Aktuellt & Nyheter

2019 års vinnare om förra årets vinster

Redaktion 12 mars, 2020 • Uppdaterades 16 april, 2025 • 8 minuters läsning

Förra veckan publicerade vi listan över 2019 års mest framgångsrika brukshundekipage. Här berättar förarna om det gångna tävlingsåret. Missa inte Brukshunden 2/2020 där förarna berättar om sina sporter och delar med sig av sina bästa tips.

Kristina Fornstedt och Micc
Årets SBK-hund
– Det här året blev det inte så mycket tävlingar i spår som vi hade velat, men vi har ju kunnat få in några söktävlingar med, så jag är supernöjd. Micc är en fantastisk hund som verkligen levererar! Vi kommer inte att ändra på något i år – vi ska träna, tävla och ha roligt tillsammans! Själv ska jag försöka att njuta av min fantastiska hund! Ser fram mot att ta ut husvagnen och träffa alla härliga hundmänniskor runt om i Sverige!

Michelle Holmlund och vallhunden Peak
Årets lydnadshund
– Tävlingsåret 2019 var extremt hektiskt. Jag har fått planera tiden något enormt då Peak även hunnit med att få en fantastisk valpkull. Årets första tävling blev därför av förklarliga anledningar SM där vi vann kvalet och sedan hamnade på en stark 5:e plats i finalen. En månad senare stod vi med pirriga magar på VM och gjorde vårt livs runda som räckte till VM-guld både individuellt och som lag. Året fortsatte i samma starka anda med rankingvinster och ytterligare ett nordiskt mästerskap.
Hur vi ska kunna toppa 2019 med ett starkare 2020 vet jag inte än – men vi är taggade!

Emma Svensson och Magic V D Berlex-Hoeve
Årets mondioringhund
– Vi har inte så många mondioringtävlingar i Sverige, så vi var bara med i fyra tävlingar: VM för belgiska vallhundar, klubbtävling i Enköping, SM och FCI VM. Den mest minnesvärda är SM, både för att det historiskt sett var första gången och för att tävlingen blev oerhört lyckad tack vare att utövare från hela Sverige gick ihop och gjorde det möjligt. Det visar på mentaliteten hos utövarna inom sporten, alla hjälps åt. Att Magi sedan gjorde ett jättefint program och att vi vann satte förstås guldkant på upplevelsen.

Eva Jansson och Mallekrafts J’Winnah
Årets IGP-hund
foto: Nordteams filiflax
– Tävlingsåret startade med FMBB i Pisek, Tjeckien, där vi gjorde ett godkänt prov och slutade på plats 51 av cirka 140 starter. Därefter vann vi Sveriges största IGP-tävling: FCI/SM-kvalet i Falkenberg kvalade därmed in till SM i Katrineholm i augusti och till FCI, som är VM för alla raser i Österrike, i september. Vi vann SM i IGP och blev stolta svenska mästare i IGP 2019! I september gav vi oss iväg till Wien i Österrike tillsammans med ett härligt gäng SBK:are. SuperWinnah gjorde en fin prestation även i denna tävling och slutade på plats 35 av cirka 150 starter. Detta trots att hon löpte under tävlingen och fick vänta till sista dagen för att i gassande sol genomföra avdelningarna B och C med bara 40 minuters vila emellan.

Efter de här fina resultaten var vi klara för FMBB 2020, men det har vi tackat nej till då det blir parning på nästa löp och förhoppningsvis en massa små ”Winnare” till våren 2020.

I juli hann Dobforsport Cleo alias Svarta Mamban tävla en IGP-tävling som hon vann plus fick ett cert och därmed vårt första kvalresultat till Dobermann-VM. Så det var bara att gå på det igen i september/oktober eftersom det krävs två resultat för att få delta och jag konkurrerade med många duktiga ekipage. Efter några starter fixade vi vårt andra kvalresultat och i maj åker vi ner till Italien med ett härligt gäng för att representera Sverige i IGP. Svarta Mamban ska få tävla sitt första mästerskap tillsammans med mig!

Roffe Hägne och Hnoss XLNT Desire ”Messi”
Årets rallylydnadshund
– Messi och jag har haft ett fantastiskt tävlingsår. I början av sommaren deltog vi i vårt femte SM i rallylydnad. Vi kämpade till oss ett SM-silver vilket resulterade i att vi blev erbjudna en plats i Sveriges första landslag i rallylydnad vilket var en ära eftersom Sverige erövrade lagsilvret i Nordiska Mästerskapen i Danmark. I slutet av sommaren åkte vi till Piteå tillsammans med vårt rallylydnadslag, Really Rally. Resultatet blev en delad guldmedalj i Lag-SM.

