Sommarens faror för hundar

Under de sköna sommarmånaderna lurar faror för hunden i gräset, i badvattnet, på picknickplatser och på stranden. Läs mer om vad du ska vara extra uppmärksam på under sommaren och hur du ska agera om olyckan är framme: 

  1. Värmeslag
  2. Ormbett
  3. Fästingar
  4. Algförgiftning
  5. Grill- och picknickrester
  6. Insektsstick och insektsbett
  7. Fukteksem
  8. Vattensvans
  9. Skärsår
  10. Solbränna
  11. Drunkning
  12. Paddor
  13. Fluglarver
  14. Loppor
  15. Utlandsresor med hund
  16. Övriga sommarfaror

1. Värmeslag

Den allra största sommarfaran för hundar är värmen. Varje år dör hundar tragiskt av värmeslag, efter att ha lämnats i varma bilar. Hundar kan också få värmeslag av att motioneras i alltför varmt väder utan möjlighet till svalka och vätska. Hundar är mycket känsliga för värme eftersom de inte kan reglera sin kroppstemperatur genom att svettas på samma sätt som vi människor. Värmeslag är ett livshotande tillstånd som orsakar stort lidande och kan ge allvarliga skador på inre organ.

Tidiga tecken på värmestress kan vara att hunden hässjar kraftigt, dreglar, är orolig och söker svalka. Hunden kan ha hög puls och klarröda slemhinnor i munnen som känns torra när man rör vid dem. När hunden fått allvarligt värmeslag blir den svag och vinglig, faller ihop eller orkar inte resa på sig och får andningssvårigheter. Den kan också få kräkningar och diarré. I grava fall kan hunden hamna i chocktillstånd och bli medvetslös.

Om en hund visar symptom på värmeslag är det viktigt att agera snabbt. Vid allvarliga fall av värmeslag krävs snabb vård hos veterinär. Gör vad du kan för att kyla ned hunden på väg dit, exempelvis genom att svepa in hunden i en blöt handduk under bilfärden samt erbjuda kallt vatten att dricka, men hunden måste så snabbt som möjligt få veterinärvård – varje minut är dyrbar. Ring alltid veterinären för att förvarna om att du är på väg samt för att få råd om vad du kan göra under färden dit.

Vid lindriga former av värmeslag kan djurägaren ibland själv behandla för att få ned kroppstemperaturen innan veterinär uppsöks. Kontakta alltid veterinär för att få bekräftat att det verkligen rör sig om en lättare form av värmeslag, samtidigt som du flyttar hunden till en sval och skuggig plats och påbörjar nedkylning. Erbjud kallt vatten och håll hunden i stillhet. Duscha hunden med ljummet vatten (det får absolut inte vara iskallt) eller lägg våta handdukar med ljummet vatten på hunden. Handdukarna bör bytas ofta och läggas så att de når ljumskar, armhålor, trampdynor och huvud. Hunden får inte kylas ned för snabbt, temperatursänkningen måste ske successivt. Kontrollera kroppstemperaturen var 5:e minut, med en termometer i analöppningen. Fortsätt nedkylningen tills temperaturen har kommit ned till ungefär 39,5 ˚C. Mer än så bör hunden inte kylas ned, annars kan konsekvensen bli att hunden istället får för låg kroppstemperatur eftersom kroppen fortsätter att kylas ned även efter att behandlingen avslutats. Även efter lättare former av värmeslag måste veterinär uppsökas, oavsett hur hunden mår.

Ge aldrig febernedsättande mediciner vid värmeslag! Värmeslag är inte samma sak som feber och dessa mediciner kan ytterligare förvärra hundens tillstånd.

2. Ormbett

Sommarvärmen lockar fram huggormarna, vars bett är giftiga även för hundar. När en hund blir biten av en huggorm kan det få allvarliga följder och det är viktigt att som hundägare veta hur man ska agera då man misstänker eller ser att hunden blivit ormbiten. Som djurägare ser man sällan ormen, men märker att hunden skriker till och springer iväg från platsen. Hunden kan snabbt bli trött och hängig och få en kraftig och ömmande svullnad där ormen bitit, oftast i nosen eller i ett ben. Efter ett ormbett måste hunden hållas så stilla som möjligt för att undvika att giftet sprids. Veterinär måste omedelbart uppsökas. Hunden behöver i regel läggas in för dropp, smärtlindring och observation.

