Aktuellt & Nyheter

2019 års vinnare om förra årets vinster

Redaktion 12 mars, 2020 • Uppdaterades 16 april, 2025 • 8 minuters läsning

Förra veckan publicerade vi listan över 2019 års mest framgångsrika brukshundekipage. Här berättar förarna om det gångna tävlingsåret. Missa inte Brukshunden 2/2020 där förarna berättar om sina sporter och delar med sig av sina bästa tips.

Kristina Fornstedt och Micc
Årets SBK-hund
– Det här året blev det inte så mycket tävlingar i spår som vi hade velat, men vi har ju kunnat få in några söktävlingar med, så jag är supernöjd. Micc är en fantastisk hund som verkligen levererar! Vi kommer inte att ändra på något i år – vi ska träna, tävla och ha roligt tillsammans! Själv ska jag försöka att njuta av min fantastiska hund! Ser fram mot att ta ut husvagnen och träffa alla härliga hundmänniskor runt om i Sverige!

Michelle Holmlund och vallhunden Peak
Årets lydnadshund
– Tävlingsåret 2019 var extremt hektiskt. Jag har fått planera tiden något enormt då Peak även hunnit med att få en fantastisk valpkull. Årets första tävling blev därför av förklarliga anledningar SM där vi vann kvalet och sedan hamnade på en stark 5:e plats i finalen. En månad senare stod vi med pirriga magar på VM och gjorde vårt livs runda som räckte till VM-guld både individuellt och som lag. Året fortsatte i samma starka anda med rankingvinster och ytterligare ett nordiskt mästerskap.
Hur vi ska kunna toppa 2019 med ett starkare 2020 vet jag inte än – men vi är taggade!

Emma Svensson och Magic V D Berlex-Hoeve
Årets mondioringhund
– Vi har inte så många mondioringtävlingar i Sverige, så vi var bara med i fyra tävlingar: VM för belgiska vallhundar, klubbtävling i Enköping, SM och FCI VM. Den mest minnesvärda är SM, både för att det historiskt sett var första gången och för att tävlingen blev oerhört lyckad tack vare att utövare från hela Sverige gick ihop och gjorde det möjligt. Det visar på mentaliteten hos utövarna inom sporten, alla hjälps åt. Att Magi sedan gjorde ett jättefint program och att vi vann satte förstås guldkant på upplevelsen.

Eva Jansson och Mallekrafts J’Winnah
Årets IGP-hund
foto: Nordteams filiflax
– Tävlingsåret startade med FMBB i Pisek, Tjeckien, där vi gjorde ett godkänt prov och slutade på plats 51 av cirka 140 starter. Därefter vann vi Sveriges största IGP-tävling: FCI/SM-kvalet i Falkenberg kvalade därmed in till SM i Katrineholm i augusti och till FCI, som är VM för alla raser i Österrike, i september. Vi vann SM i IGP och blev stolta svenska mästare i IGP 2019! I september gav vi oss iväg till Wien i Österrike tillsammans med ett härligt gäng SBK:are. SuperWinnah gjorde en fin prestation även i denna tävling och slutade på plats 35 av cirka 150 starter. Detta trots att hon löpte under tävlingen och fick vänta till sista dagen för att i gassande sol genomföra avdelningarna B och C med bara 40 minuters vila emellan.

Efter de här fina resultaten var vi klara för FMBB 2020, men det har vi tackat nej till då det blir parning på nästa löp och förhoppningsvis en massa små ”Winnare” till våren 2020.

I juli hann Dobforsport Cleo alias Svarta Mamban tävla en IGP-tävling som hon vann plus fick ett cert och därmed vårt första kvalresultat till Dobermann-VM. Så det var bara att gå på det igen i september/oktober eftersom det krävs två resultat för att få delta och jag konkurrerade med många duktiga ekipage. Efter några starter fixade vi vårt andra kvalresultat och i maj åker vi ner till Italien med ett härligt gäng för att representera Sverige i IGP. Svarta Mamban ska få tävla sitt första mästerskap tillsammans med mig!

