Till huvudinnehållet

Underhåll pågår 14 augusti. Vissa funktioner kan vara långsamma eller tillfälligt otillgängliga.

Aktuellt & Nyheter

Basma kom över sin hundrädsla

1073658
Redaktionen 24 februari, 2021 Uppdaterades 16 april, 2025 3 minuters läsning
Basma kom över sin hundrädsla
Basma kom över sin hundrädsla

I Irak är det ovanligt att ha hundar som sällskapsdjur. Har man hund så är det som vakthund, precis som Athir hade. De allra flesta människor är däremot som Basma – hundrädda.

– Vi hade ju inte tänkt bli fodervärdar, men jag saknade att ha hund, så jag googlade och såg att man kunde ta en omplaceringshund från Försvarsmakten. Det slutade med att jag skickade in ansökan om både omplacering och att bli fodervärd.

Det krävde en lång övertalningskampanj för att få Basma att ge med sig, de fyra barnen var desto mer positiva
– I början var det svårt. Min fru är rädd för alla djur. Alla! Och jag gillar alla hundar. Så det var inte lätt, säger Athir och skrattar.

När ansökan väl var inne dröjde det inte lång tid innan fodervärdskonsulent­­en Philippa hörde av sig. Det blev sedan ett snabbt beslut. Athir och Basma fick sin omplaceringshund – en valp på bara tio veckor. Det här var 2018 och hunden hette FM Nabback.

Hur det gick för Basma? Över förväntan!
– Valpar är ju gulliga, men efter två månader är en schäfer ganska stor. Så det gick fort från mysig valp till stor hund. Basma var lite försiktig i början, men hon började gilla Nabback och snart tittade hon med andra ögon även på andra hundar ute.

Athir beskriver Nabback som en hund med för lite arbetsvilja och för mycket stress. Han klarade inte lämplighetsprovet (L-provet) och familjen valde att inte behålla honom.
– Men det var svårt att lämna honom ifrån mig. Jag grät hela vägen hem från Karlsborg.

Det var ett desto lättare beslut att ställa sig i kö för en ny valp.
– Även om alla hemma säger att det är jobbigt med hund så är det ingen som skulle kunna klara sig utan hund nu, säger Athir.

Nya vänner på kuppen

Så kom FM Olara den 5 september 2019. ”Vi glömmer aldrig det datumet!” säger Basma, som tog emot valpen och satt med henne i knät hela vägen hem.

Med Olara har Athir lagt in en ännu högre växel på träningssidan.
– Hon har en bra on- och offknapp. Hon är både aktiv och vill jobba samtidigt som hon är lugn. Hon är smart och har pushat mig att jobba med henne. Så vi tränar specialsök, spår och lydnad. Vi tävlade i specialsök när hon var nio månader och hon kom fyra av femton tävlande!

Athir lyfter fram två starka plus med att bli fodervärd jämfört med att köpa en egen valp. Det ena är stödet från fodervärdskonsulenten.
– Du får all hjälp du behöver. Om det dyker upp något konstigt beteende kan man bara fråga och få bra råd och tricks för hur man löser det. Man slipper känna sig ensam.

Att du som fodervärd förväntas träna din hund och göra läxor varje vecka är inget problem för Athir.
– Om hunden bor hos oss 13 månader blir det 56 läxor. På så vis bygger vi grunden för en bra tjänstehund.

Olara klarade sitt test finfint och bedömdes passa som avelshund. Det gjorde att Olara fick möjlighet att stanna hos familjen. En chans de tog!
– De får ta max fem kullar på en tik, sedan övergår hon till oss. Varje kull kommer att utvärderas. Den första blir kanske nu i vår, säger Athir.

Den andra stora fördelen med foderhund är vännerna som följer med värdskapet. Olara hade fyra syskon. Tillsammans utgör de fem familjerna en träningsgrupp.

– Vi har träffats utanför de obligatoriska träffarna för att träna och vi har delat våra erfarenheter. Vi har blivit som en stor familj där alla har samma intresse. Det har hjälpt min familj mycket. Vi har fått nya, svenska vänner. Inte bara sådana som man hejar på, utan vänner som hjälper varandra. Riktiga kompisar!

Basma kom över sin hundrädsla

Text: Yasemin Bayramoglu


Dela artikeln

Forskning

Ny forskning kan minska skaderisken i agility

Agility ställer höga krav på hundens kropp, men fortfarande saknas mycket kunskap om hur olika hinder och moment påverkar rörelseapparaten. Nu ska en ny finsk forskningsstudie ge svar på några av de frågor som länge diskuterats inom sporten – med målet att minska skador och öka hundarnas välfärd.

Redaktion
Redaktion 13 augusti, 2026 2 minuters läsning
Webbild liggande
Stock.adobe

Studien leds av veterinären och forskaren Anna Boström vid Veterinary Teaching Hospital i Helsingfors och finansieras med stöd från Agria och Svenska Kennelklubbens forskningsfond. Forskarna ska bland annat undersöka hur olika hopphöjder påverkar hundens landning och hur kroppen belastas vid A-hindret.

Tidigare undersökningar visar att omkring en tredjedel av alla agilityhundar någon gång drabbas av en sportrelaterad skada. Genom biomekaniska analyser hoppas forskarna få en bättre förståelse för vilka moment som innebär störst belastning och hur träning och banbyggnad kan utvecklas för att minska skaderisken.

– Vi hoppas att vår forskning ska öka kunskapen om hur agility påverkar hundens rörelseapparat. Förhoppningsvis kan studien bidra till nya riktlinjer och ökad medvetenhet kring hundars välfärd inom agilitysporten, säger Anna Boström.

Förbättra hundarnas välmående 

Forskarna betonar samtidigt att agility i grunden är en positiv aktivitet för många hundar.

– Agility kan ge hundar positiva upplevelser och öka deras välfärd, men sporten kan också innebära risk för skador. För att minska skaderisken och förbättra hundarnas välmående behöver vi mer kunskap om sportens krav på hundens kropp, säger Anna Boström.

Projektet bygger på redan insamlad data som nu analyseras av forskargruppen. Förutom olika hopphöjder ska man studera biomekaniken vid A-hindret, där hunden utsätts för stora krafter både vid upp- och nedfart. Det praktiska forskningsarbetet och dataanalysen leds av postdoktor Leena Inkilä.

Om forskningen visar att vissa hinder, hopphöjder eller rörelsemönster innebär en högre belastning än andra kan den kunskapen användas för att utveckla träning, tävlingsregler och banutformning.

Målet är att hundarna ska kunna utöva sporten med så liten skaderisk som möjligt och samtidigt behålla den glädje och arbetslust som gjort agility till en av världens mest populära hundsporter.


Dela artikeln

Hundsport

Rat Games väcker jaktinstinkten

En bana av halmbalar, några plaströr och en hund som får använda både nos och kropp för att hitta de gömda råttorna. Rat Games är en relativt ny hundsport i Sverige där nosarbete, problemlösning och naturliga instinkter står i centrum.

Karin Wandrell
Karin Wandrell 11 augusti, 2026 5 minuters läsning
Webbild liggande (2)
Kan det ligga en råtta i röret eller är det bara strö? Thomas Holmedal

Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Brukshunden använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.