Aktuellt & Nyheter

2019 års vinnare om förra årets vinster

Redaktion 12 mars, 2020 • Uppdaterades 16 april, 2025 • 8 minuters läsning

Förra veckan publicerade vi listan över 2019 års mest framgångsrika brukshundekipage. Här berättar förarna om det gångna tävlingsåret. Missa inte Brukshunden 2/2020 där förarna berättar om sina sporter och delar med sig av sina bästa tips.

Kristina Fornstedt och Micc
Årets SBK-hund
– Det här året blev det inte så mycket tävlingar i spår som vi hade velat, men vi har ju kunnat få in några söktävlingar med, så jag är supernöjd. Micc är en fantastisk hund som verkligen levererar! Vi kommer inte att ändra på något i år – vi ska träna, tävla och ha roligt tillsammans! Själv ska jag försöka att njuta av min fantastiska hund! Ser fram mot att ta ut husvagnen och träffa alla härliga hundmänniskor runt om i Sverige!

Michelle Holmlund och vallhunden Peak
Årets lydnadshund
– Tävlingsåret 2019 var extremt hektiskt. Jag har fått planera tiden något enormt då Peak även hunnit med att få en fantastisk valpkull. Årets första tävling blev därför av förklarliga anledningar SM där vi vann kvalet och sedan hamnade på en stark 5:e plats i finalen. En månad senare stod vi med pirriga magar på VM och gjorde vårt livs runda som räckte till VM-guld både individuellt och som lag. Året fortsatte i samma starka anda med rankingvinster och ytterligare ett nordiskt mästerskap.
Hur vi ska kunna toppa 2019 med ett starkare 2020 vet jag inte än – men vi är taggade!

Emma Svensson och Magic V D Berlex-Hoeve
Årets mondioringhund
– Vi har inte så många mondioringtävlingar i Sverige, så vi var bara med i fyra tävlingar: VM för belgiska vallhundar, klubbtävling i Enköping, SM och FCI VM. Den mest minnesvärda är SM, både för att det historiskt sett var första gången och för att tävlingen blev oerhört lyckad tack vare att utövare från hela Sverige gick ihop och gjorde det möjligt. Det visar på mentaliteten hos utövarna inom sporten, alla hjälps åt. Att Magi sedan gjorde ett jättefint program och att vi vann satte förstås guldkant på upplevelsen.

Eva Jansson och Mallekrafts J’Winnah
Årets IGP-hund
foto: Nordteams filiflax
– Tävlingsåret startade med FMBB i Pisek, Tjeckien, där vi gjorde ett godkänt prov och slutade på plats 51 av cirka 140 starter. Därefter vann vi Sveriges största IGP-tävling: FCI/SM-kvalet i Falkenberg kvalade därmed in till SM i Katrineholm i augusti och till FCI, som är VM för alla raser i Österrike, i september. Vi vann SM i IGP och blev stolta svenska mästare i IGP 2019! I september gav vi oss iväg till Wien i Österrike tillsammans med ett härligt gäng SBK:are. SuperWinnah gjorde en fin prestation även i denna tävling och slutade på plats 35 av cirka 150 starter. Detta trots att hon löpte under tävlingen och fick vänta till sista dagen för att i gassande sol genomföra avdelningarna B och C med bara 40 minuters vila emellan.

Efter de här fina resultaten var vi klara för FMBB 2020, men det har vi tackat nej till då det blir parning på nästa löp och förhoppningsvis en massa små ”Winnare” till våren 2020.

I juli hann Dobforsport Cleo alias Svarta Mamban tävla en IGP-tävling som hon vann plus fick ett cert och därmed vårt första kvalresultat till Dobermann-VM. Så det var bara att gå på det igen i september/oktober eftersom det krävs två resultat för att få delta och jag konkurrerade med många duktiga ekipage. Efter några starter fixade vi vårt andra kvalresultat och i maj åker vi ner till Italien med ett härligt gäng för att representera Sverige i IGP. Svarta Mamban ska få tävla sitt första mästerskap tillsammans med mig!

