma intresse. Det har hjälpt min familj mycket. Vi har fått nya, svenska vänner. Inte bara sådana som man hejar på, utan vänner som hjälper varandra. Riktiga kompisar!

Basma kom över sin hundrädsla

Text: Yasemin Bayramoglu

Klubb/Medlem

Ungdomsläger får fler unga att stanna kvar i SBK

Gemensamma ungdomsläger, öppna träningar och ledarutbildning ska få fler unga att börja, och stanna kvar, inom Svenska Brukshundklubben. I Mellannorrlands distrikt samarbetar flera lokalklubbar för att göra hundträning och hundsport mer tillgänglig trots långa avstånd.

Karin Wandrell 17 februari, 2026 • 5 minuters läsning

Bildtext: Tilda och Nicki övar på patrullhund ljudmarkering.

I norra Sverige är det ofta långt till närmaste hundungdomsklubb, vilket gör det svårt för ungdomar att delta. Det fick lokalklubbarna i Mellannorrlands distrikt (MND) att tillsammans ordna träffar, hundläger och hundträning, så att yngre medlemmar kan mötas och utvecklas tillsammans.

Med hjälp av projektmedel från Svenska Brukshundklubben genomfördes det första ungdomslägret 2022. Sedan dess har MND:s ungdomsläger arrangerats varje år, med varierande upplägg och innehåll. Flera klubbar har även fortsatt samarbetet under resten av...

Utblick

Siriuspatrullen övervakar säkerheten i Arktis

När Arktis åter hamnat i omvärldens fokus fortsätter Siriuspatrullen att patrullera och övervaka Nordöstra Grönland. I ett landskap utan vägar är slädhundarna inte bara ett hjälpmedel, utan en förutsättning för överlevnad vintertid.

Karin Wandrell 14 februari, 2026 • 6 minuters läsning

Bildtext: Utan slädhundar skulle det inte gå att patrullera.

I Nordöstra Grönland hittar man Daneborg, högkvarteret för Slædepatruljen Sirius (Siriuspatrullen), ett av den danska Försvarsmaktens tre elitförband. Deras uppgift är att övervaka den obebodda kusten mellan Liverpool Land på östkusten och Nares sund på nordkusten – en kuststräcka på cirka 2 100 kilometer.

Genom patrullering, tillsyn och räddningsarbete markerar Danmark sin närvaro i Arktis året runt. Under vintermånaderna sker patrulleringen med hjälp av hundsläde och under sommaren genom segling i de isfria fjordarna. Siriuspatrullen är ofta den enda fysiska statliga närvaron.

Nordöstra Grönland saknar vägar, radar och samhällen, enda sättet att ta sig fram vintertid är med hjälp av de grönländska slädhundarna. Höstpatrullerna startar i början av november, strax innan solen går ner för sista gången för året, och när vinterstormarna blir både kraftigare och mer frekventa.

Bildtext: Fotpatrull på fjället.

I slutet av januari inleds de längre patrullerna som pågår fram till juni, då isen börjar brytas upp och driva söderut. Siriuspatrullen dokumenterar spår, fartyg och mänsklig aktivitet och vid en kris ger de Danmark och NATO förhandsinformation om aktivitet i Arktis.

Så arbetar Siriuspatrullen

Slædepatruljen Sirius består av 12 personer. Varje år tillkommer sex nya rekryter som går sida vid sida med mer erfarna operatörer. Utbildningen ställer höga krav på både hälsa och uthållighet och hittills har endast män antagits även om kvinnor också kan söka.

Varje patrull består av två personer och ett spann med tolv till fjorton grönländska slädhundar. Tillsammans färdas de genom ett landskap där avstånden är enorma, marginalerna små och temperaturen kan halka ner mot -40°C. Uppdraget sträcker sig över 26 månader och ett slädteam kan vara ute ett halvår och endast träffa andra människor vid ett fåtal tillfällen.

Bildtext: CH SOK:s besök vid Mestersvig. Ute med hundsläden.

I en längre intervju i Guide to Greenland beskriver Morten Hilmer, tidigare operatör i Siriuspatrullen, hundarnas roll som helt avgörande för uppdraget i Nordöstra Grönland. De är inte ett komplement utan själva grunden. Arbetet med att förbereda hundar och utrustning börjar ofta före soluppgången och en genomsnittlig dag tillryggalägger teamet runt 30 kilometer.

Ledarhunden står för säkerheten

Ledarhunden, som alltid väljs för sin erfarenhet och sitt omdöme, spelar en avgörande roll när det gäller säkerheten. Det är den som går först i spannet och som i praktiken avgör vägvalet. Den används aktivt för att undvika farliga passager och osäkra isar, långt bortom vad tekniska hjälpmedel kan erbjuda.

– Ledarhundens uppgift är att hitta den säkraste vägen. Den kan uppfatta sådant som vi människor inte märker, som tunn is och dolda sprickor, säger Morten Hilmer i intervjun.