3. Fästingar

Med sommaren kommer även fästingarna, som genom bett kan sprida smittorna anaplasmos, borrelios och TBE till våra hundar. Om hunden löper risk att bli fästingbiten är det viktigt att använda fästingprofylax för att skydda hunden mot smitta.

Det finns många olika preparat att välja mellan och i valet av fästingförebyggande preparat får man utgå från vad som passar bäst beroende på typ av djur, livsstil och egna preferenser.

Spot-on-lösningar appliceras från engångspipetter direkt på huden i nackskinnet och det verksamma ämnet sprids sedan i hudfettet eller tas upp av kroppen via huden. Viktigt att veta är att effekten försämras vid schamponering. Hunden bör inte bada inom två dagar efter behandling. Fördelen med spot-on-lösningar är att de är receptfria och relativt billiga. I jämförelse med fästinghalsband är fördelen att djuret slipper ha ett halsband, men nackdelen är att de är svårare att få bort vid eventuella biverkningar. Vanligaste biverkningen är lokal irritation i huden precis där medlet har getts. Barn ska inte sova eller leka med nybehandlade djur. Det är viktigt att djuret inte kommer åt att slicka på området där medlet har applicerats, det ska därför ges på huden i nackskinnet.

Fästinghalsband utsöndrar kontinuerligt den aktiva substansen så att den tas upp i huden på samma sätt som spot-on-lösningarna. Fördelen med fästinghalsband är att de är receptfria och relativt billiga samt att de direkt kan tas av ifall hunden/katten skulle få biverkningar. De vanligaste biverkningarna är lokala reaktioner i huden, men även neurologiska biverkningar har rapporterats i ovanligare fall. Även fästinghalsband kan få sämre effekt vid regelbunden schamponering och om en hund badar utomhus måste halsbandet tas av eftersom det är giftigt för vattenlevande organismer. Djuret ska inte bada under de första fem dagarna efter halsbandet har satts på. Små barn får inte komma i kontakt med halsbandet eller sova tillsammans med en hund som bär halsbandet.

Fästingförebyggande tabletter ges i munnen och har effekt i 4-12 veckor beroende på val av preparat. Dessa tabletter är endast registrerade för hundar. Med tablettbehandling får hunden ett omedelbart skydd mot fästingar. Fördelen med tablettbehandling är att man inte behöver oroa sig för att medlet tvättas bort och får sämre effekt vid schamponering/bad. En nackdel kan vara att de ges i munnen, om man har en hund som är svår att ge tabletter. Hunden kan få biverkningar i form av dålig mage men detta går i regel över inom ett dygn. Fästingtabletterna är receptbelagda.

4. Algförgiftning

Blågröna alger kan finnas i i sjöar, hav och i vattendrag, främst i stillastående sötvatten men ibland även i saltvatten. Vid algblomning kan man se en grumlig hinna på vattenytan, ofta gulaktig eller blågrön. Gifterna kan dock finnas kvar i vattnet även flera dagar efter att algblomningen har upphört och vattnet ser renare ut.

Om hundar badar i eller dricker av algförgiftat vatten kan de drabbas av allvarlig sjukdom, även om de bara har fått i sig små mängder. Förgiftningen kan leda till skador på lever, njurar, hjärta, mage och tarm samt nervsystem. I värsta fall kan förgiftningen leda till döden, ibland inom en timme efter bad.

De första symptomen på algförgiftning är ofta oro, darrighet och kräkningar. Symptom kan uppkomma redan inom 15-30 minuter efter förgiftning. Hunden kan sedan bli svag och vinglig, få bleka slemhinnor, få svårt att andas och utveckla kramper. I slutfasen kan hunden ramla omkull, hamna i koma och avlida. Vilka symtpom hunden utvecklar och hur allvarliga de blir beror på hur mycket gift hunden har slickat i sig eller fått i pälsen, vilken art av blågröna alger det handlar om samt hundens storlek och ålder.

