Aktuellt & Nyheter

2019 års vinnare om förra årets vinster

Redaktion 12 mars, 2020 • Uppdaterades 16 april, 2025 • 8 minuters läsning

Förra veckan publicerade vi listan över 2019 års mest framgångsrika brukshundekipage. Här berättar förarna om det gångna tävlingsåret. Missa inte Brukshunden 2/2020 där förarna berättar om sina sporter och delar med sig av sina bästa tips.

Kristina Fornstedt och Micc
Årets SBK-hund
– Det här året blev det inte så mycket tävlingar i spår som vi hade velat, men vi har ju kunnat få in några söktävlingar med, så jag är supernöjd. Micc är en fantastisk hund som verkligen levererar! Vi kommer inte att ändra på något i år – vi ska träna, tävla och ha roligt tillsammans! Själv ska jag försöka att njuta av min fantastiska hund! Ser fram mot att ta ut husvagnen och träffa alla härliga hundmänniskor runt om i Sverige!

Michelle Holmlund och vallhunden Peak
Årets lydnadshund
– Tävlingsåret 2019 var extremt hektiskt. Jag har fått planera tiden något enormt då Peak även hunnit med att få en fantastisk valpkull. Årets första tävling blev därför av förklarliga anledningar SM där vi vann kvalet och sedan hamnade på en stark 5:e plats i finalen. En månad senare stod vi med pirriga magar på VM och gjorde vårt livs runda som räckte till VM-guld både individuellt och som lag. Året fortsatte i samma starka anda med rankingvinster och ytterligare ett nordiskt mästerskap.
Hur vi ska kunna toppa 2019 med ett starkare 2020 vet jag inte än – men vi är taggade!

Emma Svensson och Magic V D Berlex-Hoeve
Årets mondioringhund
– Vi har inte så många mondioringtävlingar i Sverige, så vi var bara med i fyra tävlingar: VM för belgiska vallhundar, klubbtävling i Enköping, SM och FCI VM. Den mest minnesvärda är SM, både för att det historiskt sett var första gången och för att tävlingen blev oerhört lyckad tack vare att utövare från hela Sverige gick ihop och gjorde det möjligt. Det visar på mentaliteten hos utövarna inom sporten, alla hjälps åt. Att Magi sedan gjorde ett jättefint program och att vi vann satte förstås guldkant på upplevelsen.

Eva Jansson och Mallekrafts J’Winnah
Årets IGP-hund
foto: Nordteams filiflax
– Tävlingsåret startade med FMBB i Pisek, Tjeckien, där vi gjorde ett godkänt prov och slutade på plats 51 av cirka 140 starter. Därefter vann vi Sveriges största IGP-tävling: FCI/SM-kvalet i Falkenberg kvalade därmed in till SM i Katrineholm i augusti och till FCI, som är VM för alla raser i Österrike, i september. Vi vann SM i IGP och blev stolta svenska mästare i IGP 2019! I september gav vi oss iväg till Wien i Österrike tillsammans med ett härligt gäng SBK:are. SuperWinnah gjorde en fin prestation även i denna tävling och slutade på plats 35 av cirka 150 starter. Detta trots att hon löpte under tävlingen och fick vänta till sista dagen för att i gassande sol genomföra avdelningarna B och C med bara 40 minuters vila emellan.

Efter de här fina resultaten var vi klara för FMBB 2020, men det har vi tackat nej till då det blir parning på nästa löp och förhoppningsvis en massa små ”Winnare” till våren 2020.

I juli hann Dobforsport Cleo alias Svarta Mamban tävla en IGP-tävling som hon vann plus fick ett cert och därmed vårt första kvalresultat till Dobermann-VM. Så det var bara att gå på det igen i september/oktober eftersom det krävs två resultat för att få delta och jag konkurrerade med många duktiga ekipage. Efter några starter fixade vi vårt andra kvalresultat och i maj åker vi ner till Italien med ett härligt gäng för att representera Sverige i IGP. Svarta Mamban ska få tävla sitt första mästerskap tillsammans med mig!

Roffe Hägne och Hnoss XLNT Desire ”Messi”
Årets rallylydnadshund
– Messi och jag har haft ett fantastiskt tävlingsår. I början av sommaren deltog vi i vårt femte SM i rallylydnad. Vi kämpade till oss ett SM-silver vilket resulterade i att vi blev erbjudna en plats i Sveriges första landslag i rallylydnad vilket var en ära eftersom Sverige erövrade lagsilvret i Nordiska Mästerskapen i Danmark. I slutet av sommaren åkte vi till Piteå tillsammans med vårt rallylydnadslag, Really Rally. Resultatet blev en delad guldmedalj i Lag-SM.