Roffe Hägne och Hnoss XLNT Desire ”Messi”
Årets rallylydnadshund
– Messi och jag har haft ett fantastiskt tävlingsår. I början av sommaren deltog vi i vårt femte SM i rallylydnad. Vi kämpade till oss ett SM-silver vilket resulterade i att vi blev erbjudna en plats i Sveriges första landslag i rallylydnad vilket var en ära eftersom Sverige erövrade lagsilvret i Nordiska Mästerskapen i Danmark. I slutet av sommaren åkte vi till Piteå tillsammans med vårt rallylydnadslag, Really Rally. Resultatet blev en delad guldmedalj i Lag-SM.

Ann-Marie Melin och Nessiestosca
Årets IPO-R-hund ytsök
– Tävlingsåret började i slutet av mars med en internationell tävling i Frederikssund, Danmark. Tosca är bra i både ruinsök och ytsök varav det senare i huvudsak går i skog och ängsmark. Jag startade för första gången båda klasserna dagarna efter varandra. Vi blev tvåa båda dagarna och fick VM-poäng i ruin. I ytsöket var hon lite väl närgången på sista figuranten så nu blir det hem och träna att inte pussa figuranter.

Nästa tävling en månad senare var också en internationell tävling, denna gång i Lidköping, med internationella domare. Där startade jag båda klasserna igen, men den här gången orkade hon inte riktigt andra dagen som tyvärr var ruinsöket. Hon hittade alla tre figuranterna, men var riktigt trött på slutet. I Ytsöket däremot var hon helt fenomenal. Det var en njutning att gå med henne i skogen och denna gång skötte hon sig perfekt med figuranterna tack vare mina suveräna träningskompisar som hjälpte mig att få ordning på henne. Vi hade verkligen nött markeringar mellan tävlingarna. I Lidköping fick vi VM-poäng i ytsöket så nu var vi kvalade i båda grenarna.

En månad innan VM i Paris åkte jag ner till Eslöv för att tävla SM. Tosca var riktigt taggad i skogen och gjorde en bra lydnad så vi tog SM-guld och vårt tredje cert i IPO-R. Verkligen ett skönt genrep.

Det var inte helt lätt att välja vad jag skulle tävla i Paris, men valet föll till slut på ytsök. Paris var varmt, närmare 30 grader. När de andra åkte in och såg sig om låg Tosca och jag i ett luftkonditionerat hotellrum och laddade. Det fungerade, hon gjorde återigen ett helt perfekt ytsök i en ruta som bestod av kompakta taggbuskar, lite gles skog med ett brant sandtag i mitten. Tosca skötte sig kanonfint hos figuranterna och vi fick 191/200 poäng på söket. De borttappade 9 poängen berodde på mig sa domarna. Det var någon taktikmiss och någon fråga jag glömde att ställa. Hunden var de imponerade av. Trots ett mediokert resultat i lydnaden lyckades vi ta en 9:e plats och kvalpoäng som räcker till VM 2020 i Rumänien.

Anna-Kerstin Svensson och Inka
Årets spårhund
– Inka hade kvalificerat sig till SM 2019, men kunde inte delta på grund av löp. Tävlingsåret har ändå varit helt fantastiskt, inte minst med tanke på att Inka inte var mer än tre år. Hon har bara tävlat nio elitspårtävlingar, men har gjort fem elitspår på sammanlagt över 600 poäng. Det gör att medelpoängen är 616,45. Det som imponerar på mig är att Inka är jämn i alla elitmomenten trots att hon är så ung. Hon är också alltid positiv till all träning. Vi tränar nu också sök som Inka tycker är väldigt roligt.

