Efter att ha drömt om det i flera år blev campervanen till slut verklighet. Förra hösten reste Annica Sjövall och hennes man genom Europa tillsammans med sin beauceron Unix.

– Plåtisen är mycket smidigare än en stor husbil och känns nästan som att köra en vanlig bil. Vi valde en modell med pop-up-tak så att man kan sova fyra personer i den. Unix har en specialanpassad bur under vår säng så att han ligger säkert när vi kör. Han är väldigt nyfiken och vill följa med oss överallt, så det funkar bra för honom.

Efter några kortare testresor började tanken på en längre Europatur växa fram.

– Vi hade sparad semester, jag fyllde jämnt och flera kompisar skulle vara i sina hus i Spanien samtidigt. Idén hade funnits länge – “om vi köper en plåtis till nästa år, då åker vi”. Och helt plötsligt hade vi ju faktiskt en plåtis, säger Annica.

Från Skåne till Normandie och Spanien 

Annica har haft hund sedan 1992 och efter fyra dobermann föll valet på en beauceron, en ganska ovanlig ras i Sverige som påminner om en blandning av schäfer, dobermann och rottweiler. Ett tydligt kännetecken är de dubbla sporrarna på baktassarna.

– Vi hämtade Unix från en uppfödare i Frankrike när han var 15 veckor. I dag är han 3 år och väger 44 kilo så det är ganska mycket hund i en liten plåtis, men det funkar bra.

Resan gick genom Frankrike via Normandie och vidare ner mot Fuengirola i Spanien. Totalt blev det ungefär 800 mil på fyra och en halv vecka.

– Vi bestämde tidigt att vi skulle njuta av resan och att det inte fick bli en ren transportsträcka. Vi stannade ofta längs vägen, åt lunch och tog längre promenader med Unix. Lite träning blev det också. Jag gömde till exempel en kong runt plåtisen så att han fick använda nosen eller körde lite enkel lydnadsträning på en gräsplätt.

Annica brukar också sätta ner en skruv med en längre lina i marken, så att han kan röra sig fritt runt bilen. Han kan gå in i plåtisen och lägga sig om han vill, eller vara med matte och husse utanför.

Vardagsliv på vägarna i Europa 

Under resan bodde de främst på ställplatser. De flesta hade tillgång till toalett, dusch och möjlighet att fylla på och tömma vatten. Vissa var väldigt enkla, andra nästan som campingplatser.

– Det blev ganska komiskt ibland. Där stod ofta stora husbilar och så kom folk ut med sina små chihuahuor. Sedan kom vi med vår lilla plåtis och ut klev en stor beauceron. Folk undrade ofta hur han fick plats där inne, säger Annica.

De bokade oftast plats några dagar i förväg via olika appar – ett smidigt sätt att kolla recensioner och vad som ingår. I Sverige är reglerna för campervans ganska generösa. I Frankrike och Spanien gäller oftast officiella ställplatser.

– Bilen har aircondition som kan vara igång även på natten. Vissa dagar var det upp mot 37 grader. Då satte vi in en egen liten batteridriven fläkt till Unix för säkerhets skull, säger Annica. En kväll ösregnade det och Unix kom tillbaka alldeles lerig efter promenaden. Då stod vi där med en stor blöt hund i en väldigt liten van – men det gick bra det också.

Tassavtryck bland historiens vingslag 

Något som överraskade var hur välkomna hundar var nästan överallt. Det gällde både strandpromenader och andra platser, till exempel klostret Mont Saint-Michel som ligger ute i vattnet i Normandie. Ett starkt minne därifrån är stränderna som bär på många minnen från andra världskriget.

– Vi gjorde tassavtryck i sanden och fotograferade. Det kändes speciellt att vara där, på en plats med så mycket historia, tillsammans med Unix, säger Annica.

Även på restauranger fungerade det bra. Vid dåligt väder fick de snabbt en plats inomhus utan problem.

– Andra gäster märkte knappt att Unix var med. Så länge han får vara med oss är han nöjd, säger Annica.

Hundar var också välkomna i många butiker utom mataffärer. I San Sebastián fick de däremot tänka om efter upptäckten att större hundar inte fick åka buss. Campingen utanför stan fick snabbt bytas mot en ställplats inne i stan. En skillnad från Sverige var också att många släppte fram sina hundar direkt utan att fråga först.

– Det kändes ovant och nästan lite läskigt i början, men det gick faktiskt jättebra varje gång.

Mot nya äventyr i norra Sverige 

I år blir det ingen långresa söderut, istället går färden norrut. Det blir bland annat ett besök på Dalhalla och besök hos kompisar.

– Vi har aldrig upplevt några problem med hund på svenska campingar eller ställplatser heller. Hundar är väldigt välkomna även här. Folk blir snarare nyfikna och frågar vilken ras det är. Många tror att det är en blandras eftersom Unix ser lite speciell ut. Då blir det ofta att folk stannar och pratar en stund vilket jag tycker är kul, säger Annica.

Hennes råd till andra som funderar på att bila med hund är framför allt att läsa på om landets regler och självklart att anpassa resan efter hunden.

– När vi träffade våra kompisar i Spanien sa vi redan från början att vi behövde ta hänsyn till Unix. Ibland kunde vi inte göra exakt det dem ville, då gjorde vi något annat istället. Det behöver inte vara mer komplicerat än så. Våra vänner är också hundmänniskor och väldigt förstående. De brukar skämta om att det är Unix som bestämmer. Och det stämmer nog ganska bra, säger Annica och skrattar.

Läs mer om vad som gäller för att resa med hund.

Namn: Annica Sjövall
Bor: Västra Klagstorp, strax utanför Tygelsjö i Skåne
Klubb: Svedala Brukshundklubb, Sjöbo Brukshundklubb
Hund: En beucheron, Unix, 3 år
Tränar: Lydnad, spår och specialsök