Om du tror att hunden kan ha badat i vatten förgiftat med giftalger, åk omedelbart till närmaste veterinär. Skölj om möjligt av hunden med rent vatten innan du åker, men var så snabb som möjligt. Ring och tala om att du är på väg så att veterinären kan förbereda behandlingen, varje minut är viktig. Förhindra att hunden får i sig ytterligare gift genom att slicka sig på pälsen, använd om möjligt skyddshandskar.

5. Grill- och picknickrester

När det är fint väder tar många med sig mat ut i naturen, grillar och har picknick. Som hundägare måste man då vara extra uppmärksam på att kvarlämnat avfall kan innebära en fara för hundar. Gör vad du kan för att undvika att hunden får i sig kvarlämnade matrester och annat skräp. Se även till att hunden inte skär sig på vassa sopor som glasbitar och trasiga engångsgrillar.

6. Insektsstick och insektsbett

Bett eller stick från insekter som myggor, getingar, knott, myror, humlor och mygg gör sällan hunden allvarligt sjuk, men kan både klia och göra ont. Vissa hundar är dock överkänsliga och kan få allergiska reaktioner. Ju fler stick hunden får, desto större är risken att den reagerar kraftigt. Om hunden får nedsatt allmäntillstånd, får svårt att andas, om munslemhinnorna ser bleka ut eller om hunden blir dålig på annat sätt bör veterinär alltid kontaktas.

Stick från bin och getingar är sällan allvarliga för hundar om de endast fått enstaka stick. Dock kan dessa stick orsaka obehag i form av svullnad och smärta. Håll din hund under uppsikt efter sticket, då vissa hundar kan drabbas av allergisk reaktion. Smärtan vid sticket kan lindras med ett kylande våtomslag. Ta bort gadden om den sitter kvar och tvätta rent. Om hunden blivit stungen av flera getingar eller om den blivit stungen i munnen bör veterinär dock alltid kontaktas, likaså om hunden blir väldigt trött, får andningssvårigheter, om munslemhinnorna ser bleka ut eller om hunden på annat sätt reagerar kraftigt. Om hunden blivit stungen av en hel svärm måste veterinär akut uppsökas, då hunden kan hamna i anafylaktisk chock.

Knottbett kan ge varierande symptom. I de flesta fall får hunden små rödaktiga svullnader i huden och dessa kan klia ordentligt. Om hunden är mycket besvärad kan det ibland behövas en kortisonkräm efter veterinärs ordination. Vissa hundar är känsligare och kan reagera kraftigare. Hundar som blir svårt bitna eller som är överkänsliga kan utveckla allergisk reaktion och till och med hamna i anafylaktisk chock. I dessa fall måste veterinär uppsökas akut och hunden kan behöva vård på djursjukhus.

Bett från knott och myggor kan förebyggas genom att hunden hålls inomhus de tider på dygnet då de är som mest aktiva. Bor man i ett område med väldigt mycket mygg och/eller knott kan man behöva använda repellerande medel för att skydda hunden från bett. Magen och insidan av låren brukar vara mest utsatta. Skydda gärna hundens ben och mage med kläder, exempelvis genom att trä på en t-shirt bakifrån med bakbenen genom ärmarna och svansen genom halsöppningen.

7. Fukteksem

På sommaren är fukteksem (hot spots) vanliga, särskilt hos hundar med tät päls och hos hundar som badar ofta. Fukteksem orsakas vanligen av att hunden av någon anledning kliar/nackar/slickar sig mer än vanligt på huden. Huden blir då irriterad och irritationen kan redan efter någon dag utvecklas till ett fuktande och rött eksem med varigt kladd i pälsen. Är det varmt och fuktigt i pälsen kan bakterier snabbt sprida sig i ett hudområde som redan är irriterat, fukteksem kan därför fort växa i storlek. Fukteksem kan också uppstå om hundens päls inte hinner torka ordentligt efter bad.