Roffe Hägne och Hnoss XLNT Desire ”Messi”
Årets rallylydnadshund
– Messi och jag har haft ett fantastiskt tävlingsår. I början av sommaren deltog vi i vårt femte SM i rallylydnad. Vi kämpade till oss ett SM-silver vilket resulterade i att vi blev erbjudna en plats i Sveriges första landslag i rallylydnad vilket var en ära eftersom Sverige erövrade lagsilvret i Nordiska Mästerskapen i Danmark. I slutet av sommaren åkte vi till Piteå tillsammans med vårt rallylydnadslag, Really Rally. Resultatet blev en delad guldmedalj i Lag-SM.

Ann-Marie Melin och Nessiestosca
Årets IPO-R-hund ytsök
– Tävlingsåret började i slutet av mars med en internationell tävling i Frederikssund, Danmark. Tosca är bra i både ruinsök och ytsök varav det senare i huvudsak går i skog och ängsmark. Jag startade för första gången båda klasserna dagarna efter varandra. Vi blev tvåa båda dagarna och fick VM-poäng i ruin. I ytsöket var hon lite väl närgången på sista figuranten så nu blir det hem och träna att inte pussa figuranter.

Nästa tävling en månad senare var också en internationell tävling, denna gång i Lidköping, med internationella domare. Där startade jag båda klasserna igen, men den här gången orkade hon inte riktigt andra dagen som tyvärr var ruinsöket. Hon hittade alla tre figuranterna, men var riktigt trött på slutet. I Ytsöket däremot var hon helt fenomenal. Det var en njutning att gå med henne i skogen och denna gång skötte hon sig perfekt med figuranterna tack vare mina suveräna träningskompisar som hjälpte mig att få ordning på henne. Vi hade verkligen nött markeringar mellan tävlingarna. I Lidköping fick vi VM-poäng i ytsöket så nu var vi kvalade i båda grenarna.

En månad innan VM i Paris åkte jag ner till Eslöv för att tävla SM. Tosca var riktigt taggad i skogen och gjorde en bra lydnad så vi tog SM-guld och vårt tredje cert i IPO-R. Verkligen ett skönt genrep.

Det var inte helt lätt att välja vad jag skulle tävla i Paris, men valet föll till slut på ytsök. Paris var varmt, närmare 30 grader. När de andra åkte in och såg sig om låg Tosca och jag i ett luftkonditionerat hotellrum och laddade. Det fungerade, hon gjorde återigen ett helt perfekt ytsök i en ruta som bestod av kompakta taggbuskar, lite gles skog med ett brant sandtag i mitten. Tosca skötte sig kanonfint hos figuranterna och vi fick 191/200 poäng på söket. De borttappade 9 poängen berodde på mig sa domarna. Det var någon taktikmiss och någon fråga jag glömde att ställa. Hunden var de imponerade av. Trots ett mediokert resultat i lydnaden lyckades vi ta en 9:e plats och kvalpoäng som räcker till VM 2020 i Rumänien.

Anna-Kerstin Svensson och Inka
Årets spårhund
– Inka hade kvalificerat sig till SM 2019, men kunde inte delta på grund av löp. Tävlingsåret har ändå varit helt fantastiskt, inte minst med tanke på att Inka inte var mer än tre år. Hon har bara tävlat nio elitspårtävlingar, men har gjort fem elitspår på sammanlagt över 600 poäng. Det gör att medelpoängen är 616,45. Det som imponerar på mig är att Inka är jämn i alla elitmomenten trots att hon är så ung. Hon är också alltid positiv till all träning. Vi tränar nu också sök som Inka tycker är väldigt roligt.

Marlene Lundmark och Cannovils Orkan
Årets sökhund
– 2019 var ett fantastiskt år med många bra tävlingar. Tyvärr fick jag rampfeber och klarade inte riktigt pressen och körde helt bort oss i sökrutan på SM. Nästa tävling var Nordiska Mästerskapen då jag hade beslutat mig för att det var ”min tur”. Jag höll ihop nerverna och kunde ge min hund rätt förutsättningar att utföra uppgiften. Vi fick 9,75 poäng för det sökpasset. 10 poäng av den finska domaren och 9,5 från den svenska. Ozwald och jag låg i ledningen efter lördagen där vi även hade ett uppletande.