Marlene Lundmark och Cannovils Orkan
Årets sökhund
– 2019 var ett fantastiskt år med många bra tävlingar. Tyvärr fick jag rampfeber och klarade inte riktigt pressen och körde helt bort oss i sökrutan på SM. Nästa tävling var Nordiska Mästerskapen då jag hade beslutat mig för att det var ”min tur”. Jag höll ihop nerverna och kunde ge min hund rätt förutsättningar att utföra uppgiften. Vi fick 9,75 poäng för det sökpasset. 10 poäng av den finska domaren och 9,5 från den svenska. Ozwald och jag låg i ledningen efter lördagen där vi även hade ett uppletande.

Söndagen startade med lydnad i storm och ösregn. Det gick hyfsat och vi låg fortfarande bra till inför söket. Det var många timmar emellan för att hinna tappa huvudet och falla för trycket, men vi lyckades samla ihop krafterna och även söndagens sök gick fint och poängen räckte för att ta hem titeln Nordisk Mästare.

När Nordiska var avklarat funderade jag på att göra ett försök att även få titeln Årets sökhund och anmälde oss till Jönköping och Lund. Bägge tävlingarna gick bra och sen var det bara att vänta och se om poängen skulle räcka.

Karin Falk och Rissies Jikk (medförare Anders Falk)
Årets rapporthund 2019
– 2019 var återigen ett så roligt och framgångsrikt tävlingsår för oss. Jikk blev både brukschampion och medaljör i både SM och NoM. Dessutom tävlade vi i lydnad, klass 3, med viss framgång. Utmärkelsen, Årets rapporthund, är något extra detta år.

Nathalie Ädel och Duke
Årets IPO-R-hund ruinsök
– Duke har haft ett fantastiskt tävlingsår! Vi började med att debutera i B-klassen ruin i våras och lyckades kvala till VM, så vi fick en rolig och lärorik resa till Paris där VM arrangerades.
Mycket fokus har dock legat på att gå klart tjänstehundutbildningen så nu är Duke certifierad räddningshund efter att ha genomfört certprovet i augusti.
Under hösten blev det lite mer tid åt lydnad och på sin treårsdag dag blev Duke även ”lydnadschampion” och kvalade in till lydnads-SM 2020.

Åsa Alsvik och Lindjax Ludvig
Årets skyddshund
– Ludvigs och mitt 2019 var ett rätt blandat år rent tävlingsmässigt. Eftersom vi redan i och med SM-vinsten i Ronneby 2018 var direktkvalade till SM i Katrineholm så behövde vi ju egentligen inte tävla… Men det är ju skoj och han var ung så jag behövde ut och känna efter var vi stod någonstans. Vi gjorde två tävlingar under vårsäsongen och lyckades bra där. Till SM i augusti hade vi inte någon bra uppladdning och känsla då vi fick en allvarlig sjukdom i familjen men vi valde att försöka tävla i alla fall då både jag och min man hade kvalat in. Sedemera blev det att jag och Ludvig valde att avbryta tävlingen. Under hösten gjorde vi två fina tävlingar. Så nu tror och hoppas jag att vi är kvalade till SM i Jönköping med ett snitt på 713,125 poäng.

Forskning

Hur ser din hund egentligen världen?

Hur bra ser egentligen en hund? Svaret är mer komplicerat än man först kan tro. Hundens syn skiljer sig på många sätt från människans, men är väl anpassad efter hundens liv och beteende.

Redaktion 11 april, 2026 • 4 minuters läsning

Hundar ser inte lika bra som människor i starkt ljus, men de är betydligt bättre på att orientera sig i svag belysning. Ögat är konstruerat för att ta vara på små mängder ljus, något som har varit en viktig egenskap för rovdjur som är aktiva i gryning och skymning.

En viktig del i detta är det reflekterande lagret i ögat, tapetum lucidum, som ligger bakom näthinnan. När ljus passerar genom ögat reflekteras en del av det tillbaka genom näthinnan en gång till. På så sätt kan fler ljuspartiklar fångas upp av synreceptorerna. Det är också därför hundögon kan lysa i mörker när de träffas av en ficklampa eller billyktor.