8. Vattensvans

Om en hund blir nedkyld när den badar eller är ute länge i regnigt väder kan den drabbas av så kallad vattensvans. Orsaken är troligen en inflammation i nerverna i svansroten som uppstår när bakdelen blivit för kall. Svansen hänger då rakt ned, som förlamad. Hunden kan ha mycket ont och vara rädd om sin bakdel, ofta vill den ogärna sitta ned och vill inte att man rör vid svansroten.

Tillståndet går vanligen över av sig självt inom några dagar, i vissa fall kan det ta upp till en vecka. Låt hunden vila och håll den varm och torr. Har hunden mycket ont bör man kontakta veterinär, den kan behöva smärtlindrande och antiinflammatorisk medicin. Kontakta också veterinär om tillståndet inte gått över på några dagar, eftersom andra sjukdomar/skador i ryggslutet då behöver uteslutas.

Detta kan du själv göra för att förebygga vattensvans:

9. Skärsår

Sönderslagna flaskor, trasiga engångsgrillar och andra vassa föremål kan dölja sig i gräset och på stranden. Är olyckan framme får hunden skärsår. Små sår och skråmor kan man ofta ta hand om själv, medan stora/glipande sår oftast behöver sys av veterinär.

Om hunden har svårt att stå eller gå, blöder kraftigt, verkar ha väldigt ont eller verkar chockad bör veterinär uppsökas direkt.  Är blödningen kraftig, lägg tryckbandage så att blödningen i möjligaste mån stoppas och sårområdet skyddas. Bär om möjligt hunden och håll den i stillhet på väg till veterinären.

Vid mindre sårskador som blöder måttligt bör man först lägga ett tryckbandage med en ren kompress mot såret för att få blödningen att avstanna. Håll hunden i stillhet. Om såret inte slutat blöda efter några minuter, uppsök veterinär.

Om blödningen avstannat eller endast är lindrig och om hunden inte verkar allmänpåverkad:

10. Solbränna

Precis som vi människor kan hundar bränna sig i solen. Störst risk löper tunnpälsade hundar samt hundar med mycket ljus päls, eftersom deras hud har mindre pigment och därmed är känsligare. Hundar kan, precis som människor, löpa ökad risk för hudcancer om de bränner sig i solen.

Solbränna hos hundar visar sig på samma sätt för oss människor: genom röd och svidande hud. Mest utsatta för solbränna är områdena där huden är tunn, exempelvis runt öronen, på örsnibbarna, runt ögonen och nosen, på magen och på pungen. Om olyckan varit framme kan man försöka lindra svedan genom att lägga ett svalkande omslag. Det är viktigt att hunden inte kommer åt att klia eller slicka sig på det brända området, då detta kan orsaka ytterligare inflammation i huden. Om hunden verkar ha mycket ont, får kraftiga besvär eller har nedsatt allmäntillstånd bör veterinär uppsökas.

För att förebygga solbränna kan man använda parfymfri solkräm på de områden som är mest utsatta. Bäst är dock att se till att hunden får skugga och svalka och inte vistas några längre stunder i stark sol.

11. Drunkning

Hundar är vanligen bra på att simma, ändå drunknar ett trettiotal hundar i Sverige varje år. Om en hund ramlar ned i vattnet från en båt, poolkant eller brygga kan det vara mycket svårt att få upp den igen, särskilt om det är en tung hund. Har hunden inte möjlighet att ta sig upp själv finns det alltid en risk för drunkning, även om man har den under full uppsikt. En hund som hamnar i vattnet simmar så länge den orkar, men efter ett tag blir den uttröttad. Den kan också drabbas av panik om den trillar ner i vattnet och blir då utmattad mycket snabbt. En panikslagen hund kan vara mycket svår att rädda ur vattnet om den inte har flytväst.