Ann-Marie Melin och Nessiestosca
Årets IPO-R-hund ytsök
– Tävlingsåret började i slutet av mars med en internationell tävling i Frederikssund, Danmark. Tosca är bra i både ruinsök och ytsök varav det senare i huvudsak går i skog och ängsmark. Jag startade för första gången båda klasserna dagarna efter varandra. Vi blev tvåa båda dagarna och fick VM-poäng i ruin. I ytsöket var hon lite väl närgången på sista figuranten så nu blir det hem och träna att inte pussa figuranter.

Nästa tävling en månad senare var också en internationell tävling, denna gång i Lidköping, med internationella domare. Där startade jag båda klasserna igen, men den här gången orkade hon inte riktigt andra dagen som tyvärr var ruinsöket. Hon hittade alla tre figuranterna, men var riktigt trött på slutet. I Ytsöket däremot var hon helt fenomenal. Det var en njutning att gå med henne i skogen och denna gång skötte hon sig perfekt med figuranterna tack vare mina suveräna träningskompisar som hjälpte mig att få ordning på henne. Vi hade verkligen nött markeringar mellan tävlingarna. I Lidköping fick vi VM-poäng i ytsöket så nu var vi kvalade i båda grenarna.

En månad innan VM i Paris åkte jag ner till Eslöv för att tävla SM. Tosca var riktigt taggad i skogen och gjorde en bra lydnad så vi tog SM-guld och vårt tredje cert i IPO-R. Verkligen ett skönt genrep.

Det var inte helt lätt att välja vad jag skulle tävla i Paris, men valet föll till slut på ytsök. Paris var varmt, närmare 30 grader. När de andra åkte in och såg sig om låg Tosca och jag i ett luftkonditionerat hotellrum och laddade. Det fungerade, hon gjorde återigen ett helt perfekt ytsök i en ruta som bestod av kompakta taggbuskar, lite gles skog med ett brant sandtag i mitten. Tosca skötte sig kanonfint hos figuranterna och vi fick 191/200 poäng på söket. De borttappade 9 poängen berodde på mig sa domarna. Det var någon taktikmiss och någon fråga jag glömde att ställa. Hunden var de imponerade av. Trots ett mediokert resultat i lydnaden lyckades vi ta en 9:e plats och kvalpoäng som räcker till VM 2020 i Rumänien.

Anna-Kerstin Svensson och Inka
Årets spårhund
– Inka hade kvalificerat sig till SM 2019, men kunde inte delta på grund av löp. Tävlingsåret har ändå varit helt fantastiskt, inte minst med tanke på att Inka inte var mer än tre år. Hon har bara tävlat nio elitspårtävlingar, men har gjort fem elitspår på sammanlagt över 600 poäng. Det gör att medelpoängen är 616,45. Det som imponerar på mig är att Inka är jämn i alla elitmomenten trots att hon är så ung. Hon är också alltid positiv till all träning. Vi tränar nu också sök som Inka tycker är väldigt roligt.

Marlene Lundmark och Cannovils Orkan
Årets sökhund
– 2019 var ett fantastiskt år med många bra tävlingar. Tyvärr fick jag rampfeber och klarade inte riktigt pressen och körde helt bort oss i sökrutan på SM. Nästa tävling var Nordiska Mästerskapen då jag hade beslutat mig för att det var ”min tur”. Jag höll ihop nerverna och kunde ge min hund rätt förutsättningar att utföra uppgiften. Vi fick 9,75 poäng för det sökpasset. 10 poäng av den finska domaren och 9,5 från den svenska. Ozwald och jag låg i ledningen efter lördagen där vi även hade ett uppletande.

Söndagen startade med lydnad i storm och ösregn. Det gick hyfsat och vi låg fortfarande bra till inför söket. Det var många timmar emellan för att hinna tappa huvudet och falla för trycket, men vi lyckades samla ihop krafterna och även söndagens sök gick fint och poängen räckte för att ta hem titeln Nordisk Mästare.

När Nordiska var avklarat funderade jag på att göra ett försök att även få titeln Årets sökhund och anmälde oss till Jönköping och Lund. Bägge tävlingarna gick bra och sen var det bara att vänta och se om poängen skulle räcka.

Karin Falk och Rissies Jikk (medförare Anders Falk)
Årets rapporthund 2019
– 2019 var återigen ett så roligt och framgångsrikt tävlingsår för oss. Jikk blev både brukschampion och medaljör i både SM och NoM. Dessutom tävlade vi i lydnad, klass 3, med viss framgång. Utmärkelsen, Årets rapporthund, är något extra detta år.