Hundens näthinna innehåller dessutom många stavar, de ljuskänsliga celler som fungerar bäst i svagt ljus. Kombinationen av dessa anpassningar gör att hundar kan uppfatta detaljer och rörelser i ljusnivåer där människan knappt ser någonting.

Rörelse viktigare än detaljer

För hunden är rörelser betydligt mer intressanta än stillastående objekt. Synsystemet är mycket känsligt för förändringar i omgivningen, något som är typiskt för rovdjur.

Redan på 1930-talet visade experiment med polishundar att de kunde upptäcka ett rörligt objekt på upp till nästan en kilometers håll. När samma objekt stod stilla minskade avståndet betydligt. Det betyder att en hund ofta reagerar starkt när något börjar röra sig, men kan ignorera ett stillastående föremål i periferin.

Webbild liggande (1) — Bild: Stock.adobe

Det är en förklaring till varför en hund kan springa efter en boll så fort den kastas, men inte alltid verkar särskilt intresserad av den när den ligger stilla på marken.

Ett mycket bredare synfält

En tydlig skillnad mellan hundar och människor är hur mycket av omgivningen som kan ses samtidigt. Hundens ögon sitter mer åt sidorna av huvudet, vilket ger ett bredare synfält.

Hos människan omfattar synfältet ungefär 180 grader. Hos hundar uppskattas det till omkring 240 grader. Det innebär att hunden kan uppfatta rörelser och förändringar långt ute i periferin, vilket gör det lättare att upptäcka något som närmar sig från sidan.

Det breda synfältet gör också att hundar är bra på att skanna av horisonten när de rör sig i landskapet. I näthinnan finns ett område som kallas visual streak, en långsträckt zon med extra hög täthet av synceller. Den ligger i den del av näthinnan som är riktad mot horisonten och tros hjälpa hunden att upptäcka rörelser i terrängen på långt håll.

Bildtext: Att upptäcka rörelse på långt håll är ingen match för en hund.

Djupseende och perspektiv

Förmågan att bedöma avstånd påverkas av hur mycket synfälten från de två ögonen överlappar varandra. Hos människor är överlappningen mycket stor, vilket ger ett tydligt stereoseende.

Hos hundar är detta område mindre, vanligtvis mellan 30 och 60 grader. Det betyder att deras stereoskopiska djupseende inte är lika utvecklat som vårt. Samtidigt använder hundar många andra visuella ledtrådar för att uppskatta avstånd, till exempel ljus och skuggor, hur objekt överlappar varandra och hur perspektivet förändras när de rör sig.

Trots ett mer begränsat stereoseende navigerar hundar därför ofta utan problem i sin miljö.

Lägre synskärpa än människan

Synskärpan hos hundar är generellt lägre än hos människor. Om man använder samma mått som i synundersökningar hos människor motsvarar en normal hundsyn ungefär 20/75. Det innebär att en hund på 20 meters avstånd ser detaljer som en människa med normal syn skulle kunna urskilja från 75 meter.

Orsaken ligger i hur näthinnan är uppbyggd. För att bli känslig för svagt ljus har hundens näthinna fler synreceptorer som kopplas samman i större grupper innan signalerna skickas vidare till hjärnan. Det förbättrar ljuskänsligheten men gör att bilden blir något mindre skarp.

I praktiken spelar detta mindre roll för hunden, eftersom den i hög grad förlitar sig på lukt och hörsel när den utforskar sin omgivning.

Webbild liggande (kopia) — Bild: Stock.adobe

Bildtext: Hundar upptäcker världen via sin nos.

50 nyanser av grått

Hundar uppfattar färger, men inte på samma sätt som människor. Människan har tre typer av färgkänsliga tappar i näthinnan, medan hunden bara har två.

Det innebär att hundens färgseende liknar det hos människor med röd-grön färgblindhet. De färger som uppfattas tydligast ligger i blått och gulaktiga toner. Färger som människor ser som rött, orange eller grönt kan därför framstå mer som olika nyanser av gult eller grått för en hund.