Söndagen startade med lydnad i storm och ösregn. Det gick hyfsat och vi låg fortfarande bra till inför söket. Det var många timmar emellan för att hinna tappa huvudet och falla för trycket, men vi lyckades samla ihop krafterna och även söndagens sök gick fint och poängen räckte för att ta hem titeln Nordisk Mästare.

När Nordiska var avklarat funderade jag på att göra ett försök att även få titeln Årets sökhund och anmälde oss till Jönköping och Lund. Bägge tävlingarna gick bra och sen var det bara att vänta och se om poängen skulle räcka.

Karin Falk och Rissies Jikk (medförare Anders Falk)
Årets rapporthund 2019
– 2019 var återigen ett så roligt och framgångsrikt tävlingsår för oss. Jikk blev både brukschampion och medaljör i både SM och NoM. Dessutom tävlade vi i lydnad, klass 3, med viss framgång. Utmärkelsen, Årets rapporthund, är något extra detta år.

Nathalie Ädel och Duke
Årets IPO-R-hund ruinsök
– Duke har haft ett fantastiskt tävlingsår! Vi började med att debutera i B-klassen ruin i våras och lyckades kvala till VM, så vi fick en rolig och lärorik resa till Paris där VM arrangerades.
Mycket fokus har dock legat på att gå klart tjänstehundutbildningen så nu är Duke certifierad räddningshund efter att ha genomfört certprovet i augusti.
Under hösten blev det lite mer tid åt lydnad och på sin treårsdag dag blev Duke även ”lydnadschampion” och kvalade in till lydnads-SM 2020.

Åsa Alsvik och Lindjax Ludvig
Årets skyddshund
– Ludvigs och mitt 2019 var ett rätt blandat år rent tävlingsmässigt. Eftersom vi redan i och med SM-vinsten i Ronneby 2018 var direktkvalade till SM i Katrineholm så behövde vi ju egentligen inte tävla… Men det är ju skoj och han var ung så jag behövde ut och känna efter var vi stod någonstans. Vi gjorde två tävlingar under vårsäsongen och lyckades bra där. Till SM i augusti hade vi inte någon bra uppladdning och känsla då vi fick en allvarlig sjukdom i familjen men vi valde att försöka tävla i alla fall då både jag och min man hade kvalat in. Sedemera blev det att jag och Ludvig valde att avbryta tävlingen. Under hösten gjorde vi två fina tävlingar. Så nu tror och hoppas jag att vi är kvalade till SM i Jönköping med ett snitt på 713,125 poäng.

Träning

Den viktigaste valpträningen sker i vardagen

Valptiden lägger grunden för resten av hundlivet. Men det behöver inte vara så komplicerat. Instruktören Malin Karlsson pekar ut fyra nycklar för en trygg start: följsamhet, hantering, lek och vila.

Karin Wandrell 21 mars, 2026 • 5 minuters läsning

Bildtext: Malin tillsammans med Tunevannets Ily.

Äntligen är dagen inne då valpen flyttar hem och lär känna sin nya familj. För att allt ska gå så smidigt som möjligt är det bra att vara förberedd från start. Det handlar dels om praktiska saker, som att se till att hemmet är säkert och fritt från faror, dels om att vara överens om hur ansvaret ska fördelas i familjen.

– Att redan från början ha en gemensam plan för hur man ska ta hand om valpen skapar trygghet och struktur, säger Malin Karlsson, instruktör på Östersunds Brukshundklubb. Passa också på att fundera över varför du skaffat hund. Vilken typ av liv vill du leva med din hund och vad vill du att ni ska göra tillsammans. Ska hunden vara lös i skogen? Följa med i stadsmiljö? Fungera i en barnfamilj?

En bra start är att tidigt anpassa miljöträningen efter det liv man vill leva. Samtidigt är relationsbyggandet centralt.