Om en hund dragit ned vatten i lungorna måste man agera mycket snabbt. Är hunden liten, håll hunden upp och ned i bakbenen så att vattnet kan rinna ut. En stor hund läggs på sidan, med huvudet och halsen lägre än bålen, så att vattnet kan rinna ut. Dra fram tungan och kontrollera att luftvägarna är fria. Om hunden inte andas måste hjärt-lungräddning ges. Kontakta veterinär för att få instruktioner om vilka åtgärder du själv måste vidta innan du kan börja transportera hunden till kliniken samt vad du ska tänka på under transporten. Torka hunden för att förhindra ytterligare nedkylning på väg till veterinären.

Detta kan du göra för att förebygga drunkning:

12. Paddor

Paddor har körtlar på ryggen som kan avsöndra ett gift. Om en hund slickar eller biter på en padda kan den få i sig detta gift och börja salivera väldigt mycket samt få väldigt små pupiller. Hunden kan bli illamående och trött. Detta tillstånd är i regel ofarligt och går oftast över efter några timmar upp till ett dygn. Så länge hunden inte är kraftigt påverkad kan man avvakta med att uppsöka veterinär. Det är dock viktigt att hålla hunden under observation, så fort som möjligt skölja ur munnen och att titta i munhålan efter tecken på skador eller material som sitter fast mellan tänderna. Om hundens allmäntillstånd blir kraftigt påverkat ska man alltid uppsöka veterinär.

13. Fluglarver

Fluglarvsangrepp på hundar är vanliga på sommaren. Flugor dras till sår, avföring och varma/fuktiga miljöer. I päls som är varm och fuktig av avföring, urin eller sårvätska lägger flugorna gärna sina ägg. Dessa ägg kan efter några dagar utvecklas till larver som kan äta sig in i huden. Detta tillstånd är mycket smärtsamt för hunden och om man inte snabbt upptäcker larverna kan de orsaka stora skador. I riktigt allvarliga fall kan det till och med leda till att hunden måste avlivas. Hundar med tät päls samt hundar som haft diarré eller urinläckage löper särskilt stor risk att drabbas av fluglarvsangrepp, eftersom miljön i pälsen blir fuktig, varm och gynnsam för fluglarver.

Om man upptäcker fluglarver ska veterinär alltid uppsökas, även om man bara ser enstaka larver. Angreppet ser ofta lindrigare ut än vad det är eftersom larverna äter sig inåt i vävnaden. Larverna är vita och 5-10 mm långa. Hos veterinären får hunden oftast lugnande medel, pälsen i området rakas och alla synliga fluglarver tas bort. Hunden får smärtlindring och ofta även antiparasitär behandling.

Detta kan du själv göra för att förebygga fluglarvsangrepp:

14. Loppor

Loppor är sällan farliga men kan vara mycket besvärande för hunden, i synnerhet kattloppor. Kattloppan finns främst i södra Sverige och kan drabba både hundar, katter och människor. Den suger blod och lägger sedan ägg som är vita, ovala och ungefär en halv millimeter långa. Äggen faller av djuret och kläcks sedan till larver som kan gömma sig i inomhusmiljön. Slutligen utvecklas larverna till puppor som kan kläckas till nya loppor.

Loppor kan ge kraftig klåda och hudproblem som håravfall, mjäll och utslag, vanligen på ländrygg, flanker och bakdel. Vissa hundar kan utveckla allergi mot kattloppans bett och får därför värre besvär än andra.

Om man misstänker att hunden fått loppor är det bra om man kan lyckas fånga en loppa för att få den artbestämd hos veterinär. Man kan använda en luskam för att försöka hitta loppor. Ibland kan man också se loppavföring som färgas brunröd om man lägger kamskrapet på en fuktad pappersbit. Anledningen till att det är bra att artbestämma lopporna är att hunden inte bara kan drabbas av kattloppor utan även av andra loppor, exempelvis igelkottsloppor, råttloppor och fågelloppor. De senare försvinner oftast utan behandling medan kattloppor behöver behandlas under lång tid och behandlingen (inklusive sanering) kan vara relativt besvärlig.