Samtidigt verkar hundar vara mycket bra på att skilja mellan olika nyanser av grått. Den förmågan kan vara mer användbar i svagt ljus än ett mer utvecklat färgseende.

Synen är bara en del av hundens värld

När man jämför hundens syn med människans är det lätt att tänka att hundar ser sämre. Men deras syn är anpassad efter helt andra behov. Förmågan att upptäcka rörelser på långt håll och att orientera sig i svagt ljus är egenskaper som har varit viktiga under hundens evolution.

Dessutom använder hunden sina sinnen tillsammans. Luktsinnet och hörseln kompletterar synen och skapar en rik och komplex bild av omvärlden. För hunden fungerar denna kombination utmärkt – även om världen sannolikt ser ganska annorlunda ut än den gör för oss människor.

Källa: Paul E. Miller, DVM, Diplomate ACVO, Vision in Animals - What do Dogs and Cats See? Veterinary Information Network

Hundsport

Så påverkar nose work och lydnad din hund

En ny jämförande studie i Applied Animal Behaviour Science visar att både doft- och traditionell lydnadsträning kan ha positiva effekter på hundars välmående och relationen till deras ägare, men på olika sätt.

Redaktion 9 april, 2026 • Uppdaterades 10 april, 2026 • 2 minuters läsning

Hundägare går ofta grundläggande lydnadskurser när de vill förbättra beteende och samspel med sin hund. Men träning som låter hunden använda sin starkast utvecklade förmåga – nosen – kan också vara ett alternativ. I nose work tränar hunden på att söka efter specifika dofter i olika miljöer, vilket uppmuntrar utforskande och naturligt sökbeteende.

I den här experimentella studien slumpades hundar och deras ägare till antingen fyra veckors nose work eller traditionell lydnadsträning i grupp. Före och efter kursperioden gjordes beteendeutvärderingar via ägarenkäter (C-BARQ), bedömning av relationen mellan hund och ägare (MDORS) samt så kallade judgment bias-test (situationsanpassade test) för att mäta hundarnas känslomässiga tillstånd.

Bildtext: Lydnad och nosework kompletterar varandra.

Så reagerade hundarna

Resultaten visade att:

• Ägare i båda grupperna rapporterade positiva förändringar i träningsbarhet efter kursperioden. Det tyder på att positiv förstärkningsträning i allmänhet gör hundar mer villiga att samarbeta och lära sig.

• Ägare i nose work-gruppen upplevde att deras hundar blev mer hyperaktiva. Något som inte nödvändigtvis är negativt, men som tyder på högre engagemang eller upphetsning i vardagen.

• I judgment bias-testet, där hundens sätt att tolka osäkra situationer kan spegla ett positivt eller negativt känslotillstånd, förbättrades resultaten för hela gruppen och särskilt för lydnadshundarna. Det kan vara ett tecken på att träningen bidrar till ett mer optimistiskt sätt att se på världen.

• Ägare till hundar som tränat nose work rapporterade också en förbättrad livskvalitet för sina hundar, vilket tyder på att doftarbete kan göra vardagen rikare.

Kompletterar varandra

Studien tyder inte på att nose work är “bättre” än traditionell lydnad – snarare att de kompletterar varandra. Grundträning stärker ofta fokus, lydnad och hanterbarhet, medan doftbaserad träning engagerar hundens sinnen och kan göra vardagen mer stimulerande.

Doftarbete är lätt att börja med hemma. Du kan gömma godbitar i gräset, under filtar eller i enkla sökspel för att låta hunden använda sin starkaste resurs, nosen, på ett lekfullt sätt. Det kan bidra till att minska tristess, ge mental stimulans och stärka bandet mellan dig och din hund.

Källa: Effects of Scentwork and Traditional Training Classes on Dog Welfare, Behavior, and Human-Dog Bond, Applied Animal Behaviour Science.