Nathalie Ädel och Duke
Årets IPO-R-hund ruinsök
– Duke har haft ett fantastiskt tävlingsår! Vi började med att debutera i B-klassen ruin i våras och lyckades kvala till VM, så vi fick en rolig och lärorik resa till Paris där VM arrangerades.
Mycket fokus har dock legat på att gå klart tjänstehundutbildningen så nu är Duke certifierad räddningshund efter att ha genomfört certprovet i augusti.
Under hösten blev det lite mer tid åt lydnad och på sin treårsdag dag blev Duke även ”lydnadschampion” och kvalade in till lydnads-SM 2020.

Åsa Alsvik och Lindjax Ludvig
Årets skyddshund
– Ludvigs och mitt 2019 var ett rätt blandat år rent tävlingsmässigt. Eftersom vi redan i och med SM-vinsten i Ronneby 2018 var direktkvalade till SM i Katrineholm så behövde vi ju egentligen inte tävla… Men det är ju skoj och han var ung så jag behövde ut och känna efter var vi stod någonstans. Vi gjorde två tävlingar under vårsäsongen och lyckades bra där. Till SM i augusti hade vi inte någon bra uppladdning och känsla då vi fick en allvarlig sjukdom i familjen men vi valde att försöka tävla i alla fall då både jag och min man hade kvalat in. Sedemera blev det att jag och Ludvig valde att avbryta tävlingen. Under hösten gjorde vi två fina tävlingar. Så nu tror och hoppas jag att vi är kvalade till SM i Jönköping med ett snitt på 713,125 poäng.

Tjänstehund

Försvar och frivilliga i samövning

Kommer vi till ett skarpt läge kommer det krävas att Försvarsmaktens personal, frivilliga försvarsorganisationer och Hemvärnet jobbar tätt ihop. Ändå har utbildningarna i mångt och mycket skett i den enskilda organisationen. I sommar blev det ändring på det i Marma.

Yasemin Bayramoglu 16 december, 2025 • Uppdaterades 15 december, 2025 • 4 minuters läsning

Förra sommaren var första gången som Flygvapenfrivilliga, FVRF, höll utbildning i Marma parallellt med Brukshundklubbens sommarkurser. I år togs ett steg till i samarbetet när FVRF arrangerade en instruktörskurs (IK 1 och 2) med såväl instruktörer som deltagare från Svenska Brukshundklubben, SBK.

– Ett samarbete har diskuterats länge, nu blev det av. Det finns en stor vinst med att genomföra det samtidigt som SBK:s sommarskola eftersom SBK har ett stort behov av behöriga instruktörer, säger Ola Malm från FVRF och kursansvarig.

Foto: Nils Petter Nilsson

Bildtext: Ola Malm, kursansvarig.

Alla som...

Avel & Hälsa

Så bygger du en stark valp

Många valpägare tror att vila skyddar mot ledproblem. Men det är en gammal myt, säger veterinären Sara Molin. Valpar behöver röra sig, leka och bli trötta – det är så de bygger starka leder, bättre balans och ett friskt liv.

Karin Wandrell 13 december, 2025 • Uppdaterades 8 december, 2025 • 5 minuters läsning

En vanlig tumregel säger att en valp bara ska gå fem minuter per månad i ålder. Det betyder tio minuter för en tvåmånadersvalp – ett råd som lever kvar trots att det gör mer skada än nytta. Veterinären Sara Molin vill slå hål på myten att stillhet skyddar valpar från ledproblem.

– Det leder bara till att valpen går runt kvarteret i månader. Motion är inte farligt – det är tvärtom något positivt. Vill man ha ett aktivt liv med sin hund måste man börja förbereda den tidigt.

Myten har gamla rötter. På 70-talet gjordes en studie på schäfervalpar som visade att de som växte upp i trånga burar – och därmed stod bredbenta – fick mindre höftledsdysplasi än de som rörde sig fritt. Resultatet tolkades som att stillhet var bättre än rörelse, trots att det i själva verket var den specifika benställningen som gav skyddande effekt.

– En valp som tillbringar ett halvår i en minimal bur kan få en något minskad risk för höftledsdysplasi, men det är ju uppenbart att det medför mängder av andra negativa konsekvenser, säger Sara.

Bildtext: Låt valpen styra hur mycket den orkar, menar Sara Molin.