– Att ha hunden nära sig och skapa ett ömsesidigt värde i relationen är något jag prioriterar. Det är där grunden läggs för all fortsatt träning och samvaro.

Träna följsamhet och hantering tidigt

På Malins valpkurser står två saker i fokus – följsamhet och hantering.

– Valpen ska vilja följa mig och känna att jag är en trygg punkt och en resurs. Att hunden spontant söker kontakt och upplever att det lönar sig att samarbeta är en av de viktigaste investeringar man kan göra.

Hantering är den andra grundpelaren. Valpen behöver bli trygg med att ägaren rör vid den, klämmer och känner, tittar på tänder, ögon och öron samt klipper klor. Det är också en förberedelse inför framtida veterinärbesök. En hund som är trygg med att hanteras får generellt en mer stressfri tillvaro.

Da´nakims Bliss 2 — Foto: Alicia Johansson

Bildtext: Dánakims Bliss upptäcker världen utomhus.

När det gäller följsamhet föredrar Malin att träna i en trygg miljö där valpen kan vara lös på ett säkert sätt. Mycket av valpträningen kan också ske i vardagen, till exempel under promenaden.

– Varje gång valpen själv väljer att ta kontakt belönar jag med godis, beröm eller fysisk bekräftelse. Genom att konsekvent uppmärksamma och förstärka den spontana kontakten från start lägger jag grunden för en hund som vill samarbeta och hålla sig nära.

Använd lek i träningen

För många hundar är lek en stark drivkraft, och ett effektivt sätt att stärka de beteenden man vill se mer av. Precis som med andra belöningar handlar det om att använda leken medvetet.

– Jag tycker det är klokt att tidigt börja fundera över hur man vill att leken ska se ut när hunden är vuxen. Det finns mycket att vinna på att införa enkla regler från början. Hur leker vi tillsammans? Vad är önskvärt beteende?

Vissa hundar gillar kamplekar. Andra att springa efter en boll eller jaga ikapp en leksak. Det finns inget rätt eller fel – det viktiga är att hitta en gemensam aktivitet istället för något hunden gör på egen hand.

– Våga testa olika sätt att leka, belöna och träna. Genom att vara uppmärksam på hur valpen reagerar kan man lära sig mycket. Så länge man ser till valpens bästa och skapar en trygg och säker miljö finns det stort utrymme att experimentera. Det är genom att observera, reflektera och justera som man utvecklas som hundägare, säger Malin.

Våga testa olika sätt att leka, belöna och träna.
Malin Karlsson, instruktör på Östersunds Brukshundklubb

Ge valpen tid att vila

En annan viktig aspekt den första tiden är vilan. Små valpar sover en stor del av dygnet. De är aktiva kortare perioder, leker och utforskar, för att sedan behöva sova igen. Det är en naturlig del av deras utveckling, ungefär som hos små barn.

– Som ägare är det viktigt att respektera det behovet och se till att valpen får tillräckligt med lugn och återhämtning. Vila är en förutsättning för både fysisk och mental utveckling, säger Malin.

Sömnen förstärker också inlärningen. När hunden sover bearbetar hjärnan det den har lärt sig, vilket gör att minnena lagras bättre. Därför är det viktigt att hunden får vila ordentligt mellan träningspassen.

Malin väver gärna in passivitets- och ensamhetsträning tidigt i vardagen. Om hunden kommer behöva vara ensam några timmar om dagen som vuxen, är det lika bra att börja vänja den från start.

– Jag går ut med soporna, tar en dusch eller hämtar posten. Mina valpar introduceras tidigt till att vara ensamma kortare stunder. På så sätt blir ensamhet en naturlig del av vardagen, snarare än något dramatiskt eller avvikande.

Da´nakims Bliss — Foto: Alicia Johansson

Bildtext: Valpar växlar mellan att vara aktiva och att vila.

Våga testa och tro på dig själv

Malin menar att den vanligaste fallgropen för nyblivna valpägare är att de blir så överväldigade och rädda för att göra fel att de knappt vågar göra någonting alls. Det finns en vilja att göra rätt, samtidigt som man inte riktigt litar på sin egen förmåga.