Ann-Marie Melin och Nessiestosca
Årets IPO-R-hund ytsök
– Tävlingsåret började i slutet av mars med en internationell tävling i Frederikssund, Danmark. Tosca är bra i både ruinsök och ytsök varav det senare i huvudsak går i skog och ängsmark. Jag startade för första gången båda klasserna dagarna efter varandra. Vi blev tvåa båda dagarna och fick VM-poäng i ruin. I ytsöket var hon lite väl närgången på sista figuranten så nu blir det hem och träna att inte pussa figuranter.

Nästa tävling en månad senare var också en internationell tävling, denna gång i Lidköping, med internationella domare. Där startade jag båda klasserna igen, men den här gången orkade hon inte riktigt andra dagen som tyvärr var ruinsöket. Hon hittade alla tre figuranterna, men var riktigt trött på slutet. I Ytsöket däremot var hon helt fenomenal. Det var en njutning att gå med henne i skogen och denna gång skötte hon sig perfekt med figuranterna tack vare mina suveräna träningskompisar som hjälpte mig att få ordning på henne. Vi hade verkligen nött markeringar mellan tävlingarna. I Lidköping fick vi VM-poäng i ytsöket så nu var vi kvalade i båda grenarna.

En månad innan VM i Paris åkte jag ner till Eslöv för att tävla SM. Tosca var riktigt taggad i skogen och gjorde en bra lydnad så vi tog SM-guld och vårt tredje cert i IPO-R. Verkligen ett skönt genrep.

Det var inte helt lätt att välja vad jag skulle tävla i Paris, men valet föll till slut på ytsök. Paris var varmt, närmare 30 grader. När de andra åkte in och såg sig om låg Tosca och jag i ett luftkonditionerat hotellrum och laddade. Det fungerade, hon gjorde återigen ett helt perfekt ytsök i en ruta som bestod av kompakta taggbuskar, lite gles skog med ett brant sandtag i mitten. Tosca skötte sig kanonfint hos figuranterna och vi fick 191/200 poäng på söket. De borttappade 9 poängen berodde på mig sa domarna. Det var någon taktikmiss och någon fråga jag glömde att ställa. Hunden var de imponerade av. Trots ett mediokert resultat i lydnaden lyckades vi ta en 9:e plats och kvalpoäng som räcker till VM 2020 i Rumänien.

Anna-Kerstin Svensson och Inka
Årets spårhund
– Inka hade kvalificerat sig till SM 2019, men kunde inte delta på grund av löp. Tävlingsåret har ändå varit helt fantastiskt, inte minst med tanke på att Inka inte var mer än tre år. Hon har bara tävlat nio elitspårtävlingar, men har gjort fem elitspår på sammanlagt över 600 poäng. Det gör att medelpoängen är 616,45. Det som imponerar på mig är att Inka är jämn i alla elitmomenten trots att hon är så ung. Hon är också alltid positiv till all träning. Vi tränar nu också sök som Inka tycker är väldigt roligt.

Marlene Lundmark och Cannovils Orkan
Årets sökhund
– 2019 var ett fantastiskt år med många bra tävlingar. Tyvärr fick jag rampfeber och klarade inte riktigt pressen och körde helt bort oss i sökrutan på SM. Nästa tävling var Nordiska Mästerskapen då jag hade beslutat mig för att det var ”min tur”. Jag höll ihop nerverna och kunde ge min hund rätt förutsättningar att utföra uppgiften. Vi fick 9,75 poäng för det sökpasset. 10 poäng av den finska domaren och 9,5 från den svenska. Ozwald och jag låg i ledningen efter lördagen där vi även hade ett uppletande.

Söndagen startade med lydnad i storm och ösregn. Det gick hyfsat och vi låg fortfarande bra till inför söket. Det var många timmar emellan för att hinna tappa huvudet och falla för trycket, men vi lyckades samla ihop krafterna och även söndagens sök gick fint och poängen räckte för att ta hem titeln Nordisk Mästare.

När Nordiska var avklarat funderade jag på att göra ett försök att även få titeln Årets sökhund och anmälde oss till Jönköping och Lund. Bägge tävlingarna gick bra och sen var det bara att vänta och se om poängen skulle räcka.

Karin Falk och Rissies Jikk (medförare Anders Falk)
Årets rapporthund 2019
– 2019 var återigen ett så roligt och framgångsrikt tävlingsår för oss. Jikk blev både brukschampion och medaljör i både SM och NoM. Dessutom tävlade vi i lydnad, klass 3, med viss framgång. Utmärkelsen, Årets rapporthund, är något extra detta år.

Nathalie Ädel och Duke
Årets IPO-R-hund ruinsök
– Duke har haft ett fantastiskt tävlingsår! Vi började med att debutera i B-klassen ruin i våras och lyckades kvala till VM, så vi fick en rolig och lärorik resa till Paris där VM arrangerades.
Mycket fokus har dock legat på att gå klart tjänstehundutbildningen så nu är Duke certifierad räddningshund efter att ha genomfört certprovet i augusti.
Under hösten blev det lite mer tid åt lydnad och på sin treårsdag dag blev Duke även ”lydnadschampion” och kvalade in till lydnads-SM 2020.