Angrepp av kattloppor behandlas under minst ett halvår med ett läkemedel som försvårar kläckningen av nya ägg. Tidigare gav man tabletter innehållande lufenuron för detta ändamål, numer finns dock det receptfria läkemedlet Frontline Comp som räcker som behandling om man behandlar under 6 månaders tid. Alla hundar och katter i hemmet bör behandlas, även de som inte visar symptom. Vid angrepp av kattloppor är det mycket viktigt med sanering av inomhusmiljön, eftersom ägg, larver och puppor ofta förekommer i stort antal i hemmet. Puppor kan exempelvis överleva i ett helt år i inomhusmiljö. Denna sanering kan vara relativt besvärlig eftersom man helst ska dammsuga flera gånger i veckan samt tvätta alla liggunderlag och textilier som hunden kan komma i kontakt med minst en gång i veckan. Loppornas ägg och larver kan även gömma sig under mattor, i golvspringor och i möbler. I svåra fall kan man till och med behöva anlita en skadedjurssanerare för sanering.

Skyddar du din hund mot fästingar är chansen stor att du även skyddar den mot loppor. Kontrollera det fästingförebyggande läkemedlets bipacksedel för att se om det har effekt mot loppor eller ej.

15. Utlandsresor med hund

Svenskar tar allt oftare med sina hundar på semestern, men det är viktigt att veta att utlandsresorna kan innebära vissa risker. Många parasiter och smittsamma hundsjukdomar är mycket vanligare i andra länder än i Sverige. I många fall kan det vara värt att fundera över ifall det inte är bättre för hunden att stanna hemma i Sverige med hundvakt, för att den inte ska utsättas för onödiga smittor. Om du bestämmer dig för att ta med hunden på resan är det viktigt att vara medveten om vilka smittorisker som finns och hur de kan förebyggas.

Det är viktigt att känna till att regler kring resor med djur kan ändras med kort varsel, således behöver man ALLTID kontrollera med Jordbruksverket vilka regler som gäller i god tid INNAN avresan. Aktuell information finns på Jordbruksverkets hemsida.

Det är den som äger djuret som är ansvarig för att ta reda på vad som gäller och se till att allt är i sin ordning inför en resa. Kontrollera vad som gäller i god tid (minst några månader, längre tid kan behövas om man ska resa utanför EU) innan resan, eftersom det kan ta tid att få alla tillstånd och vaccinationer i ordning. Det är också bra att veta att det är olika regler beroende på om djuret reser med sin ägare, om djuret reser för att t ex byta ägare (säljas, omplaceras, ges bort, adopteras), eller om man reser med väldigt många djur.

16. Övriga sommarfaror

Fiskekrokar. Hundar som är med på fisketur kan ibland, om oturen är framme, få en fiskekrok i munnen eller i kinden. Om hullingen har fastnat i vävnaden ska man aldrig försöka dra ut den samma väg som den kom in. Istället bör man försöka trycka kroken genom huden, även om det tar emot, och klippa av kroken när den väl gått igenom på andra sidan. Detta är inte alltid det lättaste, särskilt om hunden är stressad och rörlig. I många fall kan fiskekrokar behöva avlägsnas av veterinär efter att hunden fått lugnande medel.

Saltvatten. Om en hund dricker stora mängder saltvatten kan den drabbas av saltförgiftning. Om hunden är opåverkad och/eller endast kräks någon enstaka gång, ta i första hand bort mat och vatten under ett par timmar så att magen får vila sig. Om hunden fortsätter att kräkas eller får nedsatt allmäntillstånd bör man uppsöka veterinär, vätskebehandling kan bli nödvändig. Symptom på allvarligare saltförgiftning kan vara kontinuerliga kräkningar, diarré, nedsatt allmäntillstånd, stelhet, kramper och koma.

Gräsfrön. Frön från gräs och andra sädesslag kan vara väldigt besvärliga om hunden får dem i ögonen, öronen eller nosen. Gräsfrön kan även orsaka problem i huden genom att borra sig in och orsaka inflammation, ibland till och med små bölder. Om en hund verkar irriterad i ögon, öron eller nos efter en promenad bör man leta noga efter eventuella gräsfrön. Om man misstänker att hunden kan ha fått ett gräsfrö i ögat ska veterinär alltid uppsökas.

Källa: firstvet.com