– Det är intressant att så många människor som har uppfostrat egna barn och hanterat komplexa livssituationer ändå tvivlar på att de kan ta hand om en valp. Där tror jag att vi behöver ge varandra mer trygghet och tillit. Så länge valpen är trygg, mätt och får sina grundläggande behov tillgodosedda, och vi har hundens bästa i fokus, finns det stort utrymme att prova sig fram. Det kan bli fel ibland, men det är inte hela världen. Hundar är anpassningsbara och duktiga på att lära om.

Det hon framför allt vill skicka med är att man ska våga testa. Det är bättre att prova något själv och justera längs vägen än att vänta på att en expert ska tala om exakt hur man ska göra.

– Det finns sällan ett rätt svar. Det handlar om att hitta en egen trygghet i sitt hundägande och bygga erfarenhet genom att faktiskt göra. Känner man sig osäker finns det gott om stöd att få. Att gå en valpkurs är inte bara ett sätt att få vägledning, utan också en social möjlighet – både för hunden och för ägaren.

Hundsport

Studie: Hundsport får hundägare att röra sig ännu mer

Hundägare rör sig generellt mer än många andra, men hur stor roll spelar själva hundträningen? En ny studie visar att kvinnor som tränar och tävlar i hundsport är mer fysiskt aktiva än hundägare som bara har hunden som sällskap – men träningen verkar inte påverka relationen till hunden eller den upplevda livskvaliteten.

Redaktion 19 mars, 2026 • 2 minuters läsning

Att leva med hund innebär ofta mer vardagsmotion som dagliga promenader. Men många hundägare ägnar sig också åt olika hundsporter som agility, lydnad eller canicross. Forskare ville därför undersöka om deltagande i hundsport påverkar hundägarens fysiska aktivitet, relationen till hunden och den upplevda livskvaliteten.

Studien genomfördes som en webbenkät mellan augusti och december 2024 och riktade sig till kvinnliga hundägare över 18 år. Totalt deltog 138 personer. Av dem tränade och tävlade 66 regelbundet i hundsport, medan 72 hade hunden som sällskap utan organiserad träning eller tävling.

Deltagarna fick svara på frågor om bland annat sin relation till hunden, sin fysiska aktivitet och sin livskvalitet. Forskarna använde etablerade frågeformulär, bland annat Monash Dog Owner Relationship Scale (MDORS) för att mäta relationen mellan hund och ägare samt WHOQOL-BREF, Världshälsoorganisationens frågeformulär för att mäta livskvalitet.

Hundsport gav mer vardagsmotion

De hundägare som tränade hundsport rapporterade tydligt mer fysisk aktivitet på måttlig nivå än gruppen som inte tränade. Resultatet var statistiskt signifikant, vilket tyder på att hundsport faktiskt bidrar till att öka mängden vardagsmotion.

I gruppen som tränade hundsport var agility den vanligaste aktiviteten, följt av lydnad och canicross. Många kombinerade flera olika grenar. Nästan hälften tränade en enda disciplin, medan drygt hälften ägnade sig åt två till fem olika hundsporter. Den genomsnittliga träningstiden låg på cirka 140 minuter per vecka, men varierade mellan en timme och sex timmar.

Trots att hundsport ökade aktivitetsnivån såg forskarna ingen tydlig skillnad mellan grupperna när det gällde relationen till hunden eller den upplevda livskvaliteten. Hundägare utan hundsport rapporterade lika stark relation till sina hundar och liknande livskvalitet som de som tränade aktivt.

Forskarna menar ändå att resultaten visar att hundsport kan vara ett enkelt sätt att få in mer fysisk aktivitet i vardagen. Samtidigt påpekar de att studien bygger på självrapporterade uppgifter från en enkät. För att få en mer exakt bild skulle framtida studier kunna mäta fysisk aktivitet direkt, till exempel med aktivitetsmätare.

Referens: GIMUNOVÁ, Marta a Gabriela KUKLOVÁ. Dog sports: the impact on dog-owner relationship, physical activity, and quality of life in women.