Åsa Alsvik och Lindjax Ludvig
Årets skyddshund
– Ludvigs och mitt 2019 var ett rätt blandat år rent tävlingsmässigt. Eftersom vi redan i och med SM-vinsten i Ronneby 2018 var direktkvalade till SM i Katrineholm så behövde vi ju egentligen inte tävla… Men det är ju skoj och han var ung så jag behövde ut och känna efter var vi stod någonstans. Vi gjorde två tävlingar under vårsäsongen och lyckades bra där. Till SM i augusti hade vi inte någon bra uppladdning och känsla då vi fick en allvarlig sjukdom i familjen men vi valde att försöka tävla i alla fall då både jag och min man hade kvalat in. Sedemera blev det att jag och Ludvig valde att avbryta tävlingen. Under hösten gjorde vi två fina tävlingar. Så nu tror och hoppas jag att vi är kvalade till SM i Jönköping med ett snitt på 713,125 poäng.

Forskning

Den perfekta sällskapshunden finns inte

Vad krävs egentligen för att en hund ska fungera i dagens samhälle? Forskarna Therese Rehn och Katja Nilsson vid SLU försöker ta reda på vilka egenskaper vi värdesätter hos våra hundar – och hur arv, miljö och relationen till ägaren påverkar livet tillsammans.

Karin Wandrell 5 september, 2026 • 6 minuters läsning

Vi vill ha en hund som är social och tillgiven, men som utan problem kan lämnas ensam. Den ska vara lugn hemma, men gärna aktiv när vi vill göra något. Den ska följa oss, men inte vara krävande. Den ska fungera med andra hundar och människor och klara ett modernt samhälle fullt av intryck. Men är det ens en rimlig kravlista?

– En fungerande sällskapshund borde egentligen betyda att vardagen fungerar för både hund och människa. Det handlar mindre om den perfekta hunden och mer om en bra matchning mellan hundens egenskaper, ägarens förutsättningar och den miljö de lever i, säger Therese Rehn, forskare i etologi och antrozoologi, Sveriges lantbruksuniversitet.

– När det gäller sociala tjänstehundar låg fokus mycket tidigare på vad människan fick ut av mötet med hunden. Nu pratar man allt mer om hundens egen välfärd. Det räcker inte att hunden tolererar situationen – den ska också må bra i den och helst själv uppskatta kontakten, säger Katja Nilsson, forskare i husdjursgenetik vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Vissa egenskaper värderas högre

I sitt forskningsprojekt Funktionella hundar undersöker Therese och Katja vilka egenskaper som gör hundar lämpade för olika roller i samhället.

– Vi tittar på flera olika grupper, bland annat polisens och Försvarsmaktens arbetande hundar, sociala tjänstehundar inom exempelvis vård och skola samt jakthundar. Samtidigt försöker vi närma oss frågan om vad en fungerande sällskapshund är och hur de här hundarna fungerar i vardagen, säger Therese.

Webbild liggande — FM i hundtjänst för anställda soldater med tjänstehundar.Therese Åkerstedt/Försvarsmakten

En grundläggande fråga är vilka egenskaper man faktiskt eftersöker hos hundarna. Stämmer de överens med vad man mäter när hundar lämplighetstestas och selekteras? Och finns det saker som behöver förändras för att hundarna ska fungera bättre, både i sitt arbete och hemma i vardagen?

– Bland dem som uppger att hunden främst är en sällskapshund ser vi hittills att några egenskaper prioriteras särskilt högt: att hunden är trygg när den lämnas ensam, lugn och vänlig mot andra hundar.

Egenskaper som arbetsvillighet, intresse för främmande människor och jakt hamnar längre ner. För andra grupper ser prioriteringarna annorlunda ut.

Går det att avla fram rätt beteende?

Personlighet och beteende är till viss del ärftliga, och går att påverka genom avel. För arbetande hundar är det ofta tydligare vilka egenskaper man vill ha.

För sällskapshundar är önskelistan betydligt mer diffus. Avelsmål som utseende, päls, färg och form, har ofta fått mer fokus än mentalitet och beteende. Men även om beteende är ärftligt, ger två ”perfekta” föräldrar inte garanterat ”perfekta” valpar. Avel måste utvärderas över många individer och generationer.

Webbild liggande (3) — Katja Nilsson menar att avel inte kan lösa allt.Lisa Chröisty, SLU

– Samtidigt är det inte så enkelt som att vi bara kan plocka bort hundarnas ursprungliga arbetsegenskaper. Labradoren är ett bra exempel. De flesta labradorer används inte till jakt i dag, men rasens bakgrund som arbetande jakthund kan ha bidragit till egenskaper som gjort den populär som sällskapshund. Till exempel samarbetsvilja och att vilja arbeta tillsammans med människan, säger Katja.