Bildtext: Patrullen sover i specialtält i norrskenets ljus.

Nattetid sover patrullerarna i tält, men hundarna sover alltid utomhus, oavsett temperatur. De grönländska slädhundarna är anpassade efter klimatet och mår bäst i kylan, men kräver förstås noggranna rutiner, tillsyn och ett djupt förtroende mellan människa och djur.

Hundarna kommer från olika delar av Grönland för att undvika inavel och säkerställa starka och uthålliga arbetshundar. Urvalet bygger både på fysisk kapacitet och mental styrka, men också på förmågan att samarbeta i en av världens mest krävande arbetsmiljöer.

Finns inga genvägar

I ett reportage i Sveriges Radio berättar tidigare Siriusmedlemmen Sebastian Rasmussen om ett arbete som på många sätt är motsatsen till den romantiska bilden av Arktis. Här finns inga snabba lösningar och inga möjligheter att ringa efter hjälp.

– Det finns inga genvägar. Du är helt beroende av din patrullkamrat och av hundarna, säger Sebastian Rasmussen i intervjun.

Bildtext: Det finns plats för lite bus och lek också.

Han beskriver hur två personer under många månader rör sig ensamma över enorma, obebodda områden. Vardagen präglas av rutiner, upprepning och ständig riskbedömning. Kyla, mörker och väder är ständigt närvarande faktorer, och ett litet misstag kan få stora konsekvenser.

I intervjun återkommer han flera gånger till hundarna som en förutsättning för arbetet – inte bara som dragkraft, utan som arbetskamrater. Samtidigt är den mänskliga relationen avgörande. Fungerar inte det samarbetet kan det bli direkt farligt.

Ett uppdrag format av kalla kriget

Hela Nordöstra Grönland består av otillgänglig vildmark som domineras av den enorma nationalparken med samma namn. Parken sträcker sig cirka 1 400 km från Peary Land i norr till Sermersooq i söder och cirka 800 km från kusten i öst till Avannaata i väst. Landskapet är imponerande med klippiga branta berg som omger djupa fjordar, imponerande glaciärer och inte minst själva inlandsisen.

Efter andra världskriget skärptes det säkerhetspolitiska läget i Arktis. Under det kalla kriget växte behovet av en mer strukturerad övervakning av Nord- och Nordöstra Grönland. Den danska marinen, som ansvarade för Grönlands övervakning, föreslog därför att en militär slädhundspatrull skulle inrättas. Regeringen gav sitt godkännande och 1950, under strikt sekretess, etablerades patrullen på marinens initiativ under namnet Operation Resolut.

År 1953 bytte patrullen namn för att inte förväxlas med den kanadensiska väderstationen Resolute Bay. Valet föll på Sirius – den klaraste stjärnan i stjärnbilden Alfa Canis Majoris (Stora hunden). Och det är under namnet Slædepatruljen Sirius som slädhundspatrullen så småningom blev känd för allmänheten. I dag har Arktis åter hamnat i omvärldens fokus, och Siriuspatrullens arbete har blivit ännu mer aktuellt.

Särskild specialutrustning krävs

Uppdraget i Arktis kräver också utrustning som skiljer sig från den som normalt används inom det danska försvaret. Här tillåts till exempel civila hålspetskulor – expanderande ammunition som enligt Haagkonventionen från 1899 är förbjuden i krigföring.

2 + 3 — Foto: Siriuspatruljen/Forsvaret, Bo Eriksen

Bildtext: Depotutläggning på Ella Ø.

Erfarenheten har visat att den pansarbrytande ammunitionen är mest effektiv mot aggressiva isbjörnar på längre avstånd, medan hålspetskulor ger bättre stoppverkan vid närkontakt, exempelvis vid angrepp från en rasande myskoxe.

Men i slutändan handlar Siriuspatrullens uppdrag inte om dramatik utan om uthållighet: att finnas där, upptäcka spår efter obehöriga, göra kontroller och genom sin närvaro hävda Grönlands och Danmarks suveränitet i ett område där nästan ingen annan rör sig.

Här kan du lyssna på hela intervjun med Sebastian Rasmussen i P1 Morgon.

Fakta: Rekrytering och utbildning

Siriuspatrullen består i dag av tolv personer. Sökande måste ha genomfört obligatorisk militärtjänst inom det danska försvaret. Även kvinnor kan söka, men hittills har ingen antagits. Sju väljs sedan ut för cirka sex månaders utbildning. Kurserna pågår från december till slutet av maj.

Den arktiska utbildningen omfattar bland annat hundhantering, byggande av nödsnöskydd och jakt för försörjning. Den slutliga gruppen, bestående av sex personer, utses två till tre veckor före avfärd till Grönland för en sammanhängande tjänstgöringsperiod på 26 månader.

Soldaterna har en månadslön på omkring 23 000 danska kronor. Det är inte ekonomisk vinning som lockar till Siriuspatrullen, utan möjligheten att få uppleva en resa för livet.