Lär dig läsa din valps signaler

En vanlig fråga är hur långt en valp får gå, men det finns ingen exakt siffra eller tabell att följa. Istället handlar det om att läsa av hunden - orkar den, är den glad och pigg, då är motionen lagom.

–Märker man däremot att den blir trött, släpar efter, blir gnällig eller måste bäras hem, då var det för mycket just då. Det handlar i grunden om att anpassa sig efter valpen och att läsa av dess signaler, säger Sara.

Det är viktigt att komma ihåg att det är hela hunden som ska utvecklas. En valp som får springa fritt i skogen mår förmodligen väldigt bra av det. Men det är också värdefullt att den lär sig gå i koppel, röra sig i stadsmiljö och hantera olika underlag. Det är helheten som bygger en trygg och balanserad hund.

Bildtext: Att leka är både kul och bra för att bygga en stark kropp.

Det är också viktigt att skilja på motion och träning – två begrepp som ofta blandas ihop. Motion handlar om att skapa en fungerande vardagskropp, ett grundläggande fysiskt välmående. Träning, däremot, är mer målinriktad – till exempel för att hunden ska kunna prestera inom en specifik hundsport.

– Om man har ambitionen att hunden ska bli fysiskt stark och träna och tävla som vuxen, då behöver man börja förbereda den redan under valptiden. Men en valp som tvingas till för mycket, för snabbt, hinner inte bygga upp styrka och balans. Att låta den röra sig, leka och gradvis byggas upp är inte bara ofarligt, det är nödvändigt, säger Sara.

Tillväxtperioden – kroppens mest formbara tid

Under tillväxtperioden har kroppen som störst kapacitet att anpassa sig – det är då det verkligen går att påverka hur den utvecklas. Tillväxtsjukdomar hos unga hundar uppstår ofta mellan sex och tolv månader. Om en valp får belasta kroppen i rörelse, stärks leder, ligament och andra vävnader.

– Om kroppen inte belastas försvagas dessa strukturer, och i vissa fall kan vävnad till och med börja brytas ner. Det är därför den här perioden i livet är så avgörande, tillväxten är aktiv och kroppen är mottaglig för anpassning, säger Sara. Generellt pågår den mest intensiva tillväxtfasen, särskilt när det gäller skelett och leder, upp till 8–10 månaders ålder.

Börja tidigt, öka successivt och våga lita på valpen.
Sara Molin, veterinär

Olika tillväxtsjukdomar påverkas olika mycket av yttre faktorer. Men för de sjukdomar där man kunnat se att livsstilsfaktorer har betydelse, verkar motion snarare vara en skyddande faktor.

– Ett aktivt skelett och starka leder minskar risken för sjukdom. Det gäller oss människor också. Vi blir inte sjuka av att röra oss, vi blir sjuka av att vara stillasittande, säger Sara.

Rörelse är grunden till ett friskt liv

Många skador uppstår för att man börjar träna för sent, utan att kroppen hunnit förbereda sig för den belastning som kommer. Om två hundar ska börja tävla vid två års ålder, och den ena har tränats gradvis sedan sex månaders ålder medan den andra börjat först vid 1,5 år – då är den tidigt tränade hunden sannolikt bättre rustad, med starkare leder, bättre uthållighet och lägre skaderisk.

Bildtext: En härlig löprunda gynnar både hund och ägare.

När det gäller att öka belastningen handlar det inte om ålder utan om kapacitet. Klarar valpen en rask promenad på 45-60 minuter utan att bli trött eller behöva bäras, kan man börja lägga in korta löpsträckor på en till två kilometer och sedan öka gradvis. Många valpar är redo för det runt sex månaders ålder, men inte alla. Återigen handlar det om att lära känna och läsa av just sin hund.

– Att låta valpen röra på sig är att ge den förutsättningar för ett friskt och hållbart liv. Börja tidigt, öka successivt och våga lita på valpens egen känsla för vad som är lagom.

Följ Sara Molin på Instagram @veterinarmolin där hon bland annat pratar veterinärmedicin och djurhälsa.

Saras 7 bästa tips

Rörelse är positivt – låt valpen leka, springa och använda kroppen.

Skippa femminutersmyten – det finns inget vetenskapligt stöd.

Läs av valpen - inte klockan. Pigga, glada valpar orkar mer.

Öka successivt - börja lugnt och bygg upp styrkan gradvis.

Lek är bästa träningen– den utvecklar balans och kroppskontroll.

Variera miljö och underlag - det stärker hela kroppen.

Trötthet är inte farligt – vila efter aktivitet är naturlig återhämtning.