Relationen hund och ägare

Även om genetiken ger grundläggande förutsättningar utvecklas beteendet genom samspelet mellan genetik och erfarenheter. Tidiga erfarenheter spelar roll, men även fortsatt miljö, träning och relationen till människan påverkar hunden genom livet.

– Vi har gjort en mindre pilotstudie med data från ”Mitt liv med hund”, där vi följer hundar och deras ägare från valpstadiet till vuxen ålder. Där har vi tittat på om ägarens mående, exempelvis stress, oro och ångest, hänger samman med hundens beteende, säger Therese.

Webbild liggande (2) — Therese Rehn och Floki är båda lite ängsligt lagda.Elin Weber

Det finns bland annat kopplingar mellan oro och ångest hos ägaren och ensamhetsproblem hos hunden, och mellan ägarens stress och utfallsbeteenden. Men man bör vara mycket försiktig med hur man tolkar detta.

– Vi vet inte åt vilket håll sambandet går. En ägare kan påverka sin hund, men det kan lika gärna vara väldigt stressande att leva med en hund som gör utfall. Jag har en ganska ängslig hund som verkligen har känslorna utanpå och är själv ganska ängsligt lagd. Ibland tänker jag att stressad hund och stressad ägare kanske inte är den enklaste kombinationen, säger Therese.

Hunden måste få reagera

Att en hund fungerar väl i vardagen betyder inte heller att den aldrig blir rädd, stressad eller uppvarvad. Sådana reaktioner är normala. Minst lika viktigt är vad som händer efteråt – hur hunden hanterar situationen och hur snabbt den återhämtar sig.

– Ur välfärdssynpunkt är inte målet att ha en hund som aldrig reagerar på någonting. En hund ska få reagera. Frågan är snarare hur stora påfrestningarna blir och vilka möjligheter hunden har att hantera och återhämta sig från dem, säger Therese.

Här kan relationen till ägaren spela en viktig roll. En hund behöver inte reagera mindre starkt på något skrämmande för att vara trygg, men den kan använda sin ägare som stöd och sedan lättare komma till ro igen.

Ett riktigt hundliv

Kanske ligger därför en del av svaret på frågan om den fungerande sällskapshunden lika mycket hos oss människor. Avel, uppväxt och träning spelar roll, men också vilka krav vi människor ställer och hur beredda vi är på att anpassa våra egna liv.

– Det handlar också om att flytta fokus lite från frågan ”Hur får vi hunden att passa in i våra liv?” till ”Hur skapar vi ett liv där hunden kan och får fungera?”, säger Therese.

Förväntningarna inför hundköpet behöver vara realistiska och valet av hund passa den livsstil man faktiskt har. Men även med ett genomtänkt val kan hunden visa sig kräva mer än man tänkt sig. Då behöver också människan vara beredd att anpassa sig.

– Vi pratar ofta om vilka hundar som passar vårt moderna samhälle. Men vi behöver också fråga oss hur vi skapar ett samhälle och ett hundägande som passar hundar.

Vill du bidra till forskningen kring funktionella hundar?

Svara på forskarnas enkät om hundars temperament och beteende.

Länk till enkät.

Vill du delta i studien Mitt liv med hund?

Studien följer hundar från valptiden (högst 16 veckor gamla) upp till 12 års ålder för att undersöka hur miljö, hälsa, beteende och relationen mellan hund och ägare utvecklas och påverkar varandra.

Genom att regelbundet svara på enkäter om din hund och ert liv tillsammans bidrar du med viktig kunskap om hundars hälsa, beteende och relation till sina ägare.

Anmäl dig här!

Debatt

Öppet brev till SKK, SBK och Sveriges Hundungdom

Barn och unga som vill tävla i hundsport möter samma regler och klasser som betydligt mer erfarna förare. Är det dags att göra det lättare för unga hundförare att ta steget in i tävlingsvärlden?

Sara Karlsson 3 september, 2026 • 3 minuters läsning

Vi har just avslutat årets Ungdoms-SM. Ragunda Brukshundklubb stod som arrangör för bruks och lydnad. Ett uppdrag som vi tog på största allvar, men som vi också kände en hel del nervositet kring. Ingen i klubben hade satt sin fot på ett U- SM än mindre arrangerat något. Frågorna var många, men tack vare gänget på Hundungdoms kansli tycker vi själva att det blev ett lyckat arrangemang.

Men för första gången möttes vi också av de svårigheter som våra ungdomar står inför när de vill slå sig in i hundvärlden. Jag skriver slå för det är just vad dessa unga modiga människor måste göra. Här krävs det...